"Det är dofterna jag minns. Resten lägger jag till"
Stundtals skiner Navid verkligen till i sin debut, med ett par fantastiska formuleringar värda att minnas - men för det mesta traskar boken på utan någon känsla av riktning sinsemellan dikterna.
Tematiken känns tunn och dramaturgin nästan icke-existerande men framförallt så håller inte prosan - på egen hand eller i sammanhanget - ingen exceptionell kvalité utan för det mesta känns den ganska förutsägbar och tunn.
De stunder där Navid verkligen lyckas känns som påminnelser om att han borde fokusera på att sätta musik till sina formuleringar istället.