Mitt psykiatriska liv

by Johan Cullberg

J.C., viktig pionjär inom psykiatrin, berättar om sitt liv. Barndomen tillbringades i ett biskopshem med en far fast förankrad i kristen tro och en andligt sökande mor. Brodern Erland insjuknade i en psykos när J.C. just påbörjat sina medicinska studier, vilket kom att påverka hans yrkesval. Avsikten med boken är enligt J.C. "att spegla ett halvt sekels psykiatri genom mina erfarenheter som både maktlös anhörig och potent aktör"

273 pages, Paperback

First published January 1, 2007

Reviews

[Henrik Thorling · Rating 2 out of 5]

Handen på hjärtat lyckades jag inte avsluta boken (ca 70 sidor från "mål"). Första delen har ett sympatiskt upplägg med levande självbiografiska skisser, varvat med redovisning av intellektuell/professionell utveckling. Och så berättelser om brodern Erland förstås, en slags tragisk spegelbild och följeslagare till författaren. Det är mycket bra. I bokens andra del tas beslutet att låta det personliga stå tillbaka till förmån för en berättelse om psykiatrins framväxt i Sverige utifrån författarens egen karriär. Det blir onödigt blodfattigt och torrt. Känns som författaren inte är klar över vilken bok han egentligen ville skriva. Jag blev tyvärr besviken.

[Niklas · Rating 3 out of 5]

Inte jättespännande, men jag läste den heller inte för att få läsa något rafflande. Jag ville komma närmre berättelsen om den svenska psykiatrin och Cullbergs memoarer lät mig göra det. Jag hade inte så kul under tiden, men jag är glad att jag har läst den.

"Ofta, då jag bromsats upp eller brutit av en mekanisk studie- eller karriärgång, märker jag senare att det har öppnat väsentliga och förnyade perspektiv på tillvaron. Jag kan idag med viss undran nise hur mycket jag strävat efter att hålla det okontrollerade eller osäkra stången genom flit och regelbundenhet. Men den okontrollerade tillvaron har förr eller senare trängt sig på - genom sjukdomsavbrott, överraskande möten eller motgångar i yrkeskarriären. Ofta har jag senare känt hur de stora och oplanerade störningarna i mitt liv inneburit ett uppstannande och därmed möjlighet till reflektion. Dessa erfarenheter har stärkt min upplevelse av att det finns en korrigerande kraft inom oss. Man kan med psykoanalytikern Donald Winnicott kalla det för den "autentiska personligheten". Också Jung har visat hur vårt välplanerade och rationellt inrutade liv, som i så hög utsträckning stöds av det sociala nätverk vi går in i, står i ett komplementärt förhållande till våra behov av känsla och drömmar. Känslodelen i oss väntar på tillfällen av "svaghet" eller öppenhet för att få komma till tals. Sällan välkomnas de särskilt varmt när de kommer. Dröjer man för länge med att ta kontakt med sin "nattsida", som är ett annat av Jungs uttryck, eller om inget naturligt avbrott inträffar, är risken stor att det istället tar sig uttryck i depressionspräglade eller ångestliknande symptom. Dem möter vi om inte förr så under det som kallas medelålderskrisen." s74

"Genom min förmåga att leva i otydlighet behövde jag aldrig ta ställning eller engagera mig på allvar. Det här var ett handikapp, som jag inte förstod vidden av förrän betydligt senare, eftersom det också drabbade min kapacitet för nära relationer." s112

"Utvekling närs genom den kompost som utgörs av tidigare relationers förbrukade och bortglömda idéer" s138

[Monica · Rating 4 out of 5]

Jag har haft boken stående i bokhyllan några år - helt oläst - men gav den ett försök igår. Det första två delarna är av standardsnitt när det kommer till självbiografi och memoarer - förutsägbart och lite väl anekdotbelastat. Vändpunkten kommer i del III som helt ägnas åt svensk psykiatrihistoria från 50-talet och framåt - framförallt med fokus på psykoanalysens in och ut ur sjukhusmiljöerna. Cullberg har f ö även en kittlande stil och lätt språkdräkt som andas äldre tiders skolgång - härligt!

[Alice · Rating 4 out of 5]

Första halvan var riktigt, riktigt bra. Sedan övergick berättandet till en saklig redogörelse, bitvis i, vad det verkar som, affekt. Dessutom utan förklaringar för den ej insatte läsaren. Men i sin helhet är boken verkligen läsvärd, en mycket intressant redogörelse för den historiska psykiatrivården i Sverige.