Per Lindebergs granskning av da Costafallet blev en av det senaste decenniets mest uppmärksammade svenska böcker. Nu kommer en bearbetad och uppdaterad pocketutgåva om mordgåtan som engagerade ett helt land, om mediehets och moralisk panik och om ett rättssystem som sviktade under trycket av politiska opinioner.
Året var 1984. I tidningar, radio och tv lärde vi känna dem, de skrämmande gestalterna Obducenten och Allmänläkaren. Under rituella former hade de styckat en prostituerad kvinna på rättsläkarstationen i Solna, sedan hon utsatts för bisarra sexuella våldshandlingar i närvaro av ett litet barn. I vad som har kallats århundradets svenska brottmålsrättegång förklarades de två läkarna skyldiga till styckningen, men kunde trots detta lämna rättssalen som fria män. Rättegången tycktes vara ett bevis för att etablissemanget skyddar sina egna; att den svenska rättvisan gör skillnad mellan uppsatta män och utsatta kvinnor.
I den nya upplagan av Döden är en man granskas den moderna myt om styckmordsfallet och de två onda männen, som skapades i massmedierna och som byggde på den bild av mordutredningen, som polisen läckte ut till journalisterna. Här skildras också de försök som gjorts att förhindra en ny rättslig prövning av den påstådda bevisningen i målet och förspelet till den nya rättegång som planeras äga rum under hösten 2008 en skadeståndsprocess där läkarna stämt staten inför rätta.
Nästan oavbrutet intressant trots omfånget. Onekligen ett unikt fall när det gäller samspelet mellan polis, media, rättsväsende och allmänhet. Jag instämmer inte i alla författarens slutsatser men blir imponerad av det enorma arbete han lagt ner för att vända på varenda sten i den långa process som fallet innebär.
Tragedin kvarstår; en ung, trasig kvinna mördades på ett horribelt, bestialiskt sätt och två läkares liv förstördes. Att en rättsläkare köper sex av prostituerade är ett enormt problem och ska naturligtvis innebära konsekvenser, men det gör honom inte automatiskt till seriemördare. Den faktiska mördaren gick sannolikt helt fri.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Rekommenderar starkt. Häpnadsväckande skildring av ett justitiemord. Händelseförloppet skildras i detalj och när man läst den kvarstår inga frågetecken avseende skuldfrågan.
Den centrala frågan hänger sig dock kvar i sinnet som klister: hur kunde det hända? Det är lätt att se klart när författaren levererar berättelsen tydligt framställd som i ett litet paket. Uppenbarligen inte lika lätt när det begav sig.
Det förbluffar mig att kloka personer redan tidigt poängterade många av de saker vi tittar på idag: GW, Guillou, domaren i första rättegången, mfl. Varför fick deras ord inte genomslag?
Än mer förbluffande är att läkarnas situation inte förändrats under de åren som förflutit. Trots utkomsten av denna bok och avsnittet i veckans brott från 2011 verkar läkarna vara evigt förvisade. Är den aktuella SVT dokumentären annorlunda?
Även spännande att ta del av de två läkarnas helt olika reaktioner på anklagelserna och hur det gjorde föga skillnad. Hur den ena engagerar sig starkt för att försvara sig, och den andra låter saken utspela sig utan större inblandning i tilltro till att det absurda ska framträda med automatik. Kafka kände människan.
3/4 delar av boken är otroligt intressant och välskriven. Aldrig tråkigt trots enorm mängd material. Väl beskrivet händelseförlopp över en helt sjuk händelse, på många sätt. Bitvis väldigt otäckt och illamående väckande. Bevisar hur väl skrivet det är. Däremot! Den sista fjärdedelen är totalt platt fall. Författaren börjar resonera själv och ifrågasätter media, som författaren själv är en del av. Sista delen handlar mäst om kritik och att ogiltigförklara Hanna Olssons skrivna bok. Vilket mer tolkas som en personlig Beef mellan författarna.
Hade inte sista fjärdedelen varit så onödig och långdragen så hade boken fått fem av fem.
Den här boken från 2008 är en uppdatering av den första upplagan som utkom 1999. Boken kan delas upp i två huvudsakliga delar. Den första är den som utkom 1999 och handlar om själva rättsfallet. Den andra är dels en uppdatering av händelserna i rättsfallet sedan den första boken utkom, dels ett svar på den kritik som Lindberg fick angående den första upplagan, bland annat av Lars Borgnäs i Sanningen är en sällsynt gäst: sökandet efter Catrine da Costas mördare.
Som helhet är boken väldigt bra, och den första delen är fantastisk. Lindeberg gör precis det som Hanna Olsson i hennes bedrövliga bok Catrine och rättvisan inte gjorde. Han går tillbaka till handlingarna och granskar fallet med kritiska ögon.
Den andra delen är intressant, men mot slutet spårar det ur, vilket tyvärr påverkar Lindebergs trovärdighet. Det råder ingen tvekan om att han blivit hårt ansatt för sin bok, men han vevar på lite för yvigt. Det råder föga tvekan om att Lindeberg är höger, vilket det naturligtvis inte är något fel med, men hans motståndare kan inte bara vara vänster i hans ögon utan måste alltid åtföljas av något epitet, som bokstavsvänster eller extremvänster (inte minst då han skriver om Christian Diesen).
Sedan faller det isär när Lindeberg gör ett taffligt försök till politisk analys då han skriver om rättssäkerhet i kapitlet Stormen. Han menar att grundläggande skillnader mellan socialdemokratin och liberalism "där den enskildes rätt utgör värdegrunden" är förklaringen till varför fallet da Costa spårade ur i ett Sverige styrt av Socialdemokraterna. "I opinionsbildningen kring da Costafallet har dessa skillnader i politisk grundsyn ofta gått i dagen." (s. 591)
Det skulle då vara intressant att få höra Lindebergs förklaring till att de två tidningar som han själv pekat ut som drivande i opinionen mot läkarna - Expressen och Dagens Nyheter - är liberala tidningar med tydlig högerprofil.
En sak som den här boken saknar är ett person- och sakregister. Hade den haft det kunde den verkligen ha blivit ett uppslagsverk för fallet da Costa. Dessutom hade det varit värdefullt med sidhänvisningar till Hanna Olsson och Lars Borgnäs böcker eftersom den här boken till stor del är svar på vad de skriver.