Hösten 1963 utkom Katarina Taikons debutbok Zigenerska. Hon var 31 år, hade nyligen lärt sig läsa och skriva och blev över en natt talesperson för romernas kamp för lika rättigheter i Sverige. Tillsammans med andra aktivister och kulturpersonligheter kämpade hon för att tömma tältlägren som romer bodde i och för deras rätt till skolgång. Hennes krav på inkludering väckte starka reaktioner, både på grund av ren fientlighet mot romer men även utifrån en idé om att romer varken kunde eller ville leva inom det moderna samhällets ramar. Katarina Taikons livsprojekt blev att utmana den synen.
Katarina Taikon (1932-1995) föddes i ett tält utanför Örebro. Hon är mest känd för sin självbiografiska barnboksserie om Katitzi. Den dag jag blir fri är den första biografin om henne.
Det jag får med mig efter att ha läst boken är framförallt en översikt över romernas situation i Sverige under den första hälften av nittonhundratalet. Katarina Taikon kommer boken tyvärr inte särskilt nära. För mycket uppräkningar av namn på kända och okända som kommit Katarina Taikons väg i olika situationer, men bara ett fåtal relationer som har relevans för berättelsen. Intressant att läsa om Ivar Lo Johanssons och Taikons meningsskiljaktigheter.
Läst i littkurs // Väldigt viktig bok om romer. Jag lärde mig mycket och tycker att många borde läsa den. Boken är ibland väldigt skönlitterär och ibland nästan en uppsats. Trots att detta nog upplevs som en brist hos vissa tyckte jag om det väldigt mycket. Det blev en blandning av underhållning och utbildning.
Tyvärr funkade inte riktigt den här boken för mig. Jag ska försöka förklara varför. 1. För en bok om Katarina Taikon var det väldigt lite om henne. Boken var väldigt kort, vilket fick läsupplevelsen att kännas som att det inte fanns tillräckligt med material och därför får 70% (ungefär) handla om andra saker om romers situation i Sverige. Visst det är intressant i sig men har läst andra böcker jag tycket bättre om med exakt samma handling.
2. I början av boken var Katarinas liv i princip en recap av Katitziböckerna, med andra ord kan jag läsa dom.
3. Hur boken var skriven. Det var inget bra flyt. Författaren är journalist och det kändes som att en journalist försöker skriva en bok. Det blev blandat, båda och inget. Styckena hade inget flow och en historia kunde börjas för att sedan sluta lika abrupt (exempel ”så hände det och det och det…. Katarina kunde försvinna ibland och vara spårlöst borta”. Slut på stycke. Nytt stycke med något helt annat). Dessutom kunde det ta lång tid innan författarens egna röst kom in, sen försvann hon, sen kom hon tillbaka. Oftast gällde det intervjuer som kunde vara direkt relevanta till Katarina eller inte alls.
4. Vad var poängen med boken? Att förstå romers situation i Sverige är viktigt för att förstå Katarina Taikons aktivism, det förstår jag. Men det var väldigt otydligt när det var allmän fakta och när hon var direkt inblandad. Mycket namn nämndes, framförallt politiker och läkare, men allt kändes väldigt ytligt. Det hade vart intressant med en analys över hur det är idag, hur hennes aktivism förändrat eller inte lyckades förändra den situation vi har idag.
Något som kom ut av boken var att jag vill läsa fler verk av Katarina Taikon. Jag håller på med Katitzi serien men vill även läsa hennes vuxenböcker. Sen var det lite saker som var intressanta som jag inte hade så bra koll på. Tyvärr kände jag att sättet boken var skriven kunde behövt omarbetats för att skapa ett bättre flow och att det tydligare skulle vara skrivet på ett journalistiskt sätt eller som en roman/biografi.
This book really made me realize how little I know about Swedish politics and history, especially when it comes to the relation of racism. It opened my eyes a bit, but clearly I need to read more on this subject. Want to know more of this subject. Because this is so important, to me and you and everyone else. We need to think of eachother as equals, and always handle others with the same respect that we think we deserve.
An honest reflection of Roma struggles and Katarina's fight for collective equality and understanding. Important, interesting, and empowering; an autobiography, biography, and short story in one.
En intressant bok om en person jag aldrig har hört talas om men som jag fick lära mig mycket av. Det här var en biografi som skulle analyseras i syfte av akademiska studier och det kändes väldigt spännande att få lära mig om en del av Sveriges historia som jag tänker inte är så väldokumenterad och det är romers levnadssituation i landet. Katarina kom från en mycket fattig bakgrund, hennes barnboksserie Katitzi blev väldigt populär och det är bra att den yngre generation var mer öppen att lära sig om henne än den äldre. Mohtadi skriver inte bara om Katarinas historia men även om romers levnadssituation i Sverige i allmänhet, att det fanns en slags romantiserad och nedvärderad syn på den här folkgruppen och hur de lever sina liv. Mycket rasism och det kändes nog som tuffast att läsa kring alla de utmaningar romerna blev tvugna att uthärda på grund av andra världskriget men viktigt ändån att kunna känner jag. Det var inte bara judarna som hade det tufft även om det är det vi automatiskt tänker på när vi tänker andra världskriget.
Att det fanns segregering mellan svenskarna och romerna ledde ju till en oändlig massa rasism och fördomar och vissa blev avvisade för att romerna ansågs vara "orena". Sverige är ett fantastiskt land att bo på av flera olika anledningar men man ska samtidigt aldrig glömma att varje land har sin egen historia om vit makt och rasism och Sverige var verkligen inte oskyldigt när det kommer till romernas historia, om vi nu bara ska prata om romer i detta tillfälle och inget annat. Det är en väldigt bra bok och en fin ögonöppnare för den som inte vet någonting om hur illa romer blev behandlade i västvärlden.
De historiska beskrivningarna sträcker sig från 20 - 90-talet men störst fokus på 40,50 och 60-talet.
Väldigt läsvärd bok! Berättar Sveriges mörka historia kring hur romer behandlas. Det är ingen vacker läsning. Imponeras dock av Katarina Taikons vilja att förändra och förbättra. Det som slår mig mest är att det går att dra tydliga paralleller med vår egen nutid, bara att det inte handlar om romer utan om afghaner och EU-migranter (som förvisso ofta är romer). Historien upprepar sig. När ska vi lära oss att vi är alla människor?
Det här är den första boken jag har läst på svenska. Det var väldigt intressant att lära mig om romer i Sverige, men nu förstår jag att jag borde ha läst 'Katitzi' istället.
Som alla som läste Katitzi när de var små är det mycket igenkänning i den här storyn. Katarina Taikon som vuxen får inte Mohtadi lika bra grepp om, det blir en rätt trist kronologisk historia om en fascinerande människa. Filmen ”Uppbrott” som nämns i boken går att se hos Filmarkivet.
Boken ger en lättläst sammanfattning av romfrågan under början och mitten av förra seklet och av Katarina Taikons liv och gärningar. Jag tycker dock jag lärde känna Katarina mycket mer på djupet genom att läsa Katitzi-böckerna. Gick det inte att ge boken mer liv på djupet?