Samtliga ärgen Gustaf (1977)Damen, det brinner! (1984)Paddan & Branden (1987)Nåd och onåd (1989)Nefertiti i Berlin (1990)Landet utan lov (1991)Inte med den eld jag har nu (1993)
Önskar jag skulle tyckt om detta mer än jag gjorde MEN jag förstår verkligen (!) allas hyllningar av ”det här är hjärtat.”
Samlade ändå på mig en lång lista av favoritsidor/dikter s.9 s.98-99 s.100 s.230 s.234-236 (s.315) s.400 s.418 s.420 s.429 s.454 s.457 s.459 s.472 Ett bloss för moster Lillie Den stora vågen
Tråkigt nog blev jag inte så betagen av denna samling som jag trodde och hoppades på. Det fanns absolut pärlor i samlingen men i efterhand hade det räckt för mig att läsa 'Det här är hjärtat' som är den sista delen.
Äldre version från 1995. Mycket jag inte förstod men började gilla mer mot slutet. En del saker jävligt kryptiska. Kan uppskatta det. Sista två diktsamlingarna var bäst
Tycker om det sätt hon skriver på och hur hon liksom leker sig fram med orden. Stör mig dock ibland på de ofta avslutande rimmen som jag inte riktigt vet vad jag känner inför. Ibland tycker jag de förstör och känns forcerade, medan jag samtidigt kan se att det hänger ihop. Hänger ihop med leken, hennes sätt att skriva, barnsligheten, det charmiga och direkta. Hon lyfter stora och viktiga frågor på ett otvunget och vardagsnära sätt. Speciellt hennes senare diktsamlingar tilltalar mig och Landet utan lov som även är Bodils kortaste håller jag som min absoluta favorit med dess inledande Det är en vanlig dag. Den rymmer den vanliga ovanliga dagen som pågår hela tiden. Konsumtionssamhället, skygglapparna, parrelationer, badning och rakning av undulater, samt frågan, vem fan ska man egentligen straffa?
”Att ta livet av sig är att straffa fel person Vem ska man straffa? Vem.”