What do you think?
Rate this book
Skarp
En tät och suggestiv historia om besatthet, där slöjan mellan fiktion och verklighet tunnas ut. De senaste åren har varit stökiga för litteraturvetaren Emma Wijkman, men när hon får ett vistelsestipendium i Norrbotten ser hon sin chans att börja om på nytt. Hon ska få bo på gården där hennes favoritförfattare Beata Skarp levde och verkade. Där ska hon äntligen skriva klart sin avhandling om Skarp, som dog under mystiska omständigheter i slutet av 90-talet.
Väl på plats dras Emma in i Beata Skarps värld ännu mer än hon hade räknat med. Ju mer hon tar reda på om Skarps sista tid i livet, desto mer luckras gränsen mellan henne och författaren upp. Till slut återstår endast sanningen om Beata Skarps död – och sanningen om Emma själv.
”Dahlgren har skrivit en suggestiv bladvändare som har drag av både skräck och deckare. Framför allt är det en välskriven och suggestiv roman om besatthet. En riktig höjdare!”
BTJ (betyg 4)
Väl på plats dras Emma in i Beata Skarps värld ännu mer än hon hade räknat med. Ju mer hon tar reda på om Skarps sista tid i livet, desto mer luckras gränsen mellan henne och författaren upp. Till slut återstår endast sanningen om Beata Skarps död – och sanningen om Emma själv.
”Dahlgren har skrivit en suggestiv bladvändare som har drag av både skräck och deckare. Framför allt är det en välskriven och suggestiv roman om besatthet. En riktig höjdare!”
BTJ (betyg 4)
303 pages, Mass Market Paperback
First published April 13, 2022
2 people are currently reading
112 people want to read
About the author
Helena Dahlgren
95 books188 followersFörfattare till böckerna om 100 hemskaste, Orkidépojken och nu senast böckerna om Ödesryttarna: Jorvik kallar och Legenden vaknar. Jag är även verksam som översättare. Bor i Tyresö utanför Stockholm med tvillingdöttrar och katt.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 32 reviews
April 20, 2022
Läs min recension på bloggen: https://www.fiktiviteter.se/2022/04/2...
March 5, 2023
Stabil story men jag fastnar aldrig. Karaktärerna är inte heller speciellt levande eller intressanta. Men en helt ok bok.
December 26, 2023
Omläsning 2023: Den är fortfarande så bra. Den är mystiskt, mörk, spännande och verklig trots att den är fiktiv. Den får mig att vilja skriva. Beata Skarp känns otroligt verklig trots att hon inte finns egentligen. Det finns saker i boken som jag inte riktigt tycker om, men resten väger upp. Det känns fortfarande som att den skrevs för min skull
_______________________________________________
Jag hade höga förväntningar på den här boken och jag blev inte besviken. Det känns om att boken skrevs för min skull – allt jag tycker om i samma bok. Som läsare blir man direkt intresserad av Beata Skarp. På så sätt att jag hela tiden ville googla henne – för hon finns väl på riktigt? Men nej, hon bara känns verklig. Jag älskar att läsa böcker som ger ”jag måste googla den här personen”-känslan.
Miljön är så viktig i denna bok, och den har Dahlgren fått till på ett så bra sätt. Beata Skarp finns överallt på Svartforsen trots att hon egentligen inte är där. Emmas besatthet av författarskapet smittar av sig och som läsare fastnar man lätt i världen. Det är verkligen så spännande att läsa om en person som är så uppslukad av ett författarskap. Emma bor i Beatas gamla hus och jag blir lika nyfiken som Emma blir av alla Beatas saker som finns kvar.
Något jag tyckte mindre om var de populärkulturella referenserna (men det säger kanske mer om mig). Jag ville ha mer av litteraturen, historien och mysteriet än det som faktiskt hände i Emmas liv (tyvärr). Trots det är den ändå väldigt bra. De sista sidorna är så speciella och intressanta. Jag kan inte säga mer om det men, wow, jag rekommenderar verkligen den här boken!
_______________________________________________
Jag hade höga förväntningar på den här boken och jag blev inte besviken. Det känns om att boken skrevs för min skull – allt jag tycker om i samma bok. Som läsare blir man direkt intresserad av Beata Skarp. På så sätt att jag hela tiden ville googla henne – för hon finns väl på riktigt? Men nej, hon bara känns verklig. Jag älskar att läsa böcker som ger ”jag måste googla den här personen”-känslan.
Miljön är så viktig i denna bok, och den har Dahlgren fått till på ett så bra sätt. Beata Skarp finns överallt på Svartforsen trots att hon egentligen inte är där. Emmas besatthet av författarskapet smittar av sig och som läsare fastnar man lätt i världen. Det är verkligen så spännande att läsa om en person som är så uppslukad av ett författarskap. Emma bor i Beatas gamla hus och jag blir lika nyfiken som Emma blir av alla Beatas saker som finns kvar.
Något jag tyckte mindre om var de populärkulturella referenserna (men det säger kanske mer om mig). Jag ville ha mer av litteraturen, historien och mysteriet än det som faktiskt hände i Emmas liv (tyvärr). Trots det är den ändå väldigt bra. De sista sidorna är så speciella och intressanta. Jag kan inte säga mer om det men, wow, jag rekommenderar verkligen den här boken!
March 1, 2024
Litteraturvetaren Emma får ett stipendium för att kunna skriva klart sin avhandling om författaren Beata Skarp. Det innebär att hon ska få bo på gården där Beata bodde och växte upp och senare även oväntat dog.
När hon är där så börjar hon dras in i den värld som Beata skapade och hon upplever att hon ser och hör saker som hon inte riktigt vet om de sker eller inte. Vad är verklighet och dröm och vad var det som egentligen hände då för länge sedan när Beata dog?
Det är en mörk och riktigt krypande berättelse, där gränsen mellan sanning och lögn och verklighet och dröm är väldigt otydlig. Redan på de första sidorna förstår man att Emma inte mår bra, och inte har gjort på väldigt länge. Hon lever ett ganska destruktivt liv och inte blir det bättre när hon kommer till den ensliga miljön i Norrbotten. Samtidigt är det så klart att allt hon egentligen vill är att må bra, kunna ta hand om sin dotter och vara älskad.
En riktigt spännande bladvändare där jag som läsare tas med in i två fiktiva världar, Emmas och Beatas och snart vet man inte vad som är vad. Det kommer några tvistar som jag verkligen inte hade väntat mig. Och är det dessutom några blinkningar till Stephen King...?
När hon är där så börjar hon dras in i den värld som Beata skapade och hon upplever att hon ser och hör saker som hon inte riktigt vet om de sker eller inte. Vad är verklighet och dröm och vad var det som egentligen hände då för länge sedan när Beata dog?
Det är en mörk och riktigt krypande berättelse, där gränsen mellan sanning och lögn och verklighet och dröm är väldigt otydlig. Redan på de första sidorna förstår man att Emma inte mår bra, och inte har gjort på väldigt länge. Hon lever ett ganska destruktivt liv och inte blir det bättre när hon kommer till den ensliga miljön i Norrbotten. Samtidigt är det så klart att allt hon egentligen vill är att må bra, kunna ta hand om sin dotter och vara älskad.
En riktigt spännande bladvändare där jag som läsare tas med in i två fiktiva världar, Emmas och Beatas och snart vet man inte vad som är vad. Det kommer några tvistar som jag verkligen inte hade väntat mig. Och är det dessutom några blinkningar till Stephen King...?
November 29, 2022
Gillade denna skarpt, he. Illavarslande stämning och ett persongalleri av lite trasiga och moraliskt gråa karaktärer, med själva platsen som en sorts person i berättelsen: typiskt den sortens berättelser jag gillar, med nästintill gotiska inslag trots sin moderna framtoning. Gillade speciellt själva Beata Skarp, som hade en väldigt stark närvaro hela boken igenom trots att hon inte var i livet, och utdragen ur hennes böcker och de teman de handlade om. Den krypande känslan av att saker inte riktigt stämde var väldigt effektiv. Delar av vilka som låg bakom kunde jag gissa mig till, men andra vändningar överraskade mig totalt.
March 27, 2025
Första tre fjärdedelarna är magiska! Men där handling och utveckling först får ske i smygande, krypande tempo, känns sista fjärdedelen som om den vore skriven av någon annan. Upploppet rusar på nästan forcerat och det hoppas över logiska luckor som stör. Språk: 5/5, litteraturbesatthet 5/5, metakänsla 5/5, genomförd plot 3/5.
June 13, 2022
Vackert språk och spännande handling, dock kände jag att den senare delen av boken inte var för mig alls. För mig kändes det inte som det jag ville av boken.
Absolut inte en dålig bok, bara inte för mig.
Absolut inte en dålig bok, bara inte för mig.
May 19, 2022
Det är något med Emma och hennes Skarp-besatthet som verkligen tilltalar mig, mycket i sig gör det också som Svartforsen som plats till exempel och jag älskar Dahlgrens sätt att skriva. Det jag själv tycker att jag har att invända på är att jag tycker att jag lyckades förutspå vissa saker väl tidigt och jag vet inte exakt vad jag tänker om vissa samband.
August 10, 2022
Oskarp berättelse som inte kräver mycket av sin läsare. Halvvägs igenom har man listat ut ”mysteriet” och upplösningen faller sedan platt och oengagerat. Dock lite plus för sina samtida referenser som tik-tok och skogsbad vilket piggar upp läsupplevelsen något.
July 29, 2022
Jag gillar verkligen Dahlgren’s språk och känsla för detaljer och alla som verkligen brinner för en artist, konstnär, eller i detta fallet författarinna vet vad detaljer kan komma att betyda. Jag tyckte väldigt mycket om Skarp och jag är ganska säker på att jag kommer att besöka Svartforsen igen i framtiden.
August 30, 2022
Spännande bok med en bra uppbyggnad och intressanta inpass med texter från den döde författaren. Men slutet var inte alls för mig, det var för snabbt och slutgiltigt. Inget spännande alls.
3 stjärnor :)
3 stjärnor :)
January 31, 2023
skarp. föralltid skarp.
skulle göra precis vad som helst för att få läsa en beata skarp bok
skulle göra precis vad som helst för att få läsa en beata skarp bok
June 17, 2022
Medryckande thriller om skrivande, hemligheter och små, naturnära samhällen. Gissade tyvärr slutet redan helt i början men det gör ingenting, underhållande var det ändå.
April 17, 2022
Boken andas skrivglädje och jag gillar blinkningarna till andra verk i thriller- och rysargenren. Det är också skönt med en huvudkaraktär som andas motstånd. Med det menar jag att Emma Wijkman inte är helt lätt att tycka om när vi får ta del av hennes privata kaos och vilja/ovilja att ta itu med sitt liv. En tripp till Norrland ska råda bot och ni förstår säkert att så blir det inte riktigt.
Själv upplösningen är en bladvändare och inget man slutar med mitt i. Möjligen har jag dålig fantasi för slutet missade jag att förutsäga. Trodde allt skulle gå i helt annan riktning.
Jag kommer tänka på "Silvervägen" när jag läser "Skarp". Fast denna bok är i stället mer trovärdig och lättare att ta till sig. Jag slipper tex en helt orealistisk bild av en lärare och får i stället en trovärdig kvinnlig doktorand på väg ned i djupaste dekadens. Jag hade velat ha fler sidor i boken "Skarp" och det är väl gott betyg nog.
Själv upplösningen är en bladvändare och inget man slutar med mitt i. Möjligen har jag dålig fantasi för slutet missade jag att förutsäga. Trodde allt skulle gå i helt annan riktning.
Jag kommer tänka på "Silvervägen" när jag läser "Skarp". Fast denna bok är i stället mer trovärdig och lättare att ta till sig. Jag slipper tex en helt orealistisk bild av en lärare och får i stället en trovärdig kvinnlig doktorand på väg ned i djupaste dekadens. Jag hade velat ha fler sidor i boken "Skarp" och det är väl gott betyg nog.
May 1, 2022
En ”bladvändare”, svår att sluta lyssna på. Språkmässigt fullt av klyschor. Förutsägbart slut.
May 28, 2022
Något så ovanligt som en gotisk feelgood-roman. Underbar semesterläsning i sommarstugan - men kanske inte för sent på kvällen. Hoppas att det kommer mer i samma stil från Dahlgren.
August 24, 2022
Detta är författarens senaste roman, hon har skrivit ett antal böcker i olika genre och för olika åldrar. Denna riktar sig vuxna och vad genren är, ja det är en svår nöt att knäcka, eller behöver man ens det? Kanske en roman kan vara en roman utan att den behövs att genrebestämmas.
Vi har här en studerande litteraturvetare, eller om vi skall vara ärlig så kanske inte studierna går så bra för henne när vi träffar henne i början av boken. Hon har en kärlek till en författare, Beata Skarp, som dog rätt så ung under mystiska omständigheter. Denna författare har kommit att betyda så mycket för vår huvudkaraktär.
En dag så kommer möjligheten som man bara inte kan låta bli att ta. Hon söker ett stipendium som består i av få bo i Beatas hus, som har bevarats av hennes bror med familj. Hon ser denna möjlighet att få en nystart i hennes projektarbete som handlar så klart om Beata Skarp, hon tänker att om hon bor under samma tak som författaren gjorde så skulle inspirationen komma till henne.
Väl på plats så grips hon mer och mer över författarens liv och vad det var som verkligen hände den dagen då hon dog. Hon börjar göra sin egen undersökning om detta.
Jag har tidigare läst Orkidépojken av Helena Dahlgren och när jag läser denna så är det mycket av berättarstilen som jag känner igen. Helena har en förmåga där hon i stället för att vara en författare som berättar en berättelse så l��ter hon huvudkaraktären ta tag i berättelsen själv och vi får en närgången inblick i en karaktärs liv.
Vi följer en person, som kanske inte mår bra och det är både upp och ned för huvudkaraktären. Precis som i verkliga livet så är det ingen dans på rosor och motgångar, riktiga som endast i ens huvud, krockar ständigt med huvudkaraktären.
Helena ger sin huvudkaraktär en röst som gör att den blir levande och man kan lätt känna en koppling till henne. Vi får ta del av hennes tankar och de är mer eller mindre totalt oredigerade, nu menar jag inte att språket i boken är dåligt eller rörigt. Nej, det är själva huvudkaraktären, Emma, som är oredigerad, och vad menar jag då med det? Jo, i många andra böcker så när en karaktär tänker och kanske även pratar så är de filtrerade på ett sätt så att de är fokuserade och bara relevanta för handlingen. Här har vi i stället en mera levande person, vars tankar går och olika håll, avbryter sin tankegång genom att spinna ut i någon sidogren i tankebanorna. Det är precis så som vi i verkligheten fungerar, i alla fall jag. För hur många gånger är man inte fokuserad på en sak och helt plötsligt dyker en annan tanke upp i huvud som inte har något alls att göra med det som man håller på med.
En annan sak som syns här som gör huvudkaraktären mer levande är att hon har en inre dialog med sig själv, alltså att hon verkligen svarar sig själv. Detta är något som jag verkligen kan relatera till när det kommer till att man tänker mera fokuserat på något. Då dyker ofta en annan version av en själv upp i huvudet som börjar prata med en. Nu kanske det är en varning på mig, men jag vill tro att jag absolut inte är ensam om detta.
Sedan måste vi prata lite om alla referenser som finns i boken. En av mina absoluta favoriter när det kommer till författare är Stephen King, han har betytt väldigt mycket för mig när det kommer till hur jag växte upp med böcker, allt från att ta steget till vuxenlitteraturen men även att ta kontroll över det hemska som gömmer sig i mörkret när du är ensam. Jag vet att Helena har en förkärlek till Stephen King också och det syns verkligen i denna då man hittar många referenser.
Det är inte bara referenser till Stephen King i denna bok, här har vi fullt med små hyllningar och hintar till lågt och högt inom populärkulturen. Det är allt möjligt böcker, film som musik. Jag är säker på att jag själv missar en hel del av dessa referenser, men de finns för de som har egna minnen om just de sakerna.
Och detta lite av meta-saken om litteraturvetare och författare så misstänker jag att det finns en stor del av Helena, eller en slags version av henne, igenom hela berättelsen. Hon är inte bara författare utan en som älskar och brinner för litteraturen. Hon visar verkligen att hon vet vad hon skriver om.
Vilken genre vad nu då denna bok? Saken är den att det är helt omöjligt att sätta den i en genre och som jag började, måste man verkligen det. Det är en roman som är en slags kärleksförklaring till kärleken till litteraturen, om nu detta låter logiskt. Det är en spänningsroman utan att vara en direkt spänningsroman, den har bitar av en skräckberättelse utan att vara en skräckberättelse. Det är en livsskildring. Det är kort och gott en roman och en riktigt bra en.
Rekommenderar denna till alla som älskar litteraturen och känner igen sig i att ha en favoritförfattare som har betytt mycket för en.
http://hakanshylla.blogspot.com/
Vi har här en studerande litteraturvetare, eller om vi skall vara ärlig så kanske inte studierna går så bra för henne när vi träffar henne i början av boken. Hon har en kärlek till en författare, Beata Skarp, som dog rätt så ung under mystiska omständigheter. Denna författare har kommit att betyda så mycket för vår huvudkaraktär.
En dag så kommer möjligheten som man bara inte kan låta bli att ta. Hon söker ett stipendium som består i av få bo i Beatas hus, som har bevarats av hennes bror med familj. Hon ser denna möjlighet att få en nystart i hennes projektarbete som handlar så klart om Beata Skarp, hon tänker att om hon bor under samma tak som författaren gjorde så skulle inspirationen komma till henne.
Väl på plats så grips hon mer och mer över författarens liv och vad det var som verkligen hände den dagen då hon dog. Hon börjar göra sin egen undersökning om detta.
Jag har tidigare läst Orkidépojken av Helena Dahlgren och när jag läser denna så är det mycket av berättarstilen som jag känner igen. Helena har en förmåga där hon i stället för att vara en författare som berättar en berättelse så l��ter hon huvudkaraktären ta tag i berättelsen själv och vi får en närgången inblick i en karaktärs liv.
Vi följer en person, som kanske inte mår bra och det är både upp och ned för huvudkaraktären. Precis som i verkliga livet så är det ingen dans på rosor och motgångar, riktiga som endast i ens huvud, krockar ständigt med huvudkaraktären.
Helena ger sin huvudkaraktär en röst som gör att den blir levande och man kan lätt känna en koppling till henne. Vi får ta del av hennes tankar och de är mer eller mindre totalt oredigerade, nu menar jag inte att språket i boken är dåligt eller rörigt. Nej, det är själva huvudkaraktären, Emma, som är oredigerad, och vad menar jag då med det? Jo, i många andra böcker så när en karaktär tänker och kanske även pratar så är de filtrerade på ett sätt så att de är fokuserade och bara relevanta för handlingen. Här har vi i stället en mera levande person, vars tankar går och olika håll, avbryter sin tankegång genom att spinna ut i någon sidogren i tankebanorna. Det är precis så som vi i verkligheten fungerar, i alla fall jag. För hur många gånger är man inte fokuserad på en sak och helt plötsligt dyker en annan tanke upp i huvud som inte har något alls att göra med det som man håller på med.
En annan sak som syns här som gör huvudkaraktären mer levande är att hon har en inre dialog med sig själv, alltså att hon verkligen svarar sig själv. Detta är något som jag verkligen kan relatera till när det kommer till att man tänker mera fokuserat på något. Då dyker ofta en annan version av en själv upp i huvudet som börjar prata med en. Nu kanske det är en varning på mig, men jag vill tro att jag absolut inte är ensam om detta.
Sedan måste vi prata lite om alla referenser som finns i boken. En av mina absoluta favoriter när det kommer till författare är Stephen King, han har betytt väldigt mycket för mig när det kommer till hur jag växte upp med böcker, allt från att ta steget till vuxenlitteraturen men även att ta kontroll över det hemska som gömmer sig i mörkret när du är ensam. Jag vet att Helena har en förkärlek till Stephen King också och det syns verkligen i denna då man hittar många referenser.
Det är inte bara referenser till Stephen King i denna bok, här har vi fullt med små hyllningar och hintar till lågt och högt inom populärkulturen. Det är allt möjligt böcker, film som musik. Jag är säker på att jag själv missar en hel del av dessa referenser, men de finns för de som har egna minnen om just de sakerna.
Och detta lite av meta-saken om litteraturvetare och författare så misstänker jag att det finns en stor del av Helena, eller en slags version av henne, igenom hela berättelsen. Hon är inte bara författare utan en som älskar och brinner för litteraturen. Hon visar verkligen att hon vet vad hon skriver om.
Vilken genre vad nu då denna bok? Saken är den att det är helt omöjligt att sätta den i en genre och som jag började, måste man verkligen det. Det är en roman som är en slags kärleksförklaring till kärleken till litteraturen, om nu detta låter logiskt. Det är en spänningsroman utan att vara en direkt spänningsroman, den har bitar av en skräckberättelse utan att vara en skräckberättelse. Det är en livsskildring. Det är kort och gott en roman och en riktigt bra en.
Rekommenderar denna till alla som älskar litteraturen och känner igen sig i att ha en favoritförfattare som har betytt mycket för en.
http://hakanshylla.blogspot.com/
July 27, 2025
Jag googlar Beata Skarp, sådär som en gör när en bok lyckas att bygga upp en fiktiv karaktär och hennes författarskap till den grad att det inte bara verkar verkligt, men där jag när en brinnande önskan om att kunna läsa böckerna som Beata Skarp ska ha skrivit. Sättet som Helena Dahlgren blandar utdrag ur Skarps fiktiva böcker, med utdrag ur både huvudkaraktären Emmas fältdagbok och avhandling, utan att dessa utdrag någonsin blir trista eller långrandiga, utan där de bara lyfter berättelsen och för den framåt, samtidigt som de hjälper till att ge bakgrund och bygga spänning, är helt briljant.
Lika briljant är världsbygget kring Svartforsen. Dahlgren bygger här upp en by som känns som tagen ur verkligheten och det är förståligt att hon därför i efterorden betonar att hennes Svartforsen är tagen ur hennes fantasi, även om inspirerad av hennes vistelser i Norrbotten.
Jag älskar de dramaturgiska svängarna, hur Dahlgren håller saker i ovisshet trots att själva huvudplotten uppdagas rätt så tidigt. Vi förstår vad som egentligen hände Beata Skarp, men vi känner inte till allt annat som kommer att hända eller som hände, och även för det som läsaren snabbt kan lista ut, så håller Dahlgren mig bunden med sitt språk, litterära referenser, och utdragen ur Skarps berättelser som jag bara älskar.
Slutet känns möjligen lite för tillrättalagt och jag undrar om berättelsen skulle ha kunnat vinna på att sluta i lite mer ovisshet och med ett ännu öppnare slut. Behövs det verkligen någon slags kärlekshistoria? Eller hade berättelsen vunnit på att dra ännu mer åt det mystiska, säregna, skräckinspirerade? Frågar jag som inte ens gillar skräck ;)
Men en riktigt välskriven och intressant berättelse som gav mig mersmak på Dahlgrens författarskap, och på Skarps, men hennes berättelser finns tyvärr inte på riktigt.
Lika briljant är världsbygget kring Svartforsen. Dahlgren bygger här upp en by som känns som tagen ur verkligheten och det är förståligt att hon därför i efterorden betonar att hennes Svartforsen är tagen ur hennes fantasi, även om inspirerad av hennes vistelser i Norrbotten.
Jag älskar de dramaturgiska svängarna, hur Dahlgren håller saker i ovisshet trots att själva huvudplotten uppdagas rätt så tidigt. Vi förstår vad som egentligen hände Beata Skarp, men vi känner inte till allt annat som kommer att hända eller som hände, och även för det som läsaren snabbt kan lista ut, så håller Dahlgren mig bunden med sitt språk, litterära referenser, och utdragen ur Skarps berättelser som jag bara älskar.
Slutet känns möjligen lite för tillrättalagt och jag undrar om berättelsen skulle ha kunnat vinna på att sluta i lite mer ovisshet och med ett ännu öppnare slut. Behövs det verkligen någon slags kärlekshistoria? Eller hade berättelsen vunnit på att dra ännu mer åt det mystiska, säregna, skräckinspirerade? Frågar jag som inte ens gillar skräck ;)
Men en riktigt välskriven och intressant berättelse som gav mig mersmak på Dahlgrens författarskap, och på Skarps, men hennes berättelser finns tyvärr inte på riktigt.
July 30, 2022
"Vinder viner ödsligt över Bondegatan. Jag har min rutiga kappa på mig. Förmodligen borde jag ha tagit halsduk och handskar också, men jag vägrar göra det i slutet av maj. Det är vädret som ska skärpa sig, inte jag."
Författaren är inte sin bok nej, men ni som känner Helena Dahlgren ens lite (som jag gör), kan säkert tänka er vilken sorts bok hon skulle skriva. Det här är precis den boken! :)
Författaren är inte sin bok nej, men ni som känner Helena Dahlgren ens lite (som jag gör), kan säkert tänka er vilken sorts bok hon skulle skriva. Det här är precis den boken! :)
July 31, 2022
litteraturvetaren emma får ett vistelsestipendium i avlidna favoritförfattares hem i norrbotten för att slutföra sin avhandling om densamma och hoppas även kunna förändra sitt liv. historien inleds välskrivet och intressant, men sedan händer något och det blir förenklat, forcerat och inte särskilt suggestivt, spännande eller överraskande. snabbläst underhållning som får två avokado av fem, 🥑🥑.
August 21, 2022
Förutom ett fantastiskt språk så innehåller den här boken alla ingredienser för mig att ge högsta betyg! Den börjar som en roman om en tjej som har problem med sig själv och relationer men växer till en form av psykologisk thriller med inslag av mystik. Mycket känslor, relationer, lite romantik, underbar natur och spänning när historien om Emma och hennes intresse för en död författare utvecklas.
April 20, 2022
Välskriven bladvändare med rätt mycket mörker. Jag gillade Emma Wijkman, även när hon var svår att gilla. Rätt hög igenkänning för oss med oavslutade akademiska litteraturuppsatser och med stor kärlek till litteratur och författare (Wilkie Collins och Donna Tartt, i mitt fall).
July 17, 2024
Helt otrolig bok! Den här blev snabbt min favorit då Helena skriver på ett sätt som gör att sidorna bara flyger förbi. Det är spännande, obehagligt, intimt på något sätt, och efteråt känner jag mig helt tom. Jag blir så imponerad!
April 17, 2022
Tycker att den här boken var spännande, smart och intressant. Välskriven och bra karaktärer. En riktig bladvändare.
June 2, 2022
Fängslande
January 15, 2023
Smart, otäckt och spännande!
April 10, 2024
Börjar lite trevande men blir både spännande och intressant
January 20, 2025
Trevande start men den tar sig. Inte riktigt min vanliga genre så därför kanske jag var lite svårtflörtad men jag tycker som sagt att den halvvägs in blev lite mer intressant och ville läsa klart.
April 23, 2025
3,5 ⭐
Längre recension kommer senare.
Längre recension kommer senare.
Displaying 1 - 30 of 32 reviews