KLAS ÖSTERGREN (1955) nemzetközi hírű svéd író, forgatókönyvíró. Számtalan díj birtokosa, több, mint 20 regénye jelent meg, műveit tucatnyi nyelvre fordították le. Hilde című regényének főszereplőjét, Hilde Wangelt Henrik Ibsen két drámájából - A tenger asszonya és a Solness építőmester - ismerheti az olvasó. Östergren regényének első felében Hilde Wangelt az 1920-as évek Berlinjében látjuk viszont. A középkorú nőként is szép, életvidám és kicsattanó egészségnek örvendő Hilde élő kirakatbábuja a Skandinavien Reisebüro utazási vállalatnak, elégedett, független nőként éli életét, mígnem egy napsütéses vasárnap délután intenzív halálfélelemmel járó, elmeháborodással fenyegető erős pánikroham tör rá. Főnöke tanácsára Liebig doktorhoz kezd járni pszichoanalízisbe, ahol sok elnyomott emlék tör felszínre anya nélküli gyermekkorából, és a férfiakkal kapcsolatos ambivalens viszonyának gyökereire is fény derül. A történetek érdekesen egészítik ki Ibsen drámáinak világát. A regényben Hilde életét tovább követhetjük, bepillantást nyerünk a második világháborús német megszállás idejének kollaboráns fasiszta rendszerébe, és elkísérhetjük őt a jóléti társadalomban megélt öregkor összegző napjaiig.
Klas Östergren was born in Stockholm in 1955 and is the author of several novels including the landmark Gentlemen (1981) and its sequel, Gangsters (2005). A leading star of Swedish literature for nearly three decades, he has won the Piratenpriset and the Doblougska prize from the Swedish Academy. A founder of the rock band Fullersta Revolutionary Orchestra, Östergren has also worked as a translator, playwright, and scriptwriter for television and screen, and he co-wrote Mikael Håfström's film Ondskan, which was nominated for an Oscar for Best Foreign Language Film. He now lives with his wife and three children in the seafront town of Kivik in southern Sweden.
Okej, jag gillar grundidén, att lyfta ut Hilde ur Frun från havet och Byggmästare Solness, men sammantaget blev det här en rörig historia, som spårar ur på slutet på ett som jag finner det snarast omotiverat sätt. Hilde var en spännande karaktär i Solness, och Östergren tar typ död på det. Den är väldigt ojämn, en tredjedel är i princip en sammanfattning at length av de båda dramerna, framberättad på en löst skissad terapischäslong (som tappas bort i återberättandet), som mest kändes tradig eftersom jag precis läst dramerna. Ramberättelsen är att Hilde oväntat får ångestattacker, och det tar ett bra tag innan man kommer till den där sammanfattningen, och sen ett bra tag innan man kommer tillbaka till ramberättelsen igen = ojämnt och splittrat. Sen är då den där tredje delen, i ett annat perspektiv, en annan form, som bara ytterligare spär på känslan av att allt är i otakt. Orkar inte ens dra den putslustiga episoden då hon ska ha trott sig kunna tvinga iväg en stackars klen fästman på en upptäcktsresa till nordpolen, den är henne inte värdig. Drar ner till två nu, inser att jag ännu mer stör mig på berättelsen när jag försöker skriva om den.
Östergrens Ibsentolkning är en välskriven historia. Blev framförallt imponerad över kapitlet hos psykoanalytikern Liebig, som är skriven som en monolog. Där får Hilde själv berätta sitt liv och vi får veta vad som har påverkat henne i livet. I övrigt kände jag inte mycket när jag läste boken - trots att Hilde är en oerhört komplex huvudkaraktär.
Men jag kan inte ge den här boken en rättvis recension för boken gled in i min bokhylla som en förbannelse. Jag ville bara att den skulle ta slut.
Nød faktisk virkelig denne roman og dens skildring af et liv for 100 år siden i især Berlin. En kvinde der gør tingene på sin egen måde og som har noget mørke i sig. Kunne lide sproget og det stille handlingsforløb, men manglede en krølle på halen. Den ville nok have været der, hvis jeg havde læst Ibsens værker, som Hilde er en karakter fra. Jeg synes, det er en skøn måde at bruge litteraturen på, at låne og bygge videre, men man skal som læser lige have lavet sit hjemmearbejde hvis man vil have der hele med #hilde #klasostergren
Hilde Wangel från Ibsens "Frun från Havet" och "Byggmästare Solness" hamnar i Berlin på tjugotalet, drabbas av ångestattacker, och vid besök hos en själsdoktor så rullas hennes liv upp, tragedier, felaktiga val blir hennes öde