What do you think?
Rate this book
Stadserien (City novels) #4
I en förvandlad stad
Fjärde delen i Per Anders Fogelströms älskade romankrönika över arbetarklassens utveckling under dryga hundra år i vår huvudstad.
297 pages, Paperback
First published January 1, 1966
About the author
Per Anders Fogelström
57 books111 followersPer Anders Fogelström was among the leading figures in modern Swedish literature. He spent his whole life in Stockholm, and the most famous of his many works is a series of novels set in the city he dearly loved.
Ingmar Bergman's taboo-breaking 1953 film Summer with Monika is based on Fogelström's novel of the same name, published in 1951.
The author of more than 40 books in total, Fogelström also served as director of the Swedish Peace and Arbitration Society from 1963 to 1977. He received an honorary doctorate from Stockholm University in 1976. On the day he died, June 23, 1998, a bust of Fogelström was unveiled in Stockholm City Hall.
Ingmar Bergman's taboo-breaking 1953 film Summer with Monika is based on Fogelström's novel of the same name, published in 1951.
The author of more than 40 books in total, Fogelström also served as director of the Swedish Peace and Arbitration Society from 1963 to 1977. He received an honorary doctorate from Stockholm University in 1976. On the day he died, June 23, 1998, a bust of Fogelström was unveiled in Stockholm City Hall.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 76 reviews
May 13, 2018
Stockholm - stuck!
Between 1925 and 1945 Stockholm's history is painful to follow, especially if you follow it from the perspective of a polarised world in 2018, and with a European mindset.
It is the time when nazism and communism tear families and friends apart, forcing some politcally engaged people to radicalise and take sides while others do the best they can to stick their heads in the sand and focus on their own petty worries - love, career, family, friendship and wealth must surely be prioritised even when Stalin and Hitler do their evil bidding?
Even when the Soviet Union invades Finland? Siding with the Scandinavian neighbour means being Hitler's ally, though. For the young men that leave Stockholm to fight side by side with Finnish soldiers, that may be a secondary issue, but how is Sweden, and the population of Stockholm, to deal with the invasion of Denmark and Norway then?
For most people moving around in Fågelström's novel universe, the Great Depression and the Second World War are just annoying external circumstances that have a disturbing impact on their fight to improve their life quality in a growing city.
The political compass of the time is too confusing. What can they believe, and why would European suffering be any of their business anyway? After Stalingrad they notice that the censoring of Swedish newspapers in favour of Germany disappears, and that the public opinion changes with the fortunes in the war.
But when peace in Europe is restored in 1945 and the news of the Holocaust reach Stockholm, its inhabitants are strangely out of context: not involved in the war themselves, but confronted with human evil and destruction, how are they to build their identity from now on?
Swedishness includes deliberate detachment, and it never was more evident than during the celebrations in May 1945.
This volume is more painful to read than the previous ones, despite showing progress and development for each individual character. It is in the protective foil of Stockholm life that Swedishness takes control. We "cultivate our garden" like Candide, and we don't bother to look for anything outside our narrow horizon of ever increasing stability and social safety.
Of course we can tell ourselves that it wouldn't have helped if we had engaged in the war. What side would we have been on anyway? We delivered the raw materials to the German war machine for many years, thus prolonging the European agony while stabilising prosperity within our own industries and working class. Should we celebrate that as a national success?
And where do we put all those nationalist pro-German opinions after 1945?
And what will happen to Stockholm next? After 1945, the working class Swedes will have to confront a threat they have never considered before, being uneducated non-readers who have never left their homogeneous home town and travelled the world to see its diverse cultural achievements.
What are these people going to do about the influx of immigrants? I wonder. Knowing the longterm answer, I am almost afraid to take up the final volume of the Stockholm chronicle, the one that reaches into the 1960s and sees modern suburban apartment complexes fill with newcomers from abroad while the Södermalm slums begin to disappear and the old working class quarters get ready to turn into luxury apartments for the most successful Swedish entrepreneurs and trendsetters.
I know Stockholm well enough to be able to see how it is going to protect the rights of the blue eye and the blond hair and the local accent. I dread the next chapter. The Second World War left Sweden with the head in the sand, willing to ignore the world. But the world won't be ignored. Not then, not now, not ever.
The myth of idyllic smalltown Stockholm with its poor and hardworking citizens is in the making - after its reality is gone.
There is no turning back, so I walk on, on concrete now! And I wonder if Fågelström saw Stockholm turn into a global city, or if he left it on the threshold to the new times? Could he see "Orten" already? Or was he the last knight of Södermalm, before its gentrification?
The last volume is waiting!
Between 1925 and 1945 Stockholm's history is painful to follow, especially if you follow it from the perspective of a polarised world in 2018, and with a European mindset.
It is the time when nazism and communism tear families and friends apart, forcing some politcally engaged people to radicalise and take sides while others do the best they can to stick their heads in the sand and focus on their own petty worries - love, career, family, friendship and wealth must surely be prioritised even when Stalin and Hitler do their evil bidding?
Even when the Soviet Union invades Finland? Siding with the Scandinavian neighbour means being Hitler's ally, though. For the young men that leave Stockholm to fight side by side with Finnish soldiers, that may be a secondary issue, but how is Sweden, and the population of Stockholm, to deal with the invasion of Denmark and Norway then?
For most people moving around in Fågelström's novel universe, the Great Depression and the Second World War are just annoying external circumstances that have a disturbing impact on their fight to improve their life quality in a growing city.
The political compass of the time is too confusing. What can they believe, and why would European suffering be any of their business anyway? After Stalingrad they notice that the censoring of Swedish newspapers in favour of Germany disappears, and that the public opinion changes with the fortunes in the war.
But when peace in Europe is restored in 1945 and the news of the Holocaust reach Stockholm, its inhabitants are strangely out of context: not involved in the war themselves, but confronted with human evil and destruction, how are they to build their identity from now on?
Swedishness includes deliberate detachment, and it never was more evident than during the celebrations in May 1945.
This volume is more painful to read than the previous ones, despite showing progress and development for each individual character. It is in the protective foil of Stockholm life that Swedishness takes control. We "cultivate our garden" like Candide, and we don't bother to look for anything outside our narrow horizon of ever increasing stability and social safety.
Of course we can tell ourselves that it wouldn't have helped if we had engaged in the war. What side would we have been on anyway? We delivered the raw materials to the German war machine for many years, thus prolonging the European agony while stabilising prosperity within our own industries and working class. Should we celebrate that as a national success?
And where do we put all those nationalist pro-German opinions after 1945?
And what will happen to Stockholm next? After 1945, the working class Swedes will have to confront a threat they have never considered before, being uneducated non-readers who have never left their homogeneous home town and travelled the world to see its diverse cultural achievements.
What are these people going to do about the influx of immigrants? I wonder. Knowing the longterm answer, I am almost afraid to take up the final volume of the Stockholm chronicle, the one that reaches into the 1960s and sees modern suburban apartment complexes fill with newcomers from abroad while the Södermalm slums begin to disappear and the old working class quarters get ready to turn into luxury apartments for the most successful Swedish entrepreneurs and trendsetters.
I know Stockholm well enough to be able to see how it is going to protect the rights of the blue eye and the blond hair and the local accent. I dread the next chapter. The Second World War left Sweden with the head in the sand, willing to ignore the world. But the world won't be ignored. Not then, not now, not ever.
The myth of idyllic smalltown Stockholm with its poor and hardworking citizens is in the making - after its reality is gone.
There is no turning back, so I walk on, on concrete now! And I wonder if Fågelström saw Stockholm turn into a global city, or if he left it on the threshold to the new times? Could he see "Orten" already? Or was he the last knight of Södermalm, before its gentrification?
The last volume is waiting!
January 31, 2022
Kanske inte håller riktigt, riktigt samma golden standard som de tidigare böckerna då det känns som att karaktärerna inte får blomma ut och ta plats på samma sätt. Nästa generation känns inte fullt lika levande, bor inte kvar hos mig på samma sätt. Men det kanske beror på att de helt enkelt inte funnits med mig lika länge (och en bok är ju kvar för dem att blomma ut i!), kanske för att deras liv är enklare, så mycket bekvämare än förfädernas tack vare tidens framsteg, att deras personliga utmaningar känns futtiga i jämförelse.
Men det är småsaker! Jag älskar fortfarande serien. Jag känner mig närmare historien och staden jag bor i. Känner mig närmare människorna som bodde här. Känns som att jag förstår mer av tiden, tiden som varit. Politiken. Staden. Tidsandan. Det är ingen liten sak. Jävla king, Fogelström.
P.S. Emelie kan vara min absoluta favoritkaraktär genom tiderna? Alltså. Hon är en konservativ gammal tant, hundra procent född på 1800-talet, otroligt omodern, men jag FÖRSTÅR henne i exakt allt. Jag fattar!! Du levde ju DÅ, i en annan tid, och jag fattar tiden och din uppväxt och krigen och fattigdomen och klassamhället så jag fattar DIG. Det är ändå stort? Emelie in my <3
Men det är småsaker! Jag älskar fortfarande serien. Jag känner mig närmare historien och staden jag bor i. Känner mig närmare människorna som bodde här. Känns som att jag förstår mer av tiden, tiden som varit. Politiken. Staden. Tidsandan. Det är ingen liten sak. Jävla king, Fogelström.
P.S. Emelie kan vara min absoluta favoritkaraktär genom tiderna? Alltså. Hon är en konservativ gammal tant, hundra procent född på 1800-talet, otroligt omodern, men jag FÖRSTÅR henne i exakt allt. Jag fattar!! Du levde ju DÅ, i en annan tid, och jag fattar tiden och din uppväxt och krigen och fattigdomen och klassamhället så jag fattar DIG. Det är ändå stort? Emelie in my <3
December 12, 2025
För min del börjar serien gå ut för tyvärr. För mycket nya namn och svårt att hänga med på samma sätt. Den kan även vara väldigt upprepande, och inte så mycket nytt tillkommer i denna bok. Dock spännande att de problem karaktärerna har denna bok liknar mer de problem jag kan känna igen mig i i dagens samhälle, typ missnöje över att bo för långt bort från stan eller inte ha en bil snarare än att behöva jobba 14 timmar varje dag utan helg.
July 12, 2026
För det mesta bra. En höjdpunkt var när Bildsköne Bengtsson nämndes
January 7, 2025
Favoriten i serien hittills tack vare de poetiska passagerna kring stunder av liten lycka, kontrasterade mot svärtan ute i Europa under andra världskriget. Speciellt sista fjärdedelen av boken påverkade mig starkt. Fogelström beskriver också flera händelser som jag inte visste om innan - men som trots det starkt har format det liv jag har haft turen att leva.
Två exempel på detta är förordningen om tyst trafik 1935 och efterkrigsprogrammet 1945 som byggde tryggheten och den mer rättvisa fördelningen av resurser som tillät mig att ha en sån bra uppväxt - trots att jag inte kom från ett rikt hushåll. Sista kapitlet när de springer nerför Kungsgatan, skriker i lycka och kramar om främlingar för att fira freden ger en obefogad mängd FOMO också.
Favoritpassage:
Den enda lycka som var säker och verkligen existerade var den som kunde utvinnas ur det fattiga nuet, som stunderna de möttes, känslan av närhet och värme. Mer fanns inte. Men vad de hade var redan det något ofattbart stort. Äger man nuets lycka behöver man inte suga på framtidens.
Två exempel på detta är förordningen om tyst trafik 1935 och efterkrigsprogrammet 1945 som byggde tryggheten och den mer rättvisa fördelningen av resurser som tillät mig att ha en sån bra uppväxt - trots att jag inte kom från ett rikt hushåll. Sista kapitlet när de springer nerför Kungsgatan, skriker i lycka och kramar om främlingar för att fira freden ger en obefogad mängd FOMO också.
Favoritpassage:
Den enda lycka som var säker och verkligen existerade var den som kunde utvinnas ur det fattiga nuet, som stunderna de möttes, känslan av närhet och värme. Mer fanns inte. Men vad de hade var redan det något ofattbart stort. Äger man nuets lycka behöver man inte suga på framtidens.
October 1, 2016
Nej nu tycker jag det går helt utför, känns som han tappat greppet helt och det bara är helt oengagerat ibland, så många långa drömma-sig-tillbaka sekvenser med Emelie och August. Karaktärerna känns inte heller som några höjdare, stansas ut efter mall och alla är likadana - osäkra i sitt inre liv. Dåligt att ingen är nazist. Inte ens någon på håll, det är ju bäddat för att Karl Henrik ska vara det. fegt. Som i förra tycker jag det är konstigt urval av händelser. Sniglar fram och sen hoppar den plötsligt.
November 13, 2025
Visst var I en förvandlad stad bra — eller, det tror jag iallafall. När man tagit sig ut på de djupa delarna av en bokserie finns alltid risken att råka ut för en slags läsandes sunk cost fallacy och därmed lura på sig att händelserna, livsödena och relationerna är intressantare än de är. En nackdel med att antalet karaktärer exponentiellt ökat är att de inte alls får samma plats i boken. Jag tror att det varit mer gemytligt att få följa en handfull av ättlingarna till Henning och Bergs, men samtidigt är det kul att det Stockholm som målas upp i någon mån liknar de livs levande gator jag själv vandrat fram.
September 19, 2022
3,5. Bra såklart, men blev inte riktigt lika engagerad och berörd som i de tidigare böckerna.
July 8, 2026
Stad-serien bara fortsätter att briljera. I en klass för sig! Det är bara att torka tårarna och ge sig på sista delen.
May 14, 2021
Usch, nu är det bara en kvar!
September 7, 2024
Ja, inte en enda bok i denna serie har några brister. Nu ska jag bara ta mig an den sista Stad-boken. Och det känns lite sorgligt, man fäster sig så lätt vid karaktärerna och bokens fina språk. 10/10 😢
March 28, 2025
Typ min favvo hittills i serien, kanske mer pga större igenkänningsfaktor ju närmre i tiden böckerna rör sig, än att den faktiskt är en bättre skriven historia än mina drömmars stad. Men men ändå
October 6, 2025
Den var bra men jag kom inte lika nära karaktärerna i denna bok som de tidigare.
March 24, 2020
Älskar verkligen de tre föregående böckerna men denna kändes lite blek i jämförelse pga kände inte så mkt för karaktärerna. Blev inte tillräckligt personligt och kom inte lika nära. Men fortf underbar!!
May 9, 2026
Det börjar påminna om verkligheten som pågår, kanske lite för mycket. Men samtidigt vill man gärna tro på en ljusare framtid såsom den som till slut kom i boken. Lämplig och viktig läsning nog. Tröstande på något sätt.
SU30-kapitlet var så fint som det kunde ha blivit, fast jag skulle ha velat ha ett längre kapitel eller ett kapitel till med olika karaktärers perspektiv. Kan ändå nöja mig med det som jag fått!
SU30-kapitlet var så fint som det kunde ha blivit, fast jag skulle ha velat ha ett längre kapitel eller ett kapitel till med olika karaktärers perspektiv. Kan ändå nöja mig med det som jag fått!
November 5, 2018
Lärorik om hur det var i Stockholm och Sverige under den tiden
November 13, 2019
Lite mycket politik, lite för lite habdlibg i det personliga planet som varit så övertygande och bra i de förra böckerna.
February 4, 2026
Utmanar nästan första boken. Klart bättre än tvåan och trean. Många vackra passager, kanske framförallt sista sidorna
December 7, 2024
Jag vet inte vad som hände men den här är inte alls på samma nivå som de tidigare böckerna.
October 2, 2023
han kunde aldrig misslyckas: med känslorna, det politiska och existentiella djupet, de otaliga ödena över stora tidsspann.
June 15, 2023
Stockholm state of mind.
July 13, 2020
Ännu ett fantastiskt, hjärtskärande besök i Fogelströms Stockholm, det som också är mitt Stockholm. Ett Stockholm som nu är definitivt annorlunda än det som Emelie föddes in i, det som Maj och Tyra och Gunnar växte upp i. Ett Stockholm där hungern till stor del har försvunnit och Emelie kan flytta in i en lägenhet med rinnande vatten, samla familjen varje söndag, om än inte för att mata dem längre, mer för att träffa dem.
Vi får se Emelie bli den där jobbiga tanten, den som alltid vill hjälpa, alltid vill mata med en bulle, alltid vill avstå saker själv. Jobbig, men ändå älskad, generationen under henne har i mångt och mycket räddats av henne, vet varifrån hon kommer. Nästa generation däremot, de vet kanske, men de var inte där. De har sina egna stegar att klättra på, och Allan räddas av Gunnar, Gun av Beda.
Men i mångt och mycket får vi se staden stå stilla. Arbetslösheten slår ut en hel generation, medan de som kom precis före och precis efter seglar förbi. Återigen blir det så tydligt vilken människokännare Fogelström är. Vi får se lyckliga äktenskap och olyckliga, sympatiska och osympatiska människor, unga och gamla. Och alla skildrade med kärlek, den där klådan i den beskriven med respekt. Även den som man helst skulle vilja ge ett gott kok stryk :)
Kanske är Henning den tydligaste tidsmarkören ändå. För första gången i hela serien står en karaktär inför ett val kring sitt liv. För första gången kan någon blicka framåt och bestämma - det här vill jag göra. Det här vill jag bli. Alla andras liv är liksom en slump, en konsekvens av omständigheterna, men Henning kan göra ett yrkesval. Han kan själv forma vem han ska bli.
Vi får se Emelie bli den där jobbiga tanten, den som alltid vill hjälpa, alltid vill mata med en bulle, alltid vill avstå saker själv. Jobbig, men ändå älskad, generationen under henne har i mångt och mycket räddats av henne, vet varifrån hon kommer. Nästa generation däremot, de vet kanske, men de var inte där. De har sina egna stegar att klättra på, och Allan räddas av Gunnar, Gun av Beda.
Men i mångt och mycket får vi se staden stå stilla. Arbetslösheten slår ut en hel generation, medan de som kom precis före och precis efter seglar förbi. Återigen blir det så tydligt vilken människokännare Fogelström är. Vi får se lyckliga äktenskap och olyckliga, sympatiska och osympatiska människor, unga och gamla. Och alla skildrade med kärlek, den där klådan i den beskriven med respekt. Även den som man helst skulle vilja ge ett gott kok stryk :)
Kanske är Henning den tydligaste tidsmarkören ändå. För första gången i hela serien står en karaktär inför ett val kring sitt liv. För första gången kan någon blicka framåt och bestämma - det här vill jag göra. Det här vill jag bli. Alla andras liv är liksom en slump, en konsekvens av omständigheterna, men Henning kan göra ett yrkesval. Han kan själv forma vem han ska bli.
July 10, 2016
"Som om staden befolkades av skuggor, livet bara var ett hastigt förbiilande skuggspel. Några år till och människorna som nu gick omkring på gatorna skulle vara borta, leva kvar som minnen en tid, sedan suddas ut och helt försvinna. Medan staden fortsatte att förändras, hus revs och byggdes. Som om stenen ägde mer liv än människan, människan bara var skuggan som ett ögonblick föll över stenen"
May 22, 2023
”Men också i mörkret måste man söka sig vidare, försöka leva sitt liv. Man fick inte välja sin tid, sin scen att spela på.”
”Belsen, Buchenwald, Dachau, Mauthausen, Ravensbrück, Sachsenhausen, Auschwitz, Birkenau, Terezin, Treblinka, Majdanek.
Så grym kunde människan bli. Så förljugen att hon kunde bo granne med krematoriet utan att känna röken.”
”Belsen, Buchenwald, Dachau, Mauthausen, Ravensbrück, Sachsenhausen, Auschwitz, Birkenau, Terezin, Treblinka, Majdanek.
Så grym kunde människan bli. Så förljugen att hon kunde bo granne med krematoriet utan att känna röken.”
May 21, 2016
En besvikelse jämfört med de tre första. Oengagerande handling och karaktärer som antingen bara irriterar (Erik) eller som bara finns där (Henning). Inte bra helt enkelt.
March 6, 2019
Tidseran och skådeplatsen är intressanta. Karaktärerna är tyvärr mindre intressanta. Det puttrar på.
March 1, 2026
Sista sidorna var väll ganska trevliga men annars var boken ganska meh om jag ska va ärlig
April 16, 2023
Mitt intresse för Stad-böckerna har alltid börjat på en peak och sedan successivt gått ner men den här gången och med Helge Skog som sällskap så gjorde det inte det. Vet inte om det är ålder eller att jag numera bor i Stockholm men jag var fascinerad över staden och tiden som behandlas i den här boken. Karaktärerna är underbara som alltid. Mina favoriter ligger i de tidigare böckerna tillsammans med konstanten Emelie men den här gången så tänkte jag mycket på hur imponerand jag är av Fogelström. Dessa olika karaktärer, åldrar, kön, personligheter och social status. Han hoppar mellan dom och lyckas visa deras bild av livet och relationer. Samma relationer ut så må ha olika vinklar. Karaktärerna växer, förändras, faller och reser sig om och om igen. Att se barnen gå från oskyldigt utsatta genom tonåren till vuxenlivet är så spännande. Vissa överraskar, andra följer en så förutsägbar bana att det gör ont.
Staden i den här boken börjar verkligen bli det Stockholm jag lever i. Att se utbyggnaden, byggboomerna och krascherna, människoöden, politisk kamp och krig och hur det påverkade allt. Det är så skickligt gjort. Det är en intim och mänsklig skildring av hur vi blev det samhälle vi har och den stad jag bor i. Fogelström ryggar aldrig tillbaka för att visa det hemska och lidandet uppblandat med kärlek, värme och vänskap.
Staden i den här boken börjar verkligen bli det Stockholm jag lever i. Att se utbyggnaden, byggboomerna och krascherna, människoöden, politisk kamp och krig och hur det påverkade allt. Det är så skickligt gjort. Det är en intim och mänsklig skildring av hur vi blev det samhälle vi har och den stad jag bor i. Fogelström ryggar aldrig tillbaka för att visa det hemska och lidandet uppblandat med kärlek, värme och vänskap.
March 6, 2025
Vet inte om det kanske gick för långt mellan varven mellan bok 3 och 4 men tyckte inte alls denna var lika bra som de tidigare som varit fantastiska. Fortfarande bra dock!
”Henning stod mitt i yran på Kungsgatan med Barbro i hand. Kände i ett svindlande ögonblick att livet var hans - att det kunde och skulle börja nu. Den där känslan av meningslöshet som han haft alltsen han kom hem hade äntligen släppt. Han var fri! Framtiden var hans, livet väntade!
Han nappade till sig en löpsedel och lät den fladdra som en fana i vinden:
Fred i hela Europa”
”Denna vår hade Brantings interimistiskt valde efterträdare som partiledare, Per Albin Hansson, använt ett nytt och underligt ord vid riksdagens remissdebatt. Han hade talat om ”folkhemmet”. Det var ett mål som sattes upp, angeläget och svåruppenåligt, föreföll det. Men det lät iallafall lugnare än det mål som Emelie hört många tala om förr - revolutionen.”
”Tyra dog i slutet av augusti, samma dag som tidningarna meddelande att drottning Astrid dödats i en bilolycka vid Vierwaldstättersjön. Och därför såg man många fanor på halv stång den dagen Tyra dog.”
”Att du ids plugga, sa hon.
Man kan få bra jobb sen, försvarade han sig.
Hej då, sa hon och gick.
Och han gick åt sitt håll, utan att se efter henne. Men tänkte på möjligheten att ge henne ett riktigt tjuvnyp i benet nästa gång han mötte henne.”
”Henning stod mitt i yran på Kungsgatan med Barbro i hand. Kände i ett svindlande ögonblick att livet var hans - att det kunde och skulle börja nu. Den där känslan av meningslöshet som han haft alltsen han kom hem hade äntligen släppt. Han var fri! Framtiden var hans, livet väntade!
Han nappade till sig en löpsedel och lät den fladdra som en fana i vinden:
Fred i hela Europa”
”Denna vår hade Brantings interimistiskt valde efterträdare som partiledare, Per Albin Hansson, använt ett nytt och underligt ord vid riksdagens remissdebatt. Han hade talat om ”folkhemmet”. Det var ett mål som sattes upp, angeläget och svåruppenåligt, föreföll det. Men det lät iallafall lugnare än det mål som Emelie hört många tala om förr - revolutionen.”
”Tyra dog i slutet av augusti, samma dag som tidningarna meddelande att drottning Astrid dödats i en bilolycka vid Vierwaldstättersjön. Och därför såg man många fanor på halv stång den dagen Tyra dog.”
”Att du ids plugga, sa hon.
Man kan få bra jobb sen, försvarade han sig.
Hej då, sa hon och gick.
Och han gick åt sitt håll, utan att se efter henne. Men tänkte på möjligheten att ge henne ett riktigt tjuvnyp i benet nästa gång han mötte henne.”
Displaying 1 - 30 of 76 reviews