Αγάπη

by Theodor Kallifatides, Θοδωρής Καλλιφατίδης, Αντρέας Γεωργίου (Translator)

Γλίστρησα σ' αυτή την ιστορία καθώς στεκόμουν μπροστά σ' ένα παράθυρο. Αυτή η ιστορία έγινε τυχαία, γιατί στις 19 Μαρτίου 1974 στεκόμουν μπροστά σ' ένα παράθυρο που δεν το είχα διαλέξει με ιδιαίτερη φροντίδα. Δεν είχα λόγο να διαλέξω παράθυρο, έξω δεν υπήρχε τίποτα που θα μπορούσε να τραβήξει το ενδιαφέρον μου. Ή μάλλον όχι, ίσως υπήρχε κάτι. Με είχε συνεπάρει ξαφνικά μια εικόνα που δεν είναι καθόλου ασυνήθιστη, αλλά τότε μου φαινόταν ασυνήθιστη.

Genres: Sweden, Fiction

161 pages, Paperback

First published January 1, 1978

About the author

Theodor Kallifatides (Θοδωρής Καλλιφατίδης) is a Greek-born Swedish author.

Reviews

[Matilda · Rating 2 out of 5]

Jag gillar ju verkligen Kallifatides, som person och författare. Hans betraktelser känns varsamma och genomtänkta, så nära på något vis. Tyvärr verkade det som att utgåvan jag fick tag på utgavs innan Bonniers hunnit anställa tillräckligt med redaktörer (???) eftersom den var full med märkliga slag- och stavfel. Så pass många att det faktiska störde läsupplevelsen. Anyway…

Att läsa en historia från den otrognes perspektiv piggade faktiskt upp lite tycker jag. Inte helt angenämt moraliskt såklart, men jag tycker att Kallifatides lyckas skriva bortom moralen här. Huvudpersonens samvetskval blir något djupt mänskligt och språket är vackert. Mycket mer än så blir det inte tyvärr. Boken tar inte riktigt vägen nånstans, griper inte riktigt tag. Fint men flyktigt.

Vill gärna läsa något nyare av honom!

[Johanna · Rating 4 out of 5]

”Kärleken” handlar om en man med fru och barn som möter en ny kvinna, och därefter tvingas välja den kärlek han känner för sin familj eller den han hittat i sin nyvunna vän. Ett uråldrigt koncept. Kvinnorna (och sonen) är de enda offren i den här berättelsen, även om berättaren själv även tycker sig vara ett offer han med (hint: det är han inte). En uttjatad berättelse? Oh ja!

Men! Kallifatides fångar mig med sina filosofiska utläggningar om livet, kärlek, värde och mytologisk historia. Det är en berättelse om den stora kärleken, inte den lilla. Och man märker att författaren i grunden är en poet, vilket jag gillar. En fin, men provocerande, bok kort sagt!

[Isak Ekström · Rating 5 out of 5]

Fantastisk, jag hatar den

[Johanna · Rating 2 out of 5]

Jag läste en tredjedel men kände ingen lust att läsa vidare. Livet är för kort för böcker som inte fångar ens uppmärksamhet.

[Eva · Rating 5 out of 5]

Den här boken ligger mig varmt om hjärtat, och väcker minnen från 1980-talet, när jag hade grekiska vänner. Den grekiska militärjuntan och 1970-talets Cypernkonflikt gjorde att många greker hade fått asyl i Sverige, och jag fick en viss inblick i deras liv. Och ofta träffade jag mer finskor, än svenskor, i umgänget med grekerna, och även Kallifatides själv bevistade 'påskfirandet' utanför den grekisk-ortodoxa kyrka, där mina grekiska vänner mötte upp - med mig i släptåg.

Även om första halvan av boken känns mer som en filosofisk essä, än en roman i vanlig mening, så tycker jag om den kontemplativa tonen. Att det står utskrivet 'Roman' på försättsbladet, är väl för att vi inte ska blanda ihop författaren med jag-berättaren. Historien är också lite ovanlig genom att den riktar sig till ett 'du', och att Sverige omtalas som 'ditt land', trots att jag-berättaren antagligen varit lika länge i Sverige som Kallifatides, och känner sig lika kluven, att han både känner sig som grek, och aldrig kan bli annat än grek - samtidigt som det svenska kynnet börjat krypa in under skinnet på honom.

När jag först läste boken var jag ung och uppfylld av plågor kring kärlek och kände smärtor som verkade oöverkomliga. Idag läser jag den med betydligt större insikt och välbehag. Det är en liten juvel jag kan ta fram ur bokhyllan när andan faller på, och veta att det finns mycket att fundera kring, men kanske inte tar mer än en dag eller två.

Och visst tilltar romanintrigen, när konflikten gestaltas med alla inblandade personer. Men handlingen rör inte bara frågan om vad som ska ta slut först, förälskelsen eller äktenskapet, utan mediterar över alla typer av mänskliga relationer - och den omöjliga frågan om om hur man definierar 'kärlek'.

[Tiina Tubli · Rating 5 out of 5]

"Olin just käinud väikesel reisil, ei, mitte turismimatkal, ma olin ainuke reisija ja ma polnud paigastki nihkunud, aga ma olin käinud reisil ja mu silmad olid ikka veel üksildasest matkast udused, ja see matk sai otsa, kui mu silmad kohtasid sinu silmi"

Jaa!! See oli täpselt see raamat, mida oktoobrikuus sooja teki all lugeda. Oh, kuidas ma nautisin seda keelekasutus ja seda mõtete voolu. Ilus on see inimeste siseelu ja nende lood armastusest ja veel ilusam on, kui inimene oskab seda kõike tabavalt kirjeldada-mõtestada-avada-austada. Kallifatides mängleb sõnade ja ideedega nii kergelt ja samas nii kirglikult nagu üks südaöine ärev tango. Puhas nauding!

[Alma · Rating 4 out of 5]

En bok om kärlek i alla dess former och uttryck

[Lisa Fransson · Rating 1 out of 5]

Perhaps this has been translated into English, perhaps it hasn't. But either way, don't bother. I've been waiting to read Theodor Kallifatides for a long time and decided to start with the earliest book I could find. This is a book by a man who is in love with his own language and his own ideas. And it is fine to be in love with your own language and your own ideas. I mean if you weren't you could hardly be a writer. But at the same time your job is to make other people love your language and your ideas without shoving them down the reader's throat and you do that by using story. As far as I can see this book has no story. A man is in love with two women, his wife and a bit on the side and he refuses to give either of them up. This he tells us while sitting in a white room and worrying about how his selfishness may affect his young son, and while speculating that neither of the women have any right to demand that he makes a choice between one love and the other. Oops, I just vomited on the floor.

[Bianca Fall · Rating 4 out of 5]

Jag gillade boken starkt! Älskar hur han skriver och aktiverar ett filosofiskt tänkande hos mig som läsare, när man funderar över det han skriver. Berättelsen var likaså fin, hade varit kul med lite mer ingående detaljer om sonen dock.

[Niklas · Rating 2 out of 5]

Ämnet var kul, och han formulerar sig stundtals helt fantastiskt, men fan vad självupptaget han skriver. Han är alldeles för medveten om att han är bra och det sabbar upplevelsen. Villa sluta läsa när det var 40 sidor kvar. Fin upplevelse som helhet men skitstörig i perioder.

"Jag har tänkt ofta på det. Särskilt de långa nätterna då jag ibland grät min barnsliga, ansträngda gråt medan jag väntade på telefonen lika skräckslagen inför möjligheten att den skulle ringa som inför möjligheten att den inte skulle göra det. (...)
Lena och Johan sov. Jag kunde höra deras nattliga samtal, ibland enstaka ord, ibland långa meningsfulla dialoger med osynliga gäster och jag gick av och an med skräcken i hjärtat just när jag skulle kunna vara lycklig. Nej, inte lycklig! Nej och åter nej!
Det är ditt folk som vill vara lyckligt. Så mycket som det pratas om lyckan i detta ditt land! Nej, inte lycklig, men jag skulle kunna vara enig med mitt liv, med det nödvändiga livet."
s10

"De naiva tror att konstnären förstår. Konstnären själv vet att han inte förstår någonting alls eller att han förstår minst av alla. Att förstå är slutligen ingenting annat än att vid en viss punkt upphöra att tänka vidare."
s15 (stort ang att fega ur i sitt kreativa arbete för att man tänker att man inte kan eller fattar ngt)

"Ty i kärleken får man verkligen se sig själv i färd med att bli en annan."
s 27

"Förälskelsen handlar bara till en liten del om den andra; den handlar mest om oss själva. Varje förälskelse antyder att vi är trötta på oss själva, att vi är trötta på att vara sådana vi är; vi söker därför inte en annan människa utan i första hand ett annat "jag för oss."
s 28

"Alla de vana gesterna och rörelserna skulle åter bli nya, alla de gamla orden skulle bli sagda på nytt, alla de erfarna smekningarna skulle bli spontana igen."
s29

"Också min förälskelse i Lena hade fått sitt avstamp i tidigare förälskelser. Varje kvinna jag älskade lärde mig älska en annan kvinna."
s33

"Där hade vi det. När en människa inleder med den ödesdigra frasen "idet här landet" då vet jag att det inte är till mig hon talar utan till konventionen av den grekiske invandraren, och människorna kan vara mycket brutala mot konventioner."
s85

"Förälskelsen har den egenheten att den får oss att begå alla gamla misstag i övertygelsen om att de är nya."
s90

"När jag tänker på den lyckliga tiden är jag inte lycklig, men på något sätt trivs jag bättre med att tänka på den än att vara i den. Det är många år nu sedan jag drabbades av denna misstanke: att jag trivs bättre med att längta efter livet än med livet."
s 97

"- Du vet ingenting om kärleken!
Det var andra gången i mitt liv som en människa sade dessa ord till mig, och jag har börjat tro att dessa ord kan sägas på endast ett sätt; utan bitterhet, utan hysteri, utan anklagelse, men med en mycket djup ömhet.
Förra gången var det Leia, som jag hade lämnat ensam på ett ensligt hotell på en grekisk ö, det var Leia som med stilla ansikte sade till mig:
- Du vet ingenting om kärleken!
Den gången var jag knappt tjugo år och jag ville inte heller veta så mycket om kärleken. Det enda jag ville veta något om, eller snarare allt om, var lusten, min lust och andras lust.
Kärleken, precis som människan, har tre åldrar: man är kär i sin lust, man är kär i sin förälskelse och slutligen någon sällsam gång är man kär i den andra människan.
Jag har aldrig nått fram till den tredje åldern. Inte du heller. Tillsammans var vi tillbaka i kärlekens barndom och ungdom, men vi tyckte återfallet var en förnyelse.
Det finns dock en ursäkt; vi är inte ensamma om att begå detta misstag. Hela vår tid, hela vårt samhälle har reducerat kärleken till dess två tidiga åldrar: underlivets ålder och ordens ålder."
s108-110

[Simon Brostedt · Rating 3 out of 5]

Berättelsen kan läsas som en stilskola i existentialisternas syn på valet: i friheten uppstår valet, och valet föder ångest. Utgångspunkten är kärleken, men huvudkaraktären är i grunden analytisk lagd - en människa som vill fatta logiska beslut, som söker klassificering och ordning. I stället mynnar sökandet ut i alienation.

T.K:s prosa är som alltid genomgående vacker. Jag tänker på barndomsskildringen där jaget upplever mörkret som ett tillstånd av total närvaro och identitet:

”När jag var liten älskade jag mörkret. När hela världen försvann fanns det bara jag kvar. I mörkret var jag ensam i världen, rättare sagt i mörkret var jag världen. Så långt jag sträckte min kropp sträckte sig också världen och jag var hemma i min kropp.” (s. 14)

Eller för den delen mot slutet då friheten formuleras i existentiella termer, som ett språng in i det meningslösa:

”… jag nådde den absoluta friheten i den absoluta absurditeten, det vill säga i ett tillstånd där inga ord finns och inga betydelser gäller.” (s. 145)

Samtidigt är berättelsen som helhet ganska grå och humorlös. Spänningen mellan självömkan och självrannsakan är ständigt närvarande, gränsen dem emellan förblir oftast oklar. Utfallet är en berättelse som engagerar en mer filosofiskt än narrativt. Det är inte det bästa jag läst av T.K., men möjligen ett av hans mest filosofiskt laddade verk.

[elvira söderberg · Rating 3 out of 5]

Kallifatides tar sig an den otrognes perspektiv och lyckas hamna bortom moralkakorna in i utforskandet av kärlekens landskap, med vissa verklighetsankare som medför nyttig omväxling från huvudkaraktärens, en grekisk invandrares, monologer och hoppiga tankebanor influerade av hans vardag som filosofilärare. filosofiintresserade kan alltså gotta sig i referenser. samtidigt präglas Kärleken av mina fördomar om det pretentiösa sextio/sjuttiotalets manliga modernister och kulturpersoner: ’allt jag säger är originellt, och om det inte är det är det för att originalitet är en myt.’

[Christoskpr · Rating 4 out of 5]

Δεν περίμενα μια τόσο διεισδυτική ματιά πάνω στις ανθρώπινες σχέσεις από τον Καλλιφατίδη, ψέματα δε θα πω. Ίσως η ιστορία παραχρησιμοποιήθηκε ως όχημα για να μοιραστεί τις σκέψεις του (δηλαδή θα ήθελα μια πιο ενεργή πλοκή), αλλά η φιλοσοφική διάσταση του μυθιστορήματος με ενθουσίασε.

[Erika · Rating 4 out of 5]

Jag hatar att jag älskar den

[Ida Gustavsson · Rating 2 out of 5]

Jag förstår poängen. Men jag gillar inte hur han skrev det och hans handlingar gjorde mig arg. Man kan inte kontrollera dina känslor men man kan välja om man ska agera på de.

[Miguel Vian · Rating 3 out of 5]

Det är intressant att läsa en bok från en greks perspektiv. Invandringen från Medelhavet. Men boken är tyvärr för fullt av alltför breda och stereotypa slingor om kärleken och förhållanden.

[Agnes Östling · Rating 2 out of 5]

"Förälskelsen handlar bara till en liten del om den andra; den handlar mest om oss själva. Varje förälskelse antyder att vi är trötta på oss själva, att vi trötta på att vara sådana vi är; vi söker därför inte en annan människa utan i första hand ett annat “jag” för oss." s.28

[Vanja Petrovic · Rating 4 out of 5]

💙Läste denna för jag hade läst lustarnas herre vilken jag verkligen gillade, så blev lite besviken när jag inte tyckte att den nådde upp i samma nivå. Den var dock mysig att läsa, ett väldigt lugnt tempo i boken

[Anny · Rating 2 out of 5]

I was reading it in estonian language

[aster · Rating 2 out of 5]

2.5 stars