Jag vaknade av att jag drömde om Emilia. Jag kan inte begripa att jag tänker så mycket på tjejer. Är det nåt fel på mig? Jag kanske skulle gå till en skalldoktor och ligga på en skrynklig soffa och tala om min barndom. Sen skulle jag få rita en fläck på ett papper och berätta vad jag såg. Tjejer, skulle jag säga, och bli inspärrad som sexdåre. Nadja, Paulina, Ida, Emilia... Som vanligt är det tjejerna som dominerar Berts tankar och därmed hans dagbok. Men vem ska han bestämma sig för? Och finns det någon som kan tänkas gilla honom? Om han ändå kunde få ett litet kärleksbrev... Det skulle uppskattas av en ensam gosse i trettonochetthalvtårsåldern.
Yli 200-sivuisena neljäs Bert-kirja on ihan ylipitkä, eikä juuri mitään tapahdu koko aikana, mutta onhan tässä tavallaan ihan hetkensä. Ja nostalgiamielessä hauska lukea, toki. Lyhyiden kappaleiden vuoksi kirjaa oli helppo lukea pieniä pätkiä aina silloin kun sattui olemaan hetki aikaa.