Jag skulle aldrig ljuga för dig

by Moa Herngren

Jag heter Cecilia. I mitt pass står det att jag är 175 centimeter lång. Det står att jag är född 15 december 1971 och att jag har gröna ögon och rött hår. Jag skulle gärna vilja berätta för er vem jag är men jag vet inte längre. Jag har tappat bort mig själv för länge sen.

Cecilia är 38 år, gift med Josef och har tre barn. Familjen bor på Stora Essingen, vilket är perfekt med närheten till natur och innerstad. Cecilia och Josef är båda framgångsrika parterapeuter och räddar svajande äktenskap med icke-befintliga sexliv på löpande band. Patienterna strömmar till sekelskiftesvåningen där de har sin mottagning. Tillvaron borde vara idealisk.

Problemet är bara att det börjat mullra i Cecilias inre. Hon tål inte längre barnens omättliga ömhetsbehov eller Josefs krav på hennes uppmärksamhet, och de patetiska patienterna ska vi inte tala om, men hon gör allt för att det inte ska märkas. Med hårt sammanbitna käkar är hon alla till lags, men ytan håller på att krackelera. Utan att riktigt förstå det själv har hon slagit in på en farlig väg där hon riskerar att skada de hon älskar mest.

Jag skulle aldrig ljuga för dig är en skoningslös och insiktsfull berättelse om en kvinna som suddat ut sig själv till den grad att hon balanserar på gränsen till explosiv galenskap.

Genres: Fiction

351 pages, Hardcover

First published March 22, 2012

Reviews

[Ulrica Kulturladyn · Rating 3 out of 5]

Det här är verkligen en omtumlande läsning. Huvudpersonen är egentligen väldigt osympatisk och vi får ta del av de där förbjudna tankarna som inte ska sägas högt. Hon gör fasansfulla saker mot sina närmaste och jag blir väldigt irriterad på henne samtidigt som jag kan känna sympati för henne... Och fast jag förfasas fängslar historien mig och jag måste lyssna klart. Jag ska inte avslöja slutet, men jag gillar det.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

Nja.. bra intentioner att släppa fri en kvinna från sina egna internaliserade krav, men alltför stereotypa och orimliga karaktärer för min smak.

[Tova Hellsten · Rating 1 out of 5]

As trist….

[Linda · Rating 2 out of 5]

Cecilia är en riktigt obehaglig person som saknar känsla för rätt och fel. Hon kör sitt falskspel och bryr sig inte om vilka hon krossar på vägen.
Dock är den välskriven och på något sätt fängslande. Allt hänger ihop och inga lösa trådar att grubbla över.

[Christine · Rating 3 out of 5]

Svag 3:a. Började väldigt bra men spårade ur lite..

[Merkurius · Rating 3 out of 5]

Jag gillar Jag skulle aldrig ljuga för dig, eftersom att det är en ärlig bok som visar konsekvenserna av lögner och även hur det påverkar en hel familj. Det är en tänkvärd bok - en väldigt tragisk bok också för den delen - och det känns som att man kan lära sig en del från den. Den är fin. Och tragisk.

[Elin Fornander · Rating 5 out of 5]

Cecilia lever utåt sett det perfekta livet med en framgångsrik man, tre fina barn, en karriär som parterapuet och en stor våning. Ändå är det något som skaver och genom boken får vi följa Cecilias psykiska mående som blir sämre och sämre i takt med att hon lever ett liv hon inte vill.

Jag blir illa berörd av hur Cecilia behandlar alla i sin omgivning, framförallt sina barn som far direkt illa av sin mors mående. Hon agerar ologiskt och otacksamt och har hela tiden på sig offerkoftan vilket blir tydligt i en scen där hennes bror frågar henne varför hon måste spela martyr fast hon har allt de flesta drömmer om.

Jag känner ingen sympati för Cecilia och trots att jag får en viss förståelse för henne tycker jag mest att hon är oansvarig och barnslig. Var och en har ju ansvar för att styra upp sitt eget liv om man inte är nöjd.

Trots att (eller kanske just för att) jag inte gillar huvudpersonen älskar jag boken. Den är smart och välskriven med ett bra driv. Som vanligt gestaltar Moa Herngrens trovärdigt relationer och tankegångar kring relationer. Det är intressant att få följa Cecilias och de andra karaktärernas tankar och den ger en nyttig påminnelse om hur viktigt det är att vara sann mot sig själv och ta ansvar för sin egen livssituation.

[Anna Galenpanna · Rating 5 out of 5]

Jag har läst många negativa recensioner av den här boken. Det som oftast används som motivering är att den är överdriven. Jag tycker inte att den är det. Jag tänker på min egen verklighet , tusentals mil från Cecilia, men ändå på sitt sätt, mitt sätt, långt mer överdriven än det som sker i boken. Jag har börjat förstå det - att om jag satte mig rätt upp och ner och skrev om mitt liv så hade boken dissats som överdriven. Verkligheten överträffar ofta dikten. Det är en sanning. De som tycker att boken är överdriven måste haft turen att leva väldigt trygga liv som de och deras ev partner värdesätter och är otroligt rädda om. Någon annan förklaring har jag inte till att de dömer ut böcker som denna som överdrivna.

Jag läste med nyfikenhet. Under en viss del av boken fick jag riktig ångest. Ett uttryck för att författaren har lyckats (igen!). Jag ger den här boken fem stjärnor. Lätt.

[Anna Björklund · Rating 4 out of 5]

Boken är välskriven och en riktig bladvändare för hur ska det gå med alla lögner. Huvudkaraktären Cecilia är så fruktansvärt osympatisk. Närmast besatt av sin man och vad han vill har gjort att hon tappat bort sig själv. Inte ens barnen bryr hon sig om.. allt handlar om mannen. Det är spännande att följa konsekvenserna av att gå emot sin vilja och hur det blir till en galenskap.

[Sara · Rating 3 out of 5]

Cecilia har i sin iver att bli älskad anpassat hela sitt liv efter andra. Sedan når hon en punkt där det inte går längre. Det är befriande att läsa hur en till synes välanpassad människa gör revolt genom förbjudna tankar och handlingar. Samtidigt kan jag känna mig arg och lite äcklad. Hon går genom en frigörelseprocess, men på bekostnad av andra.

[Magnus Frederiksen · Rating 3 out of 5]

Mörker.
Moa är helt fenomenal på att skriva karaktärer. I den här boken får vi följa en mamma utan egen identitet och hur det påverkar hennes mående och hennes familj. En eljest karaktär som alltid är ett offer och martyr. Min sympati för henne är minimal och slutet är en lättnad. Jobbig bok att ta sig igenom men jag känner att jag lärt mig något.

[Eva Ugander · Rating 4 out of 5]

Moa Herngren gör mig aldrig besviken. Utgavs 2012 men jag fann den inte förän nu.

Här får vi följa en kvinnas utveckling från tristess, till drömmar, till knäpp, till rent av helt utflippad. I början av boken är det rejäl igenkänning för mig för att sen gå över till: vem är denna kvinna?

Det går inte att säga för mycket om denna bok då det avslöjar för mycket av känslan. Det är inte en historia från början till slut men känslan drev mig framåt. Klart läsvärd!

[Frida Lindén · Rating 4 out of 5]

Gillar verkligen den här sketna vardagsrealismen med urflippade kvinnor som gör det de tänker, till slut. Supertragiskt men också äkta och komiskt och en spegling av hur absurt vårt dagliga liv blir när vi inte pratar om hur det är utan bara låtsas hur det borde vara (tycker vem?).

[Mila · Rating 4 out of 5]

En enastående framställning av "as if personlighet". Inget är äkta. Skrämmande, nästan kusligt... Psykoterapeut och mamma dessutom med människor utlämnade till hennes makt...

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 3 out of 5]

Typisk Moa Herngren-bok! Det tog sig efter en ganska seg första halva. Bra slut!

[Cecilia · Rating 3 out of 5]

Bokklubbsbok nr 19, tror jag. Hemsk bok, men bra skriven pga man vill läsa vidare. Om en kvinna som förtränger sina egna behov och om hur allt går överstyr. Jag mådde dåligt när jag läste den. Jag rekommenderar den inte till någon.

[Anna Kurtén]

En bladvändare. Fascinerande, obehaglig relationsroman.

[Sylvia Wittberg · Rating 1 out of 5]

Endast 100 sidor!

[Mänsomläser · Rating 2 out of 5]

Boken handlar om 38-åriga Cecilia som jobbar som parterapeut och är gift med Josef som hon har tre barn tillsammans med. Hon känner sig kvävd över att alla bara verkar vilja ha saker av henne hela tiden, över att inte få något tillbaka, över att… Hon vet inte. Som enda ventil har hon sin löpning, och hon springer långt och ibland till och med på nätterna.

Boken gick från en stark 4 till en svag 2. Början är en gripande skildring av en människa som tappat fotfästet i tillvaron, slutet en samling osannolikheter och klichéer. Vad sägs till exempel om folk som inte svarar i mobiler och mobilbatterier som tar slut precis just när det bara inte får hända? Samtal vid sängkanten med en obotligt cancersjuk 19-åring? m.m.

Jag förstår inte varför författare så ofta tror att de måste ha med sådant där.


Ur boken:

Jag heter Cecilia. I mitt pass står det att jag är 175 centimeter lång. Det står att jag är född 15 december 1971 och att jag har gröna ögon och rött hår. Jag skulle gärna vilja berätta för er vem jag är men jag vet inte längre. Jag har tappat bort mig själv för länge sen.

[Helen Hallgren · Rating 5 out of 5]

Vilken mardrömslik berättelse. Den sög tag i mig och jag insåg att det kan hända vem som helst av oss när som helst. Imponerande nervigt porträtt av en människ hela tiden på gränsen till sammanbrott

[Bokoholist · Rating 3 out of 5]

Truly scary in a middle class angsty way. Not sure that was the intention. Or perhaps it was.

[Gabriella Barle · Rating 3 out of 5]

Alltså, den är välskriven och snyggt uppbyggd, men för mig var det alldeles för mycket ångest. Att hela tiden läsa med en olustig känsla av vad som ska komma... Njaee..