What do you think?
Rate this book
Paradisets barn #3
Noreas Saga
Om Norea hade varit född några tusen år senare hade hon bränts som häxa. Hade hon levt i våra dagar hade vi betraktat henne som galen. För Norea kan se i det fördolda, det som ligger bakom den överenskomna verkligheten. Norea är Adams och Evas dotter, Kains syster, och en gestalt i mytin om människan. Som alltid när myten får liv igen, kan vi se det svårgripbara, det som inte låter sig fångas inom ramarna för det rationella tänkandet.
208 pages, Hardcover
First published January 1, 1983
6 people are currently reading
72 people want to read
About the author
Marianne Fredriksson
49 books220 followersMarianne Fredriksson was a Swedish author who worked and lived in Roslagen and Stockholm. Before becoming a novelist, she was a journalist on various Swedish newspapers and magazines, including Svenska Dagbladet.
Fredriksson published fifteen novels, most of which have been translated into English, German, Dutch and other languages. Most of her earlier books are based on biblical stories. A central theme in her writings is friendship because, as she maintained, "friendship will be more important than love" in the future.
Fredriksson published fifteen novels, most of which have been translated into English, German, Dutch and other languages. Most of her earlier books are based on biblical stories. A central theme in her writings is friendship because, as she maintained, "friendship will be more important than love" in the future.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 14 of 14 reviews
August 18, 2023
Zoals altijd raken de boeken van Marianne Fredriksson mij. Er worden veel wijze uitspraken gedaan, waarbij er wordt gezegd dat je het niet altijd hoeft te begrijpen. Met sommige uitspraken kan ik wat, met andere niet. Volgens mij heb ik dit boek al eerder gelezen toen ik de kinderen van het paradijs las. Een groot deel was ik toch weer vergeten. Het mooie is ook dat nu andere personages en uitspraken bij mij resoneren dan een paar jaar geleden.
February 26, 2025
De afsluiting van een triologie. Wat een prachtig boek vol levenswijsheden en levenslessen. Je komt heel dichtbij de hoofdpersonen en leeft hun levens mee. Zelfs wanneer het boek dicht is vraag je je af hoe het met ze gaat en voel je de aanwezigheid van hen.
Read
March 8, 2024“Ännu var hon nästan ingen, därför var hon nästan allt.”
Jag vet ärligt talat inte var jag ska börja gällande den här boken. Min mamma har tjatat på mig i flera år att jag ska läsa den här serien av Marianne Fredriksson. Jag började förra året med att läsa Evas bok och Kains bok; vilka jag tyckte var helt okej, Kains bok var dock bättre än Evas bok enligt mig. Så jag hade inte så höga förväntningar på den här boken trots det faktum att mamma sa att jag skulle gråta när jag läste Noreas bok för att den var så fin. Jag grät aldrig, men den träffade mig hårt i hjärtat. Flera gånger. Det hela påminde mig lite om när jag läste His Dark Materials av Philip Pullman, de två första böckerna är bra men inga favoriter, däremot är den sista boken The Amber Spyglass bland det bästa jag har läst. Den gör “mödan” av att läsa de andra böckerna värt det. Så pass att jag bestämt mig för att försöka läsa om His Dark Materials i år; likväl, efter att jag hade läst klart Noreas saga, slogs jag av viljan att läsa om hela serien. Det är båda (Noreas saga samt The Amber Spyglass) böcker som får de tidigare i serien att klättra i mitt tycke.
Men åter till Noreas saga. Norea var helt klart anledningen till att jag älskade den här boken så mycket. Hennes frihet, både till sig själv och till omvärlden, var så vacker och påminde mig hur det kändes att vara barn igen. Hur det ibland kan kännas när jag glömmer bort att jag är vuxen. Barnens värld är verkligen en magisk och gränslös värld. Eva, Noreas mor, beskriver det mycket tydligt: “Också hon hade en gång ägt en värld utan gränser. Det fanns ett annat seende, tänkte hon. Barnen vet det innan vi lär dem att se så som vi vill. [...] De vuxna tvingar in barnen i den överenskomna verkligheten, tänkte hon. Varför?”
Varför? Det är en mycket bra fråga. Varför gör vi så mot våra barn. Tvingar dem att lämna oändligheten bakom sig och stiga in i en värld full av gränser och begränsningar? Kanske blir det för mycket för en människa? För många val kan ofta försvåra saker och ting: vilken tårtbit ska jag välja? Vilka skor ska jag köpa? Vilka ska jag bjuda på festen? Har man ett begränsat antal behöver man, för det mesta, inte ta jobbiga beslut. Väga den ena mot den andra. Men det är ändå sorgligt att tvingas säga adjö till något så stort och frigörande som oändligheten. Jag tror även att en av anledningarna till att vi måste skala av de “överflödiga” lagren och begränsa oss till en värld är för att vi ska kunna kommunicera med varandra. I Kains bok berättar Eva för sin son Kain att han måste se det bilder som andra människor har av världen för att kunna känna gemenskap med dem. Men det innebär även att han, då han besitter andra bilder av verkligheten, måste lägga undan sin värld för att kliva in i deras. Människan är en socialt djur och jag förstår varför man väljer att göra så. Vi måste ha en gemensam grund. Människor måste kunna förstå för att känna gemenskap och empati. Och genom att komma överens om en gemensam världsbild kommer vi bättre kunna förstå vad andra menar då vi har samma förutsättningar. Men jag vet samtidigt inte om det är värt att lämna hela sin tidigare värld, det som har format den människa man har blivit, för att ingå i denna samhörighet. Är det inte bättre att vänta på att man träffar någon eller några som delar en (snar)lik värld som en själv? Leder inte det till en större glädje än att glömma bort den man är? Detta var något jag beundrade hos Norea. Hon glömde aldrig vem hon var, hon fick leva kvar i barndomens gränslösa land där inget kunde skiljas från något annat: “barndsomlandet, i den riktiga världen, där allt lyser och hör samman, där allt är möjligt och de döda lever.”
Under hela serien, Paradisets barn, är ord och dess påverkan på oss människor en viktig del. Ord är en viktig del när det kommer till att skapa en gemensam värld för dem begränsar tänkandet och känslorna till något vi kan dela med andra och få dem att förstå; även om det innebär att en del av fenomenet går förlorad: “Norea hade förstått, att det var med orden som människorna gjorde världen liten och så full av upprepning, att man slutade att se. De såg bara för att få bekräfta.” Vilket är så sant. Vårt språk är fullt av upprepningar som vi yttrar till andra människor för att få bekräftelse för det vi känner eller ser, vilket i sin tur föder gemenskap. Men det är mycket som går förlorat på vägen. Det är hennes dragning till tystnadens makt som gör att Norea har svårt för att förstå andra människor. Men det är tystnaden hos henne som gör att hon finner en stark vänskap och förtroende för den vita hästen. De spenderar dagarna med varandra, Norea ridande på hans flank.
Men det faktum att Noreas värld inte har några gränser förstår hon inte, när hon en dag rider på den vita hästen mot ett klippstup för att komma till den andra världen, de dödas värld, att det kommer leda till att hennes liv på denna värld kommer att ta slut. Den vita hästen tappar förtroendet för Norea för ett tag och Adam får förklara för henne att ett besök till den andra världen är en envägsbiljett. När hon klivit över den gränsen kommer hon inte kunna återvända, vidare att hästen ännu inte vill ta avsked av sin kropp, och dess förmåga till olika förnimmelser. Vilket får Norea att förstå att hon inte heller är redo att lämna sitt jordeliv. Men dragningskraften till den andra världen är lika stark och när Lu Sin berättar om kungen som tog med sig hela sitt hov till sin gravkammare för sin färd mot den andra världen blir Norea som förtrollad.
“Jag vill vara arg och avsky folk.”
“Sin stolthet, sin högfärd, tänkte hon värna om.”
Jag uppskattade även Noreas absoluta ärlighet, både till andra men även till sig själv. Vad hon tyckte om sig själv och vad hon kände var inte något som hon ville ändra på för att behaga andra. Känslor är något som behandlas i hela serien och hur de inte bör ursäktas enbart för att de kan vara jobbiga för andra eller för en själv, oavsett om det gäller sorg, ilska eller glädje. Ilska har sin plats bland våra känslor, det kan driva oss till att vilja förbättra saker, till att agera. Det man inte ska göra är att vara rädd för sina känslor eller försöka undertrycka dem; för då låter man dem styra en, det blir en typ av ondska: “Enda sättet att ro på ondskan är att fånga den, tvinga den att stanna och slå rot i livet. När den inte kan fly blir den verklig, förlorar sin skugglighet och blir minnen och bilder som vi kan förstå och förlåta.”
“Kvinnans eviga misstag, detta att de så ofta trodde att deras värde bestämdes av andra och att de ständigt måste förtjäna det på nytt genom nya uppoffringar.”
“Man kunde inte bli tillräckligt snäll för att trygga sin rätt att få leva. Den måste man mäta ut åt sig själv.”
Det kan vara svårt att se sitt eget värde. Det är något jag ständigt kämpar med. Och visst blir det enklare om man träffar någon som ser ens värde och kan återge det till en själv. Att bli älskad är ett bevis för att man har ett värde. Men om man känner sig oälskad kan det vara extremt svårt att se sin plats i livet. Se någon mening. Ett citat som jag tyckte var väldigt fint från boken vilket kan vara till hjälp lyder: “Varje handling en människa utför har sin rot i uppfattningen om vem hon är, ditt verk på jorden speglar det värde du sätter på dig själv.”
För att sammanställa denna långa recension vill jag säga att denna bok var verkligen välskriven och jag tycker att Fredriksson lyckats hitta kärnan till många av de aspekter gällande vad det innebär att vara en människa. Slutet av boken tyckte jag var extra bra, Norea, som rest till landet där kungar begravs med sitt hov (som Lu Sin berättade om) då hon gått med på att gifta sig med den rådande Kungen för att förhindra att han förklarar krig mot hennes land Nod. Kungen är hänsynslös men i slutet av sitt liv har kungens grymhet bleknat och det enda han vill är att spendera sin sista tid med någon som kan visa honom medkänsla. När kungen sedan dör följer Norea ner, med resten av hovet, i Kungens gravkammare för att dricka av drycken som ska ta hennes liv: “såg ner i den vattenklara drycken, skönjde An Nams blå ögon i den.” Norea som aldrig fruktat döden ska äntligen möta den och därmed även förenas med sin älskade An Nam, sin bortgångne make, i evigheten.
Jag vet ärligt talat inte var jag ska börja gällande den här boken. Min mamma har tjatat på mig i flera år att jag ska läsa den här serien av Marianne Fredriksson. Jag började förra året med att läsa Evas bok och Kains bok; vilka jag tyckte var helt okej, Kains bok var dock bättre än Evas bok enligt mig. Så jag hade inte så höga förväntningar på den här boken trots det faktum att mamma sa att jag skulle gråta när jag läste Noreas bok för att den var så fin. Jag grät aldrig, men den träffade mig hårt i hjärtat. Flera gånger. Det hela påminde mig lite om när jag läste His Dark Materials av Philip Pullman, de två första böckerna är bra men inga favoriter, däremot är den sista boken The Amber Spyglass bland det bästa jag har läst. Den gör “mödan” av att läsa de andra böckerna värt det. Så pass att jag bestämt mig för att försöka läsa om His Dark Materials i år; likväl, efter att jag hade läst klart Noreas saga, slogs jag av viljan att läsa om hela serien. Det är båda (Noreas saga samt The Amber Spyglass) böcker som får de tidigare i serien att klättra i mitt tycke.
Men åter till Noreas saga. Norea var helt klart anledningen till att jag älskade den här boken så mycket. Hennes frihet, både till sig själv och till omvärlden, var så vacker och påminde mig hur det kändes att vara barn igen. Hur det ibland kan kännas när jag glömmer bort att jag är vuxen. Barnens värld är verkligen en magisk och gränslös värld. Eva, Noreas mor, beskriver det mycket tydligt: “Också hon hade en gång ägt en värld utan gränser. Det fanns ett annat seende, tänkte hon. Barnen vet det innan vi lär dem att se så som vi vill. [...] De vuxna tvingar in barnen i den överenskomna verkligheten, tänkte hon. Varför?”
Varför? Det är en mycket bra fråga. Varför gör vi så mot våra barn. Tvingar dem att lämna oändligheten bakom sig och stiga in i en värld full av gränser och begränsningar? Kanske blir det för mycket för en människa? För många val kan ofta försvåra saker och ting: vilken tårtbit ska jag välja? Vilka skor ska jag köpa? Vilka ska jag bjuda på festen? Har man ett begränsat antal behöver man, för det mesta, inte ta jobbiga beslut. Väga den ena mot den andra. Men det är ändå sorgligt att tvingas säga adjö till något så stort och frigörande som oändligheten. Jag tror även att en av anledningarna till att vi måste skala av de “överflödiga” lagren och begränsa oss till en värld är för att vi ska kunna kommunicera med varandra. I Kains bok berättar Eva för sin son Kain att han måste se det bilder som andra människor har av världen för att kunna känna gemenskap med dem. Men det innebär även att han, då han besitter andra bilder av verkligheten, måste lägga undan sin värld för att kliva in i deras. Människan är en socialt djur och jag förstår varför man väljer att göra så. Vi måste ha en gemensam grund. Människor måste kunna förstå för att känna gemenskap och empati. Och genom att komma överens om en gemensam världsbild kommer vi bättre kunna förstå vad andra menar då vi har samma förutsättningar. Men jag vet samtidigt inte om det är värt att lämna hela sin tidigare värld, det som har format den människa man har blivit, för att ingå i denna samhörighet. Är det inte bättre att vänta på att man träffar någon eller några som delar en (snar)lik värld som en själv? Leder inte det till en större glädje än att glömma bort den man är? Detta var något jag beundrade hos Norea. Hon glömde aldrig vem hon var, hon fick leva kvar i barndomens gränslösa land där inget kunde skiljas från något annat: “barndsomlandet, i den riktiga världen, där allt lyser och hör samman, där allt är möjligt och de döda lever.”
Under hela serien, Paradisets barn, är ord och dess påverkan på oss människor en viktig del. Ord är en viktig del när det kommer till att skapa en gemensam värld för dem begränsar tänkandet och känslorna till något vi kan dela med andra och få dem att förstå; även om det innebär att en del av fenomenet går förlorad: “Norea hade förstått, att det var med orden som människorna gjorde världen liten och så full av upprepning, att man slutade att se. De såg bara för att få bekräfta.” Vilket är så sant. Vårt språk är fullt av upprepningar som vi yttrar till andra människor för att få bekräftelse för det vi känner eller ser, vilket i sin tur föder gemenskap. Men det är mycket som går förlorat på vägen. Det är hennes dragning till tystnadens makt som gör att Norea har svårt för att förstå andra människor. Men det är tystnaden hos henne som gör att hon finner en stark vänskap och förtroende för den vita hästen. De spenderar dagarna med varandra, Norea ridande på hans flank.
Men det faktum att Noreas värld inte har några gränser förstår hon inte, när hon en dag rider på den vita hästen mot ett klippstup för att komma till den andra världen, de dödas värld, att det kommer leda till att hennes liv på denna värld kommer att ta slut. Den vita hästen tappar förtroendet för Norea för ett tag och Adam får förklara för henne att ett besök till den andra världen är en envägsbiljett. När hon klivit över den gränsen kommer hon inte kunna återvända, vidare att hästen ännu inte vill ta avsked av sin kropp, och dess förmåga till olika förnimmelser. Vilket får Norea att förstå att hon inte heller är redo att lämna sitt jordeliv. Men dragningskraften till den andra världen är lika stark och när Lu Sin berättar om kungen som tog med sig hela sitt hov till sin gravkammare för sin färd mot den andra världen blir Norea som förtrollad.
“Jag vill vara arg och avsky folk.”
“Sin stolthet, sin högfärd, tänkte hon värna om.”
Jag uppskattade även Noreas absoluta ärlighet, både till andra men även till sig själv. Vad hon tyckte om sig själv och vad hon kände var inte något som hon ville ändra på för att behaga andra. Känslor är något som behandlas i hela serien och hur de inte bör ursäktas enbart för att de kan vara jobbiga för andra eller för en själv, oavsett om det gäller sorg, ilska eller glädje. Ilska har sin plats bland våra känslor, det kan driva oss till att vilja förbättra saker, till att agera. Det man inte ska göra är att vara rädd för sina känslor eller försöka undertrycka dem; för då låter man dem styra en, det blir en typ av ondska: “Enda sättet att ro på ondskan är att fånga den, tvinga den att stanna och slå rot i livet. När den inte kan fly blir den verklig, förlorar sin skugglighet och blir minnen och bilder som vi kan förstå och förlåta.”
“Kvinnans eviga misstag, detta att de så ofta trodde att deras värde bestämdes av andra och att de ständigt måste förtjäna det på nytt genom nya uppoffringar.”
“Man kunde inte bli tillräckligt snäll för att trygga sin rätt att få leva. Den måste man mäta ut åt sig själv.”
Det kan vara svårt att se sitt eget värde. Det är något jag ständigt kämpar med. Och visst blir det enklare om man träffar någon som ser ens värde och kan återge det till en själv. Att bli älskad är ett bevis för att man har ett värde. Men om man känner sig oälskad kan det vara extremt svårt att se sin plats i livet. Se någon mening. Ett citat som jag tyckte var väldigt fint från boken vilket kan vara till hjälp lyder: “Varje handling en människa utför har sin rot i uppfattningen om vem hon är, ditt verk på jorden speglar det värde du sätter på dig själv.”
För att sammanställa denna långa recension vill jag säga att denna bok var verkligen välskriven och jag tycker att Fredriksson lyckats hitta kärnan till många av de aspekter gällande vad det innebär att vara en människa. Slutet av boken tyckte jag var extra bra, Norea, som rest till landet där kungar begravs med sitt hov (som Lu Sin berättade om) då hon gått med på att gifta sig med den rådande Kungen för att förhindra att han förklarar krig mot hennes land Nod. Kungen är hänsynslös men i slutet av sitt liv har kungens grymhet bleknat och det enda han vill är att spendera sin sista tid med någon som kan visa honom medkänsla. När kungen sedan dör följer Norea ner, med resten av hovet, i Kungens gravkammare för att dricka av drycken som ska ta hennes liv: “såg ner i den vattenklara drycken, skönjde An Nams blå ögon i den.” Norea som aldrig fruktat döden ska äntligen möta den och därmed även förenas med sin älskade An Nam, sin bortgångne make, i evigheten.
September 18, 2011
Das war mir nun doch etwas zu viel Esoterik / Philosophie / Theologie / Psychologie.
Ich hab begriffen, um was es geht, auch zwischen den Zeilen; ich fands nur überwiegend einfach langweilig und zu schwurbelig.
Ich hab begriffen, um was es geht, auch zwischen den Zeilen; ich fands nur überwiegend einfach langweilig und zu schwurbelig.
April 13, 2020
The most beautiful and most meaningful in content (of the three books), in my opinion. It makes my motivation to go study the Nag Hammadi Library even stronger.
A novel with a high content of universal truth that leaves you with a lot to think about. I loved it!
A novel with a high content of universal truth that leaves you with a lot to think about. I loved it!
August 21, 2024
Den starkaste boken i serien! Väldigt intressant att läsa om Noreas synska förmågor och hur hon tar del av kulten kring Inanna.
Som vanligt tycker jag att böckerna blir aningen tråkiga i hur de fokuserar så mycket på vardagen medan jag samtidigt fascineras såpass av hur författaren hanterar religion som tema att jag aldrig helt tråkas ut.
Som vanligt tycker jag att böckerna blir aningen tråkiga i hur de fokuserar så mycket på vardagen medan jag samtidigt fascineras såpass av hur författaren hanterar religion som tema att jag aldrig helt tråkas ut.
June 14, 2020
Alltid lika underbart att få ta del av Mariannes visdomsord och mytiska berättelser. Hittade en hel del likheter mellan Noreas tankesätt och mitt eget, vilket gav en ännu djupare mening med berättelsen. Rekommenderas starkt!
June 9, 2020
Ich mag nicht Illusionen die von eine Geschichte abgeleitet werden.
November 8, 2020
"Die Welt ist voller Narren, die wie angewurzelt in ihrem eigenen Schatten stehen und gar nicht begreifen, warum es so dunkel ist."
October 29, 2023
I love the way Marianne Frederikson uses the few lines known from the bible to create a great story of how it could have been. She fills in the gaps and gives life to the famous names of Adam and Eve and others, creating believable 3D people who each deal with their problems in life.
If it wasn’t for the important role of supernatural powers, I would have rated it 5 stars.
If it wasn’t for the important role of supernatural powers, I would have rated it 5 stars.
August 22, 2015
Tredje boken i serien och författaren vara växer i mina ögon! Fantastiska beskrivningar av hur vi resonerar inombords. Skulle jag läsa första delen igen tror jag den hade fått högre betyg denna gång från mig, tog tid att ta till sig berättarstilen
January 8, 2012
Mooie reeks.
Even getwijfeld op ook dit derde deel 4 sterren waard was. Ik heb het op 3 gehouden.
Even getwijfeld op ook dit derde deel 4 sterren waard was. Ik heb het op 3 gehouden.
June 17, 2015
some very interesting ideas here
Displaying 1 - 14 of 14 reviews