Den kinesiske konstnären Wu Tao-tzu stod en dag under Tangdynastien och betraktade en väggmålning som han just slutfört. Plötsligt klappade han i händerna och tempelportarna öppnade sig. Han gick in i sitt verk och portarna stängdes.Är det möjligt att gå in i ett konstverk och leva där?Sven Lindqvist har försökt. Han kom till Kina och Indien. Där såg han bönderna spänna sina barn för plogen. CIA försökte anställa honom som spion. Var kom vändpunkten?Kanske fastklämd i folkmassan i Shanghai. Kanske när han äntligen lyckades ta sig in i universitetsbibliotekets filosofiska giftskåp. Kanske på badhuset i Hai Dian.Myten om Wu Tao-tzu förenar litterär analys med samhällskritik, lyrik med reportage, meditation med politik. Konst ställs mot värld. Idyll mot förintelse. Boken är en koncentrerad självbiografi. Den slutar inte idag utan fortsätter in i framtiden. Vår gemensamma framtid.
Dr. Sven Lindqvist was a Swedish author of mostly non-fiction.
He held a PhD in History of literature from Stockholm University (his thesis, in 1966, was on Vilhelm Ekelund) and a 1979 honorary doctorate from Uppsala University. In 1960–1961, he worked as cultural attaché at the Swedish embassy in Beijing, China. From 1956–86 he was married to Cecilia Lindqvist, with whom he had two children. He was married to the economist Agneta Stark since 1986. He lived in the Södermalm area of central Stockholm.
This early work by Sven Lindqvist shows the moments of birth of our greatest journalist and stylist, and a great, piercing critic of colonial-inspired genocide world wide. The transformation of a standard journalist takes place within Maoist China, and embodies a long journey into aesthetics and out the other side. The book is a collection of notes, more or less, some just sketched, others lovingly stretched out. It's not a perfect work, but it's a fascinating and inspiring one, especially in the way we can see a mind open out of lesser inspiration, such as Hesse, into a unique voice, by facing its cultural blindness head on. In that, it's pure Lindqvist.
Wow, that was unexpected. 100 pages of semi-dream traversing chinese calligraphy, the lure of art, indian democracy, armed afghans and 1940s europe. Ultimately this is an exploration of the reality of the world we live in, and can dangerously lead you into thinking about just how far away from that reality our own everyday lives are.
Borrowed this randomly from the library based on the title. Going to have to buy a copy to re-read now.
Utan överdrivet mycket god vilja kan man se detta som en föregångare till dagens semisjälvbiografiska, autofiktionella, namndroppande (de ständiga Hölderlin, Rilke och Heiddeger, här Hesse, Proust, Musil ) semiessäsamlingar; Murnane, Ugresic (liksom Myrdal är en föregångare till Knausgård). Delvis är denna dock till en början nästan ogenomträngligt esoterisk, kanske krävs större förkunskaper inom den för tiden så populära buddhismen. Sedan, Kina, Lindqvist romantiserande mysticism mot verkligheten, Indien; ideal mals ner av verkligheten. Sorgligt, men bättre än Myrdals blindhet. Konflikten mellan att lämna världen (genom, in i konsten), eller att förändra den, men också en svart pessism mot möjligheten att faktiskt göra världen bättre, "jag kastades in i studier som ingav en förtvivlan utan något slut". Märkligt framsynt, kraftigt svartsynt, ser samma problem då som finns nu, förutspår sedan en ny slutgiltig lösning.
Noen interessante poenger og refleksjoner her og et interessant motsvar TIL (!!) (og polemikk MOT!!) Hermann Hesse. Føler dog kanskje at forfatteren mistolker Hesse litt og at Hesse hadde vært mer enig enn uenig? Uansett artig å lese om man har lest Glassperlespillet, men skulle kanskje ønske den gikk mer inn på den romanen. Uansett en ganske nice men også veldig dyster reiseskildring. Ganske mørk lesning til tider. Men sånn er verden vi lever i dessverre. (Ville også vite mer om den myten om Wu Tao Tzu som boka er oppkalt etter)
Det här är egentligen en så otroligt mångbottnad bok att jag inte vet var jag ska börja. Att kliva in i ett konstverk och stanna där. Filosofiska utläggningar om nuet, det som varit, och det som kommer. Kärleken till livet. Resorna till Kina och Indien. Men också oron kring en mörk framtid som tycks vara fylld av fascism, rasism och våld. Den här boken innehåller ungefär allt, men den låter samtidigt läsaren vara delaktig, och man spinner ofta vidare i sina egna tankar.
Tar sig betydligt under andra halvan, blir där en en vänsterintellektuells självbiografi a la 60-tal. Första halvan tyvärr mer likgiltig, har velat lära mig mer om kinesisk filosofi än vad jag fick
Did not finish What was the point of this book? I don't like books that are just "art" and poetic. There is no story, just random segments of text about different things. It gave me nothing and I don't see no point in finishing it or just flip through it as it will give me nothing. And it feels like I won't miss anything by not finishing the book. I get the gist, I gave it about 40-50 pages of propre reading. No thank you, next.
It was sometimes difficult to tell where the literary criticism, memoir, and political manifesto began and ended, but by the end of I was entranced by Lindqvist's writing, and the absolute shock to remember that this was written in 1967. So much Herman Hesse. I think that this author has a lot to say and will continue to seek out his work.
"Det måste gå. Man har alltid förespeglat mig ett klarare och friare sätt att leva. Det måste finnas. Jag har sett det i dikterna och i tavlorna. Jag har hört det i musiken. Där finns en oräddhet som gör mitt liv löjligt. Där finns lyckomöjligheter som skrämmer mig mer än olyckan. Där finns en omvänd avgrund och man faller uppåt."
En av de bästa böcker jag läst av en svensk författare. Älskar Lindqvists bilder och hans akademiskt primitiva språk. Och hur han syr ihop den här ärligt talat mycket spretiga boken i slutet. Det är rörande, indignerat och stort.
“The first casualty of war is the truth. Does a Japanese drama become worse because the Japanese fleet has shelled Tsingtao? Has a bad German book become superior to an English book because those countries are at war? Does the outbreak of war make French culture worthless? That is what they want us to think. We must refuse to participate in this deceit.”