Det är 1988 och har precis börjat snöa

by Sigge Eklund

Hans liv har gått i baklås och han vet sig ingen råd. Men en dag återfinner han en kartong med kassettband som familjen spelade in när han var liten och nu öppnas en dörr. När han lyssnar till banden återuppstår hans barndom och han tar plats i sitt tidigare liv igen. Här finns den närhet han så förtvivlat saknar. Men här finns också den äregirige och krävande fadern som var familjens självklara centrum, och som han idoliserade så. Nu kommer minnena tillbaka - och allt måste omvärderas. Sigge Eklunds självbiografiska roman är en stark och smärtsam uppgörelse med en far som älskat offentlighetens ljus och som kastat en djup skugga in över sonens liv - länge försöker han slå sig loss innan räddningen kommer från ett oväntat håll.

Det är 1988 och har precis börjat snöa, Sigge Eklunds tredje roman är också en sällsynt levande uppväxtskildring som väcker till liv platser, människor och händelser ur berättarens barndom. Här finns t ex några underbara sidor om atmosfären i familjens bil på väg till fjällen: lätt bensinlukt, kvardröjande os efter grillkorv och pommes frites, föräldrarnas mumlande röster i framsätet och så Bruce Springsteen ur högtalaren.

Genres: Fiction

185 pages, Mass Market Paperback

First published January 1, 2005

Reviews

[Alva Billberg · Rating 3 out of 5]

Han beskriver på ett fint sätt! Blev väldigt berörd av sista delen

[Elin Persson · Rating 3 out of 5]

det bästa ja läst om fåfänga. tycker sigge har ett perfekt avstånd till sitt trauma i den här. strykförslag på återkommande långa miljöbeskrivningar som ja hoppade över

[Ture Sjöbom · Rating 3 out of 5]

Bra barndomsskildring men inget man riktigt blev fångad av. Slutet tyckte jag kändes väldigt platt och påtvingat.

[Emma Jonasson · Rating 4 out of 5]

En fin skildring som når fram till mig eftersom jag kan känna igen mig i bl.a platser som beskrivs såväl som drömmen om att bli någon för att visa dem (vilka de nu är?) i hans fall pappan vad man går för. Sedan är språket oerhört vackert med en del tänkvärda meningar. Men det är en sorglig bild som målas upp och det blir en del upprepningar som i och för sig inte störde mig. Vilken tid och ork det måste ta att gå runt med dessa känslor och hat mot en människa som har en sådan viktig position i ens liv. Det blir väldigt personligt och man kommer honom nära men det tycker jag i det här fallet är det som lyfter historien, utan det hade den fallit platt.

[Hjortronhyllan]

Jag vill egentligen inte recensera den här romanen fullt ut. Den har funnits vid min sida under lång tid och var den första boken jag läste av Eklund. Det är en skildring som väver samman det hemska och det underbara med att växa upp under en tid som kanske var enklare, men som då kändes oöverstiglig.

Flera scener målas upp så levande att de nästan blir identiska med mina egna minnen. Jag har varit där, i de exakta ögonblicken. Skummet på ölglaset på färjan, klirret av mynt som faller i enarmade banditer, doften av tjejernas jordgubbstuggummin. Och hur man kryper upp i en vrå, somnar till ljudet av vuxnas samtal och skålande. Det finns en trygghet i att något så personligt också upplevts av Eklund, också har skett på andra platser. Därför återkommer jag ofta till den här boken runt vintern, strax efter jul. Den blir som en kär gammal vän att bläddra i, leende men också en aning förfärad.

Förhållandet till fadern gör läsningen sårbar. Det är en relation som inte trivialiseras eller förskönas, utan visas så som den är. En kamp mellan en vuxen osäker man som strävar efter att vara något han inte förmår, och en son som ser det och innerligt hoppas att de båda ska nå fram till varandra.

Det här är en enastående roman, men dess betydelse för mig är förankrad på ett så personligt plan att jag inte riktigt vill analysera var jag ska placera den i litteraturens hierarki. Den får förbli en färgstark men obestämd figur, utan betyg eller Hjortronhyllans stämpel på första sidan. Men den har en självklar plats långt in hos mannen bakom loggan.

[David · Rating 4 out of 5]

En mer eller mindre självbiografisk barndomsskildring om Sigge Eklund och relationen till hans narcissistiska pappa. Precis som i debutromanen Synantrop tycker jag tyvärr att Sigge lägger fokus på en aspekt av berättelsen som inte alltid är den mest intressanta.

Berättelsen tar sin utgångspunkt i att Sigge hittar ett antal kassettband med ljudupptagningar från barndomen. Med hjälp av dessa målas en bild upp av en son som följer sin far som en dyrkande lärjunge. Pappan har, genom sitt sätt att vara, normaliserat detta, och genom bokens gång växer en insikt fram om faderns narcissism, och ett behov av konfrontation byggs gradvis upp. Även föräldrarnas skilsmässa skildras, en period som uppenbarligen var djupt traumatisk för författaren.

Men det är i partierna där fadern är frånvarande som berättelsen verkligen skiner. Traumatiska upplevelser med kompisarna i Akalla, de tidiga mötena med kärlek och tjejer, och det komiskt sorgliga försöket att räkna kort på casino, allt detta är oerhört välskrivet och är bokens klart starkaste ögonblick.

Kanske var det svårt att skriva en bok som ändå är en offentlig uppgörelse med författarens egen far, medan denne fortfarande är i livet. För romanen känns bitvis återhållen, och när den är slut finns känslan kvar av att det borde, och förmodligen finns, mycket mer att säga.

På det stora hela är detta en välskriven och vacker roman av Eklund, som jag absolut kan se mig själv återvända till i framtiden.

[Anita · Rating 3 out of 5]

“Och då, plötsligt, svänger Mats av vägen och stannar bilen i ett dike och sliter upp dörren och rusar ut i Hagaparken. Utan förvarning kastar han sig ut ur bilen och springer över det snötäckta fältet. Mona agerar blixtsnabbt: sätter sig vid ratten och kör efter honom och ropar hans namn genom det nervevade fönstret. Vi kör intill honom i samma hastighet som han, och jag ser honom i profil, den beigea rocken som fladdrar, det gråtande ansiktet, medan han rusar ensam över fältet, planlöst.” (113)

Det är en berättelse om en barndom. Om en pojkes förhållande till sin far, som är orört av vuxnas bekymmer. Täckt av en naiv idolisering som bara ett barn till en förälder kan frammana. Om en skilsmässa. Och hur man hittar sig själv i denna. Lär sig acceptera.

Jag tycker om språket. Hur Sigge gestaltar känslor. Det som är jobbigt. Svårdefinierat. Hur hans pappa springer ut i parken för att det i stunden är hans enda sätt att hantera den sorg han känner inför den skilsmässa som närmar sig. Hur en familj sakta faller samman, och hur barnen blir tvungna att ta sig an dessa stora känslor som tidigare varit helt okända. Andra delar känns tunna, mot slutet när Mia kommer in i bilden. Där den nyfunna kärleken ska beskrivas genom små känslor som mynnar ut i något större, men känns snarare som hyperboler. Men tidvis vacker och melankolisk.

[Caroline Hansen · Rating 3 out of 5]

En bok som i sin enkelhet skildrar barndomen och hur man präglas av sina föräldrar, men också hur acceptans är det som gör oss lättare.
Stundvis var boken lite väl långrandig med långa och medvetet osammanhängande meningar som för att trycka på tankars flyktighet. Däremot kom sig boken på slutet när Sigge träffar sin stora kärlek. Känslorna beskrivs på ett koncist, träffsäkert och äkta vis som berör. Även delen om acceptans både utifrån Sigges perspektiv men också hans fars fastnar hos mig.
"Det är som när man hör en skicklig symfoniorkester spela. Man hör att det är vackert. Man ser att de är duktiga... men man accepterar väl att man själv aldrig kommer att äga förmågan att spela så"

[Ester Sahlén · Rating 2 out of 5]

Tycker inte om språket, när jag väl börjar sjunka in i det så kommer helt plötsligt nått fult och onödigt ord som spräcker bubblan totalt, typ ”flash-back” ???? EW. Känns djupt självupptagen och forcerad men fattar vart han ville nå🤷‍♀️ Vissa platsbeskrivningar är fina, men känns som att herr Sigge trampar på samma ställe genom hela boken och jag får inte riktigt vara med inne i hans kranium

[Okidoki · Rating 2 out of 5]

Denna självbiografiska roman börjar bra med intensivt känslofyllda minnesbilder från barndomen. Författaren var bara 30 år när den skrevs. Det är nog för ungt för att nå distans och objektivitet. Det blir för självterapeutiskt . Läsaren lämnas utanför.

[victor · Rating 2 out of 5]

En läxa till mig själv: måste sluta läsa böcker som skildrar barn som typ idoliserar en förälder och vill ”nå fram till denne”. Det är så JÄVLA tråkigt. Verkligen inget i denna bok fångade mitt intresse, men gillade de första 10 och sista 10 sidorna mest.

[Anna · Rating 3 out of 5]

Jag gillade den. Vissa formuleringar var klockrena. Men den kändes också ibland lite seg och osammanhängande. Hoppas på att författaren snart kommer ut med en ny bok!

[Michael Jacobson · Rating 3 out of 5]

Nice booking about growing up with a self centered father.

[Mattias Axelsson · Rating 2 out of 5]

ledsamt måste ja ge den mindre bra betyg, den plockade upp fart i slutet men kan inte ge den över två stjärnor.

hollywood-skriven, oklart men känns som de stämmer.

tack för mig!

[Erik Wallmark · Rating 2 out of 5]

Nja

[Mika · Rating 2 out of 5]

Nej men inget mästerverk. Funderar mycket på varför han bytt ut alla namn när boken uppenbart är en självbiografi in i minsta detalj av berättelsen.

[Sauronman · Rating 2 out of 5]

This is the book equivalent of one of those LED infinity mirrors you might see at a science museum.

[Malin Ljungberg · Rating 5 out of 5]

Stark skildring av en pojkes uppväxt och hans relation till hans dominerande far.

[Love Lagercrantz · Rating 3 out of 5]

Gripande om ännu en komplicerad pappa-son-relation. Barndomens idoliserande av pappan och senare om den vuxnes försök till frigörelse från honom. Gillade mycket de oförställda och korta meningarna. Fin slutscen som förklarar bokens titel. (Blir nyfiken på Sigges upptagenhet vid orala förnimmelser.)

[Peter Hellström · Rating 3 out of 5]

En självbiografisk berättelse om en ung mans uppgörelse med sin lika framgångsrike som frånvarande pappa. Det är intressant och välskrivet, men den riktiga svärtan saknas för att det ska beröra "på riktigt". Jag kan dessutom inte låta bli att tycka att han är överdrivet kritisk mot sin pappa. Kanske är det något jag missat? Eller så när helt enkelt inte budskapet fram tillräckligt tydligt?

[John Carlsson · Rating 4 out of 5]

Författaren försöker skildra sin barndom och sin relation till fadern. En tillbakablick och uppgörelse som innehåller mycket melankoli och bitvis är mycket smärtsam. Riktigt starkt blir det när författaren börjar se likheterna mellan sig och fadern... hittills den bästa boken av Sigge jag läst (tar dem kronologiskt).

[Linnea · Rating 4 out of 5]

Den här boken handlar om mig.

[Sofia · Rating 4 out of 5]

Stundtals bland det finaste jag läst.

[Andreas · Rating 2 out of 5]

En självutlämnande berättelse som ibland blir så privat att det blir smått obekvämt att ta del av.

[Urban Gabrielsson · Rating 3 out of 5]

Språkligt imponerande, men bitvis oengagerande långrandigt. Betyg 3+.

[Helena Wessén · Rating 2 out of 5]

Inte så imponerad.