What do you think?
Rate this book
Tre dramer: I väntan på Godot; Slutspel; Spel
Becketts pjäser i nyöversättning! I väntan på Godot, Slutspel och Spel samlas här i en volym för att fira Samuel Beckett som skulle ha fyllt hundra år i april 2006.
- GenresClassics
344 pages, Paperback
First published March 24, 2006
1 person is currently reading
7 people want to read
About the author
Samuel Beckett
917 books6,563 followersNovels of Samuel Barclay Beckett, Irish writer, include
Murphy
in 1938 and
Malone Dies
in 1951; a wider audience know his absurdist plays, such as
Waiting for Godot
in 1952 and
Krapp's Last Tape
in 1959, and he won the Nobel Prize of 1969 for literature.
Samuel Barclay Beckett, an avant-garde theater director and poet, lived in France for most of his adult life. He used English and French. His work offers a bleak, tragicomic outlook on human nature, often coupled with black gallows humor.
People regard most influence of Samuel Barclay Beckett of the 20th century. James Augustine Aloysius Joyce strongly influenced him, whom people consider as one modernist. People sometimes consider him as an inspiration to many later first postmodernists. He is one of the key in what Martin Esslin called the "theater of the absurd". His later career worked with increasing minimalism.
People awarded Samuel Barclay Beckett "for his writing, which—in new forms for the novel and drama—in the destitution of modern man acquires its elevation".
In 1984, people elected Samuel Barclay Bennett as Saoi of Aosdána.
Samuel Barclay Beckett, an avant-garde theater director and poet, lived in France for most of his adult life. He used English and French. His work offers a bleak, tragicomic outlook on human nature, often coupled with black gallows humor.
People regard most influence of Samuel Barclay Beckett of the 20th century. James Augustine Aloysius Joyce strongly influenced him, whom people consider as one modernist. People sometimes consider him as an inspiration to many later first postmodernists. He is one of the key in what Martin Esslin called the "theater of the absurd". His later career worked with increasing minimalism.
People awarded Samuel Barclay Beckett "for his writing, which—in new forms for the novel and drama—in the destitution of modern man acquires its elevation".
In 1984, people elected Samuel Barclay Bennett as Saoi of Aosdána.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 of 1 review
December 13, 2016
När jag skriver denna recension har "Tre dramer" fått snittbetyget 3 stjärnor, baserat på 5 recensioner. Både antal läsare och snittbetyget tycker jag är oförtjänt lågt!
Mitt betyg av pjäserna:
I väntan på Godot: 5 stjärnor
Slutspel: 4+ stjärnor
Spel: 3 stjärnor
Jag läser inte vanligtvis dramer. Jag har väl i min ungdom tagit mig igenom en handfull av Shakespeares pjäser, och det är allt. Därifrån kan vi dra slutsatsen att jag inte är någon expert på teater, och på inga sätt är en expert när det kommer till bedömning av pjäser, men jag måste i alla fall säga ett par ord här bara för att jag tycker att den här boken förtjänar att plockas upp av flera.
"I väntan på Godot" läste jag under mina studier i litteraturvetenskap för några år sedan, och älskade den. Igår fick jag för mig att jag borde läsa de andra två dramerna i den här boken med, eftersom att det fanns god chans att jag skulle gilla dem. Det visade sig vara ett klokt beslut. "Slutspel" är nästan lika fantastisk, och "Spel" är också stark, även om den känns väldigt annorlunda mot för de andra två dramerna i den här boken.
Becketts pjäser är absurda, vridna, roliga, mörka - borderline självmordsbenägna. Jag kunde inte läsa dem utan att behöva både tänka och känna, och det tycker jag är en viktig byggnadsdel för bra litteratur. Jag skulle jättegärna se någon av hans uppsättningar på teater för att se hur de har tolkats. För man kan tolka olika.
Sidorspår: En annan grej jag gillar med den här utgåvan är omslaget! Det ser ut som röda detaljer här på goodreads bild, men egentligen är framsidan neonigt laxrosa mot det svartvita fotografiet av Beckett. Awesome kombination!
Mitt betyg av pjäserna:
I väntan på Godot: 5 stjärnor
Slutspel: 4+ stjärnor
Spel: 3 stjärnor
Jag läser inte vanligtvis dramer. Jag har väl i min ungdom tagit mig igenom en handfull av Shakespeares pjäser, och det är allt. Därifrån kan vi dra slutsatsen att jag inte är någon expert på teater, och på inga sätt är en expert när det kommer till bedömning av pjäser, men jag måste i alla fall säga ett par ord här bara för att jag tycker att den här boken förtjänar att plockas upp av flera.
"I väntan på Godot" läste jag under mina studier i litteraturvetenskap för några år sedan, och älskade den. Igår fick jag för mig att jag borde läsa de andra två dramerna i den här boken med, eftersom att det fanns god chans att jag skulle gilla dem. Det visade sig vara ett klokt beslut. "Slutspel" är nästan lika fantastisk, och "Spel" är också stark, även om den känns väldigt annorlunda mot för de andra två dramerna i den här boken.
Becketts pjäser är absurda, vridna, roliga, mörka - borderline självmordsbenägna. Jag kunde inte läsa dem utan att behöva både tänka och känna, och det tycker jag är en viktig byggnadsdel för bra litteratur. Jag skulle jättegärna se någon av hans uppsättningar på teater för att se hur de har tolkats. För man kan tolka olika.
Sidorspår: En annan grej jag gillar med den här utgåvan är omslaget! Det ser ut som röda detaljer här på goodreads bild, men egentligen är framsidan neonigt laxrosa mot det svartvita fotografiet av Beckett. Awesome kombination!
Displaying 1 of 1 review