Det är synd att Silfverbielke är så endimensionell, storyn hade vunnit mycket på om han haft åtminstone ett par positiva drag. Rent logiskt skulle en så pass störd människa som han upptäckas och, förhoppningsvis, få vård eller låsas in. Men samtidigt, i vårt land finns inte resurser för vård och man kan ju inte låsa in någon, denne kan känna sig kränkt. Istället riskerar man att oskyldiga utsätts för diverse hemskheter.
Hans Ecker är absolut inte en oskyldig man, han har begått brott och även mord. Men han är inte lika farlig som Silfverbielke, något som är lätt för oss läsare att se, och det är lätt att känna viss sympati för honom.
Språkmässigt är boken okej men jag stör mig oerhört på att man använder ordet "massmördare" om Ecker, han misstänks inte ha dödat en massa folk på ett sätt som uppfyller kriterierna för detta. Istället bör han ses som en seriemördare, då det är dessa kriterier han uppfyller. Om han nu vore skyldig, vill säga. Jag kan förstå att gemene man blandar ihop begreppen men att bokens poliser gör det leder till att de förlorar en hel del trovärdighet som karaktärer.
Betyg: 4/10