Katitzi bor på ett barnhem när hennes pappa kommer för att hämta hem henne. Katitzi blir inte alls glad över att lämna kamraterna och den snälla fröken Kvist men hon följer med pappa på den långa bilresan till lägret där familjen bor. Katitzis familj är romer eller zigenare som man sa då och bor i tält!
Katitzi är den första boken i Katarina Taikons själbiografiska serie om sitt liv.
Katarina Taikon was a Swedish writer most famous for her autobiographical series Katitzi (little Katarina in Romani). The series Katitzi deals with the conditions of the Swedish Romany during the 1940s.
Taikon did not attend school as a child and did therefore not learn to read and write properly until she was an adult. Taikon became an advocate for Romany rights and worked to lessen prejudices against the group. Taikon acted in a small number of films, most often playing the part of a romani.
Taikon died in 1995 after recieving an accidental head injury.
This is the story of small Katarina (Katitzi) and how she grew up in a Swedish orphanage. As a young child her father comes to the orphanage, ready to bring her home but since Katitzi doesn't know her father or family, she's scared to go with him. This is how the women working at the orphanage reveal to Katitzi and the other orphans that she's Romani. The second time her father comes to pick her up, Katitzi is introduced to her siblings and a new life as Romani. This book was amazing! The fact that this is an autobiographical novel makes it not only a well-written story, but an important one too. I've learned a lot about the systemic racism the Romani faced, the double standard they were put to by the police and only when the Romani would suffer for it. We get a glimpse into the Romani life — from Katitzi's experience and perspective — and the way Swedes saw them vs how they actually were.
I am planning to use this book in education, I think there are a lot of important discussions to be had, as well as a lot of lessons. The Romani is one of Sweden's five official minority groups (this just means they, their language and culture, are protected by the state) and I'd argue they are the most misunderstood and invisible of these five groups. There are still a lot of prejudice against them, and this is a book I think everyone should read.
Trigger warning: - mentions domestic abuse (stepmom-8y/o stepdaughter) - racism towards the romani (e.g. systemic, slurs, harassment)
Piccolo compendio di meraviglia. Il primo capitolo della serie che Taikon dedica alla sua Katitzi, che poi sarebbe una sorta di lunga autobiografia, è davvero meraviglioso. C’è dentro tutto: l’infanzia, il razzismo, l’incredulita bambina davanti alle assurdità adulte, i sogni e i desideri di una bambina uguale a tante altre eppure costretta ad una vita diversa.
Da leggere, rileggere e far leggere aə nostrə bambinə (direi dagli 8 anni in lettura autonoma, prima in lettura condivisa prontə a cercare di dare un senso a situazioni che un senso davvero non lo hanno).
Önskar jag hade läst den som barn! "Katitzi" belyser hur segregation uppstår och viktmathålls i samhället. Känslan av utanförskap är total medan de som tillhör majoriteten inte ser något problem alls och kommer med bortförklaringar begrundade på fördomar "zigenare vill inte gå i skolan", "dansa för mig du svart zigenare, ni är musikaliskt folk" osv osv. Fortfarande helt aktuellt och förstärkt av partier som Sverige Demokraterna, som sakta sakta accepteras av allt flera medborgare och uppstår nu även som ett önskvärt parti att ha allians med? Vad faaaaan!
Normen tillåter att de som inte är som normen dikterar ska, enligt själva normen, såklart kastas bort och fruktas. En historia som tyvärr upprepat sig gång på gång under människans tid på jorden.
Det jag saknar i Katitzi är mer djupt vad gäller segregationens följder och hur minoriteter utvecklas när de nekas möjlighet att integrera sig. En del vidrigheter kan ju uppstå i själva minoriteten pga detta.
Jag älskade Katitzi böckerna när jag var liten! Jag kommer inte ihåg exakt hur många av dem jag läste men tror jag var begränsad framförallt av hur många av dem som fanns på fritids.
Katitzi var smart, uppskäftig, bråkig och rolig. Lite som om Pippi hade hamnat tillsammans med hemskt elak styvmamma. Överlag så var det fantastiskt spännande att komma in i en helt annan typ av värld som inte helt och hållet var saga utan som hade en koppling till verkligheten.
Jag tror att min upplevelse att läsa om Katitzi som barn till viss del skyddade mig mot att svälja många av de mest stereotypa beskrivningarna om romer som jag kom att läsa senare i livet som 'Singoalla' eller 'Ringaren i Notre Dame'. Bara en sådan sak är värd fyra stjärnor!
Katarina Taikonin Katitzi kertoo romanityttö Katitzin elämästä ensin lastenkodissa ja sitten leirissä oman perheen luona. Lastenkodissa on muuten viihtyisää, mutta Katitzi joutuu muutamiin kiistoihin etnisen taustansa takia. Leirielämä on puolestaan ihanaa omien sisarusten keskellä, vaikka kaikkia lastenkodin mukavuuksia siellä ei olekaan.
Kirjan suomennos vuodelta 1977 käyttää häpeämättä "mustalainen"-sanaa, jota 11-vuotias lapseni ei ollut ikinä kuullutkaan. Hän myös paheksui sen käyttöä. Maailma on siis muuttunut hiukan paremmaksi 40 vuodessa.
Kaiken kaikkiaan Katitzi seikkailee tilanteesta toiseen varsin värikkäästi ja olisin varmasti rakastanut tätä kirjaa 1970-luvulla, jos olisin tämän silloin löytänyt.
Läst för jobbet. Lättbegriplig berättelse om rasism och att leva, eller kanske snarare tvingas leva, utanför normen i samhällets utkant. Samtidigt som det är en fin skildring av ett barns vilja att förstå sin omvärld. Välskriven!
Läst till kurs i svenska barn- och ungdomslitteratur. Vilken bok! Denna kommer jag absolut läsa för framtida elever. Så viktiga punkter att ta upp och samtala om och ett intressant upplägg som jag tror hjälper!
Primo di una ricca serie di romanzi che hanno come protagonista la piccola Katitzi, bimba rom svedese. L'opera di Taikon ripercorre in chiave romanzata l'infanzia dell'autrice, da quando all'età di 6 anni scoprì di essere di origine rom, fino all'adolescenza. Avendo essa stessa vissuto un'infanzia di emarginazione e di privazioni poiché rom, Taikon si rivolge ad un pubblico di giovani e giovanissimi, affinché si diffondano nelle nuove generazioni valori come l'uguaglianza e l'accoglienza.
La scrittura è semplice e leggera, i dialoghi adulti ascoltanti/bambini sono dei veri manuali di pedagogia.
Un plauso come semore a Iperborea per aver portato in Italia questi romanzi che in Svezia hanno cresciuto intere generaziomi.
Consiglierei non prima dei 6/7 anni, sia in lettura condivisa che in lettura autonoma. Poiché si incontrano tematiche quali l'odio razziale e la discriminazione.
För att vara en barnbok måste jag säga att Katitzi är väldigt allmängiltig. Språket är enkelt, men inte barnsligt, så jag fick personligen stor behållning av boken. Plus att den är ett viktigt historiskt dokument över svenska romers liv utifrån deras eget perspektiv. Framförallt tycker jag att det är en bra bok, spännande, med mycket driv och intressanta personligheter. Jag hade bara tänkt läsa första boken för allmänbildningens skull (hann aldrig läsa den som barn), men det finns en stor risk att jag kör igenom resten av Katitzi-böckerna också (allteftersom).
Katitzi è la protagonista della serie autobiografica in cui l'autrice ha narrato la propria infanzia nella comunità rom svedese. Un po' eroina lindgreniana, volitiva e appassionata, Katitzi affronta i pregiudizi e l'ostilità della popolazione con il doppio scarto che le deriva dall'aver trascorso alcuni anni in un istituto e dall'essere poi tornata a vivere con la famiglia d'origine, che gestisce un luna park. Uno sguardo doppiamente prezioso in quest'epoca di incapacità di guardare il prossimo senza filtri preconcetti.
È un libro per bambini, ma apre davvero gli occhi. Narra la storia di Katitzi, una bambina rom e della sua famiglia che deve fare fronte agli stereotipi che la gente ha nei confronti del loro popolo. La scrittrice ha davvero uno stile semplice e scorrevole.
Jag förstår varför boken är vald till kulturkanon och den gör ett bra jobb i grunden med att presentera utanförhet från ett barns perspektiv. Tyvärr tycker jag inte den känns särskilt välskriven, språket flyter inte.
Detta är en intressant bok som visar den råa sanningen bakom att leva som Rom i Sverige. Katarina (aka Katitzi) är en stark karaktär och man sympatiserar mycket med henne.
Po ceste do knižnice som si znova rozpamätala na knihu, ktorú som čítala už veľmi,veľmi dávno. Je to síce detská kniha, ale neodolala som - je to jedna z tých kníh, ktoré sa vám dostanú do hlavy a asi nikdy na ne nezabudnete. Možno nemá tak vysokú literárnu hodnotu, ale pre mňa je proste výnimočná.
Pred x rokmi som sa k nej dostala som sa k nej cez úryvok v učebnici lietarúry. Bol to úryvok zo strany 67 a po prečíaní som si zaumienila, že tú knihu si musím nájsť a požičiať.
Kniha je plná krásnych ilustrácií, ktorých barvy krásne hrajú a sú pastvou pre oči. Kreslili ich veľmi nadané ruky.
Ale teraz k deju - Je to začiatok príbehu malej Katici. Sledujeme je cestu z detského domova až po návrat do svojej rodiny, ktorá žije iným životom než bola zvyknutá. Je to rozprávané z detskej perspektívy, takže tam človek nenájde "veľké múdra", ale aj tak má tá kniha niečo hlboké v sebe. Iste, na mnohých miestach to vyznieva tak, tak že rómovia sú tí dobrí a gadžovia zlí, ale je to písané z perspetívy malej Katici a jej rodiny. Jej rodiny, ktorá sa snažila žiť slušne a žiť normálny, pokojný život, ktorý im však nie je dopriatý. Navyše sa v knihe ukazujú aj kladné nerómske postavy, ktoré ukazujú solidaritu a ľudskosť.
Prostredníctvom tejto knihy som sa vôbec dostala k tak úžasnej a zaujímvej osobnosti akou je samotná autorka - Katarina Taikon, nazývaná aj Martin Luther King of Sweden. Určite doporučujem si nielen prečítať knihu, ale vyhšadať si aj niečo viac o autorke a jej aktív.
Fantastisk bok som alla barn och ungdomar bör läsa. Ger en beskrivning av romers situation i Sveriges moderna historia, berättat ur barnet Katitzis perspektiv, och därmed sympati och djupare förståelse för inte bara romer utan alla människor med olika bakgrunder. Katitzi är en underbar karaktär och i sig en bra förebild för flickor.
This is a strange little comics album. The story is based on a series of autobiographical children's books, written by Katarina Taikon - without a doubt the most famous Romani woman who has ever lived in Sweden. These books were then transformed into comics by Björn Hedlund (with or without the help of Taikon, I'm not sure). Initially these comics were published in a short-lived comic book called Katitzi during 1975 and 1976, and then collected into three albums in 1979, of which this is the first.
The story focuses on Katitzi (Romani for Little Katarina) who lives at a home for orphans somewhere in Sweden around the year 1940. She is bullied by some of the children and punished and mistreated by one of the staff, all for being a "Gipsy". And she's scared that her father, whom she doesn't know, is coming to take her away. This description makes it sound like a social realistic story of racism, grief and hardship, but it isn't. The story is lighthearted and full of children's antics and has a very positive feel to it.
Now, I must admit to not having read the original novels so I can't compare, but what strikes me is the discrepancy between the subject matter and the rather easy, fall-on-your-ass humor deployed here. Maybe this resembles the content of the children's' books, or this is what Hedlund (and Taikon?) thought comics should be like. I don't know, but reading it now, almost four decades later is strange to say the least...
There aren't all that many comics about the Romani people, so I will try to find the other two albums to see where this is headed.
Snyggt hur den är skriven med ett barnperspektiv, jag tycker det gör förtrycket familjen utsätts för väldigt väl synliggjort på ett sätt jag inte tror det hade blivit om det varit en vuxen berättarröst. Tycker den episodiska berättelseuppbyggnaden som ofta finns i barnböcker är lite jobbig.
Jag läste aldrig den här som barn. Lite synd, jag tror att jag hade gillat den. Boken berör och får mig att vilja läsa fler böcker om Katitzi vid tillfälle.