Per Anders Fogelström was among the leading figures in modern Swedish literature. He spent his whole life in Stockholm, and the most famous of his many works is a series of novels set in the city he dearly loved.
Ingmar Bergman's taboo-breaking 1953 film Summer with Monika is based on Fogelström's novel of the same name, published in 1951.
The author of more than 40 books in total, Fogelström also served as director of the Swedish Peace and Arbitration Society from 1963 to 1977. He received an honorary doctorate from Stockholm University in 1976. On the day he died, June 23, 1998, a bust of Fogelström was unveiled in Stockholm City Hall.
Starkt förankrad i arbetarnas historia levandegör Fogelström några av dem. Just detta att ge liv till några personer som troligen bygger på noggrann research är så imponerande. Känns dokumentärt men levande. Och spännande. Dessutom öppnar han ögonen på läsaren för vår egen historia, så mycket fattigdom och nöd. Inte länge sen.
Först tyckte jag at boken var lite speciell. Den är skriven väldigt politiskt, vilket kändes lite konstigt först, det var liksom som att läsa en politisk skrift, men sedan uppskattade jag det väldigt mycket. Politiken var ju hela karaktärernas liv och de hade också olika inställningar till den. Det var intressanta inblickar i olika människors åsikter och sätt att se på saker, samtidigt kändes bokens budskap väldigt tydligt och ständigt närvarande. Ibland blev det som sagt som att läsa en ren politisk skrift, men det störde mig ärligt talat inte. Det var intressant, och gav även om karaktärerna och stor del av handlingen självklart var påhittade en enligt mig bra bild av tiden, och de människor som levde i den. Och, som den historienörd jag är, tyckte jag att det var riktigt imponerande. Fogesltröms sätt att skriva var i den här boken också bra, det var medryckande och enkelt, jag tröttnade aldrig. Det här var därför något av det bästa jag läst på länge.
Helt okej! Gillade den men inget större intryck. Klassisk arbetar-historia. Mycket historia ryms i boken. Skildrar ett gammalt Stockholm, det kan bli lite mysigt och fint stundtals. Men är ju ingen mysig bok i sin helhet.
Café Utposten var bra, en typisk Fogelström, med en smuts-vacker bild av Stockholms arbetarklass. Jag kan inte påstå att jag brydde mig om karaktärerna men deras klasskamp var intressant att läsa om. Även jämförelsen mellan nutidens och dåtidens Stockholm var intressant och faktiskt rätt så deprimerande.
Amalthea-dådet tas upp i en varsam hand från Fogelström och formas till en mycket levande historia. Hade rätt god kunskap om händelsen sedan innan, men under läsningen lyssnade jag även på en dokumentär kring dådet och insåg hur mycket boken plockat upp från verkligheten ändå. Det är vackert hanterat, mänskligt och respektfullt.
En bok som även ger en inblick i vår svenska arbetarhistoria överlag, klubbarna, facken, splittrandet av arbetarrörelsen, demonstrationerna, strejkerna. Något som är viktigt att bevara och jag blir inte ledsen om det får vara genom Fogelströms ord.
Det enda jag saknar är staden. Egentligen ett tydligare Malmö, men där är jag partisk som Malmöbo. Det är ju inte Malmö, men det är ju också Malmö. Oavsett om Malmö hade fått en riktig roll i boken eller den påhittade staden som det är, så hade den nog behövts va tydligare för att få historien att kännas mer rotad.