Hain Bir Avrupalının İtirafları

by Jan Myrdal, Müfit Günay (Translator)

İsveç'in en saygıdeğer entelektüellerinden biri olarak kabul edilen Jan Myrdal'ın bu kitabı, yayınlandığında New York Times Book Review tarafından, yılın en önemli on kitabından biri olarak tanıtılmış, övgüyle karşılanmıştı. Bir eleştirmen İtiraflar hakkında şunları yazıyordu: "Anlatı boyunca zaman ve mekan, ironi ve nostalji, öfke ve vicdan azabı arasında gidip gelen yazarın nişan tahtasının halkaları, bütün Batı'yı kapsıyor. İtiraflar aslında eğitimli, son derece özgür ve sofistike olan muhteşem Avrupalıları, yani bizleri, kalbimizden vuruyor. Myrdal psikanalizin en koyu şüpheciliğini ve en hünerli söz oyunlarını bu kitapta kendisine karşı kullanmaktan çekinmiyor.

Genres: Sweden, Fiction, Swedish Literature

196 pages, Paperback

First published January 1, 1964

About the author

Jan Myrdal (1927–2020) was one of the most prominent and controversial figures in modern Swedish cultural life. An internationally acclaimed writer, essayist and political commentator, he authored dozens of books spanning autobiographical prose, travel writing and Marxist analysis. His breakthrough work Confessions of a Disloyal European brought him global recognition and established his reputation as a fiercely independent intellectual voice.

At the same time, Myrdal was a deeply polarizing figure. His uncompromising political positions and provocative interventions in public debate made him both admired and sharply criticized. Regardless of stance, few disputed his influence: for decades, he remained a towering presence in Swedish cultural discourse.

Reviews

[Thomas Stroemquist · Rating 5 out of 5]

Absolutely fascinating reading. Myrdal somehow equates his own "betrayal" of a close friend with the "European betrayal" of the surrounding world. A convinced communist, I do not agree with a lot of his opinions or deductions, but the book is still essential food for thought. But no, you do not read it to be entertained of course.

[Roland Hassel · Rating 4 out of 5]

Omläsning. Var jag imponerad förra gången är jag än mer imponerad nu. Myrdal använder autofiktionen, innan den riktigt fanns, som medel att göra en moralisk poäng om en värld som står på gränsen till självmord (alltså mkt aktuell); använder dess styrka, men överskrider den samtidigt. Finns några enstaka svaga partier där Myrdals minnen blir lite tråkiga, men i övrigt, i stämningen, i sättet han rasar mot både sig själv och världen, oerhörd bra.

[David · Rating 4 out of 5]

En undersökning av medvetandets moralitet, som fastnar, och måste fastna, i oändliga cirkelresonemang, där gestaltningen, om än torftig (Myrdal är ingen Knausgård, som hyllar boken på omslaget av min utgåva), i sig själv gör sanningen omöjlig, där ordet i sig är lögn och bedrägeri, och där bekännelsen, till slut, blir menlös.

[Jark Lulle · Rating 3 out of 5]

Knausgård accepted the Lenin prize in literature and defending it that he has great admiration of the prizes founding father: Jan Myrdal, and especially this book. And you can see that they have a similar approach to literature. Everything must be brought in the light, because "everyone is brothers under the skin," like Myrdal writes when he talks about masturbation.

[Pau Lagercrantz · Rating 5 out of 5]

min favoritstöttare av pol pots regime

[Mira · Rating 3 out of 5]

3.5! Spännande läsning ändå. De sista sidorna var mest intressanta

[Niklas · Rating 3 out of 5]

Kanske läste jag den här boken med för höga förväntningar på vad den skulle ge mig, men jag saknade en röd tråd. Jag kände inte att Myrdal behandlade det som han sagt att han skulle behandla, och istället fick jag läsa om hans liv. Det var dock en ganska trevlig upplevelse.

Myrdal verkar ha levt sitt liv som en revolutionär även när det inte fanns något revolutionärt att hämta i ett givet ögonblick. Även då försöker han hävda ideologi i lidandet, trots att det är han själv som bär ansvaret för sitt eget lidande. Han väljer att tacka nej till en lukrativ översättning av en bok, eftersom han tycker att han är en bättre författare än författaren till boken som han skulle översätta. Därefter går han tills fötterna blöder och han hallucinerar vid vägkanten utan någonstans att sova. En sån lidelse och övertygelse, eller hur? Jag har inte läst allt han läst så jag vet inte vilket ideal han slåss för, men utifrån den passagen känns det löjligt. Att han dessutom berättar om hur han led och led som en del i hävdandet av hans purpurröda identitet gör det till hyckleri utöver det att det är korkat.

"Det var vinter. Ty det var alltid vinter när man var ung." s171

"Utan musik och utan sprit skulle detta liv vara outhärdligt." s176

"Man löser ingenting med moral och samvete. (...) Ingenting kostar mindre än ånger." s193

"När jag sitter vid ett restaurantbord med folk upplever jag situationen som ett komplicerat schackspel. Mina ord måste väljas, mitt minspel anpassas, jag måste så utnyttja denna kontakt för att den blir nyttig, förnuftig och nyttig för det förnuftiga." s198

[Claudia · Rating 5 out of 5]

Myrdal's searing self-analysis became the voice of Europe's disaffected youth in 1968. It seems as relevant, maybe even more so, in today's world. He ends the book with an indictment of Western intellectuals, "We are not the bearers of consciousness. We are the whores of reason"