Isabel är åtta år när hon ligger på lastbilsflaket och hör hur hennes nittonåriga syster Sandra blir våldtagen inne i förarhytten. Ändå känner hon hopp och förväntan. De är ju på väg till Rio de Janeiro, paradiset som ska rädda dem från fattigträsket.
Fyra år senare vet Isabel att paradiset inte finns. Åtminstone inte för dem som är svarta och fattiga och lever sitt liv på gatorna. För dem finns bara en envis strävan efter att överleva. En dag till. En natt till.
Ibland har Isabel något slags arbete. För det mesta inte. Ibland får hon någon som tar hand om henne. För det mesta inte.
Hon och alla andra gatubarn i Rio tvingas föra en hård kamp mot sjukdomar, hunger och våld. Inte minst mot de betalda mördare som nattetid "städar upp" på stadens gator.
Efter tre och en halv månad i Rio vet jag att grymheten i dessa barns verklighet aldrig kan överträffas av fantasin.