What do you think?
Rate this book
Knutby-koden
I januari mördas en kvinna brytalt i ett litet svenskt samhälle och hennes granne förs till sjukhus med livshotande skador. Under de följande månaderna rullas ett osannolikt svartsjukedrama upp i medierna, -det så kallade Knutby dramat- där otrohet vävs samman med maktbegär och en blind vilja till lydnad inför Gud
Knutbykoden bygger på en lång rad samtal som Eva Lundren, genusevetare och professor i sociologi senare förde med de livstidsdömde pingstpastorn Helge Fossmo på Kumla fängelset med början i april 2005.
Att Fossmo var en av de ansvariga för händelserna stod bortom alla tvivel, men i samtalen och under sitt arbete med rättsprotokoll och opublicerat material började Lundgren ana ett mönster, något som fattades i mediebilden och som måste blottläggas för att vi ska kunna förstå det som skedde i Knutby. Detta mönster kallar hon "Knutbykoden".
Knutbykoden bygger på en lång rad samtal som Eva Lundren, genusevetare och professor i sociologi senare förde med de livstidsdömde pingstpastorn Helge Fossmo på Kumla fängelset med början i april 2005.
Att Fossmo var en av de ansvariga för händelserna stod bortom alla tvivel, men i samtalen och under sitt arbete med rättsprotokoll och opublicerat material började Lundgren ana ett mönster, något som fattades i mediebilden och som måste blottläggas för att vi ska kunna förstå det som skedde i Knutby. Detta mönster kallar hon "Knutbykoden".
377 pages, Paperback
First published January 1, 2008
5 people are currently reading
41 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 9 of 9 reviews
October 2, 2019
Fan vad det är synd om Helge Fossmo trots allt. Allt han vill är att ha det lite gött i sitt enda liv; prata lite med Gud, knulla runt, mörda sina fruar, ni vet, #justhelgythings, men sen kommer massa jobbiga fittor ... förlåt, jag menar kvinnor och bara förstör för honom. Leave Helge alone!!
Nej, men på riktigt är jag lite osäker på vad Eva Lundgren vill säga med den här boken. Jag kommer osökt att tänka på memet från Parks and Rec som jag är för lat för att photoshoppa, "I have done nothing wrong ever in my life" - "I know this, and I love you", för även om jag inte tror att hon älskar Helge så är det mycket prat om hur hon ställer honom mot väggen och ställer svåra frågor ... och ändå tycker jag inte han får ta nån skit alls? Kanske för att hela boken och varenda citat ska godkännas av Helge först, så att han stackars delikata känslor inte såras. Det är faktiskt jättejobbigt när alla ens fruar dör i freak accidents som man inte hade någonting med att göra.
Eller okej, ja, kanske lite, PYTTEPYTTELITE, hade han med den andra döden att göra. Alltså verkligen hur lite som helst, så lite att det knappt räknas. HERREGUD, den som aldrig råkat anstifta mordet på sin egen fru kan ju roa sig med att kasta första stenen. Ja, han kanske vidarebefordrade lite SMS och sådär och de kanske kan tolkas som att Sara Svensson ska mörda hans fru och även hans älskarinnas man, men det var ju trots allt inte Helge som skrev dem och sen så ljög han kanske lite om deras betydelse under rättegången och sådär, men det kan ju faktiskt hända vem som helst.
Nej, det är faktiskt kvinnornas fel. Framför allt Satan själv, aka Kristi Brud, men även Sara Svensson. Det var faktiskt jättejobbigt för Helge att behöva ha massa sex exakt hela tiden, speciellt allt freaky sex som Sara ville ha som hon antagligen lärt sig av ... ja, det är lite oklart vem han tycker hon lärt sig det av, men inte honom iaf. Den enda anledningen till att jag möjligen skulle kunna tro på detta är att Helge verkar vara så jävla tråkig att jag inte tror han vill ha särskilt spexigt sex, bara mycket av det. Men det är ju lätt för honom att sitta och måla upp en bild av Sara som nåt sexfreak när han själv suttit och sagt att de var tvungna att ha sex dygnet runt för att hålla onda andar borta? Hur fan ska du ha det!?
Och alltså don't get me wrong, Kristi Brud är fan ett weirdo av rang, men jag tycker det är intressant att Helge typ får spy ur sig hur mycket skit som helst mot henne i boken utan att vara oemotsagd. Eva Lundgren framhäver gärna hur feministisk och cool hon är, men det känns som att hon inte har några problem med att låta Helge säga vad fan han vill och kasta kvinnorna under bussen. Nej, feminism går såklart inte ut på att skydda kvinnliga entreprenörer, jag menar sektledare, i all oändlighet, men nånting skaver ändå när jag läser boken. Hon pressar honom, men aldrig på ett sätt vi får se.
Det är så mycket grejer som går okommenterat? Typ grejen med att Helge skulle ha "testa" Knutbyförsamlingen genom falska fortkörningsböter hans första besök där, för att se hur lättlurade de är. Det kanske inte är sant, fan vet jag, men det nämns inte i boken, istället framställs det helt och hållet som att Åsa Waldau lurat dit honom under falska förspeglingar. Really. Really!? Ska vi verkligen tycka att han är ett stackars litet offer som tvingades mörda sina fruar (allegedly) för att Åsa var så himla jobbig? Njaej ...
Ju mer jag läser på dock, desto mer känns det som att det är någonting i berättelsen som inte stämmer, så den tesen kan jag köpa. Men jag tror inte att Helge är oskyldigt dömd eller inte förtjäna att sitta där han sitter. Det kan de inte övertyga mig om.
Älskade dock bilagorna och bilderna
Nej, men på riktigt är jag lite osäker på vad Eva Lundgren vill säga med den här boken. Jag kommer osökt att tänka på memet från Parks and Rec som jag är för lat för att photoshoppa, "I have done nothing wrong ever in my life" - "I know this, and I love you", för även om jag inte tror att hon älskar Helge så är det mycket prat om hur hon ställer honom mot väggen och ställer svåra frågor ... och ändå tycker jag inte han får ta nån skit alls? Kanske för att hela boken och varenda citat ska godkännas av Helge först, så att han stackars delikata känslor inte såras. Det är faktiskt jättejobbigt när alla ens fruar dör i freak accidents som man inte hade någonting med att göra.
Eller okej, ja, kanske lite, PYTTEPYTTELITE, hade han med den andra döden att göra. Alltså verkligen hur lite som helst, så lite att det knappt räknas. HERREGUD, den som aldrig råkat anstifta mordet på sin egen fru kan ju roa sig med att kasta första stenen. Ja, han kanske vidarebefordrade lite SMS och sådär och de kanske kan tolkas som att Sara Svensson ska mörda hans fru och även hans älskarinnas man, men det var ju trots allt inte Helge som skrev dem och sen så ljög han kanske lite om deras betydelse under rättegången och sådär, men det kan ju faktiskt hända vem som helst.
Nej, det är faktiskt kvinnornas fel. Framför allt Satan själv, aka Kristi Brud, men även Sara Svensson. Det var faktiskt jättejobbigt för Helge att behöva ha massa sex exakt hela tiden, speciellt allt freaky sex som Sara ville ha som hon antagligen lärt sig av ... ja, det är lite oklart vem han tycker hon lärt sig det av, men inte honom iaf. Den enda anledningen till att jag möjligen skulle kunna tro på detta är att Helge verkar vara så jävla tråkig att jag inte tror han vill ha särskilt spexigt sex, bara mycket av det. Men det är ju lätt för honom att sitta och måla upp en bild av Sara som nåt sexfreak när han själv suttit och sagt att de var tvungna att ha sex dygnet runt för att hålla onda andar borta? Hur fan ska du ha det!?
Och alltså don't get me wrong, Kristi Brud är fan ett weirdo av rang, men jag tycker det är intressant att Helge typ får spy ur sig hur mycket skit som helst mot henne i boken utan att vara oemotsagd. Eva Lundgren framhäver gärna hur feministisk och cool hon är, men det känns som att hon inte har några problem med att låta Helge säga vad fan han vill och kasta kvinnorna under bussen. Nej, feminism går såklart inte ut på att skydda kvinnliga entreprenörer, jag menar sektledare, i all oändlighet, men nånting skaver ändå när jag läser boken. Hon pressar honom, men aldrig på ett sätt vi får se.
Det är så mycket grejer som går okommenterat? Typ grejen med att Helge skulle ha "testa" Knutbyförsamlingen genom falska fortkörningsböter hans första besök där, för att se hur lättlurade de är. Det kanske inte är sant, fan vet jag, men det nämns inte i boken, istället framställs det helt och hållet som att Åsa Waldau lurat dit honom under falska förspeglingar. Really. Really!? Ska vi verkligen tycka att han är ett stackars litet offer som tvingades mörda sina fruar (allegedly) för att Åsa var så himla jobbig? Njaej ...
Ju mer jag läser på dock, desto mer känns det som att det är någonting i berättelsen som inte stämmer, så den tesen kan jag köpa. Men jag tror inte att Helge är oskyldigt dömd eller inte förtjäna att sitta där han sitter. Det kan de inte övertyga mig om.
Älskade dock bilagorna och bilderna
March 13, 2025
Jag tolkar det som att författarens huvudpoäng är att man måste tolka fallet Knutby utifrån den religiösa miljö i vilket det ägde rum, och kontextualisera händelserna utifrån en så kallad ”knutbykod”.
Hon tycks mena att både socialstyrelsens och polisens utredare missat denna uppenbara koppling till en extrem osund sekteristisk miljö och församlingsgemenskap, och istället fokuserat på Helges och Saras individuella motiv och/eller psykiska störningar, vilket således legat till grund för hela rättegången och slutligen deras straff, men också narrativet i media.
Utöver denna tes känns boken som en väldigt svag studie av maktstrukturer. Författaren tycks bli väldigt manipulerad av sitt intervjuobjekt samtidigt som hon emellanåt argumenterar för att så inte är fallet.
Genom hela boken framstår Helges version som den oemotsagda sanningen, men i slutordet menar författaren att så inte är fallet, att han kanske ljugit ihop hela historien… Men vad är då syftet med boken? Att låta en livstidsdömd man bre ut sig och sedan framställa hans version av verkligheten i en så kallad ”forskningsstudie”? Till vilken nytta?
Självklart är det intressant att försöka förstå hur Helge själv (med hjälp av den så kallade knutbykoden) skapade mening kring sitt eget agerande, både där och då och så här i efterhand. Men det framgår inte direkt att detta är syftet med studien, och är inget som diskuteras i klartext.
Några ytterligare funderingar som slår mig när jag läser boken:
Om nu Helge menar på att Åsa skickade smsen via honom så måste väl detta varit något som polisen kunnat spåra? Att han först fick smsen skickade till sin telefon och vidarebefordrade dessa?
Även om Åsa i alla avseenden verkar som en extremt manipulerande och obehaglig människa så känns det som en undanflykt att skylla allt som hände i Knutby på henne som ensam aktör. Alla i församlingen, eller åtminstone ledningen, var ju i högsta grad delaktiga i att skapa och upprätthålla denna sållade ”knutbykod”. Det känns som att Helge hela tiden använder Åsa för att rationalisera sitt eget beteende och undfly sitt eget ansvar. Varför undersöker inte författaren detta vidare? Hon liksom lämnar det vid att det är synd om stackars Helge som blev tvingad att agera ”sexslav”.
Rent allmänt känns boken väldigt sexfixerad. Det intressanta är väl i förlängningen hur dessa sexuella relationer påverkat maktdynamiken mellan de olika inblandade? Inte vem som var mest ”vild i sängen”?
Nä… en svag 2:a.
Hon tycks mena att både socialstyrelsens och polisens utredare missat denna uppenbara koppling till en extrem osund sekteristisk miljö och församlingsgemenskap, och istället fokuserat på Helges och Saras individuella motiv och/eller psykiska störningar, vilket således legat till grund för hela rättegången och slutligen deras straff, men också narrativet i media.
Utöver denna tes känns boken som en väldigt svag studie av maktstrukturer. Författaren tycks bli väldigt manipulerad av sitt intervjuobjekt samtidigt som hon emellanåt argumenterar för att så inte är fallet.
Genom hela boken framstår Helges version som den oemotsagda sanningen, men i slutordet menar författaren att så inte är fallet, att han kanske ljugit ihop hela historien… Men vad är då syftet med boken? Att låta en livstidsdömd man bre ut sig och sedan framställa hans version av verkligheten i en så kallad ”forskningsstudie”? Till vilken nytta?
Självklart är det intressant att försöka förstå hur Helge själv (med hjälp av den så kallade knutbykoden) skapade mening kring sitt eget agerande, både där och då och så här i efterhand. Men det framgår inte direkt att detta är syftet med studien, och är inget som diskuteras i klartext.
Några ytterligare funderingar som slår mig när jag läser boken:
Om nu Helge menar på att Åsa skickade smsen via honom så måste väl detta varit något som polisen kunnat spåra? Att han först fick smsen skickade till sin telefon och vidarebefordrade dessa?
Även om Åsa i alla avseenden verkar som en extremt manipulerande och obehaglig människa så känns det som en undanflykt att skylla allt som hände i Knutby på henne som ensam aktör. Alla i församlingen, eller åtminstone ledningen, var ju i högsta grad delaktiga i att skapa och upprätthålla denna sållade ”knutbykod”. Det känns som att Helge hela tiden använder Åsa för att rationalisera sitt eget beteende och undfly sitt eget ansvar. Varför undersöker inte författaren detta vidare? Hon liksom lämnar det vid att det är synd om stackars Helge som blev tvingad att agera ”sexslav”.
Rent allmänt känns boken väldigt sexfixerad. Det intressanta är väl i förlängningen hur dessa sexuella relationer påverkat maktdynamiken mellan de olika inblandade? Inte vem som var mest ”vild i sängen”?
Nä… en svag 2:a.
This entire review has been hidden because of spoilers.
May 22, 2025
Gillade upplägget med innehållsförteckning, bilagor och bilder och kartor. Vet dock inte om jag fattade nåt? Vad är knutbykoden? Trodde det var någon magisk kod som blivit knäckt men känns som att jag redan förstått allt sen innan? Eller vad var nytt? En del småmissar och stavfel som störde mig, blev osammanhängande ibland. Vet inte om jag tyckte alla ”noter”/referenser blev lite bu också, nästan sänker trovärdigheten för att det blev så många.
Nånting med boken var ändå bra eftersom jag läste ut hela.
Nånting med boken var ändå bra eftersom jag läste ut hela.
April 4, 2020
Intressant och skrämmande läsning om det så omtalade Knutby-dramat. Eva har gjort omfattande intervjuer med Helge och resonerar i boken om vad som ledde fram till mordet och mordförsöket. Ganska ”tungt” språk och ibland vindlande tankebanor, men ändå en bok som man lätt kan läsa, ta till sig och fundera över. Fast Helge Fossmo, Åsa Waldau och Sara Svensson framstår fortfarande som läskiga människor för mig och Filadelfia Knutby som en otrevlig sekt.
October 27, 2023
Hade svårt för denna av flera anledningar. För det första så var det så mycket onödig utfyllnad och ganska lite om själva fallet, ibland var det som att läsa en bok om när hon skrev denna boken, väldigt ,mycket jag jag jag, ingen bryr sig om vad du tycker EVA. Det kändes även som hon inte var alls så neutral eller hård mot Helge som hon verkar tro själv, det kändes snarare som hon tyckte synd om honom och inget av detta var ju alls hans fel. Synd, för Knutby är ju i sig väldigt intressant.
November 8, 2020
Lite för linjär. Orkade bara igenom halva.
August 19, 2022
Knutby saken vil for alltid være en historie som fascinerer meg.
Boka ga meg en dypere historie fra Helges side, og mer informasjon om ting jeg fortsatt stiller spørsmål ved.
Boka ga meg en dypere historie fra Helges side, og mer informasjon om ting jeg fortsatt stiller spørsmål ved.
April 16, 2023
Bra bok, men jag hade önskat en mer kritisk hållning från författaren.
Känns tyvärr som att hon charmats av den dömde Helge.
Känns tyvärr som att hon charmats av den dömde Helge.
December 1, 2012
Om andlighet som normaliserinsprocess inom uppländsk pingströrelse, påverkat av Livets Ords Ulf Ekman, bla.
Om äcklet som sista förnimbar känsla när "andligheten" (Läs maskerad narcissism) har normaliserat bort allt.
Om att förblinda sig själv inför tydliga lögner för att leva upp till en annan (andligare) människas tillkortakommande och manipulationer.
Ondskan är inte straffbar.
Dess verkningar är svåra att tolka.
Om äcklet som sista förnimbar känsla när "andligheten" (Läs maskerad narcissism) har normaliserat bort allt.
Om att förblinda sig själv inför tydliga lögner för att leva upp till en annan (andligare) människas tillkortakommande och manipulationer.
Ondskan är inte straffbar.
Dess verkningar är svåra att tolka.
Displaying 1 - 9 of 9 reviews