En humoristisk og rørende fortelling om å være far og datter, om å elske og miste, og om å finne sin egen vei i livet – selv om man har brukt lang tid på ikke å leve det.
Sarah arbeider på et sykehjem og avslutter ting for folk som er døde. Leser de siste kapitlene i en bok, drikker den siste halve koppen med kaffe og kjemper seg gjennom uferdige puslespill og håndarbeidsprosjekter. Det eneste mennesket hun har jevnlig kontakt med, er faren, som har grodd helt fast i et forlengst avsluttet kjærlighetsforhold. Sånn har Sarah levd siden hun var tenåring. Avslutninger er konkrete og overskuelige, begynnelser er det motsatte, så dem har hun behendig styrt unna.
Men så mister hun jobben, og en blomsterhandler i strikkegenser maser seg vei inn i hverdagen hennes. Hun blir nødt til å forholde seg til fortidens hemmeligheter, som hun egentlig hadde pakket bort for lenge siden.
danimarka’dan benim “tatliş romanlar” listeme girebilecek bir kitap. geçenlerde hep kitap’tan gelenlerin videosunu çektiğimde orada yaşayan demet hanım önce “bitirişler”i okumamı önermişti, ben de söz dinledim. sarah’nın ellili yaşlarda huzurevinde geçirdiği yaşamından geçmişe sık sık yolculuk yapıyoruz, annesi, babası… neden her şeyi bitirmeye çalıştığı derken trajik bir yaşam öyküsünün içine düşüyoruz. melodramatik de diyebiliriz, zengin aile fakir kız ve bu aşka aliye rona tarzı müdahaleler. yeme bozukluğu olan anne, keş baba, evlatlık verilen aile, despot büyükanne baba derken sarah’nın yaşamadığı şey kalmamış. yine de tüm bu bilinen kalıplara rağmen farklı bir şey yazmış kim andrea brofeldt. bir anda hayatına giren alt kat komşusu, arada bakmak zorunda kalacağı komşu oğlu derken bir yandan da gönlünün kaydığı çiçekçi mehmet meselesi, sarah’nın otuz yıldır kurduğu dengeyi bozuyor. roman yarıya kadar çok iyi gitse de sonrasında bir trajedinin daha eklenmesi bence fazla gelmiş. yahu zaten bin tane şey yaşanmış bu romanda enseste ve tecavüze gerek var mıydı, bence yoktu. son hamleler olmadan da yeterince tatlı bir iyileşmeye doğru gidiyordu kitap. bir de yazar göçmen karakter olsun deyip mehmet’i seçmiş. mehmet türklere has bir isim, çok severim bu arada, ama bu mehmet durmadan çok şekerli nane çayı içiyor, iran usulü :)) kim hanım’a umarım birisi türklerin kapalıçarşı’da satıldığı gibi nane, elma çayı içip durmadığını söyler. çeviri feride gül çakırğlu’ndan, dipnotlarla birlikte gayet başarılı.
En mycket bra bok, snudd på femma. Näst mest gillar jag upplägget och hur saker och ting faller på plats under läsandets gång. Allra mest gillar jag det faktum att bokens huvudkaraktär har som mål i livet att avsluta saker åt dem som dött.
Redan vid de första inledande raderna till ”Sista kapitlet” av Kim Andrea Brofeldt fastnade jag för Sarah som gör gott för andra i sin omgivning genom att hjälpa dem att avsluta saker som de påbörjat. Det kan vara en bok som ska läsas klart, ett stort pussel som ska läggas klart och hon kämpar sig igenom handarbetsprojekt. Allt eftersom boken flödar på får vi förklaringen till varför hon har denna drivkraft. Sarah är väldigt ensam och lever ett minst sagt begränsat liv. Hon är en karaktär man ömmar för. Det här är en fin och rörande roman om sorg, vänskap och kärlek.
Nutid varvas med tillbakablickar till Sarahs uppväxt med sin mamma och hur hon tidvis bodde med pappan och med sin farmor och farfar. Jag tyckte det här var en fin roman och speciellt tyckte jag om att följa karaktären Sarah och hennes utveckling. Hon har varit med om mycket som format henne. En berättelse om gemenskap, förlust och att hitta sin egna väg i livet trots det svåra man bär med sig. I början tyckte jag jättemycket om romanen, men emellanåt tappade den lite så det här är inte årets bok för mig, men är glad att jag har läst den.
Jeg har været så nervøs for at læse bogen, for jeg har glædet mig til den, siden Kim annoncerede, at hun var i gang med at skrive en bog - og forventningens glæde er nogen gange den største. Men heldigvis var bogen lige så smuk og fin, som jeg havde regnet med. Fra jeg læste hendes blog første gang til nu, så har ordene, der kommer fra Kims hånd, altid været rørende. Det er en fortælling, som jeg ved, jeg vil bære med mig resten af livet. Tak for den og stort tillykke med bogen, Kim 💕
Detta var en otroligt sorgsam och mörk berättelse, med åtanke på omslaget.
Den korta sammanfattningen som ska leda in en till att vilja läsa boken lämnar rätt mycket utrymme för tolkningar. Sarah som precis passerat femtioårsåldern är fast i en fas med försoning och avslut. Hennes bagage väger tungt, tyngre än vad läsaren nog kan ana. Det är trauma efter trauma, sorg och tårar.
Stackars Sarah, jag kunde inte förstå att en sån kvinna har levt så som hon gjort.
Brofeldt lyckas väl med att leda läsaren mot det oförutsägbara. Med växlande berättarperspektiv och tidsrum, från dåtid till nutid, får man lära känna Sarah. Hela historien om Sarah.
Jag lämnar boken med en förvirring inombords. Det är med mörka toner, och under läsningen omvandlades boken från nöje till förskräckelse, i jämna mellanrum.
Sarah är järv, handlingskraftig och drivs av tvångstankar att avsluta saker som någon, inför döden, har påbörjat. Hon kan således vara dramatisk och drastisk. Men det finns underliggande orsaker till detta arbete och således massor av hopp. Vid slutet kände man att även Sarah har fått ett eget avslut och försonas från de mörka tankar som drivit henne dit hon är.
Fineste roman om en kvinde midt i livet, der holder sig for sig selv, passer sit job på plejehjemmet og afslutter de afdødes uafsluttede projekter i et forsøg på at råde bod på fortiden, som hun har kæmpe skyldfølelse over. Det er altid skønt med romaner, hvor hovedpersonen gennemgår en udvikling og hvor alt ender godt, og jeg elskede at være med på rejsen. Hørte på lydbog #afslutninger #kimandreabrofeldt
Bra. Lättläst. En fin roman om vänskap, utanförskap och att hitta meningen med livet. Ömmade så för den lilla flickan Sarah. Störde mig lite på översättningen. Allt kan inte översättas och det blir direkt fel när man gör en direkt och bokstavlig översättning.
2024 har indtil nu ikke været et år med voldsomt meget overskud til nye læseoplevelser, men hvor er jeg glad for, at jeg kastede mig over 'Afslutninger'. Den fineste, hyggeligste bog, der i stilen minder mig lidt om 'Elinor Oliphant is completely fine' og minder en om, hvor meget smukt, der er i livet.
Herlig, underfundig og letlæst bog om en kvinde der forsøger at frigøre sig fra sine barndomstraumer ved at hjælpe folk godt på vej efter døden. Heldigvis møder hun nogle levende mennesker som får åbnet op for hendes hæmninger i forholdet til andre mennesker. Ind i mellem måske lidt for urealistisk, men den har så meget godt på hjertet så man hurtigt tilgiver det.