Mircea Cartarescus dagbok från början av 1990-talet till 2004. En omvälvande tid i Rumäniens och Europas historia skildras av Cartarescu, som å ena sidan är eremit och enbart lever för sitt skrivande, å andra sidan är en offentlig person som kommenterar dagshändelserna, politiken, litteraturen, livet.
Romanian poet, novelist, essayist and a professor at the University of Bucharest.
Born in Bucharest, he graduated from the University of Bucharest's Faculty of Letters, Department of Romanian Language And Literature, in 1980. Between 1980 and 1989 he worked as a Romanian language teacher, and then he worked at the Writers Union and as an editor at the Caiete Critice magazine. In 1991 he became a lecturer at the Chair of Romanian Literary History, part of the University of Bucharest Faculty of Letters. As of 2010, he is an associate professor. Between 1994-1995 he was a visiting lecturer at the University of Amsterdam.
Among his writings: "Nostalgia" (a full edition of the earlier published "Visul"), 1993, "Travesti" 1994, "Orbitor" 2001, "Enciclopedia zmeilor" ("The Encyclopedia of Dragons") 2002, "Pururi tânãr, înfãsurat în pixeli" ("Forever young, convolved in pixels") 2002, "De ce iubim femeile" bestseller ("Why do we love women") 2004.
"I en ejakulation utsöndrar man två till fyra kubikcentimeter sperma" konstaterar Cărtărescu i en av sina anteckningar, "och ungefär lika mycket bläck ejakulerar man när man skriver en bok."
Säkert stämmer det för honom som ofta skriver långt och såvitt jag förstår för hand, med just bläck.
Jag hade privilegiet att höra honom tala på Rumänska kulturinstitutet i Stockholm 16/2-23, och han sade bland annat att han efter sommaren firar 50 år som dagboksskrivare. På rumänska finns dagböckerna från 1990-2017 utgivna, och på svenska endast dessa 1994-2003. Jag undrar nyfiket när de äldre dagböckerna ser offentlighetens ljus och när åren 2004-2017 översätts till svenska.
Låt mig undra ett tag till. Att komma igenom den här volymen tog en månad i anspråk, visserligen vid sidan av annan läsning, för det går inte att snabbläsa Cărtărescu. För mig tillhör han vår samtids största författare.
Un volum mai "personal" al jurnalului cărtărescian, în care scriitorul se îndrăgostește de poeta Ioana Nicolaie, pe atunci o jună de 24 de ani, divorțează de prima soție, se căsătorește pentru a doua oară, se naște Gabriel și, în timpul burselor de la Berlin și Budapesta, scrie "Orbitor 2. Corpul". După publicarea acestuia urmează doi ani de chinuitoare secetă a creației literare, care coincid cu mutarea în casă nouă, nașterea fiului și primul său an de viață. Publică, totuși, în această perioadă câteva antologii de poezie ("50 de sonete de Mircea Cărtărescu cu cincizeci de desene de Tudor Jebeleanu" și "Plurivers"), "Postmodernismul românesc", "Jurnal I", "Enciclopedia zmeilor", dar și volumul de publicistică "Pururi tânăr, înfășurat în pixeli".
Ja Du, Mircea, Du avgudas ej mindre efter denna icke-fiktion..! Textens centrifugalkraft: där Du var var också jag, så som Du mådde mådde ock jag, och alla Dina känslor var mina!
E o carte grea, fără îndoială, care nu se citește doar ca să treacă timpul. Conține elemente de artă, gândurile naratorului despre ce înseamnă să fii scriitor în România anilor 2000, precum și detalii publicistice. Devine aproape obsedant cum el face cronica traducerilor lui O., unde când apare, dar pe de altă parte fără a-i da mai multă importanță decât cuvenită. Știe că scrisul lui nu poate fi înțeles aproape de nimeni altcineva decât el și nici nu aruncă ochii către critici. N-am decât să-l admir pentru asta.