What do you think?
Rate this book
Diva
Jag är Diva, allt jag berättar är sant. Slut ögonen, dröm om det vackraste som finns. Öppna ögonen igen. Se mig. Flickkvinnan. DivaLucia. Tretton år, snart fjorton. BabyWonder. Hon man trodde inte fanns.
Med sin nya roman har Monika Fagerholm skapat ett vildvuxet universum, där Diva, flickkvinnan, står i centrum, i en tillvaro full av "klafs" och "mifflighet". Myter och sagor vävs in i denna bli-till-historia, som berättas med sådan intensitet att man måste gå rakt in i den - och stanna där.
Med sin nya roman har Monika Fagerholm skapat ett vildvuxet universum, där Diva, flickkvinnan, står i centrum, i en tillvaro full av "klafs" och "mifflighet". Myter och sagor vävs in i denna bli-till-historia, som berättas med sådan intensitet att man måste gå rakt in i den - och stanna där.
445 pages, Paperback
First published January 1, 1998
13 people are currently reading
263 people want to read
About the author
Monika Fagerholm
23 books64 followersMonika Fagerholm’s much-praised first novel, Wonderful Women by the Sea, became one of the most widely translated Scandinavian literary novels of the mid-nineties and was nominated for the IMPAC Dublin Literary Award. In 1998 it was followed by the cult novel Diva, which won the Swedish Literature Society Award. Her third novel, The American Girl, became a number-one best seller and won the premier literary award in Sweden, the August Prize, as well as the Aniara Prize and the Gothenburg Post Award.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 19 of 19 reviews
November 12, 2024
ei helvetti!! alussa olin äkänen et miten kukaan ei oo laittanu mua, ihmistä joka on kaheksan vuotta vaahdonnut siitä miten valoa valoa valoa on mestariteos, lukemaan tätä kirjaa aiemmin, koska tän teoksen valossa se näyttäytyy melkeinpä faniteoksena tai jonkinlaisena suorana spin-offina (voiks kirjoista sanoo noin?) tästä teoksesta ja täysin siis valovaloa väheksymättä koska se tulee ikuisesti olemaan mestariteos. mut tää oli jotain ihan muuta kuin kaikki muu.
diiva on kolmetoista, melkein neljätoista, diivalla on iho, diiva tietää miltä polttava steariini tuntuu päänahassa, koska diiva on aina lucia. sillä on nälkä, sillä on koira, se ei kirjoita, koska se käy koulua. on huoneita, laboratorioita, lampia, puhelinkoppeja, joissa tehdä SITÄ ja TÄTÄ ja kasvaa ja alkaa ja loppua.
mä tykkäsin tässä siitä että ulkopuolinen, outo nuori tyttö ei ensisijaisesti halua kuolla, tai olla sellanen transsendentti mysteeri manicpixie-trooppi, vaan sillee tässä hetkessä, lihassa ja veressä oleva koiratyttö-lucia sormet maksalaatikossa ja taiteelliset ambitiot nollassa. diivan nihilismi on jokseenkin arkista eikä sellasta determinististä vihaa ja angstia, jolle tietty on paikkansa, mut ihana lukea joskus tytöstä joka ei vihaa itteään ja maailmaa ja joka syö siihen asti kun ei oo enää nälkä.
luin jotain kritiikkiä tän teoksen toisteisuudesta, josta mä en taas oo lainkaan samaa mieltä, koska jos kirjottaa näin pitkän kirjan ni siinä jutussa pitää olla joku juju joka ottaa koukkuun sen verran, ettei lukemisesta tuu vitun tylsää. tässä toistuvat sanat, toteamukset, lauserakenteet, motiivit ja teemat kietoi ainakin mut tähän niin syvästi, että loppua kohti musta tuntu että mulla ja diiva-kertojalla oli yhteisiä sisäpiirijuttuja, mistä muut hahmot ei tiedä.
haluisin kirjottaa enemmän tästä mut emt meniskö vähän yli joten juu! joistain taideteoksista yllättyy siinä mielessä että niitä ei tienny kaipaavansa, mut tällaselle kerronnalle mulla on aina palava kaipaus ja onneks kohdattiin tän kirjan kanssa näinkin aikasin mun elämässä, että kerkeen lukee tätä vielä tarkemmin uudelleen!! viiskauttaviis hittovieköön!!
diiva on kolmetoista, melkein neljätoista, diivalla on iho, diiva tietää miltä polttava steariini tuntuu päänahassa, koska diiva on aina lucia. sillä on nälkä, sillä on koira, se ei kirjoita, koska se käy koulua. on huoneita, laboratorioita, lampia, puhelinkoppeja, joissa tehdä SITÄ ja TÄTÄ ja kasvaa ja alkaa ja loppua.
mä tykkäsin tässä siitä että ulkopuolinen, outo nuori tyttö ei ensisijaisesti halua kuolla, tai olla sellanen transsendentti mysteeri manicpixie-trooppi, vaan sillee tässä hetkessä, lihassa ja veressä oleva koiratyttö-lucia sormet maksalaatikossa ja taiteelliset ambitiot nollassa. diivan nihilismi on jokseenkin arkista eikä sellasta determinististä vihaa ja angstia, jolle tietty on paikkansa, mut ihana lukea joskus tytöstä joka ei vihaa itteään ja maailmaa ja joka syö siihen asti kun ei oo enää nälkä.
luin jotain kritiikkiä tän teoksen toisteisuudesta, josta mä en taas oo lainkaan samaa mieltä, koska jos kirjottaa näin pitkän kirjan ni siinä jutussa pitää olla joku juju joka ottaa koukkuun sen verran, ettei lukemisesta tuu vitun tylsää. tässä toistuvat sanat, toteamukset, lauserakenteet, motiivit ja teemat kietoi ainakin mut tähän niin syvästi, että loppua kohti musta tuntu että mulla ja diiva-kertojalla oli yhteisiä sisäpiirijuttuja, mistä muut hahmot ei tiedä.
haluisin kirjottaa enemmän tästä mut emt meniskö vähän yli joten juu! joistain taideteoksista yllättyy siinä mielessä että niitä ei tienny kaipaavansa, mut tällaselle kerronnalle mulla on aina palava kaipaus ja onneks kohdattiin tän kirjan kanssa näinkin aikasin mun elämässä, että kerkeen lukee tätä vielä tarkemmin uudelleen!! viiskauttaviis hittovieköön!!
March 1, 2024
Jag tror faktiskt inte att jag läst den innan, även om jag trott det. OM jag läst den innan så fastnade den inte, och med alla omtagningar och starka bilder tror jag liksom att den borde gjort det isf.
Men. Det var lite av en pärs. Den här boken har ännu mer omtagningar än de andra, som Den amerikanska flickan (som jag älskar) och Vem dödade bambi (som är föredömlig längd). Jag tänker att det handlar om en uppväxt, att vara i gränslandet mellan barn och vuxen. Medelst idel fantasibilder för att göra verkligheten mera intressant, så det är svårt att veta vad som är hittepå och vad som är riktigt - förmodligen det mesta en mix. Hon har en crush på en vikarie, som ev leder till något mera, eller så sker det i hennes fantasier? Hon har vänskapsförälskelser, som med Franses och den tidigare nu utflugna Gabriella. Hon har en kompis som hon nog är ganska taskig mot: SannaMaria, och möjligen även tvärtom också. Hon har bröder som hon älskar men bråkar med. Hennes mamma skriver, så Diva slår bakut mot allt citerande och intellektualiserande, men hennes berättelse kryllar av bådadera. Kari, SannaMarias syster, har någon form av psykisk funktionsnedsättning? som utnyttjas av killarna men liksom också av SannaMaria? (när hon bjuder in tjejerna att höra på hennes berättelse, som att hon ställer ut sin syster ala freaks?). Inget vet man, som sagt, om det är sant. Allt tas många gånger om men med små förskjutningar, och osäkriggörs så man inte vet vad man ska tro.
Jag gillar osäkerheter och märkligheter, men för mig blev det faktiskt denna gång ändå svårt att hänga med, att släppa boksidan och gå in i världen. Det är inte lätt läsning. Kontentan är dock imponerande, och den bör läsas i kontext, dvs att när den gavs ut var det relativt ovanligt med en så fritänkande och frigjord ung tjej med agens, som äger sin egen historia, även om jag också tänker att det är en sköld och att hennes styrka i många fall är en chimär, en mekanism för att orka igenom med värdigheten i behåll, men att hon nog är bra trasig också. Det här sättet att skriva är ju också något nytt, man kan inte tänka på samma sätt som med vanliga narrativ, och kanske ska man inte tänka så mycket, utan uppleva.
Men. Det var lite av en pärs. Den här boken har ännu mer omtagningar än de andra, som Den amerikanska flickan (som jag älskar) och Vem dödade bambi (som är föredömlig längd). Jag tänker att det handlar om en uppväxt, att vara i gränslandet mellan barn och vuxen. Medelst idel fantasibilder för att göra verkligheten mera intressant, så det är svårt att veta vad som är hittepå och vad som är riktigt - förmodligen det mesta en mix. Hon har en crush på en vikarie, som ev leder till något mera, eller så sker det i hennes fantasier? Hon har vänskapsförälskelser, som med Franses och den tidigare nu utflugna Gabriella. Hon har en kompis som hon nog är ganska taskig mot: SannaMaria, och möjligen även tvärtom också. Hon har bröder som hon älskar men bråkar med. Hennes mamma skriver, så Diva slår bakut mot allt citerande och intellektualiserande, men hennes berättelse kryllar av bådadera. Kari, SannaMarias syster, har någon form av psykisk funktionsnedsättning? som utnyttjas av killarna men liksom också av SannaMaria? (när hon bjuder in tjejerna att höra på hennes berättelse, som att hon ställer ut sin syster ala freaks?). Inget vet man, som sagt, om det är sant. Allt tas många gånger om men med små förskjutningar, och osäkriggörs så man inte vet vad man ska tro.
Jag gillar osäkerheter och märkligheter, men för mig blev det faktiskt denna gång ändå svårt att hänga med, att släppa boksidan och gå in i världen. Det är inte lätt läsning. Kontentan är dock imponerande, och den bör läsas i kontext, dvs att när den gavs ut var det relativt ovanligt med en så fritänkande och frigjord ung tjej med agens, som äger sin egen historia, även om jag också tänker att det är en sköld och att hennes styrka i många fall är en chimär, en mekanism för att orka igenom med värdigheten i behåll, men att hon nog är bra trasig också. Det här sättet att skriva är ju också något nytt, man kan inte tänka på samma sätt som med vanliga narrativ, och kanske ska man inte tänka så mycket, utan uppleva.
June 10, 2014
En av mina absoluta älsklingsböcker of all time. Min pocketbok håller på att falla sönder. Och jag är vanligtvis väldigt försiktig med mina böcker. Den var fantastisk när jag var 14 och den är fantastisk nu när jag är 28.
March 25, 2023
Monika Fagerholm on yksi ehdoton suosikkini, mutta Diiva ei todellakaan.
Kerronta on sellaista, josta Sara Stridsberg on tunnettu. Tunnistan näiden kahden henkisen sukulaisuuden muutenkin ja sen, miksi fragmentaarisuus ja hieman räävitön ja holtiton psykologisointi voi olla niin henkilökohtaista ja kiinnostavaa.
Tässä lajissa Diiva aikalailla epäonnistuu. Lapsiaikuinen, nuoriaikuinen tai mikä tämä hetki ikävaiheiden välissä onkaan, on yleensä takuuvarmasti kiinnostava. Diiva ei, vaan on pelkästään teennäinen ja pitkästyttävä. Samat aiheet ja kohtaukset toistuvat kerta toisen perään ja uuvuttivat ainakin minut ihan kokonaan.
Oli vaikeaa jaksaa loppuun asti. Silti Fagerholmien lukemista aion jaksaa jatkossakin, koska yleisesti ottaen hän on huippuhyvä kirjailija.
Kerronta on sellaista, josta Sara Stridsberg on tunnettu. Tunnistan näiden kahden henkisen sukulaisuuden muutenkin ja sen, miksi fragmentaarisuus ja hieman räävitön ja holtiton psykologisointi voi olla niin henkilökohtaista ja kiinnostavaa.
Tässä lajissa Diiva aikalailla epäonnistuu. Lapsiaikuinen, nuoriaikuinen tai mikä tämä hetki ikävaiheiden välissä onkaan, on yleensä takuuvarmasti kiinnostava. Diiva ei, vaan on pelkästään teennäinen ja pitkästyttävä. Samat aiheet ja kohtaukset toistuvat kerta toisen perään ja uuvuttivat ainakin minut ihan kokonaan.
Oli vaikeaa jaksaa loppuun asti. Silti Fagerholmien lukemista aion jaksaa jatkossakin, koska yleisesti ottaen hän on huippuhyvä kirjailija.
May 14, 2020
Luokittelen tämän kategoriaan "jokseensakin uuvuttava". Runsaasti tässä on toistoa mutta toisaalta niin pitääkin kun kertoja on epäluotettava hahmo joka tykkää spekuloida vaihtoehdoilla ja haaveilla kaikenlaista.
April 9, 2010
Periaatteessa pidin Diivasta, romaani on älykkäästi kirjoitettu ja mielenkiintoinen ja Diiva hahmona oli ihan kiintoisa. Kirjaa olisi voinut kuitenkin lyhentää jonkin verran, koska nyt kerronta jäi joissakin kohdissa junnaamaan paikoilleen liian pitkäksi aikaa ja samaan aiheen käsittelyyn uudelleen ja uudelleen alkoi turtua. En aivan pysynyt perässä joidenkin aiheiden merkityksissä, mutta ehkäpä vika on lukijan päässä...
Read
February 4, 2019Sättet den här boken är skriven fungerar INTE för mig. Någonstans djupt inom mig finns kanske en liten uppskattning för vad Fagerholm vill med den här boken. Men den känslan är begravd under allt negativt jag känner för hur den är skriven.
(jag lämnar inget betyg eftersom jag bara läste 100 sidor av boken)
(jag lämnar inget betyg eftersom jag bara läste 100 sidor av boken)
February 17, 2020
Jag läste bara det jag var tvungen, 100 sidor, för skolan. Det var SEGT. Diva är känd för sitt originella språk och form, den är minst sagt egen. Diva visar en ung tjej som går sin egen väg, är självsäker och gör som hon vill. Men den är svår att tolka. Jag förstår dess lek med flickromanens trånga ram men did I enjoy it? NO
failed-to-finish
February 27, 2015I would not recommend reading this if you were a teenager around 1995-today. It's inaccurate and inappropriate. For god's sake she's 13 but does so much more than regular 13-year-olds do, and it's portrayed as okay and preferable. PREFERABLE. This is not something you should let kids read.
February 21, 2018
DNF 10%
This was not for me.
This was not for me.
February 12, 2020
Jag har läst 100 första sidorna, pga läser en kurs. Är fascinerad och irriterad. Samtidigt som jag dras in i det jätteknäppa språket är jag absolut inte sugen på att läsa mer.
December 30, 2023
Tyttebærene lyser i sola som et grelt kunstverk av en impresjonist som et øyeblikk ser verden på en syk måte, svetten renner i støvlene og klafs klafs på tørr mark. (12)
Ved hjelp av all den matematiske genialitet jeg har i hodet, og som jeg altså har fått anonymt ettersom ingen aner hvor denne begavelsen kommer fra rent biologisk. (16)
Ta med i beregningen: stunden da forelskelsen går over i kjærlighet. (16)
Det eneste som hjelper mot tanker er hud. (17)
Hun akter ikke skrive sitt liv, hun akter å leve det (18)
Jeg binder dagboka i kamuflasjepapir fra army shop for å gjøre den skarpe iakttaker oppmerksom på ar den er kamuflasje. (18)
Min hemmelighet er at jeg ikke har noen hemmeligheter (18)
Det er ikke luciadagen, jeg sitter likevel der og venter. Når jeg har ventet lenge nok og ingen kommer, setter jeg selv kransen på det vakre hodet mitt, jeg tenner lysene, stearinen renner ned i hår og hodebunn og videre i små bekker i pannen. Det er deilig, det hete og det brennende, en iling gjennom kroppen: det er den lille døden. (21)
Tenkeevnen min er velutviklet, på grensen til det geniale. Det dreier seg om rivende utvikling på bekostning av målrettet aktivitet. (25)
Og like høyt som jeg elsker mat, elsker jeg en hel del haug andre ting. Menn og kvinner samt revulosjonen, «den som kommer snart». (26)
Vi lover hverandre a) ikke bli journalister når vi blir voksne. B) ikke leve livene våre som en sitatsamling med vekt på korrekt gjengivelse av sitatene og den som har funnet på sitatet, for vi skal ikke sitere livet, vi skal leve det. (26)
Når er en jente på sitt vakreste? En jente er på sitt vakreste når hun er 13 år. Når kommer revolusjonen? Revolusjonen kommer i år. DETTE året. (27)
Bøker på nattbordet: Urørte, som om de var lagt der for å bli sett av alle, og på den måten liksom bety noe (29)
Et kvelende rom, et rom man må komme seg fort ut av. Ellers blir man her (30)
Velkommen til sørgerommet mitt, her råder en innestengt stemning av død og forvtilelse. Marsvin 2 er gått bort. Jeg sørger og derfor må jeg trøstes (30).
Som straff fikk hun ingenting av det hun ønsket seg til jul det året. (33)
Av og til har jeg på følelsen av at kvinner ikke selv vet hvem de er. Så opptatt som de er av å fremføre dette showet for seg selv og for mennene. (33)
Mamma er poet. Det eksisterer en pappa også; han er ikke her. (34)
Gullhår stumper sigaretten i maten sin, og dermed kunne det blitt en sosialrealsitisk fortelling av dette. Vi spiser opp alt som ligger på fatet og slikker tallerknene etterpå (35)
Etter maten tar brødrene mine fram dagboka mi, som de har funnet på et av de letteste stedene jeg har gjemt dem, for det er meningen at de skal finne denn og lese den høyt ved middagsbordet når vi har lest. (36)
Sannheten er et pledd man tar rundt seg når man fryser (37)
Humanistene har en katt som heter Madame Bovary og som spiser tørrfor i kingsize pakninger. (38)
Jeg forteller kyssogklemfuglene alt jeg og kjæresten min Leo gjør. (39)
Elsk meg høyest når jeg fortjener det minst fordi da trenger jeg det mest (39)
Jeg løser skolens ligning. Når jeg har gjort det setter jeg meg på .... og ser utover skolegården.... (41)
Det går helt fint å sitte på ballbingen av skolen og vente på.....
Jeg går dypt inn i Østre reals indre arkitetur, og det som skjer der det er mit eget, det er privat. Jeg stiller mitt eget liv som garanti for det jeg tror på (41)
Så kan man jo prøve å ha et normalt familieliv i et sånt kvadrat. (42)
Men, ens egen første kjærlighet, hvordan skal man definere den? (43)
En spesiell type cocacolajojo som alle barna i ..... og omegn ønsket seg. I nøyaktig ti minutter. (43)
Jeg venter, på hva? Hva som helst. (44)
Ved hjelp av all den matematiske genialitet jeg har i hodet, og som jeg altså har fått anonymt ettersom ingen aner hvor denne begavelsen kommer fra rent biologisk. (16)
Ta med i beregningen: stunden da forelskelsen går over i kjærlighet. (16)
Det eneste som hjelper mot tanker er hud. (17)
Hun akter ikke skrive sitt liv, hun akter å leve det (18)
Jeg binder dagboka i kamuflasjepapir fra army shop for å gjøre den skarpe iakttaker oppmerksom på ar den er kamuflasje. (18)
Min hemmelighet er at jeg ikke har noen hemmeligheter (18)
Det er ikke luciadagen, jeg sitter likevel der og venter. Når jeg har ventet lenge nok og ingen kommer, setter jeg selv kransen på det vakre hodet mitt, jeg tenner lysene, stearinen renner ned i hår og hodebunn og videre i små bekker i pannen. Det er deilig, det hete og det brennende, en iling gjennom kroppen: det er den lille døden. (21)
Tenkeevnen min er velutviklet, på grensen til det geniale. Det dreier seg om rivende utvikling på bekostning av målrettet aktivitet. (25)
Og like høyt som jeg elsker mat, elsker jeg en hel del haug andre ting. Menn og kvinner samt revulosjonen, «den som kommer snart». (26)
Vi lover hverandre a) ikke bli journalister når vi blir voksne. B) ikke leve livene våre som en sitatsamling med vekt på korrekt gjengivelse av sitatene og den som har funnet på sitatet, for vi skal ikke sitere livet, vi skal leve det. (26)
Når er en jente på sitt vakreste? En jente er på sitt vakreste når hun er 13 år. Når kommer revolusjonen? Revolusjonen kommer i år. DETTE året. (27)
Bøker på nattbordet: Urørte, som om de var lagt der for å bli sett av alle, og på den måten liksom bety noe (29)
Et kvelende rom, et rom man må komme seg fort ut av. Ellers blir man her (30)
Velkommen til sørgerommet mitt, her råder en innestengt stemning av død og forvtilelse. Marsvin 2 er gått bort. Jeg sørger og derfor må jeg trøstes (30).
Som straff fikk hun ingenting av det hun ønsket seg til jul det året. (33)
Av og til har jeg på følelsen av at kvinner ikke selv vet hvem de er. Så opptatt som de er av å fremføre dette showet for seg selv og for mennene. (33)
Mamma er poet. Det eksisterer en pappa også; han er ikke her. (34)
Gullhår stumper sigaretten i maten sin, og dermed kunne det blitt en sosialrealsitisk fortelling av dette. Vi spiser opp alt som ligger på fatet og slikker tallerknene etterpå (35)
Etter maten tar brødrene mine fram dagboka mi, som de har funnet på et av de letteste stedene jeg har gjemt dem, for det er meningen at de skal finne denn og lese den høyt ved middagsbordet når vi har lest. (36)
Sannheten er et pledd man tar rundt seg når man fryser (37)
Humanistene har en katt som heter Madame Bovary og som spiser tørrfor i kingsize pakninger. (38)
Jeg forteller kyssogklemfuglene alt jeg og kjæresten min Leo gjør. (39)
Elsk meg høyest når jeg fortjener det minst fordi da trenger jeg det mest (39)
Jeg løser skolens ligning. Når jeg har gjort det setter jeg meg på .... og ser utover skolegården.... (41)
Det går helt fint å sitte på ballbingen av skolen og vente på.....
Jeg går dypt inn i Østre reals indre arkitetur, og det som skjer der det er mit eget, det er privat. Jeg stiller mitt eget liv som garanti for det jeg tror på (41)
Så kan man jo prøve å ha et normalt familieliv i et sånt kvadrat. (42)
Men, ens egen første kjærlighet, hvordan skal man definere den? (43)
En spesiell type cocacolajojo som alle barna i ..... og omegn ønsket seg. I nøyaktig ti minutter. (43)
Jeg venter, på hva? Hva som helst. (44)
November 4, 2024
Alkupuoli innosti, mutta loppua kohti kyllästytti sekava kerrontatyyli. Hienoja oivalluksia ja nuoren tytön kipuilevia ajatuksia kuvattu elävästi.
December 8, 2024
Läste och älskade denna i 20-årsåldern. Nu som 46 känns den dock stängd för mig, eller snarare jag för den. Vissa böcker ska kanske inte läsas om.
Read
August 3, 2025”Tästedes tilanne on seuraava: on monia maailmoja. Sirpaleista mosaiikkia, tähtiä, palasia kuin kaleidoskoopissa. Diiva kaikessa ja kaiken välissä.”
July 22, 2020
Boken är en ända lång blablablabla, svammel, svammel, jaadajada, jaadajada, jada jaada svammeljadatråkig. Tog en massa tid i anspråk att få den läst.
Want to read
February 7, 2018102s.
Read
March 13, 2018Gillar idén, gillar Diva men inte språket. Läste ej hela.
Want to read
April 14, 2018Suggested by Liv Strömquist
Displaying 1 - 19 of 19 reviews