Fantomerna

by Klas Östergren

I Frankrike försöker hjälten i Fantomerna, bitter och rotlös, få perspektiv på sina minnen av de två människor som dominerat hans uppväxt i 60-talets Stockholm: Sandi, överklasstjejen som alla grabbar föll för, Den Universella Måttenheten för Kvinnan - och Fadern, mannen som gett honom allt men lämnat honom full av tacksamhet och skuld.

Dessa två fantombilder förföljer honom genom åren genom en värld fylld av rockmusik, serietidningar och ångest. Att ursinnigt hamra ner storyn om dem är enda sättet att göra sig kvitt sin kärlek och sitt hat.

Genres: Swedish Literature, Fiction

257 pages, Paperback

First published January 1, 1978

About the author

Klas Östergren was born in Stockholm in 1955 and is the author of several novels including the landmark Gentlemen (1981) and its sequel, Gangsters (2005). A leading star of Swedish literature for nearly three decades, he has won the Piratenpriset and the Doblougska prize from the Swedish Academy. A founder of the rock band Fullersta Revolutionary Orchestra, Östergren has also worked as a translator, playwright, and scriptwriter for television and screen, and he co-wrote Mikael Håfström's film Ondskan, which was nominated for an Oscar for Best Foreign Language Film. He now lives with his wife and three children in the seafront town of Kivik in southern Sweden.

Member of the Swedish Academy between 2014-2018.

Author photo by Ulla Montan.

Reviews

[Seved Malm · Rating 4 out of 5]

Jag var lite rädd för vad jag skulle tycka när jag tog mig an en omläsning, Fantomerna var tillsammans med Gentlemen en inkörsport till Östergrens författarskap då för väldigt länge sedan.
Jag höll boken högt och jag har inte ändrat mig nu. Östergren var 23 när boken kom ut och jag är åter igen imponerad.
Det unga bultande hjärtat, den stora kärleken, Bretagnes kelter, en faders död och fuktiga och svettdrypande timmar på boxningsklubb…när pojken blir man. När händer det? Händer det ö h t?
Jag tycker nog ännu mer om boken nu.

[Alfred Martinsson · Rating 3 out of 5]

Jo visst lyser Östergrens stora talang igenom; ibland känns romanen som ett spirituellt preludium till den så fantastiska ”Gentlemen”. Det är samma rotlösa stockholmsskildring med boxning och spritdränkta författardrömmar. Men där ”Gentlemen” istället är en roman som slår på den stora trumman och försöker jonglera med en uppsjö av historier är ”Fantomerna” mer avskalad och funkar som bäst när den är fokuserad.

Därför kan jag tycka att delarna med Claudius i Bretagne känns underliga. Delarna är för korta och sällsynta för att i alla fall för mig kännas motiverade. Runt sida 300 går berättaren in i bokens överlägset mest rotlösa del och då börjar storyn stinka allt för mycket Ulf Lundell för min smak. Det blir för mycket poserande. Vi fattar att du är en hedonistisk Stockholmsgrabb, lite så.

Den här boken är grym när den fokuserar på berättarens relation till Sandi och Fadern. Mer fokus där och vi snackar om odiskutabla fyra stjärnor. Sen är väl inget i den här romanen särskilt revolutionerande eller ens unikt. Den här typen av ung grabb försöker bli ung vuxen grabb-story skrivs nog av alla aspirerande författare av manligt kön, jag vet själv hur starkt just det suget kan vara. Men Östergren är en så förbaskat bra historieberättare att det ändå aldrig känns tråkigt eller förutsägbart. Jag kommer definitivt fortsätta vandra runt i hans författarskap!

[Max Hjelm · Rating 4 out of 5]

Sällan har väl en bok varit så överspänd. Varje stycke & varje mening försöker imponera & roa. Förvånansvärt ofta lyckas det.
En bok om att vara omogen kille av en ung spoling. För Östergren-finsmakarna.

[Marja Valtonen]

Kaske skulle jag tyckt om Fantomerna på 70-talet, men funkade inte 2007. Gav upp efter ca. hundra sidor.

[Erik Wallmark · Rating 4 out of 5]

Fullständigt sprakar med en närmast dåraktig berättarglädje. Så otroligt ambitiöst, välformulerat, men fortfarande så elegant Östergrenskt. I vissa avsnitt liknar det dock en blek prototyp av Gentlemen (boxningsdelarna framförallt). Hade önskat mer flipper än bara en kort scen! Finns kanske inte lika mycket fysik och machokultur att gräva i där som i boxningen men det är ändå ett flipperspel på omslaget på min pocketutgåva.

Ett favoritcitat från romanen: ”’Det är fint’ sa jag och andades ut och blev sådär gråtmild som man alltid blir när man är överens med en gangster.”

[Erik Nytell · Rating 4 out of 5]

Fantastisk berättarteknik och fina ordval. Underhållande story. Saknar Budskap och Really Makes You Think-aspekter. Svag fyra.

[Moa Kronbrink Mannheimer · Rating 4 out of 5]

Ok. Dags för mig var det att läsa en Klas Östergren. Min svärfar är inbitet fan och tipsade mig att inleda min Östergrenkarriär med just Fantomerna.

Jag påbörjade Gentlemen när jag var inne i bokslukarålden (17?) och hittade den hos pappa, men slutade läsa pga att jag tyckte att den var för snubbig. Efter att ha läst den här kan jag både förstå och inte förstå vad jag kände då. Det är ju en ung killes tankar? I ett samhälle på 70-talet. Det är klart att det kan kännas lite stereotypt killigt, men jag älskar det.

Jag älskar det jag älskar jag älskar det. Och det handlar inte om att vara betraktaren i den här boken, nej, det handlar om att leva den. Man läser första meningen och helt plötsligt sveps man med i en lång och intensiv monolog där det händer saker oavbrutet, det är himmelskt och på ett sätt som jag aldrig läst förut. Han skriver som en gud, tycker jag.

Jag har läst vissa dialoger om och om igen. Många gånger har jag även läst upp delar högt för familjen och sen flinat eller skrattat för mig själv. Förlåt men han var också 23 år när han skrev den här? Då är det bara för oss dödliga med författardrömmar att ge upp va?

Handlingen då! Det känns ytterst självbiografiskt även om jag har ingen som helst överblick över Östergrens liv. En ung kille i Stockholm, går på stan och hänger med kompisar, spelar flipper och lever. Handlingen hoppar mellan Paris och Stockholm, nutid och dåtid. Sandi och Nadja. Sandiiiiiiiii. Överklasstjejen som är hans livs kärlek? Ser henne precis framför mig.

Att det här mästerverket inte blir en femma för mig är för att slutet blir för pladdrigt och utbroderat om livet och döden. Sånt där som författare ibland vill men som jag ofta kan uppleva onödigt. Ja, jag tänker på dig Knausgård, och det sista kapitlet i Morgonstjärnan.

[Ludwig Wigren · Rating 4 out of 5]

Handlar om huvudpersonens uppkomst i livet där han blir kär och tillsammans med Sandi, men får något slags mindervärdeskomplex som förstör relationen, och han strövar omkring i många år därefter och börjar skriva. Det är lite räddaren i nöden stuk men med världens mest pretentiösa språk, som jag älskar. Dialogerna fungerar klockrent och jag gillar att läsa boken. Han drar även nån parallell story i början av kapitlen om Claudius(?) som är så spot on Hemingway skriven tycker jag.

[Farbror the Guru · Rating 3 out of 5]

Den här boken skakade om mig som yngre läsare. Kanske för att huvudpersonen levde en berättelse som langade fotogen till mina tonårsideal. Det är något spretigt i berättelsen som jag inte längre lockas av. Stark trea (omläsning)

[Molly Marking · Rating 3 out of 5]

Jag tycker språket är väldigt vackert och gestaltningarna är klockrena. Huvudkaraktären är väldigt tredimensionell och intressant. Däremot tycker jag den ibland blir en aning långrandig och den parallella storyn i framtiden tycker jag inte riktigt varvas in på ett särkilt snyggt sätt.

[Ann-sofie · Rating 4 out of 5]

Östergrensk stil känns igen, trots att han var så ung när han skrev. Visst är romanen yvig och ungdomlig men jag imponeras stort. Det är som i Homeros Odyssen, där inga avvikelser är för onödiga, där inga berättelser i berättelsen är för oviktiga så länge man håller i sig i grundberättelsen.

[Greta Gustafsson · Rating 3 out of 5]

En ganska intetsägande bok, med många likheter med Östergrens bok Gentlemen.

[Oscar · Rating 4 out of 5]

Refreshing coming of age novell with writing techniques.

[Sofia Nilsson · Rating 3 out of 5]

Juvenil

[Raina · Rating 3 out of 5]

"The Phantoms" was an interesting read because I love love loved the writing but the story and the characters weren't my favorite.

[Johan Frick · Rating 5 out of 5]

En mer mogen Gentlemen. Men det är väl knappast nån ny spaning?

[KGJ Ganters · Rating 2 out of 5]

För mycket mansspråk. Egocentrisk. Skriven med ett stort fokus på manliga känslor.
Texten är bökig, meningarna fylls av onödiga och trötta liknelser.
Huvudkaraktären är en chauvinistisk idiot som aldrig tycks utvecklas.
Storyn lämnar en oberörd. Gjorts om och om igen till leda. Huvudkaraktären lär sig nada.

[Joakim Roos · Rating 3 out of 5]

Mogen och väldigt välskriven bok av den då 23-årige Klas Östergren, och en god försmak av kommande stordåd.