Rut Hillarps dagbok skrevs under tider av passion. För henne själv innebar den grundvalen i hennes liv, "det som jag är och åstadkommer", och i förhållande till de närmaste medtävlarna visade hon en berättigad självkänsla. "Där ligger Ernst Ahlgren i lä" skriver hon, eller apropå Anais Nin: "Skulle inte jag kunna göra sånt lika bra?." De två passioner som dominerar var rumänen Mihail Livada och författaren Sivar Arnér, och det är också kring dem som huvuddelen av den skönlitterära produktionen kretsar. Men en rad av tidens kända kulturpersonligheter får plats i dagboken och har gett inspiration till hennes erotiska diktning. Erik Lindegren, Karl Vennberg, Gösta Oswald, Stig Sjödin, Ilmar Laaban, Åke Janzon, Bertil Schütt, Solveig Johs för att nämna de viktigaste, utomlands bland andra målaren Victor Vasarely som hon mötte i efterkrigstidens Paris. Med en unik närvaro och närmast stenografisk minneskonst tecknar hon hur tillvaron ter sig för en intellektuell kvinna under hela andra hälften av nittonhundratalet.
Dagböcker är dagböcker och visst blir det lite tjatigt med velandet/gnällandet i relationerna (fåglarna vet att min egen dagbok är minst lika tjatig på den punkten) men jag rycks ändå med och allra särskilt andra halvan tycker jag är intressant när hon också nämner mer om skrivandet och fotograferandet (kanske för att foto också är en passion hos mig?). Jag är förtjust i Hillarp, och beundrar även hennes erotiska liv, en förebild i utfoskande av egen sexualitet.