I Återvändaren får vi än en gång stifta bekantskap med psykopaten Christopher Silfverbielke som vi tidigare mött i de omåttligt populära spänningsromanerna En nästan vanlig man (2008) och Grannen (2010) av författarduon Buthler & Öhrlund.
Christopher Silfverbielke var Stureplans finansstjärna och oemotståndlig för kvinnor, men samtidigt uttråkad vid 30 års ålder och diagnostiserad som psykopat. Kombinationen av lyxliv med sena nätter, champagne, kokain och ett sökande efter spänning, drev Silfverbielke till allt djärvare och farligare handlingar, som han involverade sina närmaste vänner i. Priset blev högt. Vännerna försvann och jagad för mord av Sveriges skarpaste kriminalkommissarie, Jacob Colt, tvingades Silfverbielke att fly från Sverige. Efter att ha levt under falsk identitet i Florida beslutar sig Christopher Silfverbielke för att återvända till Stockholm. Han älskar sin psykiater Mariana Granath, och är fast besluten att få henne att förstå sitt eget bästa och flytta med honom till Spanien. Samtidigt ska han ta hand om en av de få människor han någonsin haft känslor för �- sin mamma. Men inte långt efter återvändandet förstår Christopher att saker och ting aldrig kommer att bli som förr. Och att det är kommissarie Colts fel. Djupt inne i Silfverbielkes hjärna föds en djävulsk plan som ska genomföras till varje pris.
The main character is so unlikable and the story is disturbing. I'm not sure how I'm going to stomach the remaining 6 books of the series, but I cannot stop reading it.
Er liksom ikke like bra som den første… svært fengende og lett lesing, men synes det blir dratt liiitt langt. Sluttet med cliffhanger, som jeg egentlig ikke har noe imot, MEN jeg har lagt bok 4 i Stavanger og får dermed ikke begynt på den før mandag :(((
Handling & Tema : 4/5 Karaktärerna: 3/5 Miljöbeskrivning: 3/5 Språk och berättarkonst 4/5 Svag 4 i slutbetyg
Återvändaren är tredje boken om den snygga, rika och helt galna sociopaten Christopher Silfverbielke. Jag har funderat över vad som gör att jag och många andra tycker om serien. Huvudpersonen måste inte vara god för att läsarna ska tycka om hen. Det finns många onda Karaktärerer som jag har ryckt om, ofta handlar det om komplexa personligheter. Men när det kommer till Christopher Silfverbielke så är det ingen komplex personliget, enligt mig är han ond rätt igenom och osympatisk man. Bokens starka sida är att alla böcker är lättlästa, handlingen är snabb och lätt att följa språket kommer inte passa alla läsare, den är grov, med mycket svorord och kvinnoförakt som Christopher uttrycker eller tänker i tid och otid.
För mig är det en bok som är underhållande, och man vill få reda på om Christopher tillslut åker fast. Med tanke på att serien innehåller en del böcker lär det nog dröja.
Även bi Karaktärernas handling utvecklas mer. Vi får mer och mer lära känna kriminalkommissarie Jacob Colt och ta del av hans trassliga familjeförhållande.
Det är en bra bok som jag läser mellan två lite tyngre böcker, eller en semester roman som jag kan läsa medan jag ligger i hängmattan.
Den här boken har inte riktigt lika mycket fokus på Silfverbielke och det vinner den definitivt på. Han är en oerhört endimensionell karaktär, vilket gör att det lätt blir lite tråkigt, men här får jag som läsare lära känna Jacob Colt lite mer. Jacob är definitivt en betydligt djupare karaktär, han har både positiva och negativa sidor vilket gör att han blir mer intressant att läsa om. Jag uppskattar att få ta del av hans vånda avseende hur han ska hantera livets situationer. Att jag sedan tycker att han är ett as som agerar på ett förkastligt sätt i vissa lägen, det är en annan sak. Han funderar i alla fall över saken och hur han ska lösa den. Karaktären Anna känns rätt förutsägbar, det mesta hon gjort hade jag räknat ut långt innan att hon skulle göra. Samma med Silfverbielkes nya våp till brutta, hon känns rätt körd. Det kanske är så att psykologen han innan var besatt av borde tacka sin lyckliga stjärna för att han "bara" våldtog henne och lämnade henne bunden...
I film kan bra skådespelare lyfta upp manuset. Likaså kan en bra uppläsare lyfta en bok som Stefan Sauk lyfter denna bokserie. Riktigt underhållande uppläsning där varje karaktär får en egen "röst". Men Stefan, "Våra ditt språk". Det heter inte nesduk, det heter näsduk.
Också riktigt bra. Vissa ser det som en "steppin-stone" till sista boken, och visst, det finns en hel del flashbacks som påminner en om och om igen om vad som hände i tidigare böcker. På gränsen till irriterande, men annars är boken spännande, om än delvis brutal.
2025: Fortsatt 3,5 skulle jag säga. Jag vet att denna serien blir sämre och sämre ju längre jag läser, men jag älskar Silfverbielke. Och mordet på IKEA i bok nr 3 är fortfarande det roligaste mordet i den svenska litterära historien. Skrattar högt varje gång.
En väldigt såsig bok med platta karaktärer. Huvudpersonen blir alltmer förutsägbar. Slutet verkar dock lovande och kanske blir följande bok lite spännande.