What do you think?
Rate this book
Confessions of a Disloyal European
This is a new edition of a sixties classic, chosen by the New York Times as one of "ten notable books" of 1968. Jan Myrdal sat down at the age of 34 to tell the truth about himself. He ended up seven years later with a book of hard truths about the generation shaped by the war against Hitler; about the next generation, shaped by the Vietnam War; and about Western intellectuals and their claims to honesty and enlightenment.
He writes without flinching about his difficult childhood years in the U.S. and Sweden, a young man facing love and betrayal, the hardships of a writer enduring poverty and censorship, and most of all the struggle to understand his times and place himself on an honest moral and political footing. He confronts these experiences and uses them, as he says, "to make the European intellectual as a type clearly visible."
Jan Myrdal observes the Western intellectual from a unique vantage point as the son of Sweden's most celebrated intellectuals, Nobel Laureates Gunnar and Alva Myrdal, engineers of the Swedish welfare state and leaders of progressive democratic thought. These family ties give a chilling resonance to Jan's questioning of the Western tradition's claims to progress and reason.
His personal journey ends dramatically as he confronts Western racism in Asia and the preventable suicide of a friend in Stockholm. The political and the personal become inseparable, and he ends with an indictment in which she spares no one, not even himself and his own attempts to break from lies and corruption.
When first published, this book was chosen by The New York Times Book Review as one of ten books of "particular significance and excellence in 1968."
The edition has a new preface by the author.
He writes without flinching about his difficult childhood years in the U.S. and Sweden, a young man facing love and betrayal, the hardships of a writer enduring poverty and censorship, and most of all the struggle to understand his times and place himself on an honest moral and political footing. He confronts these experiences and uses them, as he says, "to make the European intellectual as a type clearly visible."
Jan Myrdal observes the Western intellectual from a unique vantage point as the son of Sweden's most celebrated intellectuals, Nobel Laureates Gunnar and Alva Myrdal, engineers of the Swedish welfare state and leaders of progressive democratic thought. These family ties give a chilling resonance to Jan's questioning of the Western tradition's claims to progress and reason.
His personal journey ends dramatically as he confronts Western racism in Asia and the preventable suicide of a friend in Stockholm. The political and the personal become inseparable, and he ends with an indictment in which she spares no one, not even himself and his own attempts to break from lies and corruption.
When first published, this book was chosen by The New York Times Book Review as one of ten books of "particular significance and excellence in 1968."
The edition has a new preface by the author.
220 pages, Paperback
First published January 1, 1964
3 people are currently reading
156 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 8 of 8 reviews
September 21, 2015
Absolutely fascinating reading. Myrdal somehow equates his own "betrayal" of a close friend with the "European betrayal" of the surrounding world. A convinced communist, I do not agree with a lot of his opinions or deductions, but the book is still essential food for thought. But no, you do not read it to be entertained of course.
December 31, 2021
Omläsning. Var jag imponerad förra gången är jag än mer imponerad nu. Myrdal använder autofiktionen, innan den riktigt fanns, som medel att göra en moralisk poäng om en värld som står på gränsen till självmord (alltså mkt aktuell); använder dess styrka, men överskrider den samtidigt. Finns några enstaka svaga partier där Myrdals minnen blir lite tråkiga, men i övrigt, i stämningen, i sättet han rasar mot både sig själv och världen, oerhörd bra.
February 22, 2020
En undersökning av medvetandets moralitet, som fastnar, och måste fastna, i oändliga cirkelresonemang, där gestaltningen, om än torftig (Myrdal är ingen Knausgård, som hyllar boken på omslaget av min utgåva), i sig själv gör sanningen omöjlig, där ordet i sig är lögn och bedrägeri, och där bekännelsen, till slut, blir menlös.
October 1, 2023
Knausgård accepted the Lenin prize in literature and defending it that he has great admiration of the prizes founding father: Jan Myrdal, and especially this book. And you can see that they have a similar approach to literature. Everything must be brought in the light, because "everyone is brothers under the skin," like Myrdal writes when he talks about masturbation.
October 10, 2023
min favoritstöttare av pol pots regime
February 16, 2024
3.5! Spännande läsning ändå. De sista sidorna var mest intressanta
January 18, 2018
Kanske läste jag den här boken med för höga förväntningar på vad den skulle ge mig, men jag saknade en röd tråd. Jag kände inte att Myrdal behandlade det som han sagt att han skulle behandla, och istället fick jag läsa om hans liv. Det var dock en ganska trevlig upplevelse.
Myrdal verkar ha levt sitt liv som en revolutionär även när det inte fanns något revolutionärt att hämta i ett givet ögonblick. Även då försöker han hävda ideologi i lidandet, trots att det är han själv som bär ansvaret för sitt eget lidande. Han väljer att tacka nej till en lukrativ översättning av en bok, eftersom han tycker att han är en bättre författare än författaren till boken som han skulle översätta. Därefter går han tills fötterna blöder och han hallucinerar vid vägkanten utan någonstans att sova. En sån lidelse och övertygelse, eller hur? Jag har inte läst allt han läst så jag vet inte vilket ideal han slåss för, men utifrån den passagen känns det löjligt. Att han dessutom berättar om hur han led och led som en del i hävdandet av hans purpurröda identitet gör det till hyckleri utöver det att det är korkat.
"Det var vinter. Ty det var alltid vinter när man var ung." s171
"Utan musik och utan sprit skulle detta liv vara outhärdligt." s176
"Man löser ingenting med moral och samvete. (...) Ingenting kostar mindre än ånger." s193
"När jag sitter vid ett restaurantbord med folk upplever jag situationen som ett komplicerat schackspel. Mina ord måste väljas, mitt minspel anpassas, jag måste så utnyttja denna kontakt för att den blir nyttig, förnuftig och nyttig för det förnuftiga." s198
Myrdal verkar ha levt sitt liv som en revolutionär även när det inte fanns något revolutionärt att hämta i ett givet ögonblick. Även då försöker han hävda ideologi i lidandet, trots att det är han själv som bär ansvaret för sitt eget lidande. Han väljer att tacka nej till en lukrativ översättning av en bok, eftersom han tycker att han är en bättre författare än författaren till boken som han skulle översätta. Därefter går han tills fötterna blöder och han hallucinerar vid vägkanten utan någonstans att sova. En sån lidelse och övertygelse, eller hur? Jag har inte läst allt han läst så jag vet inte vilket ideal han slåss för, men utifrån den passagen känns det löjligt. Att han dessutom berättar om hur han led och led som en del i hävdandet av hans purpurröda identitet gör det till hyckleri utöver det att det är korkat.
"Det var vinter. Ty det var alltid vinter när man var ung." s171
"Utan musik och utan sprit skulle detta liv vara outhärdligt." s176
"Man löser ingenting med moral och samvete. (...) Ingenting kostar mindre än ånger." s193
"När jag sitter vid ett restaurantbord med folk upplever jag situationen som ett komplicerat schackspel. Mina ord måste väljas, mitt minspel anpassas, jag måste så utnyttja denna kontakt för att den blir nyttig, förnuftig och nyttig för det förnuftiga." s198
This entire review has been hidden because of spoilers.
June 29, 2008
Myrdal's searing self-analysis became the voice of Europe's disaffected youth in 1968. It seems as relevant, maybe even more so, in today's world. He ends the book with an indictment of Western intellectuals, "We are not the bearers of consciousness. We are the whores of reason"
Displaying 1 - 8 of 8 reviews