Fågelbarn

by Christin Ljungqvist

Hanna har alltid hävdat att det var Jens som knuffade Samuel från klippan, så att han dog. Men alla vet ju att hon hittar på så mycket. Om spöken och sådant. Så det är väl ingen idé att hon berättar vem som står på tur?

I Christin Ljungqvists andra roman för unga vuxna får Hanna, en av bikaraktärerna från Kaninhjärta, huvudrollen i ett suggestivt thrillerdrama.

Genres: Swedish Literature, Ghosts

284 pages, Paperback

First published March 1, 2013

About the author

Christin Ljungqvist är en svensk författare känd för sin stämningsfulla och genreöverskridande prosa som ofta rör sig i gränslandet mellan det övernaturliga, psykologiska och djupt mänskliga. Hon debuterade 2012 med Kaninhjärta, en ung vuxen-roman som hyllades för sitt poetiska språk och sina suggestiva teman.

Sedan dess har hon gett ut flera kritikerrosade romaner för både barn och unga, där fantastik och övernaturlighet flätas samman med socialrealism och ett starkt bildspråk. Hennes verk kretsar kring starka kvinnliga karaktärer, komplexa relationer och frågor om identitet, tro och förlust.

Ljungqvist är född och uppvuxen på västkusten, har studerat skrivande och även arbetat i bokhandeln. Förutom romaner skriver hon kortromaner/lättläst, och besöker regelbundet skolor och bibliotek för att prata om sitt författarskap, läsande och fantasi.

Hon bor i Fjärås, Halland, med sin familj. När hon inte skriver tycker hon om att läsa, göra ett riv i trädgården och träna. Just nu arbetar hon på en ny roman inom romantasy samt en lättläst kapitelbok för 9+ som släpps 2026, och som blir första alstret där hon även står som illustratör.

English version:

Christin Ljungqvist is a Swedish author known for her atmospheric, genre-defying prose that often moves in the borderlands between the supernatural, the psychological, and the deeply human. She made her debut in 2012 with Kaninhjärta (The Rabbit Heart), a young adult novel praised for its poetic language and evocative themes.

Since then, she has published several critically acclaimed books for both children and young adults, where elements of speculative fiction and the supernatural are interwoven with social realism and vivid imagery. Her work often centers around strong female characters, complex relationships, and themes of identity, belief, and loss.

Ljungqvist was born and raised on the west coast of Sweden. She has studied creative writing and has also worked in the book industry. In addition to novels, she writes short novels/easy reads and regularly visits schools and libraries to talk about her work, reading, and the power of imagination.

She lives in Fjärås, Halland, with her family. When she’s not writing, she enjoys reading, getting her hands dirty in the garden, and working out. She is currently working on a new romantasy novel as well as an easy-to-read chapter book for ages 9 and up, set to be released in 2026 — her first book as both author and illustrator.

Reviews

[Monika · Rating 4 out of 5]

För nästan exakt fem år sedan lästa jag första delen i den här, vad det verkar, löst sammanhållna serien. Jag tyckte väldigt mycket om den och köpte ganska snabbt på mig de två andra delarna. Av någon, för mig, okänd anledning så har jag inte tagit tag i Fågelbarn, trots att jag många gånger har tittat på den där i hyllan. Till slut tog jag med den i min avsluta-serierutmaning och, som vanligt, så funkar det. Läs mer på min blogg

[Bibliotekstanten · Rating 5 out of 5]

För en tid sedan läste jag Christin Ljungqvists debut Kaninhjärta. Jag tyckte väldigt mycket om den, trots det mörka temat. När så Fågelbarn, Ljungqvists andra bok, dök upp frågade min kollega (som fått höra en del om Kaninhjärta) genast om jag ville ta hem den. Det ville jag.

Hanna är en av bifigurerna i Kaninhjärta, här är hon huvudperson.

Från början var det tre syskon. Två äldre bröder, ett år mellan sig, och en lillasyster. Lillasyster är känslig och redan som mycket liten blir Hanna stel av rädsla när hennes äldsta bror Jens får bottenlösa ögon. Vad som helst kan hända då. Det finns ingenting som gör Jens så lugn så länge som blod. I början av boken finns bara Hanna kvar. Frågan är bara vems fel det är.

Fågelbarn är en FANTASTISK bok. Jag tyckte den var helt otrolig. På alla sätt har författaren gått ett steg längre från Kaninhjärta och då var ändå den väldigt bra. Barn som dödar barn är absolut ingenting jag i vanliga fall gillar, men Ljungqvist har ett sådant flyt och ett sådant språk att jag bara läser, läser, läser. Berättelsen hoppar från nutid till dåtid elegant och utan att man som läsare någonsin är förvirrad. Hon avslöjar dessutom redan i första kapitlet vad som ska hända och ändå blir berättelsen ett slags deckarpussel.

Superbra! Finns inget annat att säga. Min enda "oj då" är det att förlaget valt att marknadsföra den här till ungdomar. Tror mången vuxen skulle gilla den här, och inte för att dissa tonåringar men både språk och tema är... svårt..?

Läs Fågelbarn kära vänner! Läs!

DN har för övrigt skrivit: Ljungqvist är en skicklig stilist. Språket är kvickt och vigt, skirt och på samma gång robust. Den flödande språkliga energin går igen i historieberättandet. Man blir omedelbart indragen i denna mörka skildring av beroende, maktbegär och en förtvivlan som fräter sönder varje sund mänsklig begränsning

[Ell Eastwood · Rating 5 out of 5]

Another book that simply could not be put down, once you'd picked it up. It is less ambitious than Kaninhjärta, but still as good. There is no murder mystery to be solved that keeps the plot going, but terrible secrets from a rather terrible childhood that keeps peeking through into the MCs adult life.

Fågelbarn is about Hanna, one of the minor characters from Kaninhjärta, and we get to know her and her dark past that was only hinted about in Kaninhjärta. It's interesting and scary, and the author definitely delivers once more.

Five stars because Kent wasn't mentioned even once. Can barely wait to read the third book when it comes out!

[Sara · Rating 5 out of 5]

Detta är Christin Ljungqvists andra bok, i samma genre som den första (Kaninhjärta).
Vi får nu istället följa Hanna, som hade en biroll i Kaninhjärta, och hennes uppväxt i en familj med många mörka hemligheter.
Språket är lika njutbart (om inte ännu bättre?) Än i kaninhjärta, även om handlingen är mera spretig, och var lika omöjlig att lägga ifrån sig. Jag kan knappt vänta tills jag får sätta tänderna i Rävsång :-)

[Magdalena Hanell · Rating 4 out of 5]

Snabbläst bok med fantasieggande tema. Jag vill veta mer om ”följarna”. Vilka de är, varför de finns där, vilken uppgift de har. De är dock bara bifigurer i berättelsen, men oj så spännande! Boken handlar om Hanna som mister båda sina bröder, och om hur det gick till. Vad hände? Vad vet övriga familjemedlemmar? Hur hanteras sorgen? Hanna har en övernaturlig förmåga som ger henne ytterligare ett sätt att kommunicera med de inblandade.

[ida · Rating 3 out of 5]

2.5-3/3

Nu kommer jag inte ihåg vilket betyg jag gav Rävsong, men efter att ha läst Kaninhjärta känner jag mig bara besviken. Alltså Hannas historia hade så mycket potential och jag ÄLSKAR henne men hela historien kändes platt. Ja, Jens var evil as fuck och fick det han förtjänade men hela historien kändes platt och lyfte aldrig och den engagerade aldrig mig.

[Anna · Rating 4 out of 5]

4,5 stars!

[Jakob Hessius · Rating 3 out of 5]

Denna bok var tyvärr inte alls lika bra som första boken. Christina är dock fortfarande en duktig författare som stundom briljerar.

[Hanna Lidström · Rating 5 out of 5]

Fascinerande och andlöst otäck mitt i en familjs vardagsliv. Känns på inget sätt otrolig trots sina okulta inslag. Skickligt skrivet.

[Liselotte Howard · Rating 4 out of 5]

Eftersom jag inledde sommarlovet med en triologi blir det en gemensam recension.
Eller - egentligen är det recension i sig: jag läste en hel triologi, rakt av, i rad... Det har nog inte hänt sedan Sagan om ringen...? Isfolket...?
Ljungqvist är inte i lika magiska marker som Tolkien och Sandemo, men övernaturligt är det, alldeles självklart, och - bare with me - naturligt. Författaren för liksom ingen grej av att det finns spöken, trots att det är grejen - eller i alla fall en av grejerna - med romanerna. Mest handlar det nog om att hon skriver bra. Jag är ju svag för citat och låttexter som får ackompanjera fiktionen, men Ljungqvist är en lika god skribent som både Berg (Jocke) och vem som nu skriver i Mumford and Sons (hon fick mig dock att lyssna på både Kent och de engelska folkrockarna på sommarens första tågresor).
Jag kommer ge alla böcker fyror rakt av. Det är främst YA-grejerna som gör att jag har svårt att ge en hel femma någonstans; det där tonårsveliga, lite överdrivna känslomässiga - visserligen trovärdigt, men lite segt att läsa på sina håll. Den första boken, Kaninhjärta, är riktigt bra, men handlar om två systrar i symbios (och ni vet ju var jag står i "två tonårstjejer som lever sjukt nära varandra"-frågan...). Den andra, Fågelbarn, är bäst och jag älskar att huvudpersonen Hanna får vara med i övriga böcker också. Rävsång är segast och inte lika känslomässigt givande. Samtidigt ger oss författaren en ny typ av udda, rätt osympatisk, roman-kille i Finn, och jag gillar ambitionen. Hade jag bara läst den sista hade den riskerat en trea (språket är dock bättre än mycket annat, så förmodligen hade jag gett med mig ändå). Nu blir det fyra med en liten extra triologi-stjärna i kanten.

[Carolina Edvinsson · Rating 5 out of 5]

Vi har en pappa som har nära till våld, en mamma som finner tröst hos Gud, två döda syskon och så har vi Hanna. Hanna som vet saker. Hanna som ser spöken i skuggorna och som kan låta saker berätta sina historier för henne genom att ta på dem. Hanna som har övernaturliga krafter, som hon absolut inte får prata om.

Det här är en mörk historia om våld och död och hämndlystna spöken och dysfunktionella familjer, men någonstans finns det en liten gnutta ljus. Hanna tror att sanningen kommer att sätta dem alla fria och hon kämpar för att inte slukas av det nattsvarta mörkret som omgärdar henne. Hon finner styrka i sin egen tro.

Jag älskar verkligen Christin Ljungqvists sätt att skriva, det är det första och det viktigaste. Sedan gillar jag hur hon får karaktärerna att framstå som så mänskliga, de har fel och brister och som läsare vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till dem. Är det meningen att jag ska gilla eller avsky? Jag gillar det, att hon inte pekar med hela handen på vilka som är onda och vilka som är goda. Det är upp till läsaren att bestämma, kan man födas ond eller är det ens handlingar som avgör?

[Zelly · Rating 4 out of 5]

Recension: ZellysBokhylla