Under några avgörande år i ungdomen delade de allt, sedan gled de ifrån varandra. Tjugo år efteråt ser Mia av en slump sin gamla vän Marias dödsannons. Vad hände, varför dog hon? En nyfiken polis som vill veta mer lockar med Marias dagböcker och Mia glider in i gåtan kring sin gamla väns död. Berättelsen växer till en elegi över vunnen vänskap och förlorad tid.
Ia Gabriella Genberg (born 5 November 1967) is a Swedish journalist and novelist.
Born in Stockholm, Sweden, she debuted as a writer in 2012 with the novel Söta fredag ("Sweet Friday"). Her fourth novel, Detaljerna ("The Details"), won the August Prize in 2022, the year of its publication. The English translation, by Kira Josefsson, was shortlisted for the 2024 International Booker Prize.
Finns inget så bra som korta böcker som lyckas rymma så många känslor, perspektiv och historier. Boken består av sådana pricksäkra beskrivningar av stora och små ting som får mig att förstå, känna och le. Imponerad över hur det även fanns en dimension av spänning som gjorde att jag inte kunde annat än att läsa färdigt den inom ett dygn.
Detta sagt tyckte jag mer om denna bok än Detaljerna.
Några favoritcitat:
Hög på sömnbrist
Det var tid jag hade skjutit in i lådorna
Dagsboksskrivande är ett sorts tänkande
Lycka handlar om att betrakta allt som om man såg det för första gången
Ibland behöver särskilda saker en särskild sorts skrift
Rövrav
Jag stod inte ut med människor som aldrig berättade sina drömmar, jag stod inte heller ut med människor som aldrig berättade om dem heller
Det här är, enligt mig, definitionen av en helt okej bok. En behaglig och njutbar läsupplevelse som hänger ihop från början till slut med ett följsamt språk.
Fint språk och rätt spännande läsning. Liksom bra men inte jättebra. Bäst var dikten av Jacques Werup: ”Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig”.
Hon skriver så bra, Ia Genberg. Enkelt men ändå målande och fängslande. Man flyter igenom hennes böcker och precis som Detaljerna är det här en fin och behaglig läsupplevelse. Huvudpersonen ser plötsligt en dödsannons som visar att en vän från ungdomstiden har dött. Hon börjar nysta i vännens liv och upptäcker en del oväntade vändningar.
Jag läste denna eftersom jag älskade Detaljerna, hennes senaste roman, och det är som att Detaljerna är allt som är bra med Sent farväl (mångbottnade karaktärer, lågmält men reflekterande språk, referenser och instickare, kärlek och vänskap som är allt, men inte tillräckligt), men utan det som inte tillför så mycket (mordet, mysteriet, undersökningen). Kände ofta mot slutet: vart ska det här leda? och inte på ett bra sätt. Ibland är det dock skönt att det finns en riktning som kan leda till många olika spår, eftersom man inte blir skriven på näsan, och så är fallet i Detaljerna. Kanske skulle jag känt samma sak för Sent farväl om jag varit lite mer koncentrerad mot slutet.
Helt okej berättelse. Lyssnade på den som ljudbok och uppläsaren drar ner betyget lite för hon låter så entonig och uttråkad. Annars är själva berättelsen ganska bra och vi är nog många med kompisar vi haft som unga, men som glidit isär efter en intensiv period när man delade allt, så igenkänningen är ganska hög.
Alltså jag älskar ju Ia Genbergs sätt att skriva, så lugnt sakligt och precist! Formuleringsglädje! Det är ju till viss del därför man läser, för att höra någon annan sätta ord på, uppmärksamma känslor och händelser som man trodde man var ensam om eller trodde var små och betydelselösa för att stå i en bok men när man läser om dem, förstår att de äger rum! Att de är stora! Jag gillar verkligen hur hon beskriver människor! När jag läste Detaljerna fanns det drag hos de karaktärerna som jag verkligen ville göra till mina, och det var likadant i den här boken.
Gillade verkligen tillbakablickarna till ungdomens leverne. Mia och Maria, som sitter på pianopallen och spelar på gitarren och sjunger stämmor. I det känner jag igen Malva och Malva och det gjorde mig sentimental. Men resten av historien, upplösningen av vad som hänt tyckte jag saknade skärpa. Visst, hon gjorde upp med sig själv men det var lite,, hm jag vet inte. Kanske var boken så pass kort, och med rätt så lite karaktärer att jag inte kom in i historien. Eller så läste jag för snabbt. Men man kan ju inte låta bli när det är så bra skrivet.
Vi satt mittemot varandra i tågkupéer och skrev den sista sommaren, och bytte block vid varje station. När man kände sig klar med en formulering kunde man gå ut i korridoren, öppna fönstret och tända en cigarett, och varken förr eller senare har jag känt mig friare än vid dessa ögonblick, med ansiktet mot vinden och platserna i Europa som åkte förbi i mörkret utanför. Innan dess trodde jag att frihet var något som människan återvände till, en känsla som fanns grundad i barndomen och som kunde bubbla upp i sitt ursprungliga skick och påminna om något. Men där vid fönstret var friheten en vuxen känsla, något helt nytt, det som blivit över när man gjort sig av med något. Vi hade inga krav på effektivitet, ett tåg kunde stå stilla i flera timmar mitt i natten utan att vi brydde oss. Konduktören slet upp dörren till kupén ibland och gav oss information om stoppet och vi log tillbaka mot honom. Lika väl som någon annanstans kunde vi sitta där, i mörkret med läslamporna tända.
”Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig”.
I Sent farväl utvecklar Ia Genberg Jaques Werups fantastiska strof om kärlekens eros till att handla om kärlekens agape mellan två kvinnliga vänner. Det är klokt gjort. Jag älskar temat och författarens sublima prosa som samtidigt är lätt och precis när den beskriver och gestaltar utan övertydlighet. Från början till slut är jag idel öra.
Bokens huvudperson Mia får syn på sin gamla ungdomsvän Marias dödsannons. För tjugo år sedan var de unga och nära vänner, under några år, och sedan rann deras vänskap ut i sanden. Mia går på minnesstunden och börjar prata med en polis som undersöker varför Maria dog. Märkligt nog finns här alltså en mordgåta. Det är dock inte på grund av dess svar som jag – eller någon väl? – läser den här boken.
Det är en något konstig ramberättelse men det gör inte så mycket för det Genberg egentligen skriver om (precis som i Detaljerna) är att ”vi lever så många liv inuti våra liv, mindre liv med människor som kommer och går”. om tidens veckade egenskaper och hur det förflutna står i relation med nuet. Hon lyckas också beskriva den frivola känslan av att vara ung och ha hela livet framför sig på ett sätt som påverkar mig.
Jag verkligen älskar hennes språk och längtar till nästa gång hon bjuder ur sitt litterära ymnighetshorn.
Kuuntelin kirjan suoraan Genbergin Yksityiskohtia kirjan perään. Joskus tällainen ahmiminen on riski, mutta ihastuin niin Genbergin dialogiin ja kerronnan arkisuuteen, että kannatti!
Sent farväl on kirja ystävyydestä. Kehystarina on dekkarinomainen ja toimii ihmeen hyvin. Mia palaa 20 vuotta sitten päättyneeseen ystävyyteen huomattuaan Marian kuolinilmoituksen lehdessä. Syntyy romanssi tapausta tutkivan poliisin kanssa. Suhde päättyy, tapaus selviää ja Mia saa hyvästellä ystävänsä, tavallaan.
Genberg kuvaa hienosti ja tunnistettavasti nuorten naisten ystävyyttä, intensiivisiä vuosia aikuisuuden kynnyksellä. Kuvaukset interraileista, pitkistä keskusteluista yömyöhään, toisen ymmärtäminen sanoitta ja erilleen kasvaminen ovat toden tuntuisia. Taustalla jälleen myös Tukholma, kivalla ja arkipäiväisellä tavalla.
En behaglig läsning, egentligen varken mer eller mindre. Otroligt härligt att läsa en bok där trådar inte lämnas hängande och själva berättelsen bara flyter på. Ias språk är rent, enkelt och, ja, behagligt.
Skönt med en opretentiös men djup historia om vänskap, förträngda minnen och helt anspråkslösa behov som ändå skapar och påverkar våra liv mer än vi anar.
En fin bok om vänskap och tid. Tyckte mycket om att en vänskapsrelation fick stå i fokus för berättelsen – hur ett par intensiva år med en nära vän formar och påverkar en, lika väl eller kanske till och med mer än ett romantiskt förhållande. Genberg skriver med ett väldigt vackert och inbjudande språk. Det som drar ner betyget är den distans jag, trots berättandet i förstaperson, känner till berättelsens huvudkaraktär. Jag hade gärna fått lära känna henne bättre.
"Jag blev vuxen och flyttade till stan i en och samma rörelse, och därmed blev dessa två saker för alltid intimt förknippade med varandra. Jag kom hit ensam, i alla bemärkelser ensam, och ingenstans i världen kan man vara så ensam som här: nyinflyttad med en dialekt av breda vokaler, omyndig, osynlig, strövande mellan de bibliotek som jag lokaliserat med hjälp av telefonkatalogen och en karta."
Står och väger mellan en trea och en fyra för det är en otrolig bladvändare, varje styckeindelning jag kom till kollade jag på klockan och tänkte jo jag hinner tio sidor till. Och så höll det på till jag läst klart sista hundra sidorna.
Dialogerna drar ner betyget för det kändes fånigt och inte trovärdigt vuxna människor. Svårt att förklara, men det kändes mer som dialogerna passar i en ungdomsroman för allt var utskrivet och bokstavligt. Typ när Mia är på begravningen och frågar Lars hur Maria dog så är det en sida totalt när Lars bara frågar: Va! Vet du inte? Menar du allvar? Är det sant? Man ba ??? Ingen vuxen skulle reagera och säga så, bara säg hur hon dog!!! Fånigt.
Fick lite Keplerkänsla av boken vilket inte är något dåligt. Jag älskar Kepler, men Kepler är väl inte heller någon storslagen litteratur. Ändock mycket spännande!
Lyssnade främst. Först lite svårt med rösten, som kändes så mycket äldre, som att berättelsen utspeladf sig mycket längre tillbaka i tiden, men när jag väl fick grepp om situationen följde jag med bra. Kände igen mig i Mia och Maria som unga, och i deras vänskap, det kändes fint och hemvant, och det var intressant med storyn, att tänka sig in i att återupptäcka en vän på det där sättet, efter hennes död. Det fanns en spänning genom hela, utan att jag för den skull vill kalla det en spänningsroman, det handlar långt mycket mer om relationerna, om vänskapen, om att växa ifrån och se tillbaka på en vänskap som tagit slut. Gav mersmak på Genbergs författarskap.
Lite seg start hade jag. Egentligen tog det flera månader att läsa boken, men jag har ju inte ens läst nån bok på länge så helt förståeligt. När jag hade läst hälften av boken började det rulla lite bättre, slutet på boken njöt jag verkligen av att läsa den. Annars tycker jag att den var lite långsam. Intressant berättelse om gammal försvunnen vänskap. Fint språk, dock ibland lite svårt att läsa de långa meningar som förklarar så många olika saker samtidigt. Trevlig, ganska kort bok.
Enkel, lättläst men griper tag. Balanserar bra mellan medelålders vardagstristess och tonåren då all verkade möjligt. Fångar just hur starka vänskapsband i tidiga år är nästan som förälskelser, intensiva och tar över allt. Hur dessa vänskaper rinner ut i sanden men hur känslan lever kvar.
En fin förövning till fantastiska "Detaljerna". Samma teman om förlust, det som tillkommer och det som aldrig kan förloras. Tycker om att vistas i den bitterljuva värld, som Ia Genberg skriver fram med väldigt tilltalande språk. Inte helt nöjd med inläsningen, men den är ok.
Bra språk, historia och sensmoral men inget jag kommer att minnas om ett år. Maria och Mia, kompisar, nära vänner på tågluff i tonåren som glider isär. Berättelsen om varför blir den tråd som boken spinner kring.
A book about true friendship only a few will ever really experience and at the same time a “crime novel”. An unusual combination that somehow is gripping to the very end.
A protagonists monologue combined with diary excerpts.