What do you think?
Rate this book
Att de i tid må väckas
Skräck, folktro och romantik i 40-talets Sverige.
Hilda flyr hemmet, hon är gravid och vill inte att hennes far ska upptäcka det. Hon rymmer en natt genom Bergslagens skogar och når utkanten av en by där tvillingarna Lia och Märta bor. De tar hand om henne men uppträder alltmer märkligt, de anklagar henne för att rota i deras minnen om en man de älskat och låser in henne på vinden när hon "beter sig".
Johanna förlorar sin man Herman i en tragisk gruvolycka där fem män störtar ner i gruvan och dör. Hon sörjer, men slåss samtidigt med ett dåligt samvete eftersom hon blivit förälskad i poeten Georg. Hon kan inte låta bli att undra om det är hennes straff för att hon haft syndiga tankar och när predikanten Mindor och hans Manda dyker upp i byn och menar att det är Guds straff som drabbat bygden dras hon sakta in i den sektlika sammanslutningen. Hennes vän Sofia flyttar in och de tar hand om en flicka som blivit stum och som sägs ha fött ett odjur.
Vad är det som lurar i skogarna? Är det självaste Djävulen som kommit till bygden? Och vilka väsen bor djupt nere i sjön Noran och manifesterar sig i kvinnornas mardrömmar
Hilda flyr hemmet, hon är gravid och vill inte att hennes far ska upptäcka det. Hon rymmer en natt genom Bergslagens skogar och når utkanten av en by där tvillingarna Lia och Märta bor. De tar hand om henne men uppträder alltmer märkligt, de anklagar henne för att rota i deras minnen om en man de älskat och låser in henne på vinden när hon "beter sig".
Johanna förlorar sin man Herman i en tragisk gruvolycka där fem män störtar ner i gruvan och dör. Hon sörjer, men slåss samtidigt med ett dåligt samvete eftersom hon blivit förälskad i poeten Georg. Hon kan inte låta bli att undra om det är hennes straff för att hon haft syndiga tankar och när predikanten Mindor och hans Manda dyker upp i byn och menar att det är Guds straff som drabbat bygden dras hon sakta in i den sektlika sammanslutningen. Hennes vän Sofia flyttar in och de tar hand om en flicka som blivit stum och som sägs ha fött ett odjur.
Vad är det som lurar i skogarna? Är det självaste Djävulen som kommit till bygden? Och vilka väsen bor djupt nere i sjön Noran och manifesterar sig i kvinnornas mardrömmar
263 pages, Hardcover
First published February 9, 2013
3 people are currently reading
81 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 15 of 15 reviews
July 26, 2014
Att de i tid må väckas
Oh my I did love this book once I finally read it. And then I read it start to end on a two hour train ride. And you are getting a review in English because I am super tired and my Swedish grammar goes all to hell when I've been speaking English all day.
This is something of a ghost story, or what we used to call urban fantasy but in the Charles de Lint mold, rather than the Dresden Files: The dark and wild things that we have always feared walked in the forests and lakes at night, crash headlong into the 40's. There's something of a fairy tale sensibility in places, albeit one straight out of the Grimms rather than Disney. It's frequently and unrelentingly dark, yet equally frequently lyrical.
It's set in mid-last-century Sweden, in a tiny village, actually not too far from where I lived for many years, in a quite lovely area called Bergslagen. It is beyond atmospheric, set in misty valleys, snow covered pine forests and tiny reed-banked lakes, and does a fantastic job evoking both the setting and the era.
I want to write something about the characters, but I can't figure out what I want to say coherently, so this next bit is rambly. Most of the characters are women, and most of them are meted out the typical treatment of women characters in fantasy fiction: They're damsels in distress and plenty of it. And in a time and place where women were essentially powerless--during a war, in a remote and isolated and heavily conservative and religious society. But these damsels rescue themselves and each other. OK, technically, they get a guy to help in a very minor fashion, but he's as much there to bear witness, and for closure, as to participate.
Nothing is perfect, and I did have a couple of niggles. I found the prologue confusing as all get out, and I found the two timelines a little disconcerting, until I more or less started ignoring that they were running on two different timelines (and that it didn't seem to matter to the story.) I think those two things could have been left out and it wouldn't have done any damage. But really, overall, this is the best new book I've read in quite some time.(note to self: re-write this in swedish some time. And remember to wax lyrical about the goooooorgeous cover some time, the thumbnail here just does not do it justice.)
Disclaimer: I won this book in a GR First Reads giveaway. Which did not affect my review at all (which you'd know if you read my other giveaway reviews :)
Oh my I did love this book once I finally read it. And then I read it start to end on a two hour train ride. And you are getting a review in English because I am super tired and my Swedish grammar goes all to hell when I've been speaking English all day.
This is something of a ghost story, or what we used to call urban fantasy but in the Charles de Lint mold, rather than the Dresden Files: The dark and wild things that we have always feared walked in the forests and lakes at night, crash headlong into the 40's. There's something of a fairy tale sensibility in places, albeit one straight out of the Grimms rather than Disney. It's frequently and unrelentingly dark, yet equally frequently lyrical.
It's set in mid-last-century Sweden, in a tiny village, actually not too far from where I lived for many years, in a quite lovely area called Bergslagen. It is beyond atmospheric, set in misty valleys, snow covered pine forests and tiny reed-banked lakes, and does a fantastic job evoking both the setting and the era.
I want to write something about the characters, but I can't figure out what I want to say coherently, so this next bit is rambly. Most of the characters are women, and most of them are meted out the typical treatment of women characters in fantasy fiction: They're damsels in distress and plenty of it. And in a time and place where women were essentially powerless--during a war, in a remote and isolated and heavily conservative and religious society. But these damsels rescue themselves and each other. OK, technically, they get a guy to help in a very minor fashion, but he's as much there to bear witness, and for closure, as to participate.
Nothing is perfect, and I did have a couple of niggles. I found the prologue confusing as all get out, and I found the two timelines a little disconcerting, until I more or less started ignoring that they were running on two different timelines (and that it didn't seem to matter to the story.) I think those two things could have been left out and it wouldn't have done any damage. But really, overall, this is the best new book I've read in quite some time.(note to self: re-write this in swedish some time. And remember to wax lyrical about the goooooorgeous cover some time, the thumbnail here just does not do it justice.)
Disclaimer: I won this book in a GR First Reads giveaway. Which did not affect my review at all (which you'd know if you read my other giveaway reviews :)
May 4, 2014
Bergslagen, denna trolska, vackra trakt utgör fonden i den här romanen. Den som någon gång vandrat i dess skogar kan lätt föreställa sig att allehanda väsen döljer sig i sjöar och gruvor, goda såväl som onda. Med andra ord ett perfekt val av plats för en historia fylld av folktro, demonväsen, gastar och en närapå fanatisk predikant som hotar med självaste Djävulen och Guds straff.
Det är tidigt 40-tal och krigets skugga hänger tung över Sverige. Den unga flickan Hilda har ”råkat i olycka”, blivit gravid trots att hon varit noga med att akta sig för männen. Av rädsla för sin gudfruktiga far flyr hon hemmet för att hitta en plats där hon kan föda sitt barn. Utmattad vandrar hon i natten och söker till slut hjälp i ett hus beläget i utkanten av en by. Där bor tvillingarna Lia och Märta som tar emot henne med öppna armar, nästan som vore hon väntad.
Parallellt med Hildas öden får vi följa Johanna som förlorar sin make i en tragisk gruvolycka och söker tröst hos den kloka gumman Sofia. Det kryper i hela kroppen av olust emellanåt när man som läsare börjar ana att inte allt är vad det synes vara. Med stor skicklighet vävs alla trådar till slut samman och alla frågor får sina svar.
Skräck och folktro blandas med en dos romantik. Kärlekstörsten i den lilla byn är trovärdigt beskriven för vad gör man när man längtar och vill men är bunden av konventionerna?
Att de i tid må väckas är en riktig sträckläsare. Det blir liksom inga pauser i spänningen som är tillräckligt långa för att det ska gå att lägga ifrån sig boken utan att genast av nyfikenhet plocka upp den igen. Läs och rys.
Det är tidigt 40-tal och krigets skugga hänger tung över Sverige. Den unga flickan Hilda har ”råkat i olycka”, blivit gravid trots att hon varit noga med att akta sig för männen. Av rädsla för sin gudfruktiga far flyr hon hemmet för att hitta en plats där hon kan föda sitt barn. Utmattad vandrar hon i natten och söker till slut hjälp i ett hus beläget i utkanten av en by. Där bor tvillingarna Lia och Märta som tar emot henne med öppna armar, nästan som vore hon väntad.
Parallellt med Hildas öden får vi följa Johanna som förlorar sin make i en tragisk gruvolycka och söker tröst hos den kloka gumman Sofia. Det kryper i hela kroppen av olust emellanåt när man som läsare börjar ana att inte allt är vad det synes vara. Med stor skicklighet vävs alla trådar till slut samman och alla frågor får sina svar.
Skräck och folktro blandas med en dos romantik. Kärlekstörsten i den lilla byn är trovärdigt beskriven för vad gör man när man längtar och vill men är bunden av konventionerna?
Att de i tid må väckas är en riktig sträckläsare. Det blir liksom inga pauser i spänningen som är tillräckligt långa för att det ska gå att lägga ifrån sig boken utan att genast av nyfikenhet plocka upp den igen. Läs och rys.
July 4, 2020
Letade i bokhyllan efter något lättläst, fann denna som jag fått i present, och lättläst var det. Men. Den här bekräftade alla mina fördomar om egenutgivna böcker. Absurd berättelse som hämtad ur en lågbudgetskräckfilm, tillgjort språk och interpunktionsfel. Nåväl, jag tror det är nyttigt att läsa något riktigt dåligt emellanåt också...
December 27, 2020
En bok med svensk folktro och skräck, passar mig perfekt. Men den kändes lite lång eller kanske långsam? Kommer kanske att läsa fortsättningen Näckens döttrar då jag vill veta hur det går, men inte just nu för det finns så mycket annat att läsa.
July 23, 2013
Så har jag äntligen läst Fridas bok: Att de i tid må väckas. Jag är glad att jag sparade den till semestern. Det är ingen bok man lägger i från sig i första taget. Sättet Frida skriver på binder en till sidorna vilket gör det svårt att släppa taget även när boken är slut. Frida behöver sätta en varnings skylt på omslaget, läsaren har rätt att veta att deras liv förändras för alltid om de läser boken.
Hilda, Johanna och Sofia berättar historien ypperligt med sina egna röster. Skräcken, oron, allt som gömmer sig i människor och i samhället förs fram på ett sätt som gör att du inte kan gömma dig. Det där oförklarliga i periferin, det där man inte pratar om för man tror ju inte, eller?
Detta är första boken jag läser av Frida, dock kommer det inte bli den sista. Måste ju veta vad som händer i hennes hjärna. Har från säker källa, Frida själv, att det kommer en del två. Jag trodde inte att jag skulle höra mig säga detta om en svensk författare, men jag har just fått en ny favorit författare!
Hilda, Johanna och Sofia berättar historien ypperligt med sina egna röster. Skräcken, oron, allt som gömmer sig i människor och i samhället förs fram på ett sätt som gör att du inte kan gömma dig. Det där oförklarliga i periferin, det där man inte pratar om för man tror ju inte, eller?
Detta är första boken jag läser av Frida, dock kommer det inte bli den sista. Måste ju veta vad som händer i hennes hjärna. Har från säker källa, Frida själv, att det kommer en del två. Jag trodde inte att jag skulle höra mig säga detta om en svensk författare, men jag har just fått en ny favorit författare!
September 9, 2019
Har läst ett par böcker som likt denna handlar om folktro och mysticism. Detta är en av de bästa i genren enligt mig.
Religiositet blandas med skräck för djävulen och hur han kan förvrida huvudet på människan. Och vad är det som lurar i vattnet och vilka är de små spädbarnen på systrarnas vind?
Tidsandan lurar mig lite då det vid flera tillfällen känns som att vi befinner oss i slutet av 1800-talet. Det ska vara under andra världskriget men ingenting i handling eller atmosfär får mig att känna det. Men det gör ingenting då historien gör mig helt betagen.
Jag har blivit mer och mer intresserad av genren och kommer definitivt att läsa mer av författaren.
Religiositet blandas med skräck för djävulen och hur han kan förvrida huvudet på människan. Och vad är det som lurar i vattnet och vilka är de små spädbarnen på systrarnas vind?
Tidsandan lurar mig lite då det vid flera tillfällen känns som att vi befinner oss i slutet av 1800-talet. Det ska vara under andra världskriget men ingenting i handling eller atmosfär får mig att känna det. Men det gör ingenting då historien gör mig helt betagen.
Jag har blivit mer och mer intresserad av genren och kommer definitivt att läsa mer av författaren.
August 12, 2017
Enligt beskrivningarna ska det här vara skräck med uppenbara inslag av svensk folktro men jag fascineras mer av mysterierna i det. Eftersom storyn är satt i gammal tid har jag svårt att identifiera mig med karaktärerna så obehagskänslan av skräckinslagen infinner sig inte riktigt. Dessutom upplever jag den som aningens för lång - inte i det att den är trög att läsa eftersom texten flyter fint och är intressant - utan för att för många detaljer hinner avslöjas så mysterierna går att se igenom och "lösa" allt för tidigt. Trots det var det en av de bättre och mer gripande böckerna på länge.
April 2, 2013
Spännande, mystiken och folktron vävdes in på ett bra sätt i Sverige 1940-tal. Fascinerande miljö och tidsperiod. Språket var väldigt fint och gjorde mystiken än klarare, och dialogerna och karaktärerna kändes trovärdiga och riktiga.
March 8, 2018
Detta är en rysare som rör sig bland väsen från folktron. Den är skriven av Frida Arwen Rosesund som har skrivit några böcker innan denna och driver förlaget Mörkersdottir, som är ett förlag som brinner extra starkt för fantastik och skräck.
Med det samma som man börjar läsa boken så känner man av en mystisk stämning som vilar över hela historien. Det är som det är något ondskefullt som man bara anar men inte kan riktigt ta på. Långsamt vaggar berättelsen oss in i denna mystik för att sedan gripa tag i en med full styrka och sprider skräcken.
Det är en drömskt stämning över boken och den får en att rysa med miljöerna som målas upp, speciellt tvillingsystrarna i stugan. Det är en helt annan tidsera som man får uppleva än den moderna världen. Det fattigt och smutsigt, religion är en viktigt sak i denna tid. Nu vet jag inte hur det verkligen var på tiden under andra världskriget, har hört att det var riktigt fattigt i Sverige på den tiden. Fick känslan att den utspelade sig mera på 1800-talets slut än under 1940-talet, men som sagt har dålig koll på hur det var just då och det kan absolut ha varit lika fattigt då.
Språket är lätt att ta till sig och medryckande. När det kommer till skräck så är det en viktigt sak att kunna bygga upp en stämning som gör att situationen som personerna i boken befinner sig i är obehaglig. Man skall inte heller avslöja för mycket i början utan att genom berättelsen långsamt bygga upp vad det är som händer. Och det är dessa två saker som jag tycker att Frida klarar av på ett bra sätt i denna bok. Det finns en fristående fortsättning på denne, Näckens Döttrar, och jag kommer absolut att läsa den också.
http://hakanshylla.blogspot.se/
Med det samma som man börjar läsa boken så känner man av en mystisk stämning som vilar över hela historien. Det är som det är något ondskefullt som man bara anar men inte kan riktigt ta på. Långsamt vaggar berättelsen oss in i denna mystik för att sedan gripa tag i en med full styrka och sprider skräcken.
Det är en drömskt stämning över boken och den får en att rysa med miljöerna som målas upp, speciellt tvillingsystrarna i stugan. Det är en helt annan tidsera som man får uppleva än den moderna världen. Det fattigt och smutsigt, religion är en viktigt sak i denna tid. Nu vet jag inte hur det verkligen var på tiden under andra världskriget, har hört att det var riktigt fattigt i Sverige på den tiden. Fick känslan att den utspelade sig mera på 1800-talets slut än under 1940-talet, men som sagt har dålig koll på hur det var just då och det kan absolut ha varit lika fattigt då.
Språket är lätt att ta till sig och medryckande. När det kommer till skräck så är det en viktigt sak att kunna bygga upp en stämning som gör att situationen som personerna i boken befinner sig i är obehaglig. Man skall inte heller avslöja för mycket i början utan att genom berättelsen långsamt bygga upp vad det är som händer. Och det är dessa två saker som jag tycker att Frida klarar av på ett bra sätt i denna bok. Det finns en fristående fortsättning på denne, Näckens Döttrar, och jag kommer absolut att läsa den också.
http://hakanshylla.blogspot.se/
February 21, 2020
En genuint otäck lite bok som kryper in under skinnet på en.
March 24, 2021
Mja, detta var kanske inte riktigt min typ av bok. Trots att jag brukar tycka om spöken, mytiska väsen, gastar och andra kreatur. Dels var det några delar av boken som var riktigt obehagliga, som gåvan Hilda fick av systrarna... usch. Dels var det en hel del i historien som inte riktigt gick ihop för mig.
1. Hilda.
Så en ung flicka, med en mycket sträng pappa, märker att hon är gravid. Hon TROR inte att hon har varit intim med en man, men kan inte riktigt minnas...så kanske ändå. Enligt min erfarenhet brukar inte personer med förträngda minnen misstänka att de kanske finns där, men jag kan ha fel. Hon rymmer för att undvika repressalier och kommer till ett gammalt hus nära, men inte i, en by där det ska vara friare för kvinnor. Direkt när hon vaknar på morgonen upplever hon att "Gårdagens upprymdhet hade försvunnit och ersatts av en krypande rädsla" och ändå stannar hon i minst 6 månader.... Trots att hon strax därefter är helt ensam i huset och kan gå därifrån. Nej, jag förstår inte detta.
2. Kusin Anna blev också gravid av den konstiga mannen som bor i vatten... men hon födde inget odjur? Bara ett dödfött barn. Trots att alla de andra tre kvinnorna fick olika sorters odjur, döda eller ej.
3. Systrarnas död och varför de tog sitt liv gick mig helt över huvudet. Enligt Sofia och Johanna dog systrarna 3 månader innan Hilda kom till dem i November. Vilket innebär att natten de fick sina missfall och blev neddragna av den konstiga mannen som bor i vatten, var de redan döda. Men då borde väl mannen nämnt något om det? -"Hur vågar ni ta era liv trots att ni bär mina barn!" Eller något ditåt. Konstigt att lämna en så viktig detalj som systrarnas suicid till läsarens fantasi.
Om jag nu missuppfattat något och det var deras dödsscen som beskrevs vid vattnet med missfallen, borde väl någon kommit till stugan för att ta hand om deras saker efter begravningen? Hade man inte auktioner av dödsbon på den tiden? Eller åtminstone för att titta till den döda kon, och se om det fanns något av värde att sno.
4. Spökutdrivningen.
Sofia går alltså in i stugan där det bor två arga spöksystrar som precis ska ta ut sin hämnd på sin länge frånvarande mor och ber dem vänligt men bestämt att gå vidare. Och de lyder!
- Nej men ni är döda, här ska ni inte vara.
- Jasså du tänker så, ja men då ska vi inte störa längre, tack för oss.
De sa inte så i boken, men de kunde lika gärna ha gjort det FÖR DET VAR SÅ ANTIKLIMAKTISKT!
Om hon nu hade dessa enastående krafter hela tiden, varför gick hon inte dit tidigare? Byborna hade ju sett systrarna under en längre period och någon man, som aldrig nämndes igen, hade till och med hamnat på mentalsjukhus! Där står även minst fem personer och ser dessa spöken, varav en är en någorlunda auktoritär person "Hedman". Men här rörs inte upp något över detta, nej allihop går vidare med sina liv..."inget konstigt här".
5. Mindor.
Så enligt Hildas lillebrors kommentar i slutet, ska alltså Mindor vara den konstiga mannen som bor i vatten och förgriper sig på kvinnor, uppenbarligen flyttar han också mellan olika vattendrag. Men det konstigaste är väl ändå att ingen känner igen honom som systrarnas mörka man, som hela byn har sett. Och varför i all världen skulle ett vattenkreatur som tycker om att göra unga kvinnor gravida gå och gifta sig med Manda? Vad fick han ut av det? Var det för att de har lustigt lika namn? Och varför gick han och dödade Linnea? Nej, mer info om denna mytiska varelse och hans diaboliska planer hade tacksamt tagits emot!
6. Odjuret.
Denna frankensteinliknande karaktär var den mest intressanta i den här boken. Jag hade många tankar om vad som kanske skulle hända med honom. Men han fick ett otroligt snöpligt och ovärdigt slut. Efter att ha växt till full storlek på bara några dygn, ger han alltså upp livet och dränker sig... framför ögonen på sin mor. Också något ANTIKLIMAKTISKT!
7. En mycket liten detalj.
Johanna minns tillbaka på sin barndom och hur otäck hon tyckte Sofias mamma var, hon var minsann rädd för henne som liten. Några sidor senare får vi veta att Sofias mamma dog samma år som Johanna föddes... spooky.
8. Färdig med gnäll.
Jag tyckte mycket om Johannas historia. Den var tydlig, skarp i kanterna och jag fann inte lika många irriterande motsägelser där. Tvärtom verkade hennes historia på ett intressant sätt beskriva kvinnans frigörelse och hur svårt det kan vara att inte ha kontroll över sitt eget liv, trots att man bor i en by där kvinnorna levde friare än på andra ställen. Jag tyckte särskilt om kontrasten i väninnan Helgas berättelse där hon först upplever sin nya frihet som härlig och sedan inser hur svårt det är att sköta barn och hem helt på egen hand.
Metafor?
Jag funderade under min läsning på om man kunde se boken på något annat vis. Den konstiga mannen i vattnet som en metafor för kvinnans sexuella förtryck kanske. Återkommande teman i boken var ju just ofrivilliga graviditeter, sex, frigörelse och kontroll. Men jag fick tyvärr inte ihop det hela, historien var alltför spretig.
Boken får trots detta 3 stjärnor, den var egentligen bara värd två men jag tyckte så mycket om språket och mystiken att det höjer den en extra gång. Jag tror dock att den hade varit bättre om den var längre, och man hade fått mer detaljer om karaktärer och händelser. Trots att det antagligen inte hade gått ihop..
1. Hilda.
Så en ung flicka, med en mycket sträng pappa, märker att hon är gravid. Hon TROR inte att hon har varit intim med en man, men kan inte riktigt minnas...så kanske ändå. Enligt min erfarenhet brukar inte personer med förträngda minnen misstänka att de kanske finns där, men jag kan ha fel. Hon rymmer för att undvika repressalier och kommer till ett gammalt hus nära, men inte i, en by där det ska vara friare för kvinnor. Direkt när hon vaknar på morgonen upplever hon att "Gårdagens upprymdhet hade försvunnit och ersatts av en krypande rädsla" och ändå stannar hon i minst 6 månader.... Trots att hon strax därefter är helt ensam i huset och kan gå därifrån. Nej, jag förstår inte detta.
2. Kusin Anna blev också gravid av den konstiga mannen som bor i vatten... men hon födde inget odjur? Bara ett dödfött barn. Trots att alla de andra tre kvinnorna fick olika sorters odjur, döda eller ej.
3. Systrarnas död och varför de tog sitt liv gick mig helt över huvudet. Enligt Sofia och Johanna dog systrarna 3 månader innan Hilda kom till dem i November. Vilket innebär att natten de fick sina missfall och blev neddragna av den konstiga mannen som bor i vatten, var de redan döda. Men då borde väl mannen nämnt något om det? -"Hur vågar ni ta era liv trots att ni bär mina barn!" Eller något ditåt. Konstigt att lämna en så viktig detalj som systrarnas suicid till läsarens fantasi.
Om jag nu missuppfattat något och det var deras dödsscen som beskrevs vid vattnet med missfallen, borde väl någon kommit till stugan för att ta hand om deras saker efter begravningen? Hade man inte auktioner av dödsbon på den tiden? Eller åtminstone för att titta till den döda kon, och se om det fanns något av värde att sno.
4. Spökutdrivningen.
Sofia går alltså in i stugan där det bor två arga spöksystrar som precis ska ta ut sin hämnd på sin länge frånvarande mor och ber dem vänligt men bestämt att gå vidare. Och de lyder!
- Nej men ni är döda, här ska ni inte vara.
- Jasså du tänker så, ja men då ska vi inte störa längre, tack för oss.
De sa inte så i boken, men de kunde lika gärna ha gjort det FÖR DET VAR SÅ ANTIKLIMAKTISKT!
Om hon nu hade dessa enastående krafter hela tiden, varför gick hon inte dit tidigare? Byborna hade ju sett systrarna under en längre period och någon man, som aldrig nämndes igen, hade till och med hamnat på mentalsjukhus! Där står även minst fem personer och ser dessa spöken, varav en är en någorlunda auktoritär person "Hedman". Men här rörs inte upp något över detta, nej allihop går vidare med sina liv..."inget konstigt här".
5. Mindor.
Så enligt Hildas lillebrors kommentar i slutet, ska alltså Mindor vara den konstiga mannen som bor i vatten och förgriper sig på kvinnor, uppenbarligen flyttar han också mellan olika vattendrag. Men det konstigaste är väl ändå att ingen känner igen honom som systrarnas mörka man, som hela byn har sett. Och varför i all världen skulle ett vattenkreatur som tycker om att göra unga kvinnor gravida gå och gifta sig med Manda? Vad fick han ut av det? Var det för att de har lustigt lika namn? Och varför gick han och dödade Linnea? Nej, mer info om denna mytiska varelse och hans diaboliska planer hade tacksamt tagits emot!
6. Odjuret.
Denna frankensteinliknande karaktär var den mest intressanta i den här boken. Jag hade många tankar om vad som kanske skulle hända med honom. Men han fick ett otroligt snöpligt och ovärdigt slut. Efter att ha växt till full storlek på bara några dygn, ger han alltså upp livet och dränker sig... framför ögonen på sin mor. Också något ANTIKLIMAKTISKT!
7. En mycket liten detalj.
Johanna minns tillbaka på sin barndom och hur otäck hon tyckte Sofias mamma var, hon var minsann rädd för henne som liten. Några sidor senare får vi veta att Sofias mamma dog samma år som Johanna föddes... spooky.
8. Färdig med gnäll.
Jag tyckte mycket om Johannas historia. Den var tydlig, skarp i kanterna och jag fann inte lika många irriterande motsägelser där. Tvärtom verkade hennes historia på ett intressant sätt beskriva kvinnans frigörelse och hur svårt det kan vara att inte ha kontroll över sitt eget liv, trots att man bor i en by där kvinnorna levde friare än på andra ställen. Jag tyckte särskilt om kontrasten i väninnan Helgas berättelse där hon först upplever sin nya frihet som härlig och sedan inser hur svårt det är att sköta barn och hem helt på egen hand.
Metafor?
Jag funderade under min läsning på om man kunde se boken på något annat vis. Den konstiga mannen i vattnet som en metafor för kvinnans sexuella förtryck kanske. Återkommande teman i boken var ju just ofrivilliga graviditeter, sex, frigörelse och kontroll. Men jag fick tyvärr inte ihop det hela, historien var alltför spretig.
Boken får trots detta 3 stjärnor, den var egentligen bara värd två men jag tyckte så mycket om språket och mystiken att det höjer den en extra gång. Jag tror dock att den hade varit bättre om den var längre, och man hade fått mer detaljer om karaktärer och händelser. Trots att det antagligen inte hade gått ihop..
This entire review has been hidden because of spoilers.
March 25, 2015
Det bästa jag har läst på mycket länge! Kusligt spännande läsning! Välskrivet och engagerande bok som gjorde att jag vill lära mig om svensk folktro!
January 22, 2015
Jävlar vilka rysningar den här boken gett mig. Recension i bloggen imorgon.
December 29, 2020
𝙰𝚝𝚝 𝚍𝚎 𝚒 𝚝𝚒𝚍 𝚖å 𝚟ä𝚌𝚔𝚊𝚜 𝚋𝚓ö𝚍 𝚙å 𝚜𝚊𝚖𝚖𝚊 𝚔𝚞𝚜𝚕𝚒𝚐𝚊 𝚜𝚝ä𝚖𝚗𝚒𝚗𝚐 𝚜𝚘𝚖 𝙵ö𝚛𝚟𝚛𝚒𝚍𝚎𝚗. 𝙳𝚎𝚝 ä𝚛 𝚜𝚔𝚛ä𝚌𝚔, 𝚏𝚘𝚕𝚔𝚝𝚛𝚘 𝚘𝚌𝚑 𝚛𝚘𝚖𝚊𝚗𝚝𝚒𝚔 𝚒 40-𝚝𝚊𝚕𝚎𝚝𝚜 𝚂𝚟𝚎𝚛𝚒𝚐𝚎.
April 18, 2017
Lite onödigt lång. Långsamhet kan vara en dygd men inte alltid. Första halvan hade med fördel kunnat tajtas till.
Displaying 1 - 15 of 15 reviews