Anna-Clara Tidholms Knacka på har varit en läsarfavorit sedan den först utkom 1992! I mer än 20 år har boken varit en storsäljare, den har gjort succé utomlands och ligger ständigt på topplistan över Adlibris bäst säljande barnböcker.
Ett interaktivt läsäventyr för de allra minsta och en briljant barnboksidé i sin enkelhet.
"Anna-Clara Tidholms Knacka på står alldeles sönderknackad i mina barns bokhylla." - Martin Widmark
Anna-Clara Beatrice Tidholm, born Tjerneld, is a Swedish children's writer and illustrator. She grew up on Djurgården in Stockholm. Since 1970, she lives at a small farm in Arbrå. She is married to author Thomas Tidholm.
En rafflande psykologisk thriller med en oväntad vändning. Vi hälsar på och knackar på i det mystiska huset med den blå dörren. Det verkar vara någon form av hyreshus med underlig layout och olikfärgade dörrar. I det första rummet sitter Kalle, ett naket och övergivet barn med endast en trumma att dölja sina privata delar. (I detta rum finns också ett litet easter egg då en bild på huset hänger i bakgrunden.) Därefter knackar vi på hos de andra hyresgästerna: en trångbodd kaninfamilj, fyra apor och en gubbe med en katt och en mystisk gigantisk blomma, så till slut en familj björnar. Slutligen vändningen, vi knackar återigen på en blå dörren och istället för ett nytt rum har vi kommit ut. Men vänta! Var det samma blåa dörr vi kom in igenom? Vad hände med stackars Kalle? Vräktes det stackars ensamma barnet eller omhändertogs han av socialen? Och hur hann de byta heltäckningsmatta och flytta in en hel familj björnar i rummet?! Spelar författaren ett spratt med läsaren eller döljer sig mörka förehavanden i huset? Så många frågor och inga svar. (Nu tänker du att jag tänkt fel och att den sista blåa dörren leder ut på baksidan av huset men icke sa nicke det finns ingen väg eller träd där!!!) 5/5 poäng för de klara färgerna, det pedagogiskt repetitiva knackandet och den nagelbitande spänningen.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Read this with my niece. She didn't seem to like it but I thought it was pretty decent. I especially like the part when "Lilla Kalle" plays on his drum.
Letar efter bra böcker till bebis just nu, eftersom jag strävar efter att bli en läsande familj. Mina krav är enkla: bilderna ska vara färgstarka, det ska finnas mycket saker på bilderna att peka på och namnge, texten ska vara kort men kopplad till bilden. Det har varit svårare än jag trodde att finna sådana böcker - nästan alla böcker för bebisar har milda pastelliga färger vilket inte tilltalar bebisar, eller så finns nästan inget på bilden utom det som står i texten. Denna bok lever upp till mina krav, och är så härlig!
Jag brukar inte sätta betyg på pekböcker eller bilderböcker, då vi läser så många och det inte känns så relevant vad jag tycker om dem, utan snarare vad barnen tycker. Men denna bok är så bra att den förtjänar sitt toppbetyg. Vi har två ex hemma. En kartongbok till yngsta barnet och en med papperssidor till äldsta barnet. Båda barnen älskar den! Länge – tills vi köpte Tidholms andra böcker Hitta på! och Ut och gå! – var det här den enda bok ettåringen lät oss läsa färdigt utan att smälla igen den på fingrarna på oss. Den är poetisk, interaktiv och med kraftfulla bilder i starka färger som tilltalar små barn. En fullträff!
När vårt första barn var bebis var vi på en sagostund på vårt lokala bibliotek där bibliotekarien läste denna bok. Alla barnen där satt som trollbundna. När vi fick vårt andra barn fick alla nyfödda denna som gåva från biblioteket. Det säger något om hur älskad och läst denna bok är.
Turn the pages to find doors, knock, and see what's inside. During storytime, we talked about colors (the yellow/orange door was the hardest), knocked on the door, counted animals, and waved goodbye. It's a book with a lot of actions you can include while you read it.
Dotterns absoluta favoritbok här hemma - och den har funkat från 0 månader. Rytmen, att få knacka på dörrarna och vara delaktig i berättelsen - det älskar hon!
Na zielonej łace stoi sobie domek , a w domku są niebieskie drzwi. Idziemy zapukać. I tak, przechodząc do kolejnych kolorowych drzwi, obchodzimy cały dom.