NU: Jonas bor med fru och barn utanför Göteborg. Det går bra för firman och han hinner vara både engagerad pappa och idrottstränare. Allt är i det närmaste perfekt. Tills en sen natt då han råkar få höra ett samtal. Efter det är ingenting sig likt. Smärtan från det förflutna dyker upp igen – med dubbel kraft.
DÅ: Han hänger med halvkriminella kompisar, stämplas som mindre vetande i skolan och blir nertryckt hemma av sin smarta storasyster. Den enda han kan vara sig själv med är Rebecka, som inte bryr sig om vad andra tycker och tänker. En dag händer det ofattbara och hela tillvaron kastas omkull. Efter det stänger han dörren om sig själv och kastar knivar i väggen medan tiden passerar.
Nu håller allt som hans liv är uppbyggt kring återigen på att rämna. Kanske måste han göra upp med det gamla för att en dag kunna leva fullt ut?
För mig var detta en mycket sorglig berättelse som framförallt handlar om manlighet - eller vad det gör med en man att var uppfostrad till att bli manlig. Huvudpersonen är oförmögen att hantera sorg och ilska och får ingen hjälp. Föräldrarna har lämnat huvudpersonen vind för våg och uppfostrar egentligen inte sitt barn. Oförmögenhetenr att hantera svåra känslor fortsätter sedan i vuxen ålder och får svåra konsekvenser. Slutet visar en viss lättnad men jag lämnas kvar nyfiken - kommer Jonas att komma ut ur sin bubbla?
Lite ungdomsbok, men väldigt bra sådan. Så många känslor som väcks hos mig gällande huvudpersonen säger mig att oavsett vad jag tycker om boken och historien som utspelar sig - så är den välskriven.
Det kan vara svårt att skaka av sig ungdomsromangenren efter en succé som Sandor slashdot Ida, men jag tycker att Sara Kadefors har lyckats bra i Kast med liten kniv. Visst behåller hon ungdomsperspektivet när hon skildrar den unge Jonas oglamorösa och ganska tidstypiska vardag. Kadefors skildring av ett snus- och mopedskitigt 80-tal i ett småsamhälle i Västsverige är otroligt pricksäker. Även om man vuxit upp i en stockholmsförort är igenkänningsfaktorn hög. Samling vid grillen, hårdrock vs punk och urspårade hemmafester är bilder som flimrar förbi.
Den vuxne Jonas som vi möter har lyckats ta sig till stan, skaffat familj och målerifirma. Det har gått bra kan man tänka. Men redan vid föräldramötet i början förstår man på Jonas reaktion över den cancersjuka klasskamraten att det finns spöken som gör sig påminda. Det visar sig att det under den till synes idylliska familjeytan finns det en hel del obearbetad skuld, sorg och osäkerhet. När hans fru Beata vill skiljas rasar allt som Jonas lutat sig mot och han faller fritt.
Ungdoms- och vuxenperspektivet varvas i vartannat kapitel vilket gör att de vävs ihop på ett bra sätt. Möjligen blir historien något förutsägbar men det gör egentligen ingenting. Den stora behållningen är dock den unge Jonas och hans tilltagande distansering/isolering. Den enda som fortsätter att närma sig är kompisen Krillan som vägrar släppa taget helt om Jonas när alla andra gett upp.
Mijn eerste kennismaking met Sara Kadefors eerder dit jaar ("Borta bäst") deed smaken naar meer. En zo komt het dat ik niet veel later "Kast med lieten kniv" heb gelezen. Waar "Borta bäst" een eerder grappige, ontspannen invalshoek heeft (een dame die in haar auto woont op de parking van Ikea), wordt "Kast med lieten kniv" eerder vanuit een serieuzer standpunt verteld. Het boek vertelt namelijk het verhaal van Jonas, die in zijn jeugd niet met de meest ideale vrienden optrok, een ongeluk meemaakte waar hij zich schuldig over voelt en ook nog moet leven met de scheiding van zijn ouders. Toch hebben beide boeken heel veel gemeen. Niet enkel het goed leesbare Zweeds (fijn voor een beginner), maar vooral een sublieme verhaalopbouw en menselijke en maatschappelijke invalshoek. Net als in Borta Bäst staan ook hier gezinsverhoudingen centraal, hoe de samenleving in elkaar zit, hoe mensen op elkaar reageren en naar elkaar kijken. En "kast med liten kniv" mag dan vanuit een serieuzer standpunt verteld worden, het ontbreekt het verhaal niet aan de nodige humor, vaak onder ironische of sarcastische vorm, wat ik wel weet te smaken. Met andere woorden: Sara Kadefors verrast opnieuw. Een aangrijpend, mooi, met momenten triestig en rauw boek maar vooral: een (h)eerlijk boek. Op deze manier is Zweeds lezen een plezier!
Tidshoppen var förvirrande, då jag hela tiden fick fundera på vem som tänkte vad och vem som gjorde vad. I början hängde jag inte alls med, utan var otroligt förvirrad; är han en tonåring men flerbarnspappa samtidigt? Va? När det väl började bli bra så var boken nästan slut, så det förklarar väl att jag inte "tyckte om" boken speciellt mycket. Men jag kan samtidigt förstå att andra gör det. Jag hade bara otroligt svårt för huvudkaraktären. Dryg, gnällig, irriterande och jobbig, de orden skulle jag använda för att beskriva honom. Dock skriver Kadefors bra, så det är något att uppskatta och sätta plus på.
Jag blev positivt överraskad av denna bok. Ett rikt skildrat människoöde där man som läsare funderar över uppfostran, omständigheter, vänskap, kärlek och eget ansvar. I ena stunden känner man att huvudpersonen skall kamma sig och ta tag i sitt liv och nästa stund känna sympati för honom för att slutligen bli arg på hans flathet. Boken berättas i jagform, omväxlande som tonåring och som vuxen. Dessa två perioder slingrar sig runt varandra med tydliga likheter där vissa saker upprepar sig snarlikt i den vuxna världen som i den unga. Bästa av Kadefors hittills!
Jag tyckte inte om boken alls på grund av många orsaker. För det första så upprepas samma information om och om igen. Att han är rädd, inte kan glömma Rebecka osv. Det skulle vara bättre om nya information beskrivs istället så att man får en mer berikad läsupplevelse. För det andra tyckte jag att berättelsen inte är logisk. Hur kan Jonas under hans vuxna åldern inte ha en vän eller en person som han kan prata med. Enligt mig har författaren endast lyckas med att föra en trist känsla som får läsaren att må sämre. Rekommenderar inte alls boken