Bitterfittan

by Maria Sveland

Sara är 30 år och redan bitter. En riktig bitterfitta faktiskt. Så en dag i januari när allt blir outhärdligt lämnar hon man och barn för en veckas tankepaus på tönt-Teneriffa.

Med sig på resan har hon Erica Jongs 70-talsklassiker Rädd att flyga, och hon läser och undrar hur det kunde gå så långt att hon längtar mer efter en hel natts sömn än ett knapplöst knull.

Det var ju inte så här det skulle bli. Hon drömde ju bara om kärleken som alla andra.

Sara känner sig lurad och bitter när hon tänker på alla kvinnor hon känner som liksom hon dräneras på energi i familjefängelset. Är det ett ofrånkomligt arv i rakt nedstigande led – från hennes rastlösa mammas diskande eksemhänder till hennes eget nervösa duktighetskomplex?

Genres: Feminism, Fiction, Swedish Literature, Contemporary, Audiobook, Sweden, Scandinavian Literature

221 pages, Paperback

First published February 23, 2007

About the author

Maria Sveland (born 1974) is an author and journalist from Sweden, best known for the 2007 book Bitterfittan (a title which is a Swedish compound noun, and could be translated either as The Bittercunt or The Bitter Cunt, or, less literally, The Bitterbitch or The Bitter Bitch).

Bitterfittan is, according to Sveland, not an autobiography but rather a work inspired by her own experiences. The book criticizes the institutionalized nuclear family from a feminist perspective, pointing out issues such as women's unpaid domestic labor, sexual violence, and the disproportional male/female use of parental leave.

Reviews

[Sophie · Rating 5 out of 5]

I am tempted to buy multiple copies of this book and give it to all my female friends.

"Bitterfotze" (and oh I love the title) is a feminist manifesto of sorts wrapped in a novel. Following a tired working mother trying to escape her every day life for a while we are introduced to various topics important to women. One of the main questions asked is whether it is possible to have a just and equal relationship between women and men, whether happy marriages with children are possible. Whether there is a way for women to reconcile motherhood with being true to themselves.

I've been reading quite a few similar books recently, and honestly, I firmly believe if you're a women you should educate yourself about feminism at least once in your life (and I should hope once you start it remains an important topic for the rest of your life). We really need to educate ourselves about our own oppression, and we really have to keep in mind that yes, we are still being oppressed and the fact that we have more choices than we did 100 years ago doesn't just make all the problems go away (neither does the fact that the situation for women in other countries are worse than in our own - I really like how Sveland kept stressing that point).

What I like about books like "Bitterfotze" is that it puts words to certain feelings that I suspect many women have. And I don't have to be a mother to understand what she (and I suspect most mothers these days) is going through. Reading books like this, and reading blogs on feminism has really helped me a lot with standing up for myself and reevaluating my actions.

[Marie · Rating 4 out of 5]

http://mariesbookgarden.blogspot.com/...

Bitter Bitch is billed as "the international bestseller that has shocked Europe"; however, the only thing particularly shocking was the title, which caused all sorts of commentary from my family (especially when my husband showed it to my visiting mother-in-law and sister-in-law!). Apparently the literal translation from the Swedish is even more schocking: "Bitter Cunt"!

Sarah, mom of a toddler, has just turned 30 and is feeling like a bitter bitch. She flies to Tenerife (in the Canary Islands) for a week's vacation and reads Erica Jong's feminist classic, Fear of Flying, while she's away. However, she finds herself longing for quiet and uninterrupted sleep rather than the classic "zipless f--k."

Sveland examines the state of modern woman- and motherhood and peels back the facade that women can easily have it all. Although Sarah loves her husband Johan, she also has great unresolved hostility towards him. Having experienced horribly sexist men in television journalism and other areas of her life, Sarah reflects that "Refusing to admit your own part in oppression is an incredibly smart power strategy, since oppression is made invisible by diminishing it." Not only does this lack of awareness exist in men, but it also exists in the privileged--both men and women.

After Sarah is unable to nurse her baby Sigge successfully, she develops a life-threatening breast infection. Johan chooses to take Sigge home instead of having them both stay in the hospital with Sarah, an action that Sarah views as betrayal. (Having experienced the extreme bonding connection that exists between mother and newborn, I can completely relate to this feeling.) Their marriage is damaged as a result of this and the fact that Johan is gone for weeks at a time (because of his job) while Sarah is caring for newborn Sigge. She feels exhausted and completely alone, even though she loves her child passionately.

Sarah struggles with the fact that women still bear the burden in marriage: they do most of the housework and the child care. "I really do not think there is much difference between becoming a mother during the 1970s or in the twenty-first century. In the beginning you are just as alone with your child as most mothers have been for centuries...it is sad, but becoming a mother seems to be one of the most difficult undertakings when it comes to equality."

When the couple goes to married marriage counselors, they tell Sarah that achieving equality in a marriage is impossible. Both Sarah and Johan storm out in disgust. But in fact, Johan's paternity leave (more common in Sweden) was what saved their marriage. "That's when he understood what it meant to take full responsibility as a father. Men should take longer parental leave than women, since women have a biological head start because they have carried and given birth to their children. Men need more time to get the innate experience."

She talks in detail about the great guilt work-outside-the-home mothers feel when they leave their children in day care (or take off for a weekend or week away). Fathers tend not to experience that same amount of guilt. Why is that? She concludes that women should be more self-serving: "The one who demands the most gets the most." For example, who is most likely to be doing the cleanup at a party? The women (especially with older generations). Sarah feels guilty when she doesn't jump up to help the other women, but the men don't seem to feel guilty at all. Why is that?

She also laments the fact that women are rarely able to relax or feel completely safe out in public. They can never escape the potential for men to harass them. (I discussed this very topic with friends at Holden Village late one night.) "I strongly doubt that men can comprehend the discomfort or ferar involved in having to deal with it. I wonder how this really affects women, deep down."

Sarah was raised with a doormat mother and a verbally abusive, alcoholic father, so she didn't have a lot of faith in marriage. Lest you conclude that Sarah is anti-men, though, she waxes lyrical about how much she loves men who peel oranges in public, bring packed lunches to work, bike or walk to work, and dance.

Reading this book, it made me realize how lucky I am to be in a marriage of relative equality. I nursed my sons constantly (and through the night) for many years, and then my husband took over the late night wakefulness after they stopped nursing. He is a stay-at-home dad and does the cooking during the week. I call him our "household manager," because of course he does much more than looking after the kids and cooking. We still fall back into gender stereotyped roles when it comes to some responsibilities: he takes out the garbage, mows the lawn, and deals with the car maintenance, while I am responsible for all of the gift and clothing buying and storing the kids clothes over various seasons. We both grocery shop. But he writes the thank you cards. I let him drive much of the time because he likes to, and I'd rather be reading. I'm the breadwinner but he still has a career and associated goals. I hope someday I can work less and he can get paid for the work he does (writing). We make decisions together.

I feel that we have achieved as close to equality as I can imagine in our marriage. So thankfully, even though I feel that Sveland's observations about marriage and parenting are completely sound, I am not a bitter bitch myself. I must say that it's refreshing to read a feminist novel given all of the anti-feminist backlash out there in popular society.

I'm not sure what I think about the ending...it depends on whether you are cynical or optimistic. As an optimist myself, I'd like to think that Sarah found some comfort and peace with her life. I'm glad that Sveland wrote this important book, and I have no doubt that many women would be able to relate very closely to this story.

[Annika Kronberg · Rating 4 out of 5]

Klokt och kvickt, sorgligt och samtida. Sveland är minst sagt en smart samhällsobservatör, och vi är kanske visserligen ett ganska smalt urval läsare men vi tar definitivt hennes utsagor för sanningar; det är kanske egentligen inte vi som behöver läsa sånt här. Bitterfittan skapar en antites till längtan efter giftermål och familjeliv, men det är inte mig emot. Frågan är dock: är Sara bitter, eller är hon bara rimlig? Det är en träffsäker skildring av livet som kvinna och givetvis sväljer jag den (med en liten tår men också med hopp om förändring). Fler snubbar borde läsa den.

Som roman är det dock inget litterärt mästerverk. Att blanda tre parallellhistorier (barndomen, vuxenlivet och Kanarieöarna) är kanske inte väl magstarkt i en så kort roman, och det gör att det ibland blir lite hackigt. Ibland undrar jag också om romanen kanske svävar över på faktahyllan lite väl ofta, och då tappar den sin annars behagliga dramaturgi vilket det stör mig något (även om det kanske är meningen). Den förtjänar ändock fyra stjärnor för sin briljans och jag kommer absolut att läsa nr 2.

[Ell Eastwood · Rating 3 out of 5]

Tempted to just write "another book with problem that could be solved with lesbianism", but, ehh, I'm not going to do that.

So, this is basically a feminist look at modern heterosexual relationships, marriage, having kids and so on. Both the author and the main character are married, but against marriage as an institution. I don't know how much of it is autobiographical, but I think a lot of it must be, a lot of the anecdotes about men seems a little too real.

Because that part is very real, and very easy to recognize as woman. I have may not have had every encounter that the main character has with men, but I've had my fair share of them, and I've heard stories from other women. That's sadly how it is.

In general when people say "oh don't complain about men so much, be a lesbian instead" I think it's a bit of an over-simplification, but reading this book ... I kinda started to feel that way. Okay, so you don't believe men and women can have equal relationships while living in patriarchal society? You've problably got a point, but why is the solution to have an unequal relationship with a man, when it could be to have a more equal relationship with a woman?

Then again I realize that not all women are attracted to women (though I don't see how that's possible ...), so maybe this book is great for them. For anyone with the alternative, I don't see why it has to be such a big problem. Just because you love someone it doesn't mean you have to be in a relationship with them.

[Feline · Rating 5 out of 5]

folgendes es kriegt 5 sterne von mir. und ich finde es war gut aber nicht ganz gut ich glaube es gab nicht so viele neue sachen die ich erfuhr dadurch. ich denke aber auch wenn ich dieses buch 2007 gelesen hätte wäre ich komplett ausgerastet. deswegen 5 sterne wie ehrensterne quasi. ich hoffe ihr versteht das

[Johanna Hammarström · Rating 4 out of 5]

En bok jag haft på min "att läsa lista" så länge att jag hela tiden glömmer att jag inte läst den. Tycker storyn är stark - gillar blandningen av roman och fakta. Var lite besviken på slutet som blev så abrupt och utan någon egentlig ändring i huvudkaraktärens liv. Ska bli spännande att läsa del 2 och se om hon utvecklas på något nytt sätt.

[Nora · Rating 5 out of 5]

Så mänsklig hon är. Bitter över all jävla skit

[Isabelle · Rating 5 out of 5]

Jag minns när den kom ut. Jag minns också ramaskriet som följde av både positivt och negativt slag. En typisk bok som alla pratade om och/eller hade läst, och som jag därför drog mig för att läsa, jag ville vänta tills hajpen lagt sig. "Jag ska läsa, jag tar det sen.”

Tio år senare är jag så glad över att jag väntade. Boken handlar om en 30-årig kvinna som befinner sig i en livskris och tar en time out-resa till Teneriffa från sin man och son med Erica Jongs "Rädd att flyga" under armen. Under sin veckolånga resa hinner hon fundera både på tillvaron och framtiden, men även på minnen som visar hur hon egentligen hamnade där hon är nu. Med ett nästan läskigt gehör tröskar hon igenom bilder av frånvarande pappor och män, dubbelarbetande kvinnor och hur så många ojämlika strukturer kunnat bestå i decennier. Ojämlikhet mellan kön och klass. Skarpsynt observerar hon även sin omgivning av par och familjer som är lyckliga eller olyckliga (med lycklig fasad?) och jämför sig och dem med huvudpersonerna i sin medhavda bok.

Nina Simone. Suzanne Brögger. Erica Jong. Anne Ramberg. Kändisnamnen duggar tätt ibland, vilket ger lite extra dimensioner till läsningen.

Så mycket att kunna relatera till. Så många saker som återstår att göra, tio år efter att boken utkom. Så skarpsynt.

[Moa Kronbrink Mannheimer · Rating 4 out of 5]

Ja, så blev det så att jag läste (lyssnade) om en bok som jag läst och älskat förut efter alla fina råd gällande att lyssna på böcker. Jag läste Bitterfittan första gången när jag var 20 år, då en ung feminist som läste allt om moderskap/kvinnlighet/patriarkatet/jämställdhet för att lära mig och lära mig mer. När jag lyssnar om boken idag förstår jag inte riktigt hur den kunde tilltala mig så mycket då, för den tilltalar mig EXTREMT mycket idag.

Nu är det ju (kanske) så enkelt att Sveland avhandlar föräldrarskapet, moderskapet, och hur man ska leva jämlikt i ett förhållande med barn. Ja, jag fick barn för fyra månader sen och känner igen mig i nästan allting. (Mjölkstockning, den gränslösa kärleken, smärtan av att vara ifrån sitt barn osv osv)

Boken berör även kärleksmyten, vad är kärlek och hur mycket klarar den? Kan kärlek vara förtryckande?

Sveland blandar egna erfarenheter med fakta och avhandlingar i en underbar berättande form. Jag kan minnas hur den nyblivna feministen i mig förfärades av igenkänning och realitet. Det gör jag än idag, ungefär 12 år senare, och blir ledsen över hur lite det har hänt. Det är fortfarande press på att amma, vara en perfekt mamma och ensamheten i att ingen förstår en. Partnern är troligen mer inkluderad i föräldraskapet än för tio år sedan men fortfarande läggs skuld och skam på mammor (och enbart på mammor) över vilka val vi gör gällande uppfostran och överlevnad.

Svelands huvudperson Sara har med sig 70-talsklassikern Rädd att flyga av Erica Jong - en annan älskling. Håller den? Kommer bli nästa ljudbok jag tar mig an i alla fall.

Slutsatser jag drar av detta

1. det är roligt med ljudbok!
2. att läsa om en gammal favoritbok är spännande och berikande
3. man kanske ändrar åsikter och tankar på tio år, men inte är det mycket
4. det är härligt att lyssna på en bok där uppläsaren är författaren själv

[Zanna R · Rating 5 out of 5]

Här ligger jag klockan 07:37, i ett i mina ögon väldigt jämställt förhållande - med en av tre katter vid min sida och ett sug i kaffetarmen. Och snart ska jag tappa upp ett bad. Dricka kaffe bland badskum och känna mig lite arg, glad och fundersam. Det är ju ändå söndag.

Jag älskar Bitterfittan! Jag älskar språket. Kanske älskar jag titeln mest av allt. Maria Sveland skriver på ett sätt som tar sig in bland skrymslen och vrån och får mig att tänka, fundera och analysera. Jag stryker under meningar - viker hundöron och utbrister ”exakt så! Exakt så är det!” Och så önskar jag att jag kunde ringa min moster Irina och prata om den här boken - jag vet att vi skulle ha kunnat diskutera i timmar. Det gjorde vi när jag var typ 11 år och hon gav mig boken Fittstim i födelsedagspresent. Då brevväxlade vi om feminism. Om att våga. Vi brevväxlade om att bygga saker - både det bästa materialet för att bygga en koja men också hur man bygger upp ett självförtroende sådär när man står i gränslandet mellan barn och tonåring.
Åh vad jag önskar att jag kunde brevväxla med Irina uppe i himlen nu! ❤️

Nåväl. Läs Bitterfittan för fan. Läs även Fittstim. Jag älskar böcker som heter något med fitta. Jag älskar alla böcker!

[Hedda · Rating 3 out of 5]

Lite rörig men ett feministmanifesto utan dess like. Måste läsas av alla som vill ha/planerar att få barn. Tacka vet jag Marias Aspfors boktips!

[zandrama · Rating 3 out of 5]

Bitterfittan är Maria Svelands debutroman och der märks att hon inte är riktigt lika skärpt, van och säker som hon senare har blivit.

Sensmoralen i boken är klockren och analysen kring att vara kvinna är väl genomtänkt och genomarbetad. Hon lyfter alltifrån att redan som liten flicka vara "stötdämpare" till att som student, ungdom och vuxen alltid vara tvungen att kämpa hårdare, skrika högre och hela tiden vara bättre än manliga konkurrenter för att kanske, eventuellt, bli tagen på ungefär samma allvar. Att det gör, eller borde göra, varje kvinna bitter borde idag knappast vara förvånande eller chockerande, ändå vet jag många kvinnor som ändå försöker släta över och vara nöjda med hur de gav upp sin livsdröm. Allt det här lyfter Svelande utmärkt och gör det i skönlitterär form, vilket nog var ett bra val, för i en annan form hade boken antagligen inte fått lika stor spridning.

Tyvärr verkar Sveland ibland tappa bort att hon skriver en roman och presenterar huvudpersonens insikter och val som fakta. Någonstans kan jag ana att Sveland själv har upplevt katastrofalt stöd av vårdpersonal i samband med barnafödsel och ammande och hennes upplevelse är självklart hennes men att väva in felaktiga fakta i romanform gör tyvärr att ännu fler kommer utsättas för samma dåliga stöd. Tyvärr vet jag att de erfarenheter av barnafödsel och föräldrablivande som Sara får i boken inte alls är ovanliga, och det är bra att det skildra, det är när texten snarare liknar facklitteratur än skönlitteratur som det blir fel. Jag tror ändå att jag och Sveland är på samma sida; kvinnor måste kunna få välja, och få utbildat, kvalificerat och professionellt stöd i det val de gör. För som hon konstaterar, hade män fött barn hade alla råd varit vetenskapliga och inte tyckanden.

Jag skriver den här recensionen 10 år efter att boken kom ut, tyvärr måste jag säga att den kunde lika gärna ha släppts idag, för livet för kvinnor ser precis likadant ut.

[Berit Lundqvist · Rating 3 out of 5]

Sara is 30 years old, and starting to get bitter. Work and family is consuming her. One cold and gloomy January day, she decides to travel alone to Tenerife.

She brings her favourite book with her, Erica Jong’s Fear of Flying.

The story alternates between Sara’s Tenerife vacation, her own life in retrospecive, and passages from Jong’s book. Misogyny, oppression, guilt, and some more misogyny.

I actually didn’t like the book very much. It was probably the writing style that irritated me. On the other hand, I got depressed and angry by reading this book, so I expect the book did its job in a way. Therefore, three stars it is.

[Lisa · Rating 4 out of 5]

Jaga gillade verkligen Saras berättelse, både resan till Teneriffa, familjelivet och tillbakablickarna på uppväxten, men de långa feministiska föreläsningarna hade jag kunnat vara utan. De störde berättelsen, och budskapet kunde ha bakats in på andra sätt som passat bättre. Dessutom var det lite nybörjarfeminism över det trots att boken handlar om en 30-årig småbarnsmamma. Lockar det de riktigt unga läsarna som behöver de där föreläsningarna och inte har hört allt förut?

[Alva Schwung · Rating 4 out of 5]

den fick mig stundvis att ifrågasätta prick exakt allt om alltijävlahopa! men sen fick den mig också att le. skratta lite, jag grät lite, jag kände hopp, sen förtvivlan. sen fanns det ljusglimtar. jag har insett att jag till min stora lycka lever med en apelsinman, vilken lyllos mig.

bästa citat: man behöver inte be om ursäkt för att man vill äga sin egen själ. Det är ens förbannade skyldighet. Att äga sitt liv.

[Sanna B · Rating 5 out of 5]

Att jag inte har läst den här förrens nu när "Bitterfittan 2" släppts känns konstigt. Det är absolut en bok jag uppskattar, feminism med humor, mycket klyschor och poänger men samtidigt personligt och blottande. Jag sträckläste den och känner att jag skulle kunna läsa den igen direkt efter men som tur är har det kommit en uppföljare som jag kan kasta mig in i direkt. Får hoppas att 10års erfarenheter känns även i boken. ;-)

[HEDDA · Rating 5 out of 5]

Jag älskade denna!!!!!! Jättemycket! Jag rekommenderar alla att läsa den, tjejer för den extra igenkänningsfaktorn och killar för att det kanske är bra att sätta sig in lite i 50%av befolkningens liv(också ickebinära såklart, för ni är bäst😽)
Iallafall! Jag relaterade sååå mycket och den väckte många olika tankar och funderingar.
Nu ska jag klippa microbangs🤪

[Siv-Marie · Rating 4 out of 5]

Vet ikke hva jeg forventet meg da jeg åpna boka, men jeg føler jeg sitter igjen med noe. Jeg liker bøker som kritiserer patriarkatet, såpass ærlig skal jeg være!

[Josephine · Rating 5 out of 5]

så himla bra skrivet, stark igenkänningsfaktor. har både skrattat och gråtit!!!

[Lina Karlsson · Rating 2 out of 5]

Med risk för att vädra en impopulär åsikt om en till synes väldigt populär bok måste jag säga att jag verkligen inte delar fascinationen över Bitterfittan. Jag vet inte om det är det faktum att jag generellt verkar ha svårt för Svelands stil (fick samma känsla av Gråleken), eller om det är det faktum att jag läser en bok från 2007 (och en del av hennes feministiska observationer och teser - eventuellt därför - känns allt annat än nya) som gör det. Allt jag kan säga om boken är att den känns som ett VM i anekdotisk bevisföring, gnäll och att hitta fel/antagonism i exakt alla vardagssituationer. Flertalet passager i boken trodde jag Sveland skrev i självironi, för att så sakteliga inse att hon menade blodigt allvar. Fick kämpa för att ta mig igenom hela boken för att jag tyckte det blev så jobbigt.

Det känns som att balansera på en tunn tabu-tråd var gång man kritiserar en författare med feministiska ambitioner som kvinna, och gudarna ska veta att jag också tycker att det är viktigt att belysa ojämlika förhållanden även i de mest banala situationer, men också de viktigaste sakfrågorna tappar i slagkraft när de dras mot absurditetens gräns.

[mellsageek · Rating 3 out of 5]

Bitterfitta är en bok som behandlar jämställdheten, eller snarare bristen på den, i relationer. Hon tänker på sin barndom, början på sitt förhållande med sin man, graviditeten och sen småbarnsåren. Den är intressant. Visst, en hel del av de feministiska tankarna är inte nytänkande nu, men boken kom för första gången 2007 och kan tänka mig att den var mer banbrytande då. Jag tycker dock att det är synd att det skönlitterära kommer i andra hand då och då när de samhällskritiska och feministiska tankarna tog över. Jag hade önskat en bättre balans så att det inte känns som att man helt plötsligt läser facklitteratur. Men jag gillar Sara och hur hennes berättigande bitterhet svämmar över. Jag kommer dock inte läsa tvåan.

[Anna Matilda · Rating 3 out of 5]

jag tyckte att boken var bra skriven men tror att den var riktad till personer som är äldre än jag är. Kan tänkte mig att generationen över mig är bättre. Blev ofta lite irriterad och ville mest himla med ögonen.

[Ida · Rating 4 out of 5]

There are about as many differing positions among feminists as there are among women, so I did not start reading this book with expectations to agree wholeheartedly with its every message. However, when I am two pages in and this is the point that is being made, I am sold:

“As women in the ’70s were permitted to fuck around as much as they’d like, get therapy, party and get high, be radical and participate in big, fat women’s movements, I had to grow up and be a teenager in the antifeminist, angst-ridden 1980s, where everything was painted dark blue, including the mascara.”

Hitting the nail right on the head, and from then on I at least agreed with some of her points, and then I could keep reading. What most people don’t know about many pieces of feminist literature, is that books like this, for instance, tend to include a generous amount of bitter humor. Of course this wouldn’t be an exception. I kept laughing and nodding along at the same time. It must have looked pretty ridiculous.

It is, by all means, a piece of fiction. It follows the female protagonist Sara as she tries to figure her life out once and for all – what to do about her marriage, her children, and sorting out her daddy issues as best she can. It’s reflective and brings into question a lot of relevant issues that women are facing on a daily basis, especially when it comes to inequality in the work space and what can sometimes be father’s and husband’s dismissive attitude towards their wives and children. I am not by any means a hopeless romantic, which made this book quite the suit for me, as it questions how, with the norms we have today, a romantic (heterosexual) relationship can truly have roots in a principle of equality.

But she doesn’t necessarily blame men as a whole – she blames the society, the patriarchy, as she refers to it, which doesn’t allow any of us to be free anymore. She is wildly nostalgic to a time during which she was just a child, and it’s easy to understand why.

Of course she makes points I don’t agree with, but as a whole, this was a great and entertaining read.

[tabsi maus · Rating 4 out of 5]

4,5🌟wunderbare story, liebe den begriff der bitterfotzigkeit. er beschreibt, dass man als frau* in unserer gesellschaft die ungerechtigkeiten in zwischenmenschlichen beziehung sowie strukturell nicht länger übersehen kann, sobald man einmal darauf aufmerksam wird. und zugleich auch die hilflosigkeit und wut die dann aufkommen, weil man irgendwie immer in diesen mustern gefangen ist. man wird...bitterfotzig (ich werde diesen begriff in meinen sprachgebrauch aufnehmen). tolles buch mmn.

[Anna Björklund · Rating 2 out of 5]

Sara behöver en paus i livet och bara få vara själv från allt och alla och även sin lilla familj och sticker på en veckas utlandssemester själv. Hon går igenom sitt liv och attityderna hon möter. Boken känns mer som ett reportage än som en skönlitterär bok och ingenting känns särskilt nytt men visst är igenkänningsfaktorn stor i invanda roller och uppfattningar om kvinnor, moderskap osv. Inte särskilt intressant dock, den fångade inte in mig. Jag hade hört att den skulle vara rolig också så jag blev besviken på den ganska trötta texten. Bara för att jag inte är så förtjust i den här boken betyder inte att jag inte tycker att feminism är högst aktuellt utan bara att jag inte tilltalades av hur den är skriven.

[Lovisa Snickars · Rating 4 out of 5]

Älskar verkligen att denna bok existerar! Så extremt intressant och viktig läsning om hur patriarkatet och ojämställdheten tar sig uttryck i förhållanden. Uppskattar att språket är väldigt enkelt och att boken känns extremt tillgänglig, den borde typ delas ut till alla kvinnor i Sverige!

[Linda Stålberg · Rating 3 out of 5]

Sen på bollen har jag nu tagit mig igenom Maria Svelands roman. En bok som ifrågasätter hur jämställda vi faktiskt är i Sverige och framförallt innefattar reflektioner i ämnet jämställt föräldraskap. Boken uppdelas i 3 olika lägen (barndom, ungdomsliv och med protagonisten i Teneriffa i nutid). Dessa hopp i tiden bjuder inte in till något direkt djup i denna relativt korta bok. Det finns däremot intressanta skildringar av hur barndom/ungdom påverkar en människas val och handlingar i livet. Med en frånvarande pappa som dessutom totalt sänkt mammans självförtroende i botten växer Sara upp utan att få särskilt mycket bekräftelse. Detta avspeglar sig senare på hennes liv då hon söker bekräftelse hos män.

En bok som är lika relevant idag som för 15 år sedan då den skrevs. Tyvärr.

[Joseph Sverker]

Jag gillar verkligen tonen i den här boken. Den är kaxig och självsäker även om protagonisten hävdar att hon inte är det. Den är även provocerande och gav mig en rejäl tankeställare som man och nybliven pappa. Även om titeln på boken är Bitterfittan och det i sig inte direkt antyder på att det ska finnas humor i boken så är den full av humor. Jag säger som det står i omslaget på boken att alla blivande föräldrar bör läsa den. För även om den inte stämmer in på alla par och förlossningar så finns det nog något för alla att tänka igenom här, man som kvinna.

[Keld · Rating 2 out of 5]

An insight into the scandinavian feminist mind. There is just so much anger and no attempt at understanding other viewpoints. The self-irony is a redeeming quality though which makes the book readable. It is worthwhile as a quick tour into the feminist mind to understand that viewpoint a little better. If you are a mother and think your husband is not doing his part then this book will fuel your anger and resentment. As a male reader it leaves you puzzled as the heroine seems only to meet idiotic men with few, if any, good qualities.

[Isabel · Rating 5 out of 5]

I might have read this book too early (not having children myself yet). But I thought it portrayed well how we often think we live in a society near gender equality and then these beliefs fall apart once it comes to children.
5-stars because my grandmother read it (she took it out of my bookshelf during a visit based on the cover and I don’t know if she understood the title) and we discussed it with each other, which opened up a very interesting conversation about the role of women in families between the 1950s and now!