Die Tennisspieler: Erzählungen

by Lars Gustafsson

The Austin, Texas, 1974. A Visiting Professor of Swedish Literature at the University of Texas, quite uncoincidentally named Lars Gustafsson, is teaching a seminar in nineteenth-century European thought and quietly perfecting his game of tennis. His serenity is tested by a sudden series of bizarre events that turns The Tennis Players into a delightful romp through modern-day academe.

Genres: Fiction, Novels, Scandinavian Literature, Roman, Swedish Literature, Literature

140 pages, Paperback

First published January 1, 1977

About the author

Lars Gustafsson was a Swedish poet, novelist and scholar. He completed his secondary education at the Västerås gymnasium and continued to Uppsala University; he received his Licentiate degree in 1960 and was awarded his Ph.D. in Theoretical Philosophy in 1978. He lived in Austin, Texas until 2003, and has recently returned to Sweden. From 1983 he served as a professor at the University of Texas at Austin, where he taught Philosophy and Creative Writing, until May 2006, when he retired. In 1981 Gustafsson converted to Judaism.

Reviews

[Ben · Rating 4 out of 5]

strindberg + nietzsche + wagner + texas politics. should have been 750 pages instead of 75.

[Fabio · Rating 4 out of 5]

Superman never made any money / For saving the world from Solomon Grundy
In trasferta ad Austin, Texas, il protagonista, professore universitario svedese specializzato in letterature scandinave e in conferenze stile "Friedrich Nietzsche e l'Ottocento scandinavo", amante di Wagner e palese riflesso di Gustafsson, scopre le gioie del tennis qualche decennio prima di DFW (che non ho letto, ma va sempre citato per darsi un tono). Dal momento che si tratta di tennis giocato, forse il rimando dovrebbe essere quell'Open di Agassi, che parimenti non ho letto, ma che mi attende da un po'.

Stranamente non pubblicato da Iperborea, questo breve e gustoso libro spazia con agilità dalla descrizione di casuali incontri di tennis con sconosciuti al prospettare nuove e sorprendenti interpretazioni dell'Inferno di Strindberg - da verificarsi tramite abuso di supercomputer militari, molto WarGames ante litteram: qui il Matthew Broderick della situazione è uno dei casuali partner tennistici del narratore. L'elefante! Stavo per dimenticare l'elefante! Il pachiderma entra in scena (o meglio, minaccia di entrare in scena) causando uno scontro di visioni artistiche e un sussulto dello spirito del '68: proteste universitarie per la scelta dell'opera da allestire, Wagner o Verdi, L'oro del Reno o Aida. Tutti questi temi, naturalmente, possono nascondere o meno significati reconditi. Ciò non toglie che la lettura risulta assai divertente.

E Superman? Presto detto...

Io sono assolutamente convinto che ci siano altri pianeti abitati. [...] Per verosimili motivi di pura probabilità, si debbono fare i conti con la possibilità che una parte degli abitanti di altri pianeti possa essere superiore a noi: l'esistenza di esseri intellettualmente e moralmente superiori a noi è un principio che deduco dalla morale piuttosto che dai dati astrofisici. L'eccentrico, innegabilmente dotato che ha creato l'universo, avrebbe commesso un imperdonabile errore etico lasciando che l'umanità ne rappresentasse il livello intellettuale e morale più alto. Ho il sospetto che, in fondo, non vi sia in questo nulla di più complicato di quello che intendeva dire Nietzsche, ma provate a spiegarlo agli studenti americani! «Übermensch» si può ragionevolmente tradurre in inglese solo con «Superman», e Superman non è altro che l'eroe dei fumetti [...]: una specie di poliziotto fascistoide che muta identità, infilandosi una calzamaglia nelle cabine telefoniche, e partecipa a tutte le azioni di polizia di grande emergenza. Un poliziotto di riserva, in altre parole. [...]
Occorre essere prudenti, quando si tengono conferenze agli studenti americani. Altrimenti ci si può facilmente trovare a dire che Friedrich Nietzsche era un tedesco con grandi baffi che ha inventato i poliziotti di riserva. E allora August Strindberg e Georg Brandes verrebbero ridotti a uno svedese e un danese presi da cieca ammirazione per un tedesco che aveva inventato i poliziotti di riserva. Continuando di questo passo, ci accorgeremmo del diradarsi delle presenza ai nostri seminari.

(per inciso, un potenziale essere superiore proveniente da un altro pianeta potrebbe essere affascinato solo da due cose, per il narratore: il Don Giovanni di Mozart e il servizio del tennis - quell'affascinante finestra sull'ignoto che è il servizio del tennis)

https://www.youtube.com/watch?v=EeyhK...

[Albert Nygren · Rating 5 out of 5]

det här Kan Vara den Bästa Boken som Någonsin Skrivits

[målly]

mycket bra ! måste spela tennis snart

[Bjorn · Rating 4 out of 5]

Gustafsson's story about playing tennis and trying to teach Strindberg and Nietzsche in Austin in 1974 is just... fun. Which doesn't mean it's just fun, and there's a lot to it that still resonates even if the technology has moved on a lot; paranoia, secterism, reworking of literary Truths, the fear of technology taking over for us... Hmm, maybe we should just try to feed Inferno into Facebook's algorithms, see what that does. It's not like it could get any worse.

[Audrey Mitchell · Rating 4 out of 5]

Double fault, ace, service, slice with topspin…
Spill coffee, see the sunrise, run for train, buy coffee for friend…
… volley, volley return, forehand down the line.
… run into boss, dodge puddle, give coffee to friend.
42.

[love frisell]

måste läsa om den i maj

[Joe Starnes · Rating 5 out of 5]

This hard to find novel that is translated from Swedish is one of the two best novels you'll find about tennis (Blackballed, by Michael Mewshaw, being the other). I haave looked long and hard, and good tennis novels are few. The beauty of this one is the wild juxtaposition of a Swedish linguistics professor in Austin, Texas, playing tennis with the locals.

[Mind the Book · Rating 3 out of 5]

Tycker så mycket om detta radioprogram http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/... och det ledde mig till romanen. Hittade en Månpocket från 80-talet på Bokbörsen.

[David · Rating 5 out of 5]

Der skandinavische, nicht ganz so verwirrende Pynchon, der es besser als DFW zwischen ihm und Pynchon höchstselbst schafft, eine Erzählung zu schreiben, die Tennis, Trigonometrie und Sturzflut so genial vereint - dabei passiert auf einem Campus in Texas genau so wenig wie in Amherst. Leider ist die Erzählung knapp 900 Seiten zu kurz geraten, jedoch an absurder Realitätsvergewisserung nicht zu überbieten.

[Peter Alzén · Rating 5 out of 5]

underbar liten bok. jag blev väldigt glad av att läsa den lite underfundiga berättelsen om en man som undervisar i skandinavisk litteratur men vill helst spela tennis. han förespår även AI men kanske har lite för hög framtidstro om Frisbeens framtid.

[Prince Mendax · Rating 4 out of 5]

så somrig! och helt ljuv ändå. trevlig! snäll!

[Ja, naturligtvis · Rating 4 out of 5]

Rawwwr så kontinental och sleek!

[Amelia · Rating 5 out of 5]

Jag vet inte om jag är förmögen att sammanfatta denna korta roman, därför nöjer jag mig med några korta kommentarer.
Bland annat lyckas Gustafsson porträttera tennis på ett sådant sätt att även en otroligt idrottsskygg person som jag själv fann det intressant att läsa om sporten. I en kommentar i slutet av boken skriver Gustafsson att en motspelare han träffar använde tennis som ett sätt att lära ut livets konst och det är i allra högsta grad riktigt för Gustafsson.
Biten om Strindberg och Pietziewzskoczsky är fantastiskt underhållande och jag önskar så innerligt att Tennisspelarna hade varit längre för att man på så sätt skulle kunna få läsa mer om denna säregna historia. Det litterära knepet att inte avsluta en historia är förvisso otroligt effektfullt, framför allt för att få igång mina tankar och för att få mitt tänkande att stanna kvar hos boken efter att jag läst klart den.
Nu återstår att läsa Marit Furns Skuggan som kanske kan dämpa mitt begär efter mer om Strindberg och Pietziewzskoczsky!

[Stefan Pettersson · Rating 5 out of 5]

Lars Gustafsson skriver på ett sätt som tilltalar mig. I denna bok varvas grundhistorien med hans kärlek för tennis, eller är det tvärtom eller kanske rent av samma sak? Jag vet inte men det är väl det som fascinerar mig.

[Vladimir Caraballo Acuña · Rating 4 out of 5]

Es lo primero que leo de Gustafsson y quiero leer más. En esta pequeña novelita desenfunda herramientas que son, sin duda, las de un gran escritor: alternar escenarios y situaciones de manera balanceada, crear suspensos diminutos y delicados que no siempre se resuelven, un suficiente grado de ironía y, fantástico para mi gusto, un interesante viejo cascarrabias. El problema con esta novela es que ¡es muy corta! Suele uno quejarse (aquí lo he hecho) de novelas demasiado largas, y no es usual hacerlo de las que son muy breves. Pero es que la brevedad es un arte que implica acotar y montar justo lo necesario para no dejar cosas en el aire y para, al mismo tiempo, que lo no contado (ya se sabe) dé forma a la historia. Pero aquí lo que no se cuenta hace falta, crea ausencia en lugar de coherencia. A mí parecer, hay un error de cálculo ahí, un error en la planeación del alcance de la novela. Como sea: la disfruté mucho y continuaré con Gustafsson.

[Simon Granqvist · Rating 5 out of 5]

En fascinerande berättelse om en kort period i Lars Gustafsson händelserika liv. Några särskilt utvalda dagar i Austin, Texas, skildras här på ett beundransvärt sätt. Att beskriva tennisserven på en sida på det sättet Gustafsson gör är verkligen fantastiskt; man ville bara läsa mer om allt han satte ord på, trots den till synes simpla handlingen. En fin läsupplevelse!

[Bobbolinan · Rating 4 out of 5]

Underbart puttrigt rolig. Men visst kunde de väl i nytrycket bara ha tagit bort n-ordet? Speciellt när författaren själv längre fram i boken beskriver personer som svarta och inte det.

[Mauricio Montenegro · Rating 4 out of 5]

Un joven profesor sueco pasa una temporada en la Universidad de Austin, Texas, dando un curso sobre cultura europea. Entre las lecturas y los paseos por el campus, descubre una cancha de tenis en la que juegan los aficionados locales y se une a ellos. El recuento de esta temporada en la memoria del narrador es la emotiva despedida a la vitalidad de la juventud: el placer de un cuerpo capaz de danzar sobre el polvo de ladrillo, de devolver un saque a cien kilómetros por hora; pero también la capacidad de debatir las ideas de Nietzsche en tres idiomas, el placer intelectual en su cima. El arco narrativo de estas memorias felices deriva entre una inusual protesta universitaria y las consecuencias surrealistas de una investigación literaria sobre Strindberg (que conecta con los primeros usos militares de la inteligencia artificial, en los años setenta). Es una novela divertida y evocadora. Me sorprende lo poco traducido que está Gustafsson al español.

[Annetten · Rating 4 out of 5]

Svag fyra.

[Eva · Rating 4 out of 5]

En liten bok med luftig text, där inte ett ord är onödigt. Jag tycker väldigt mycket om Gustafssons 'personliga' tilltal. Han småpratar med läsaren, och associerar fritt mellan ämnen som rent ytligt inte har något med varann att göra, men också kan ha det ifall man vill fundera vidare. Viktigast är att dessa associationer hela tiden roar mig. Lika viktigt är att Gustafsson skriver så målande bildrikt. Jag är inte det minsta intresserad av tennis, annat än metaforiskt, men han lyckas ändå måla upp bilder i ultrarapid som är rena njutningen.

Den här boken tilldrar sig hösten 1974, och det finns stora möjligheter att associera till Watergate-skandalen och Vietnamnkriget, även om dessa händelser aldrig nämns. 1970-talet var också kalla kriget och oljekris och annat högst aktuellt. Allt är nedkokat till personliga, lokala metaforer. Vad som nämns är 1968, som en association till 1848. "I det ögonblicket insåg vi att året 1968 aldrig hade dött i våra hjärtan". Hade det gått att anklaga och avsätta en president före år 1968?

[Oskar Brandt · Rating 5 out of 5]

Brilliantly psychedelic and humouristic novel about a year abroad at a university in Austin, Texas, for a Swedish Nietsche expert. The protagonist learns a lot about life by for example playing tennis on his spare time.

[Jacob Granqvist · Rating 5 out of 5]

I all sin enkelhet var detta en fenomenal bok med ett stort djup inunder de vardagliga händelserna. Tennisbollen som hänger i luften i ett helt kapitel, människorna som dör helt tyst och computorn som står och tuggar i evinnerligheten.

[Joanna Norell · Rating 4 out of 5]

a refreshing semi-selfbiographical book, that is satiric and harmonic. Sometimes he made me feel the wind under the pecanothrees on the tennis court...

[Mattias Ek · Rating 5 out of 5]

I Tennisspelarna följer vi Gustafssons självbiografiskt influerade berättarjag genom ett soldränkt Austin, i rollen som gästforskare inom nordisk litteratur vid Texas University. ”Lars G” föredrar att gå upp tidigt, slänga sig på cykelsadeln, för att inleda dagen på tennisbanan innan resten av tiden upptas av akademiska föreläsningar, seminarier och samtal. Han är en uppskattad föreläsare, för stunden återigen försjunken i Strindbergs Inferno.

En dag dyker en bokmal till doktorand upp och påstår sig ha funnit ett bortglömt polskt dokument, längst in i universitetets bibliotek, med potential att omformulera betydelsen av hela Strindbergs litterära gärning. Fyndet väcker en ambivalent förtjusning hos Lars. Ständigt beväpnad med sin Nietzsche, antar han utmaningen att gräva djupare i det nyfunna dokumentets ursprung och legitimitet.

Under en av flera poetiskt skildrade tennismatcher stiftar Lars bekantskap med en hjälpsam matematiker verksam inom det amerikanska försvaret. Genom sin position har han tillgång till tillräckligt med datakraft för att dekonstruera det nyfunna dokumentet och kombinera dess innehåll med Strindbergs Inferno. Lars nya bundsförvant visar honom vägen ner i underjorden, i en scen som hämtad ur en John Le Carré-roman, på jakt efter orakeldatorn som besitter processkapaciteten att förnimma den kontextoberoende Sanningen.

Lars Gustafssons femtio år gamla kortroman framstår i många avseenden som förvånansvärt aktuell. Tennisspelarna fungerar som ett underfundigt tidsdokument över kalla krigets 70-tal. En period när den geopolitiska oron var allnärvarande och den bipolära världsordningen tog sitt uttryck i, förutom den väldokumenterade rymdkapplöpningen på 60-talet, massiva investeringar i militär och teknologisk kapacitet. Genom den amerikanska forskningsmyndigheten DARPA utvecklades både sofistikerade datorer och ARPANET – föregångaren till dagens internet. Tilltron till allvetande datasystem var närapå total och rimmar således med dagens förhoppningar på framstegen inom artificiell intelligens.

Därutöver är det ovanligt att en så underhållande bok, lätt som en fjäder, och med en upplevd lästid lika kort som tiden tennisbollen vilar i luften vid en serverörelse, inbjuder till så påtaglig filosofisk reflektion. Onekligen ett serve-ess till idéroman.

[Eliaspallanzani · Rating 2 out of 5]

"Il Tennis, Strindberg e l'elefante", di Lars Gustafsson, è un racconto del 1979, pubblicato in Italia nel '91, che descrive la vita di un professore di letteratura del nord europa in Texas. L'autore si sente molto intelligente e ci tiene a far sapere che ne sa a pacchi di Nietzsche ma anche di cibernetica e, si capisce, di tennis. Tutti i conoscenti del protagonista del resto sono forti e disinteressati giocatori di tennis, studenti brillantissimi che scoprono documenti eccezionali, giovani geni del tennis e del computer che godelizzano testi e giocano con computer capaci di scatenare la terza guerra mondiale, ragazze nicciane squattrinate e molestate da un direttore d'orchestra italiano che puzza d'aglio. Il racconto, per molti versi, è insignificante, per quanto (qualcuno direbbe) scritto "bene". L'unica parte che fa un po' sorridere è la descrizione di un eccidio nel campus ad opera del (già allora solito) sparatore solitario.

Strindberg c'entra soltanto perché uno studente trova appunto un libretto che dimostrerebbe come "Inferno" non sia un delirio ma una cronaca puntuale di fatti realmente accaduti.

Ci sono anche (nel 1979) delle considerazioni sull'influenza della politica sulle università americane. Considerazioni che dovrebbero essere buffissime, nelle intenzioni dell'autore, e che invece mostrano come egli sia sostanzialmente convinto che gli americani sono degli imbecilli, nonostante si affanni a descriverli come dei geni.

[Deiv · Rating 5 out of 5]

As avid tennis enthusiast and sports bettor, I would highly recommend placing your wagers on the top-ranked players in the game https://tennisconnected.com/home/2023... . Names like Roger Federer, Rafael Nadal, and Novak Djokovic consistently dominate the tennis scene with their exceptional skills and remarkable achievements. Their unparalleled talents, unwavering determination, and consistent success on the court make them the best tennis players to bet on. With their proven track record of winning Grand Slam titles and their impressive form, these players are sure to provide thrilling matches and lucrative betting opportunities for tennis fans and bettors alike.

[Horatio · Rating 3 out of 5]

Kann man nett nebenbei mal lesen. Es ist auch ein sehr elegantes und feines Büchlein. Aber letztlich "airport literature". Vielleicht bin ich da zu streng. Aber viel gegeben hat es mir tatsächlich nicht. An Themen ist drin vor allem:

- Kulturunterschied zwischen dem reichen prä-1989-Westeuropa und den USA (wirkt aber wie ein Luxusproblem, wobei der Autor immerhin nicht in Antiamerikanismus verfällt, sondern nur ein paar unreflektierte Spitzen gegen den Vietnamkrieg setzt);

- Strindbergs Leben und die europäische Kultur im 19. Jahrhundert.

Was mich irritiert hat: die exponierte und sehr plastische Beschreibung schwarzer Menschen. Das liest sich, als wäre es hundert Jahre früher geschrieben worden,

[Henrik Warne · Rating 3 out of 5]

Jag har sett Tennisspelarna rekommenderas många gånger, så nu gjorde jag slag i saken och lånade den på biblioteket. Det är en kort bok (127 sidor) som utkom 1977, och den handlar om när författaren är gästprofessor i Austin, Texas. ”Handlar om” förresten, mycket är nog sant, men mycket är säkerligen också fabulerat – men det gör inget.

Bland annat avhandlas tennis, Strindberg, klassisk musik, universitetspolitik, och övervakning av luftrum med ”computers” för att upptäcka inkommande kärnvapenmissiler från Sovjet (denna del har starka ”War Games”-vibbar).

Tyvärr levde den inte upp till mina förväntningar, även om den är ganska charmig, och författaren får ihop det rätt snyggt på slutet.

[Nicolás Rodríguez Sanabria · Rating 1 out of 5]

Se lo compré de navidad a mi suegra porque está obsesionada con el tenis y nada, voy a quedar como el Grinch, no se debería llamar "Los tenistas" sino "Voy a escribir sin forma ni incisión un pedazo de mi vida que solo va a tener verdadero significado para mí porque fue mi vida y solo a mí podría interesarme y al final, cuando me canse, concluyo en dos páginas todas las historias que empecé —y que no llegaron a nada— y le pongo el primer título que se me venga a la cabeza". No es un tarro absoluto, de pronto merecía dos estrellas, pero le resto porque me salió flojo el regalo.