Simon och ekarna

by Marianne Fredriksson

This quietly moving story of family, friendship, and love, by the author of Hanna's Daughters , has already become an international best-seller and will no doubt capture the hearts of American readers as well. Simon Larsson is a pensive andd thoughtful boy growing up i Sweden during World War II, fortunate to be safe within a remarkably loving and cohesive community. Half Jewish, he is being raised by his Scandinavian aunt and uncle, who adopted him as their own at birth. In a novel rich in mystical overtones, his adoptive parents take on truly archetypal dimensions. Karin's deep love and compassion is matched by Erik's understated strength and stoicism, and together they create a firm family base from which 11 year-old Simon can grow and dream. But Simon, who doesn't know the story of his birth and adoption, seems set apart from his Scandinavian world by his dark hair and olive complexion, and he often retreats into fantasies to alleviate his feelings of disconnection. When he befriends Isak Lentov, a young Jewish boy from Germany, their families become close in spite of the contrast between Isak's father's religious faith and the Larssons' strictly secular Swedish socialism. These two opposing viewpoints help form a unique framework for Simon and Isak as they come of age and work toward finding meaning in their lives, and as Fredriksson explores relations between fantasy, myth, and reality. --Catherine Sias

Genres: Fiction, Swedish Literature, Sweden, Historical Fiction, War, Historical, Roman

342 pages, Paperback

First published January 1, 1985

About the author

Marianne Fredriksson was a Swedish author who worked and lived in Roslagen and Stockholm. Before becoming a novelist, she was a journalist on various Swedish newspapers and magazines, including Svenska Dagbladet.

Fredriksson published fifteen novels, most of which have been translated into English, German, Dutch and other languages. Most of her earlier books are based on biblical stories. A central theme in her writings is friendship because, as she maintained, "friendship will be more important than love" in the future.

Reviews

[Joselito Honestly and Brilliantly · Rating 3 out of 5]

Bad Mother No. 1 - Karin's mother had so many children before she (Karin) was born so she was an unwanted child and her mother hated her. Her father loved her, but she was born when her father was old already and he died when she was still very young.

Bad Mother No. 2 - Inga was taking care of her old, sickly parents in a house by the lake somewhere in Sweden (where all these stories took place, starting sometime the second world war). In a stream nearby she met a handsome fiddler, a German Jew who plays his violin beautifully. They couldn't understand each other's language but they knew body language so they made love. Several times, in a series of days. Near the stream. Then he disappeared. He later wrote Inga in German, a letter he knew she wouldn't understand, so it was unread but Inga kept it. She discovered she's pregant, kept it secret from her parents, left their house for a while feigning illness and gave birth. She hated the child (a boy) and gave him to her cousin Erik (who at that time was already married to Karin but they were childless) when he (the child) was just three days old.

Bad Mother No. 3 - Erik's mother was a selfish one and wanted Erik for herself alone (though not in a sexual way). She openly expressed her dislike for Karin but the latter stood up to her. Erik left his mother to live with Karin after they got married.

Bad Mother No. 4 - Inga's unwanted child was named Simon. He looked like a Jew. Karin knew of the fiddler's letter to Inga and she could have had it translated, traced his whereabouts, so Simon's existence could have at least been made known to his real father. Karin, however, selftishly wanted to keep Simon. He grew up handsome, intelligent, musically-inclined but with so many hang-ups and weird dreams and visons. He had a love-hate feeling towards Karin which confused him a lot. He would sometimes go to the forest and talk to the oak trees (thus, this novel is known in the 1001 Books list as "Simon and the Oaks"--maybe the English translation of its original Swedish title: "Simon och ekarma.").

Bad Mother No. 5 - Close to the couple were father and son Ruben and Isak. They were Jewish. When the Nazis were rampaging in Europe (with threats to invade Sweden) Erik and Karin took Isak with them for a while and the latter became like a son to them too. Isak's mother, by that time, was already in a mental institution because she was a mean bitch who had gone insane. Apparently, she (and her equally bad father) had abused Isak when he was still a child and when they were still living in Germany. Several times, while growing up, Isak was on the verge of going insane himself probably because of the genes he inherited from his crazy mother, or his unhappy childhood, or the Nazis, or his experiences with anti-semitic Swedes, or a combination of all these.

Bad Mother No. 6 - When Simon was around 20 he had a girlfriend named Klara, a tall, intelligent medical student with a vicious tongue. Klara's mother abandoned her when she was still young and ran away with another man. She (Klara) had a cynical view about "good mothers" and had an ugly exchange of words with Karin when Simon first brought her home as his fiancee.

Bad Mother No. 7 - Mona, who became Isak's wife, described her paternal grandmother as "an absolute devil" and somewhat blames her for her father turning up in a bad way.

All these bad mothers were the walls and pillars of the novel. There were several dramatic moments of sons, daughters and mothers reconciling with their past and finallly enjoying the peace there is in forgiveness. I can imagine readers who have/had similar "bad mothers" shedding a tear or two while reading this book, but I was spared from that, and couldn't give this 5 stars either, because I do not have a bad mother. Ask Simon, one of my two brothers who looks after my mother in California.

[Else]

HELT uppfylld av denna. kastade den från mig o skrek JÄVLAR vilken bok. önskar jag skojade. elr nä d gör jag ju inte. djupt berörd, kmr bära med mig denna länge.

[Dar vieną puslapį · Rating 4 out of 5]

Dievinu skandinavų literatūrą ir jokia čia paslaptis. "Simonas ir ąžuolai" mano lentynoje atsidūrė, kai ne vieną ir ne du kartus akys užkliuvo už rekomendacijų. Nusipirkau šią knygą jau skaitytą ir buvo akivaizdu, kad gyvenimo ji mačiusi. Leidimas ne pats naujausias ir matėsi, kad knyga gerokai pakeliavusi iš rankų į rankas. Nusipirkau ir padėjau. O tada, pajutau keistą norą ją perskaityti ir kas aš tokia, kad jo nepaisyčiau. Ėmiausi ir nenusivyliau.

Šiek tiek apie autorę. Marianne Fredriksson (1927–2007) - viena žymiausių švedų rašytojų, kurios kūrinys "Ana, Hana ir Johana" visai neseniai buvo perleistas Alma littera leidyklos. Šią knygą taip pat skaičiau, bet gerai nepamenu. Kuo pati autorė išsiskiria tai viena - savo drąsa. Rimtai rašyti pradėjo... penkiasdešimties. Tiesa, ilgą laiką dirbo žurnaliste, bet knygas rašyti pradėjo vėlai. Autorei būdingas mitinių elementų įpynimas į savo pasakojimus, gilus psichologinis savo herojų vystymas ir stiprūs moteriški personažai.

"Simonas ir ąžuolai" puikiai iliustruoja kodėl aš, kaip ir daugelis kitų, dievina skandinavišką literatūrą. Nebūtina rėkti, kad būtum išgirstas. Išmintis kalba tyliai, kartais užuominomis ir tik retas ją išgirsta. Šiame kūrinyje mes sutinkame Simoną. Detalė po detalės suprantame, kad priešingai nei gražuoliai ąžuolai, berniukas neturi šaknų - jis įvaikintas. Neaišku, ar viduje berniukas tai jautė, nes turi jį mylinčius tėvus, kuriems jis rūpi lyg savas, bet viduje Simono nuolat neapleidžia svetimumo jausmas. Apsuptas mylimų žmonių, bet vienišas, kitoks, nepritampantis. Čia sakyčiau ir atsiveria visas gerumas, kai kūrinys rašytas brandaus žmogaus, nes autorė puikiai apčiuopia ir kalba apie įtampą tarp tapatybės ir priklausymo. Toliau keliami kiekvienam mąstančiam žmogui pažįstami tapatybės klausimai apie savęs ir savo šeimos suvokimą, ką reiškia būti kažkieno vaiku, kas man yra šeima.

Ažuolo simbolis knygoje labai stiprus. Jį pastebime pavadinime ir jis seka mus nuolatos. Šis medis - stiprybės simbolis, medžių karalius, be galo tvirtas ir stiprus. Mano galva, šiuo atveju ąžuolas - tarsi vidinio Simono stuburo ženklas, kuris vis padeda berniukui įsižeminti, grįžti į save. Kartu, suprantame, kad medis gyvas ir turi dvasią.

Kūrinyje rasime ir karo tik kiek kitokio nei esame pratę. Brutalių aprašymų čia nebus - labiau kalbama apie psichologinius karo padarinius. Karas lygu trauma. Karas praeina, o trauma lieka. Galime tiesiog justi kylančią įtampą, kai gali bet kurią akimirką tapti taikiniu, nes gimei toks koks gimei. Ne tavo elgesys ar pasirinkimai gali tave pražudyti, o tai, kad esi žydas, tai ko nepasirinkai, tai kuo buvo lemta tau gimti. Atrodo fiziškai galime pajusti vieno iš veikėjų vidinį siaubą. Čia puikiai susisieja Simono vidinė jausena būti kitokiu per jausmą ir to kito berniuko Isako per kraują.

Kaip neretai būdinga skandinavams rašytojams, jų moterys - tikros herojės vertos visos pagarbos ir susižavėjimo. Jos tylios, bet ne užčiauptos, tiesiog nedaugžodžiaujančios, tvirtos, kantrios ir išmintingos. Tokių atrandame ir šiame kūrinyje. Simono motina - viena esminių knygos veikėjų, burianti aplink save ne tik šeimą, bet ir kitus žmones, tapsiančius šeima. Jos išmintis begalinė, bet kartu joje slepiasi ir tamsos. Tas ir žavi, kad autorė neskirsto veikėjų į gerus ir blogus. Visuose geruose yra tamsos ir tą pamatyti bei suprasti svarbu.

Galime "Simonas ir ąžuolai" pavadinti savotiška šeimos saga, bet daug gilesne ir psichologiškai brandesne nei esame įpratę tikėtis iš tokio tipo kūrinių. Jaučiasi, kad kūrinys rašytas brandaus žmogaus, tad leisimės į tapatybės labirintus, tylą, paslaptis. Mąstysime apie kiekvieno mūsų šaknis. Knyga sužeis, bet išgydys ir leis tyloje išgirsti daugiau nei pasakytų bereišmis kiekis tuščių žodžių.

📕 Susitikime IG: https://www.instagram.com/dar.viena.p...
📕 Susitikime Facebook: https://m.facebook.com/dar.viena.puslapi

[Ringa Sruogienė · Rating 5 out of 5]

Psichoanalizė, mitologija, muzika. Motinos. Daug motinų. Kiek knygoje veikėjų - tiek traumų: "... reagavo skirtingai, priklausomai nuo asmenybės pagrindų, vaikystėje įgautos stiprybės".
Pati sunkiausia šių metų knyga. Neabejoju, kad daug kam ji labai nepatiks. Daug kas nėra pasiruošęs atpažinti save šioje knygoje arba būti išprovokuotas atsigręžti į save.
"Ar ne keista, ... - kad visos žinios, gaunamos iš išorės, tikina tave esant tik musės šūdą visatoje? Bet tai, kas kyla iš tavęs paties, tvirtina, kad tu esi viskas ir turi viską."

[Ida · Rating 5 out of 5]

"Hon älskade pojken. Och eftersom hon var en praktisk människa visste hon bortom all tvekan, att hennes kärlek skulle flytta bergen och ändra himlens fästen om det blev nödvändigt för att trygga barnet."
Detta är mitt favoritcitat från denna fantastiska bok. Först tänker man att det där med "praktisk" och att "flytta bergen" låter motsägelsefullt, sen tänker man att så är det ju inte alls. Det är alldeles, alldeles sant.
Jag gav denna bok fem stjärnor därför att det enda jag har att klaga på är att det inte finns någon fortsättning. Så fort jag läst klart ville jag nästan vända på boken och börja om från början direkt.
Karaktärerna är välrundade och trovärdiga, inte för bra att man måste tycka illa om dem bara därför. Relationerna dem emellan känns också äkta och intressanta. Även om Marianne inte hade tagit med alla inre fantasifulla händelser, hade denna bok varit underbar. Med denna till synes och ändå inte separata berättlse förvandlas det underbara till något fantastiskt.

[Szplug · Rating 3 out of 5]

This book was a birthday present to my ex from her mother, and I picked it up one night (after shaking off the dust) in lieu of watching the Canucks getting spanked yet again. I had never heard of Fredriksson, nor did I have much of an expectation for this oddly-titled tome - but pleasant surprises are always welcome at Chez Sastre. This nicely written, moving story explores the boyhood and adolescence of a pair of Swedish lads: Simon Larsson, dark-haired and half-Jewish, abandoned by his natural mother to be raised by his maternal aunt and uncle, and Isak, a Jew whose moderately wealthy father, having fled to Sweden from war-ravaged Europe, harbors an abundant survivor's guilt that will lash him throughout the novel.

Fredriksson has a deft touch, a true warmth for all of her characters, and Simon's adoptive parents, Karin and Erik - an earthy, spiritual, and compassionate woman and her jocular, practical, and kind-hearted husband - are fleshed out nicely as the tale flows by, aging into parents harboring a deep concern for Simon and the way he stands out from his peers, for his highly sensitive nature. The novel takes a hard-edged look at the self-awareness and isolation of two swarthy Jews (one initially unaware of his semitic heritage) amidst communities of blue-eyed blondes, where the sting of Nazism - rampant all around, and at times within, the isolated and neutral nation - is eager to prick those who don't fulfill the nordic mold.

This was the first novel I had ever read by a Swedish author, and the exposure to the mores and customs of this Scandinavian giant was fascinating and revelatory in and of itself. Fredriksson's sophic and tidal character study, a slow-burn through tumultuous times, rewards the reader on several levels.

[Janelle Bailey · Rating 4 out of 5]

28: Simon and the Oaks by Marianne Frederiksson...pre-Sweden #6. I loved this book and so much about it. While Simon is, indeed, the main character, Frederiksson has included several valuable and round characters who each have their own issues and challenges, heartaches and successes, emotional torment and fulfillment, and each of them matters. Very oddly I could have finished this book days ago, but I think I subconsciously put off finishing it because I really didn't want it to end, didn't want my time with Simon, Erik, Karin, Isak, Ruben, Mona, Klara...and more...to end. While merely all fairly simple and hardworking people, each of these characters brings something important to the story, to the book. Overall the book takes on so many different themes, each valuably processed. If I could highlight only one aspect that I loved most it is that contained which I also personally value, how we can make and keep friends so close that they feel more like family, and how family, no matter how distant, connects hearts and minds via a thread that cannot be broken. Frederiksson managed to include so much in a rich story that, though it contains numerous "love" stories truly does not come across as cheesy, ultimately, but valued. Read it; I think you might like it!

[Reinhild · Rating 2 out of 5]

Finally done!! To be honest I have some mixed feelings about this book. There were a few parts I really enjoyed, but most of it, I didn't like. I don't think I would've kept reading this if I didn't have to. It was slow most of the time and I didn't have an urge to keep turning the pages.

[Malin K · Rating 4 out of 5]

Läste om Simon och ekarna efter 30 år. Den var lika bra som jag mindes den. Att den inte får fem stjärnor beror på att att Fredrikssons mysticism inte fullt ut tilltalade mig under den här läsningen. Å andra sidan är det en fantastisk bok som i det lilla skildrar ondskans konsekvenser och samtidigt hur svårt livet är. Det som är rätt i en situation kan senare visa sig påverka andra negativt.

[Lianne · Rating 5 out of 5]

This one of my favorite books ever. It's a beautiful story with amazing characters. Marianne Fredriksson is my very favorite author and she does such an amazing job in character building, describing interpersonal relations, weaving events together and adding elements of mysticism to her books. I love it.

[Tove · Rating 5 out of 5]

Den är helt otrolig!

[Maria Jurgielewicz · Rating 2 out of 5]

Ja nie rozumiem zamysłu tej książki, jak dla mnie jest to co najmniej niedorzeczne
Mamy historię o szwedzkim Żydzie, synu jakiegoś tajemniczego Żyda-flecisty z lasu, który się przespał z wioskową biedaczką; Simon gada z drzewami, potem słucha muzyki, w międzyczasie ogarnia sobie laskę, która studiuje Junga i jest totalnie niestabilna psychicznie, by na koniec - uwaga! - wyjechać do jakiegoś Iraku czy innej Mezopotamii, dostać malarii i połączyć się z jakimś sumeryjskim przepotężnym bogiem, który zsyła na niego wizję dębów
Nie wiem, skąd autorka w ogóle wymyśliła, żeby Żyda wychować w luterańskiej wierze i na koniec zmusić go do wiary w jakiś politeistyczny starożytny panteon bóstw, ale to jest tak groteskowe, że przyćmiewa mi inne aspekty tej książki. Przy ostatnich rozdziałach o studiowaniu nad starożytnym, zapomnianym językiem zapomniałam, że na początku to była częściowo opowieść o Żydach w Bergen-Belsen.
Dwie gwiazdki za ładny język, tego, że w tej książce wszyscy Szwedzi są mocno przeciwko Hitlerowi też nie będę nawet komentować. Jedyną logiczną postacią w tej książce jest bogaty Ruben, chociaż i ten miał nasrane w głowie w kwestii swojej żony. Simon och ekarna to jest przygoda, której nigdy nie chciałabym przeżyć ponownie i wcale mnie nie dziwi, że czytanie tego arcydzieła mi zajęło prawie miesiąc. Już wolałabym czytać wszystkie teksty z nyborjara niż to.
Edit: wciąż lepsze niż cytrynki, stad druga gwiazdka

[Jon Alette · Rating 3 out of 5]

Fredrikssons roman. Densamma som Gerhard rekommenderade mig i gymnasiet. Jag är minst sagt tudelad efter att ha läst hela verket. Inledningsvis kände jag inget annat än avsmak för Simon som huvudkaraktär. Maken på otacksam och impulsiv slyngel hade jag aldrig råkat på. Det fanns ingen grund för identifikation och en fick lite känslan av Guillou och hans Erik i Ondskan. Jag har väldigt svårt för pojkar som är attraktiva, smarta, musikaliska, bra på att slåss och sexuellt lyckade på en och samma gång. Visst hade Simon demoner, men icke desto mindre är det i allra högsta grad en framgångssaga. Det är bara inte intressant på något sätt. Var är pojkens riktiga brister? Föddes han med allt, trots den minst sagt stökiga tillvaro han vuxit upp i? Väldigt osmakligt indeed.
På detta läggs karaktären Isak. Denne ofullkomlige version av Simon, som ständigt presterar lite sämre på ett sätt som gör att Simon verkar ytterligare lite bättre (givetvis utan att visa någon form av ödmjukhet). Lite senare visar sig Isaks anlag för praktiskt arbete och blir Simons pappas ersättning för Simon, som tagit en mer akademisk väg. Detta är troligtvis tänkt att kompensera lite för den trasighet som Isak till en början uppvisar. Detta till trots känner jag inte att det uppfyller sin funktion, snarare känns det som att Isak får ett tröstpris medan Simon är den som kammar hem bucklan.
Därefter finner vi Erik, Simons adoptivpappa och Isaks mentor. Erik är en bångstyrig, tjurskallig, envis och småsint människa. Stundvis tillåts han en genuin godhet/gladhet som emfaseras, men i stort får en se bilden av en dysfunktionell människa. Lite som en stereotyp för ett barn med ADHD. Ständigt på tvären, men med glimtar av godhet. Kortfattat kan vi säga att det inte ser nämnvärt bra ut för det manliga könet än så länge. Jag bör tilläga att det är Erik som lär Simon att ”slåss”. Detta för att försvara sig mot antisemitiska förtryckare, men likförbannat presenteras det som att förmågan att ”slåss” är likvärdigt med att memorera en sifferkombination. För enkelt och lite glorifierat.
Ruben Lentov är den enda sympatiska manliga karaktären i romanen. Denne bildade och milda karl väger på något vis upp för de övriga. Ruben är välbärgad och ges därmed det smått oattraktiva draget av att underskatta värdet av pengar, men det gör inte så mycket i det stora hela. I sin helhet kompenserar Ruben lite för alla de brister som finns hos de övriga männen, men han är i klart underläge.
En skara kvinnor porträtteras genom romanen, även de på ett tämligen osympatiskt vis. Klara och Mona blir Simon och Isaks respektiven och speglar lite sina män. De kommer på sätt och vis med liknande problematik som Simon och Isak har, och speglat i dem lyckas männen komma på stående fot igen.
Ingen av ovanstående karaktärer står dock för den centrala stöttepelaren i berättelsen. Karin, arma sorgsna Karin, är den som lyfter hela verket. Denna ständigt stöttande modersgestalt, som själviskt och osjälviskt tar sig an en annan kvinnas barn i en tid då ogift graviditet sågs på med oblida ögon. Ett judiskt barn, icke desto mindre, i en värld där antisemitism fortfarande inte fått sig den känga som efterkrigstiden innebar. Just detta skildrar Fredriksson faktiskt väldigt väl, den antisemitism som Sverige och svenskar gärna inte låtsas om. Vi, som talar om nazismen och förintelsen med avsmak, men som själva hade en kultur av förakt och förföljelse gentemot det judiska folket. Karin tar detta barn till sig, och håller det så nära men ändå så långt bort. I början av min läsning får jag erkänna att jag inte lade märke till vilken intressant karaktär Karin utgör, detta slog mig långt senare. I gestaltandet av alla ovanstående karaktärer är Karin den enda som fortsätter att vara central. Samtliga spelar roller lite här och varit, men Karin är konstant närvarande och en stöttepelare för dem allihop. Hon är den vars karaktär och visdom aldrig fallerar. Hon är den som ständigt sätter andra före sig själv och aldrig sviktar i sin roll som omhändertagande och förstående. Kort sagt är hon en moder, inte bara för barnen utan även för de bångstyriga män som presenteras.
På ett sidospår, som lyfter Ruben Lentov lite ytterligare, är den outtalade kärlekshistorien dem emellan. Ruben uttalar aldrig en stavelse om sina känslor för Karin, det gör inte Fredriksson heller genom sin berättarröst, däremot är Rubens fascination och respekt för Karins moderliga visdom en självklarhet för den som läser med eftertänksamhet.
Karins död, är det mest påtagliga, det mest påverkande och provocerande som händer i romanen, också det mest berörande jag läst på länge. I och med hennes död blir hennes betydelse för de andra, och för hela romanen, så smärtsamt tydlig. Ruben uttalar i hemlighet sina känslor när han säger att det är den andra kvinnan han älskat som dör, och återigen är det inte han som har rätten att sörja. Erik, som är så okontrollerat känslostyrd, tappar nästan förståndet. Att Simon blir deprimerad och destruktiv förefaller självklart med tanke på vilket rövhatt han är. Isaks olycka nämns knappt, trots att han är en av de som troligtvis har mest att tacka Karin för.
Kontentan av det hela är, när Karin går och talar med de ekar som Simon talat med i sin ungdom, att romanen hade varit så mycket bättre om Karins död fick avsluta berättelsen. Att den fick rama in och ge skäl för eftertänksamhet. Den prolog som Fredriksson leverar är inte i närheten av så träffande som Karins död är. Den borde slutat med Karin, ekarna och hålet hon lämnat hos de andra. Karin och ekarna.

[Ingrida Lisauskiene · Rating 5 out of 5]

60-oji XX a. Aukso fondo knyga. Švedų rašytojos Marianne Fredriksson romanas, įdomi šeimos saga. Visko čia galima rasti - stiprių moterų paveikslų, įvaikinto vaiko gyvenimo dviprasmybės, holokausto problema, žmogaus ryšys su gamta, neišsipildžiusios meilės skausmas. Svarbiausia linija - vaikų ir tėvų kartų konfliktai, kai vaikai neišpildo tėvų lūkesčių, bet nori gyventi savo gyvenimus.

[Jūratė Baltušnikienė · Rating 4 out of 5]

Apie jaunuolio brendimą, galybę užkaborių turinčius tėvų ir vaikų santykius, neišsipildžiusius lūkesčius ir praleistas progas, pirmąsias ir viso gyvenimo meiles, holokaustą...

Saga, leidusi apsiauti švediškos šeimos batus ir jais nukeliauti vingiuotais žmonių gyvenimais nuo gimimo iki pat mirties.

Beje, dėmesio verta ir romano ekranizacija ("Simon och ekarna" 2011, rež. Lisa Ohlin). Pasirodžius šiam filmui apžvalgininkai netrukus ištrimitavo, kad tai vienas brangiausių švediškų filmų. Ir tai jaučiasi, nors specialiųjų efektų juostoje nulis. Viskas sudėta į širdį, esmę, sielą, o ne fejerverkus😉

[Julia · Rating 4 out of 5]

Olik allt annat jag läst. Berättelsen men framför allt karaktärerna och deras relationer och livsöden golvade mig. Har knappt orkat läsa i år och det tog mig månader att komma igenom den här eftersom jag varit så disträ och rastlös, hade jag läst i ett svep skulle det säkert ha blivit en 5:a.

[Maibi · Rating 5 out of 5]

Danke dorith, deine Empfehlungen enttäuschen mich nie. Wirklich wunderliches buch. Große Empfehlung für alle die ein feines Gefühl haben irgendwie.

[Lisbeth · Rating 5 out of 5]

Simon is speaking with the oaks. The Oaks are speaking with him. Secrets coming down from forgotten lands, difficult for him to understand. He can't grasp the words they are saying. Until one day when he listens to a symphony of Berlioz. Then it all becomes clear. He sees what the music is telling. It is the story from the Oaks. He sees the old priest, the ancient buildings, the tragedies and the love coming down to him from centuries back.

Like all - or many, I have not read them all - books by Marianne Fredriksson, not everything is what it seems to be. She manages to vow a strange net of long forgotten worlds, and worlds that only one person sees. It is so skilfully mixed into our real world that it all becomes magic, and ... true and realistic!

This is a book that tells the story of two jewish boys, growing up in Sweden, just before the start of World War II. They are about 14-15 years old at this time. One came to live with his well off father who left Germany before the war and now has started a new life in Sweden; the other one is adopted - although he does not know it, and only later finds out that he is jewish as well - and lives with his poor, working class parents. The boys, outcasts in school find each other. Their two families becomes like a big family thanks to the friendship between the two boys Simon and Isak. As often can be, the sons disappoint their fathers, but in this case it is all helped because Simon takes to Isak's father and Isak to Simon's father. The families merges into one. We follow them during the war and up to the 1950s. Their studies, military service, finding a job, finding a girl, parents seeing the boys growing up.

The book is so much more than the outline of the story above. Both boys are hunted by inner demons, although different, they have the same anxieties that tears them to pieces or tears them down. It is also about fighting these demons and they have to fight them in different ways. The centre of the book is Simon's mother Karin who holds everything together with her kind and loving way.

It is an absolutely lovely book and it was difficult to put it down. Even after I have finished, it has stayed with me. The stories of both boys engage. I think that maybe times are not so different today and this story could have taken place any time, any place.

The book was made into a film in 2011. Yet to see this one.

[Dolceluna ♡ · Rating 3 out of 5]

Simon, che dà il titolo al romanzo, è un ragazzino cresciuto nella campagna svedese da due genitori adottivi, Erik e Karin, ma in realtà è nato da una fugace relazione tra una semplice contadina cugina di Erik e un violinista ebreo, morto nei campi di sterminio. Siamo nella Svezia dei primi anni del dopoguerra, ed episodi simili, adozioni e salvataggi di bambini ebrei, non sono poco frequenti. A scuola Simon stringe amicizia con Isak, figlio di un ricco libraio ebreo, e con lui condividerà molte delle esperienze cruciali della vita, come la leva militare e il rapporto con l’altro sesso…E scoprirà quali sono le sue vere origini, qualcosa che in realtà ha sempre sentito in sé.
Parrebbe interessante questo romanzo di Marianne Fredriksson, abilissima nel mettere in campo personaggi dalla psicologia complessa, non solo Simon, ma anche i genitori adottivi, che l’hanno cresciuto con un misto fra paura e gioia. E lei, Marianne Fredriksson, scrive molto bene, la sua penna è lucida e diretta, capace di narrare, senza confusione, la vita di questo giovane e di chi lo circonda.
Tuttavia, il romanzo non appassiona.
Anzi, risulta sciapo e noioso in più punti, nonostante i temi che si propone di analizzare e appunto i bei personaggi dalla complessa psicologia che lo conducono.
E’ un libro che si legge senza grosso pathos, seppur non mostri nessun grosso evidente difetto.
Forse ho scoperto quest'autrice svedese partendo da uno dei suoi titoli meno interessanti, chi lo sa.
Di conseguenza, non mi sento di consigliarlo, nonostante non avessi grosse aspettative.

[Agnė Bujanauskaitė · Rating 5 out of 5]

Sausis kaip niekad turtingas gerais skaitiniais. Ne išimtis buvo ir M. Fredriksson knyga "Simonas ir ąžuolai". Visų pirma mane užbūrė rašymo stilius. Be galo ramus ir lėtas. Tikriausiai atspindintis švedų vikingų būdą :-) Puikus vertimas, buvo labai malonu skaityti tekstą.
Romane autorė parodo herojaus Simono brandą, nuo vaikystės iki suaugusio. Jo santykį su tėvais, savimi, gamta, muzika ir mitologija. Santykis su gyvenimu ir prasmės suvokimu.

[Fanny · Rating 3 out of 5]

3.5 🌟

[Anna Östling · Rating 3 out of 5]

3,5. Boken är en fin skildring av ett liv, med tankar, familj och allt där emellan. Den är rätt trög att komma in i och tempot är långsamt, vilket gjorde att jag nästan gav upp. Men efter ca 150 sidor växer den och griper tag i mig, framförallt i skildringarna av Simon och Isaks relation. Jag känner för karaktärerna som alla bär på sitt eget, men tar sig vidare genom livet tillsammans. Trots det är boken på tok för långsam och fastnar ibland i för abstrakta tankebanor som gör att jag inte blir sugen på att läsa vidare. På baksidan beskrivs boken som händelsemättad och det är det ordet som beskriver den bäst. Men det är fint att få följa en helt vanlig ovanlig person och ett helt vanligt ovanligt liv. Trots att jag nu är ganska trött på boken tror jag att den kommer finnas kvar hos mig under en längre period framöver.

[Dominika Grzesik · Rating 4 out of 5]

Sięgając po tę książkę miałam pewne wyobrażenia co do tego, jak rozwinie się fabuła i czego ogółem będzie dotyczyć, na czym skupi uwagę odbiorcy.
Z pewnością niemały wpływ miała na to notka streszczająca, zamieszczona na tylnej okładce. W trakcie książki spotkałam się jednak z Panem Zaskoczeniem 😄 Nie świadczy to o nietrafnosci wcześniej wspomnianej notki, a stanowi dla zapominalskiej części mnie przypomnienie o tym, że takowe opisy odnoszą się w dużej mierze do początkowych treści książki, a ich funkcją jest zaciekawienie odbiorcy do zanurkowania w otchłań tekstową.
Tak więc ja nastawiłam się na wojnę.Tę drastycznie działającą na psychikę, niszczącą relacje ludzi, ich codzienność i na zawsze zostawiającą, co jakiś czas drapiącą, bliznę...
O jakżeż się zdziwiłam. I oczywiście akcja toczyła się podczas II WŚ i nie została oczyszczona ze swej okrutności, jednak stanowiła w pewnym momencie i powracając co jakiś czas tło wydarzeń.
Bo tu chodziło o Simona i jego najbliższych, których - gwarantuję Wam - pokochacie od pierwszego zetknięcia, nie jako jednostki, a całość.
A więc kilka słów o naszej "cudownej" szóstce.
Simon - młody człowiek, "dorastający na naszych oczach", odznaczający się oryginalnością i wyróżniający wśród swojego otoczenia, ciekawy świata, o naturze wrażliwca, romantyka w nie do końca miłosnym znaczeniu; równocześnie zaś pewny siebie, potrafiący zadbać o najważniejsze sprawy.
Karin - przybrana matka Simona, okrywająca ciepłem i opieka dom na szwedzkiej, przybrzeżnej wiosce. Opanowana, troskliwa, z namiastką trudnego dzieciństwa, znacząco wpływającego na towarzyszące jej emocje i zachowania w dorosłym życiu ; jej nieodłącznym kompanem był smutek, który mimo tego, że skrywany, zawsze dostrzegalny głęboko w oczach.
Erik - przybrany ojciec Simona, przedstawiony jako przeciwieństwo swej żony na wielu poziomach, ujawniające się w impulsywności, nerwowości, "głośnym" stylu bycia, jednak o podobnej dobroci serca, sympatii w stosunku do ludzi oraz miłości do Simona.
Rubens i Izaak - ojciec i syn, różniący się jak dwa owoce z różnych drzew, co nie przeszkadzało im jednak w zbudowaniu prawdziwie rodzinnej, pełnej miłości relacji, mimo zarysowań w przeszłości.
Mona i Klara - dwie obce sobie dziewczyny, które połączyło wejście do wspólnej rodziny; pierwsze prawdziwe miłości chłopców i wybranki życiowe. Mona - odznaczająca się pięknem zewnętrznym, a wewnętrznie (to, co przychodzi mi na myśl to: ) ogarnięciem życiowym, zdecydowaniem i pewnością swych wyborów, potrafiąca zjednać sobie sympatię innych. Z kolei Klara - inteligentna, o zdolności wnikliwego oceniania ludzi, zadziorna, o ciętym języku, choć bardzo zakompleksiona, niewyróżniająca się urodą (co chcąca nie chcąc zapada w pamięć, jest cechą charakteryzującą tę postać).
Uff, to już wszyscy "ważniejsi" bohaterowie, choć tych interesujących pojawiających się znacznie rzadziej na łamach książki było więcej (Mr Anderson, you know!).
Więc teraz słów opinii kilka: czytało się wyśmienicie, autorka potrafiła wpleść artyzm między słowa, posługując się filozoficznymi wstawkami (co skutkowało wprowadzeniem mnie w zaczarowany stan), wnikać w głowy bohaterów, czyniąc nas wszechwiedzącymi. Ujęła mnie niesamowita wrażliwość, w jaką opleciona została ta pozycja. Czerpałam ogromną przyjemność z czytania (zresztą, powtarzam się aż) i smutno mi było rozstawać się ze szwedzką krainą (czy zapomniałam miejscowości, czyniąc ją jeszcze bardziej tajemniczą i magiczną? haha).
Jak ważną rolę odgrywają dęby?
O tym przekonajcie się już sami 😉

[Sebastian Sampallo · Rating 4 out of 5]

Simon och ekarna was quite an interesting book taking place in Sweden following W II. In the book, we get to follow two families (in particular two boys) and read about their lives. Although the "plot" of the book was not very clearly defined, I found the book very interesting and the characters well written. The book deals with several interesting and sensitive issue, including psychological effect of trauma, adoption and antisemitism.

[Marie · Rating 5 out of 5]

Jeg trodde jeg hadde lest denne en gang for lenge siden, men en så mektig bok må ha gjort større inntrykk på meg enn at jeg ikke husket alt det vakre i denne fortellingen.
Fredriksson må ha vært en av de klokeste, fineste folka som bruker det de har inni seg til å skrive det ut, til noe så brutalt og fint. Her ble det mange tårer.

[Maria Laru · Rating 5 out of 5]

Hieno tarina. Monta tasoa, aikaa kuluu ja elämä kantaa.

[Casacathi · Rating 5 out of 5]

Varför har jag inte läst den tidigare?

[Wika Fika · Rating 2 out of 5]

Om vi pratar om min bedömning då måste jag förklara två viktiga saker
1. Jag ger 2/5 stjärnor eftersom jag gillar språket här, hur M.F. skrev den boken
2. Bara 2/5 för jag HATAR hela handlingen.
För lång, för många trådar..lite för mycket

[Felix Bengtsson · Rating 5 out of 5]

Dig bär jag med mig.

[Einar Thoren]

Tyckte illa om