Betyg: 3,5
De senare verken, framför allt ”Hej då, ha det så bra!” ligger mig varmast om hjärtat. Kanske för att dikterna där är mindre råa och mer finstämda och sorgsna? För ja, är det något Lugns dikter gör så är det att måla upp en brutal verklighet, en äkta vardag, ofta utan skimmer. Och det känns och det värker, ibland lite för mycket, men det finns också något skönt med att tvingas drabbas.