En kvinnlig politiker som arbetar med migrationsfrågor bränns till döds tillsammans med sin son. Fallet tilldelas Sveriges mest älskade kommissarie, den buttre men varmhjärtade Ewert Truut.
Ewert och hans trogna medarbetare hittar inga spår efter mördaren innan nästa brutala mordbrand inträffar.
Liksom tidigare tvingas Ewert kämpa mot oförstående chefer inom polisen samtidigt som han tar hand om två katter, två hundar och en papegoja som lär sig allt fler opassande meningar. Dessutom är han bekymrad över att hans två närmaste medarbetare drabbats av känslomässiga stormar i privatlivet. Som tur är kan han trösta sig med en stor Cadillac, Emsertabletter, cigarretter, vin och 70-talsmusik.
Ewerts nya kärlek, hjärtspecialisten Rebecka, ger honom styrka och erbjuder en lycklig framtid. Men vilka är de galna kvinnorna som jagar honom, hotar honom och kanske till och med vill döda honom?
Böckerna om Truut läser man inte för handlingen, utan för de roliga stereotyperna och Truuts härliga personlighet som å ena sidan är mossigare än mossigast, å andra sidan har han ett enormt varmt hjärta!
Min upplevelse är att den här boken är lite rörig. Det känns som att författaren vill väldigt mycket men inte får ihop det lika bra som i några av de tidigare böckerna. Det spretar en del. Vissa delar är underhållande och spännande medan andra mest känns som utfyllnad. Ewerts antagonist Ulrika och även dottern Therese är karaktärer som jag lika gärna kunnat vara utan, de är inte intressanta, roliga eller förhatliga, de bara är, liksom. Carolina är en av mina favoritkaraktärer, ihop med Ewert då, såklart. De båda är en bra duo som kompletterar varandra väl. Jag gillar också att Ewert visat sig vara en riktig djurvän och den relation han har med djuren uppskattar jag att få läsa om.
För all del en underhållande om än inte helt trovärdig historia. De börjar även bli en smula tjatigt m Truuts orerande om allt som är fel i samhället & poliskåren.