Kaj tittar bort mot Gloria. Med facit i hand tycks det ju verkligen som om hon har gjort något
fantastiskt. Medvetet eller inte. Något som ingen annan enskild samhällsengagerad artist eller kändis, eller ens politiker, lyckats med. Ja, kanske Gandhi då. Han drar lite på munnen vid jämförelsen. Men ändå.
Berättelser inifrån medievärlden brukar vara förvånansvärt ospännande. Förutom The Truman Show, då. Efter att ha läst den lilla novellixen försökte jag hitta inläsningen på Spotify. Till slut blev det Storytel. Hur som helst uppskattade jag texten lite mer som ljudbok.
Första halvan tyckte jag var långtråkig och förvirrande, men efter mitten började jag förstå. Den tog fart (i mig) och blev riktigt intressant och spännande. Men då tog den vips slut. Noveller är svåra just därför, det tar lång tid att lära känna karaktärer och när det skett så slutar den. Värd att läsa men önskar den hade en fortsättning.
Oväntad vändning med ett udda slut. Redovisar delvis hur kändislivet kan vara, och vad man måste göra för att lämna det. Det är inte alltid flott utan tämligen krävande. Författaren använder ett märkvärdigt språk som nyttjas i två stories.