"Vad gör du?" viskade Robin. Jonas tog ytterligare ett steg framåt. "Samlar mod ..."
När Robin träffar Jonas blir han provocerad och irriterad. Han förstår varken vad Jonas vill eller varför han inte kan lämna honom ifred. När Jonas träffar Robin känner han attraktion utan dess like. En flytt till en liten stad. En ny elev på en skola. En förändring, stor som liten, kan antingen passera obemärkt eller vända upp och ner på ens tillvaro.
Klara Bäckströms debutroman är en modern version av Fucking Åmål, en blinkning till den hyllade ungdomsserien Skam, men framför allt sin alldeles egna kärlekshistoria.
En amatörmässig kopia av en ungdomssåpa med förutsägbar historia. Den lyckas aldrig engagera läsaren. Personerna är platta, karaktärsutvecklingen svag och språket stolpigt. Varför ska språket i böcker riktade till ungdomar vara sämre än i vuxenlitteratur? Det är nedvärderande mot läsaren.
Jag blev inte riktigt klok på den här boken. Jag ville gilla den men den föll helt platt för mig.
Språket var styltigt och kändes gammaldags. Hade jag inte vetat att det var två artonåringar som pratade hade jag antingen gissat att de var 12/13 eller 65+. Huvudkäraktärerna samt flera bikaraktärer kändes inte trovärdiga på det sätt de pratade. Storyn innehöll egentligen ingenting. Jag förstod aldrig varför Robin och Jonas föll för varandra. De hade knappt ens pratat innan de hade sex och sedan nämndes det aldrig igen. Inte ens i deras huvuden fick vi några reflektioner om detta, utan dagen efter var det bara långa meningar om frukostpålägg. De aktiviteter huvudkaraktärerna gjorde tillsammans kändes kanske lite barnsliga (förutom sexet) och jag hade nästan hellre velat att de faktiskt var 12/13 år gamla (och såklart skippat sexscenen) för hela boken hade eventuellt känts mer autentisk då.
Tråkigt, då jag gärna hade läst en lite vuxnare bok med eller utan sexscener med manliga karaktärer.
This entire review has been hidden because of spoilers.