"Puolalaissyntyinen prostituoitu murhataan Tukholman Roslagsgatanilla poikkeuksellisen raa'asti. Poliisitutkimukset paljastavat yhteyksiä paitsi paikalliseen bordellikuninkaaseen myös laittomaan asuntobisnekseen."
Leif Gustav Willy Persson - better known as Leif GW Persson - is a Swedish criminologist and novelist. He was a professor in criminology at the Swedish National Police Board from 1992 to 2008.
He is known for his crime fiction novels and for his regular appearances as an expert commentator on notable crime cases in television and newspapers. Between 1999 and 2009 he participated as an expert commentator on the television show Efterlyst (Swedish TV program, equivalent of America's Most Wanted) on TV3. Since 2010, he is the expert commentator of Veckans Brott - roughly translated into Weekly Crimes or Crimes of the Week - on SVT.
The middle book in Persson's original trilogy is the weakest of the three. It is certainly worth reading and especially if you're planning to follow the series.
Inte riktigt min smak. Den innehåller dock vissa intressanta delar om tiden den utspelar sig i. Boken har flera år på nacken nu. Har fler böcker av honom redan hemma så jag kommer läsa fler och hoppas på att han blir en intressantare berättare.
Den får en trea av mig fast det här verkligen inte är den sortens bok jag gillar att läsa. "Hårt" språk, mkt realistisk antar jag. Ser att den har vissa kvaliteter i sin "enkelhet". Men för mkt svordomar o osympatiska karaktärer :(
Leif GW Persson's The Profiteers is something different, I almost said new but then I remembered that this was published the first time almost 40 years ago. Anyway, this book stands out for its distinctive way of describing police work and criminal investigation. The plot is more focused on solving the crime itself rather than the investigators or the murderer.
You don't see this kind of storytelling often which is why I really enjoyed reading this. The Profiteers is so different from the detective stories I'm used to. In addition, I want to add that my favorite thing about the whole book was probably the fact that you could hardly tell the era the events took place in. Persson succeeded in telling the story in a way that would handle the test of time. It was also to realize that during the past years the technology has evolved vitally but the key things of the basic criminal investigation are still here.
Jag undrar om inte den här boken hade gjort sig bättre som antingen ren fiktion eller icke-skönlitterär dokumentär av en polisutredning. Nu blir det lite både och. Kanske polisutredningar är så här famlande med en massa stickspår i verkligheten, men det gör sig inte jättebra i fiktiv form.
Karaktärerna är fortsatt svaga. Den enda som har någon form av karaktärsdrag är Jarnebring, de övriga är helt utbytbara med varandra. Boken är full av detaljer som känns rätt snaskiga och inte helt nödvändiga med tanke på att det rör sig om riktiga personer.
Jag hade tänkt läsa alla skönlitterära böcker av GW. Vi får se hur det blir med det. Både Grisfesten och den här boken har varit en ganska skakig start. Låt os hoppas att GW utvecklas som författare.
Good realistic crime novel. Maybe even a bit too realistic, since there simply aren't any "wow, this is brilliant storytelling" moments. Everything gets solved (or not) by real, time-consuming police work. Personally I would have probably enjoyed a bit more entertaining style, but enjoyable book nevertheless.
Definitelly going to read more from Persson in the future.
Bit boring and dull. A combination of both case study and "whodunnit"-crime mystery. Extra points for real life case, but would have worked a bit better as an either or, a case study or novel. Now the slight dramatization doesn't work in it's favor. Authors huge experience and knowledge shows in the book.
Väldigt intressant att läsa om hur de arbetade inom polisen på 70-talet, då även min far var aktiv i kåren. Givande också att läsa deras, och författarens, resonemang om hur och varför. Men det mest intressanta är nog intervjun som Lars M Nilsson gjorde med Kataryna Rosenbum, i Prostitutionsutredningen, där hon bland annat ger sin syn om varför män går till prostituerade.
Samankaltainen tyyliltään kuin LGW:n esikoinen Possujuhla. Molemmat tositapauksia 70-luvun lopulta. Ja molemmat perustuvat pitkälti esitutkintamateriaaliin ilman ylimääräistä dramatisointia.
Mielenkiintoista lukea jatkossa myöhempää tuotantoa. Persson piti vuosikymmeniä taukoa kunnes innostui taas 2000-luvulla kirjoittamaan romaaneja.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Handlingen växlar mellan utredarna och den objektive, saklige berättaren; mellan presens och imperfekt. Jarnebring med sitt närmast barnsliga förhållande och behov av att vara nära gatan framstår som någon som "professorn" (GW) känner eller kände. Riktigt skickligt tecknad vad du än tycker om honom. Levin, ångestpräglad och skicklig sätter sin relief. Katarina och berättarens och polisernas intresse för hennes öde ger ett genuint intryck. Människorna framträder med dokumentära inslag och man kan inte undgå att tänka att "professorn" leker med allt det här i skrivandet. I så fall är det rasande skickligt.
Ibland framstår det som om handlingen tar ologiska och slumpmässiga språng. Poliserna är vanliga människor. I vissa fall små och det går inte att komma ifrån att GW inte kan låta bli att ha roligt med sina karaktärer och locka fram det absurda.
Det ursprungliga brottet är obeskrivligt brutalt och fick mig att rygga tillbaka. Sannolikt inte för att det inte skrivs brutala saker; det produceras och läses sannolikt hyllmeter med närmast voyeuristiska beskrivningar som egentligen borde sätta focus på läsarens och författarens inre. Kanske är det något annat? Kanske har det med "professorns" röst att göra, grundad som den är i yrke och erfarenheter belyst i en djup intelligens och empati. Brottet blir på riktigt. Enligt mig en av Perssons bästa.
Profitörerna är Leif G.W. Perssons andra roman och den behandlar utredningen av mordet på Kataryna Rosenbaum, en prostituerad i 70-talets Stockholm.
Boken är skriven som ett lätt dramatiserat förundersökningsprotokoll med mellankapitel med "berättarens" kommentarer. Författaren hävdar att boken är baserad på ett riktigt mord, men jag vet inte om det är sant. I alla fall lyckades jag inte hittade det mordet när jag sökte lite snabbt.
Oavsett så tycks boken utgå från ett protokoll, med lite intervjuer av poliser inlagda. Om allt är påhittat så är det väldigt skickligt gjort. Däremot så blir inte resultatet så underhållande. Kanske vore det bättre att antingen skriva om ett riktigt mord, eller hitta på det mesta.
Det jag får ut mest är antagligen beskrivningarna av ett Stockholm för nästan 40 år sedan. Då var det nutid. Nu är det inte nutid.
Ok krim, men 'spesiell' i form. Nokre vil hevde 'omstendeleg'. Boka har absolutt sine augneblink. Sjekk dialog mellom Jarnebring og kona i kapitlet der han må fjerne ein veggkalender med nakne damer frå kontorveggen! Hilarious! Verd heile boka åleine!
So this is the second book by Leif GW Persson. I feel that, even if this book was good, the first one was much better. However I would say that it was still interesting and enjoyable to read!