Johan Kristian Homan söker sanningen bakom legenderna om Dracula. Vlad Tepes, Pålspetsaren, han som avrättade sina fiender genom att spetsa dem på pålar, träder fram ur historiens dimmor från ett fjärran 1400-tal. Homan möter honom på slottet Bran, högt upp i Karpaterna, känner hans närvaro i huset där han föddes, långt bort i det dystra Transylvanien.
Och det som börjar som kusliga, men soliga semesterupplevelser långt nere i Sydösteuropa får sin fortsättning i en till synes leende Bergslagsmiljö. En älgjakt på ett slott i Närke bildar ramen för en kedja oförklarliga händelser, Ett vådaskott ekar i skogen. Oersättliga böcker försvinner. Om natten visar sig en kvinna från 1600-talet som man bara ser när någon......
Klumpig exposition till trots stiger stämningen ikapp med månen och Homan blir mörkrädd när han börjar sväva iväg i fantasier om Dracula, fast på en herrgård i Närke.
I mina ögon är den här boken väl under genomsnittskvaliteten på Homan-böckerna, främst pga en utdragen sektion av boken som utspelar sig under en älgjakt med egentligen bara någon enstaka händelse relevant för handlingen - jakten hade förmodligen kunnat ta upp hälften av utrymmet den gjorde och fortfarande inte kännas genomhastad.
Dock: Bortsett från den onödigt långa sektionen är boken i övrigt ett genomsnittligt, helt ok besök i Homans värld.