Fjorton manus skrivna av Henrik Bromander och illustrerade av en rad talangfulla serietecknare. Mänskligt och främmande i en kombination som är typisk för Bromanders berättarstil.
Den här samlingen är det första jag läser av Bromander, och över lag är jag riktigt imponerad. Undertiteln, "En antologi med serienoveller", tycks motiverad genom att samtliga av dessa korta serierberättelser är illustrerade av olika serietecknare, som Bromander genomgående utnyttjar styrkorna hos. Det är både en styrka och en svaghet i boken, eftersom det bidrar till både ett antal riktigt bra berättelse och några som kanske inte känns riktigt lika starka (inte sällan i fråga om den visuella estetiken).
Bland mina favoriter kan nämnas den inledande titelnovellen, "Allt jag rör vid försvinner", som Anneli Furmark har tecknat. Det är utsnitt, en (bit av en) dag i en ensam kvinnas liv, och har en melankolisk ton. Jag är sedan tidigare bekant med Furmarks alster, och hon här är i mycket god form här.
Även den av Marcus Ivarsson tecknade, "Den svarta stenen", är minnesvärd. Det är en intressant historia där berättaren sedan skolåldern varit besatt av idén om få besöka Mecka (som icke-muslim) och går till extrema längder för att genomföra det. Det är ytterligare en riktigt bra berättelse från Bromander och Ivarssons stiliserade svartvita bilder skapar en mycket passande stämning.
"Sovande och vakna", vilket dock snarare framstår som en prosanovell med illustrationer (av Jonas "Pike" Dahlström) än en serienovell, är ett ytterligare en höjdpunkt. Bilderna är intressanta och stämningssättande, men det är i Bromanders prosa som berättelsen utvecklas, med en berättare som är djupt förankrad i en sekt och dess syn på världen. Skildringen är riktigt bra: lite skrämmande och mycket tragisk.
I "Ett beslut", tecknad av Marcus Nyblom, har vi en djupt ångestfylld berättelse om destruktiva förhållanden och skuldkänslor. Bromanders sätt att ge berättaren röst är berörande och Nybloms bilder fångar upp det nattsvarta mörker orden frammanar. Det är riktigt, riktigt bra, men inte upplyftande på något sätt.
I "Partitur i D-moll", illustrerad av Hanna Petersson, får Bromanders känsla för det mänskliga psykets mörkare tillstånd ett stort utrymme, vilket resulterar i en nattsvart berättelse som Peterssons visuella berättande förstärker ytterligare. Det är en riktigt vass serienovell och den lämnar mig allt annat än oberörd.
Och sist men inte minst, den av Anders Végh Blidlöv illustrerade, ”Vems är den röst som ropar i öknen?" som återger historien om Johannes Döparen genom en serie nedslag i hans levnadshistoria: från kallet att bli den som banar väg för Kristus till hans slut (i något omtolkad form). Végh Blidlövs visuella berättande fångar mig, och Bromander ger bilderna utrymme med många, långa tysta sekvenser. Mycket bra!
Sammanfattningsvis kan jag notera att detta bara är det första jag läser av Bromander och absolut inte det sista.
This anthology consists of stories written by Henrik Bromander, and every story is drawn by a different artist, to great effect. The stories range from the mythical and religious - of which there are quite a few - to the sexual and painful.
Bromander obviously has talent in portraying lonely and frustrated people, and he uses silence and tempo very well to pace the characters and get their story across. What happens in their lives is really interesting, and one often gets pulled in.
I loved the story about the guy obsessed with Meat Loaf, the party where a kid gets thrown out a window, and the one about the lonely person who goes to a restaurant to eat but gets put off.