Ingen svensk har utövat så mycket makt under så lång tid som Axel Oxenstierna. Han blev rikskansler på nyåret 1612 och behöll denna post till sin död den 28 augusti 1654. Få har använt sin makt lika konstruktivt. Axel Oxenstierna är Sveriges ende europeiske statsman, men han höll också samman bygget av den moderna staten. Gunnar Wetterberg har bearbetat sin stora biografi Kanslern I-II till ett koncentrerat porträtt med tonvikt på statsbygget och den internationella gärningen. Makten och klokskapen är inte bara ett försök att teckna det mest spännande skedet i svensk historia, utan ger också en närbild av Oxenstierna som hantverkare, som skicklig utövare av statskonst och politik.
Jag trodde boken skulle vara en biografi, vilken den inte är, åtminstone inte om jag jämför med böckerna om Napoleon, Bismarck, JP Morgan, etc, som jag har läst. Trots det skriver Wetterberg om en mycket intressant del av Europeisk historia och hur Sverige navigerade under den tiden. Problemet med boken är att den är tråkigt skriven, och Wetterberg berättar inte kronologiskt vilket irriterade mig. Jag tycker mycket bättre om hans bok om familjen Wallenberg. För den som vill ha en summering av Oxenstierna kan nöja sig med bokens sista 50 sidor.
Gunnar Wetterbergs språkbruk gör den här boken i stora delar väldigt frustrerande att läsa, ibland direkt obegriplig. Ord som inte använts i tidningstext på säkert 50 år, som ”bevillning”, ”exulant” och ”supplikation” kommer här farande helt utan förklaring.
Många är också de gånger då en person återkommer efter tiotals eller kanske ett hundratal sidor, utan nån som helst påminnelse om vem det är eller vilken funktion han hade. För den som inte minns den oändliga listan med namn som radas upp sida upp och sida ner blir det svårt att hänga med.
Detaljrikedomen är stor, men i många fall till last för förståelsen av de större sammanhangen. Information om vem som sagt vad gällande ett visst dokument kommer ofta i vägen för svaret på frågan vad det hela egentligen handlar om. I slutet väntar jag spänt på att få en sammanfattning av hur Oxenstiernas verk märks i Sverige idag. Det antyds att det gör det, men jag får inte ett enda exempel som på något sätt kan knyta ihop säcken.
Under läsningen känner jag många gånger stark irritation över att allt – rent ut sagt – ska vara så förbannat krångligt skrivet. Bokens innehåll är egentligen en 3:a, minst. Det handlar ju om en extremt spännande och betydelsefull period i svensk historia. Och det är onekligen ett hästjobb som Wetterberg lagt ner – hatten av. För det ska sägas: man får efter all möda verkligen med sig massor av intressant historiekunskap, både i stort och smått. Men sättet som det hela berättas på är så ovälkomnande att jag inte kan, eller rättare sagt vill, sätta annat än en 2:a. Jag funderade på en 1:a, och det är nog bara tanken på hur fullkomligt värdelösa böcker jag läst vid andra tillfällen som får mig att hålla igen här.
Med det sagt: jag kan rekommendera den här boken. Orkar man så får man väldigt mycket med sig när man väl frustandes och grymtandes har tagit sig igenom den.
P.S. Titeln till trots är det här inte riktigt en biografi över Axel Oxenstierna. Det är i en bok om Sverige under tiden som han levde. Wetterberg är inne på svårigheten i att få ett grepp om Oxenstierna i nåt av de sista kapitlen. Kanske är detta så nära man kommer kanslern?
På ett sätt överlappar visserligen berättelsen om kanslerns liv kanske mer än någon annans med berättelsen om landet som han verkar i. Men den som vill veta mer om honom som person, exempelvis om relationen till flera av de barn som i princip bara omnämns när de dör, får leta nån annanstans.
Den här boken handlar inte om dem, eller om deras far. Den handlar om regeringsformen 1634, slaget vi Nördlingen, drottning Kristinas abdikation, och tusen andra milstolpar i svensk historia. Den handlar om makten, möjligen om klokskapen, men inte om människan.
Bra bok! Kul med historia genom en persons perspektiv. Den gav en bra förståelse för Sverige och kringliggande områden under en mycket dynamisk period. Det är egentligen mer en bok om Sveriges historia under Oxenstiernas tid som aktiv, än det är en biografi om honom. Kristinas abdikation behandlas utförligt, mer än hur det påverkade Oxenstierna, för att ge ett exempel. Personligen tycker jag inte det är dåligt, men om du vill ha mkt fokus på personen blir det kanske fel. Någon som hade kunnat vara bättre är att det stundtals blir litet korvstoppning med namn och årtal (Den sa si o den gjorde så osv.) med mycket detaljer som ej alltid bidrar till den stora bilden.
False marketing unfortunately. Solid and knowledgeable about the Thirty Years' War, beginning and end, in detail, but where is the promised biography of Oxenstierna?
Ett enastående bokverk över en viktig och imponerande person som inte bara var en stor svensk politiker, för att tala modernt språk, utan även en europeisk ledare av format. Så otroligt mycket av hans reformer som lever eller kan spåras in i vår egen tid. Gunnar Wetterberg slarvar inte men ibland blir detaljerna väl många. Men då kan man alltid läsa lite mer översiktligt.