Vinterhimlen färgas orange av tusen facklor. Under bedövande tystnad marscherar unga män i korta, glansiga jackor genom det lilla samhället som en gång om året förvandlas till skådeplats för den nynazistiska rörelsens viktigaste manifestation. Men i skogen väntar en man med ett uppdrag, och innan kvällen är över är en av nazisterna död.
Kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin dras in i en utredning som spretar åt alla håll, politiska och privata. Levin tvingas mot sin vilja att gräva i den döde nazistens förflutna och konfrontera otäcka familjehemligheter. Samtidigt blir frågetecknen alltfler: Vem är den rökande mannen vid mordplatsen, och vad händer egentligen bakom dörrarna i det ökända Örnnästet?
Holtz arbetar som vanligt med en blandning av noggrannhet och spontana infall. Gåtans lösning ligger fortfarande långt borta, men julen kommer allt närmare och Holtz kämpar med sina ensamhetskänslor. Hans kärlekshistoria med den unga praktikanten Nahid sätter spår och får honom att begå ett fatalt misstag.
Bara betydelsefulla dör är Varg Gyllanders andra bok i serien om de två kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin. Den första boken Somliga linor brister utkom våren 2009.
Alla julböckerna gick så otroligt snabbt att läsa så det var fortfarande ganska mycket månad kvar när jag hade läst dem plus en till. Men det är ju kul att läsa böcker som utspelar sig runt jul, även om de inte är rena julböcker. Jag hittade ju två deckare som kunde passa och den andra av dem var Bara betydelsefulla dör.
Jag har ju läst ett par andra böcker av den här författaren tidigare, bland annat första delen i den här serien. Den innehöll några av mina käpphästar och glädjande nog så verkar de största problemen jag hade med den vara ett minne blott. Jag upplever att jag får information samtidigt som polisen får den, i alla fall oftast. Den som visar sig vara gärningspersonen dyker upp hyfsat tidigt. Okynnesförklaringarna av i stort sett allt är också borta. Känslan av filmmanus är dock kvar, men inte i lika hög grad.
Bara betydelsefulla dör är inte en av de där råa deckarna. Här finns inget frossande i blod eller våld, vilket är ganska skönt. Nu har jag bara en oläst del kvar i den här serien och det återstår att se när den blir läst.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
En helt ok deckare, men jag saknade lite i bakgrunden till karaktärerna. Det kan förvisso bero på att det är del två i en serie. Har inte läst del ett.