What do you think?
Rate this book
Häschen in der Grube
Ein radikaler Roman, der die Macht der Männer über die Frauen zeigt
Die Freundinnen Emma und Julia sind in den Achtzigerjahren zwölf Jahre alt. Julia lebt mit ihrem Bruder in einer Familie mit gutbürgerlicher Fassade, doch ihr Vater Carl ist gewalttätig und unberechenbar, ihre Mutter Gisela leidet still vor sich hin und hat den Draht zu den Kindern verloren. Emma hingegen wächst bei ihrer alleinerziehenden und unkonventionellen Mutter Annika auf, die meist ein offenes Ohr für die Sorgen der Mädchen hat. Als die Sommerferien sich dem Ende zuneigen und eine Hitzewelle über Stockholm liegt, taucht auf einmal ein Mann im Wald auf. Sein plötzliches Erscheinen fasziniert und erschreckt die Mädchen gleichermaßen und läutet einen Strudel von Ereignissen ein, der das Leben der beiden für immer verändert.
Ein Roman, der zeigt, wie wenig die Gesellschaft in der Lage ist, Mädchen und Frauen vor gewalttätigen Männern zu schützen.
Die Freundinnen Emma und Julia sind in den Achtzigerjahren zwölf Jahre alt. Julia lebt mit ihrem Bruder in einer Familie mit gutbürgerlicher Fassade, doch ihr Vater Carl ist gewalttätig und unberechenbar, ihre Mutter Gisela leidet still vor sich hin und hat den Draht zu den Kindern verloren. Emma hingegen wächst bei ihrer alleinerziehenden und unkonventionellen Mutter Annika auf, die meist ein offenes Ohr für die Sorgen der Mädchen hat. Als die Sommerferien sich dem Ende zuneigen und eine Hitzewelle über Stockholm liegt, taucht auf einmal ein Mann im Wald auf. Sein plötzliches Erscheinen fasziniert und erschreckt die Mädchen gleichermaßen und läutet einen Strudel von Ereignissen ein, der das Leben der beiden für immer verändert.
Ein Roman, der zeigt, wie wenig die Gesellschaft in der Lage ist, Mädchen und Frauen vor gewalttätigen Männern zu schützen.
376 pages, Paperback
First published January 1, 2010
101 people want to read
About the author
Maria Sveland
20 books43 followersMaria Sveland (born 1974) is an author and journalist from Sweden, best known for the 2007 book Bitterfittan (a title which is a Swedish compound noun, and could be translated either as The Bittercunt or The Bitter Cunt, or, less literally, The Bitterbitch or The Bitter Bitch).
Bitterfittan is, according to Sveland, not an autobiography but rather a work inspired by her own experiences. The book criticizes the institutionalized nuclear family from a feminist perspective, pointing out issues such as women's unpaid domestic labor, sexual violence, and the disproportional male/female use of parental leave.
Bitterfittan is, according to Sveland, not an autobiography but rather a work inspired by her own experiences. The book criticizes the institutionalized nuclear family from a feminist perspective, pointing out issues such as women's unpaid domestic labor, sexual violence, and the disproportional male/female use of parental leave.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 16 of 16 reviews
November 8, 2023
das buch war so schlimm ich hab soo oft heulen müssen
aber total tolles buch ich liebe die autorin halt
aber total tolles buch ich liebe die autorin halt
April 30, 2024
ENGLISH VERSION BELOW
----------------------------
Leseempfehlung von Lily – danke!
Dies ist eines jenes Bücher, bei dem man den Einband meines Erachtens nach ignorieren muss.
Maria Svelands Schreibweise fesselt von Beginn an mit einer unnachgiebigen Intensität. Durch Rückblenden und parallele Erzählstränge gewinnt die Erzählung an Vielschichtigkeit. Immer, wenn man glaubt, die Geschichte könnte nicht mehr schlimmer werden, langsam muss es sich für Julia bessern, passiert noch etwas. Dabei bleibt die Erzählung aber immer realistisch. Es wirkt nie übertrieben oder nach einem verzweifelten Autorinnenversuch immer extra noch eines drauf zu legen.
Das Buch macht wütend! Man möchte Behören, Polizei und Gesellschaft so lange rütteln, bis sie endlich aufwachen und sich Dinge ändern. Zeitgleich möchte man sich im Bett verkriechen und für Julia und alle jene, für die sie steht, weinen.
Es ist keine leichte Geschichte, aber auf jeden Fall eine lesenswerte.
----------------------------
----------------------------
Recommended by Lily - thank you!
Maria Sveland's writing captivates from the start with an unrelenting intensity. Flashbacks and parallel storylines add complexity to the narrative. Every time you think the story couldn't get any worse, that things must be slowly getting better for Julia, something else happens. However, the narrative always remains realistic. It never seems exaggerated or like a desperate author's attempt to go the extra mile.
The book makes you angry! You want to shake the authorities, the police and society until they finally wake up and change things. At the same time, you want to crawl into bed and cry for Julia and all those she stands for.
It's not an easy story, but definitely one worth reading.
----------------------------
Leseempfehlung von Lily – danke!
Dies ist eines jenes Bücher, bei dem man den Einband meines Erachtens nach ignorieren muss.
Maria Svelands Schreibweise fesselt von Beginn an mit einer unnachgiebigen Intensität. Durch Rückblenden und parallele Erzählstränge gewinnt die Erzählung an Vielschichtigkeit. Immer, wenn man glaubt, die Geschichte könnte nicht mehr schlimmer werden, langsam muss es sich für Julia bessern, passiert noch etwas. Dabei bleibt die Erzählung aber immer realistisch. Es wirkt nie übertrieben oder nach einem verzweifelten Autorinnenversuch immer extra noch eines drauf zu legen.
Das Buch macht wütend! Man möchte Behören, Polizei und Gesellschaft so lange rütteln, bis sie endlich aufwachen und sich Dinge ändern. Zeitgleich möchte man sich im Bett verkriechen und für Julia und alle jene, für die sie steht, weinen.
Es ist keine leichte Geschichte, aber auf jeden Fall eine lesenswerte.
----------------------------
----------------------------
Recommended by Lily - thank you!
Maria Sveland's writing captivates from the start with an unrelenting intensity. Flashbacks and parallel storylines add complexity to the narrative. Every time you think the story couldn't get any worse, that things must be slowly getting better for Julia, something else happens. However, the narrative always remains realistic. It never seems exaggerated or like a desperate author's attempt to go the extra mile.
The book makes you angry! You want to shake the authorities, the police and society until they finally wake up and change things. At the same time, you want to crawl into bed and cry for Julia and all those she stands for.
It's not an easy story, but definitely one worth reading.
February 9, 2013
Oh, this book made me angry. Not at the book, however - it was pretty damn brilliant - but at men.
Emma and Julia are two 12 year old girls growing up in the 1980s - more or less happily, you'd think, until Julia is raped after a party and it becomes apparent that her father has been sexually abusing her for a while now.
When I was a teenager I read a few books about that topic. It's been a while, obviously, but I still felt that the focus of the book was different. I hope I can put this in a way that makes sense - while it does deal with the sexual abuse and violence itself as well, it's not just about the abuse itself, meaning you could perhaps think, "Oh, well, that's horrible, that poor girl." No, the book has a grander scope, showing *very* well the power imbalance in our society by showing the impact the abuse has on all the women surrounding Julia - her friend Emma, Emma's mother, Julia's mother, Emma's grandmother. And it shows the utter powerlessness of women, even though they're giving their all, but they don't seem to stand a chance, even when they're working together.
Even though it's set in the 80s, the sad fact that not much has changed until then. And isn't that depressing?
I loved that book though. I would have preferred it without the 3 or so short chapters told from Julia's father's POV - it was unnecessary and I don't care what he's thinking, he's a rapist who needs to die. Yeah, there goes my former pacifist self. Seriously - I'm reading another book right now where a woman killed her abusive husband and when she killed him I was cheering her on. Because the sad thing is that often, no one will help women even if they ask for help. (Which is a difficult thing in itself because of the blame we assign to ourselves even though we're the victims.) Yeah, okay, really, I'm angry.
Something else - the portrayal of female relationships - friendships and not-friendships - was very well done. Especially the friendship between Emma and Julia and the way it shifts felt very real, and hurt because of that.
The point is, this is a really good book. Four stars rather than five because in the end it felt either too rushed or unfinished, but I really want to applaud it for the female perspectives and how it never becomes - it's not a book that wants you to feel pity, it wants you to be angry. And it accomplishes that very well.
When my (male) colleague saw me reading it he said, "You and your feminist propaganda." He said it as a joke, but it still pissed me off and I told him so. I think every woman should read books like that at least once. It doesn't mean you can't enjoy other genres - like romance - but you can see and read everything more critically and just become aware of the shit that's still happening to women everywhere, and maybe learn to not take it anymore.
Yeah, still angry.
Emma and Julia are two 12 year old girls growing up in the 1980s - more or less happily, you'd think, until Julia is raped after a party and it becomes apparent that her father has been sexually abusing her for a while now.
When I was a teenager I read a few books about that topic. It's been a while, obviously, but I still felt that the focus of the book was different. I hope I can put this in a way that makes sense - while it does deal with the sexual abuse and violence itself as well, it's not just about the abuse itself, meaning you could perhaps think, "Oh, well, that's horrible, that poor girl." No, the book has a grander scope, showing *very* well the power imbalance in our society by showing the impact the abuse has on all the women surrounding Julia - her friend Emma, Emma's mother, Julia's mother, Emma's grandmother. And it shows the utter powerlessness of women, even though they're giving their all, but they don't seem to stand a chance, even when they're working together.
Even though it's set in the 80s, the sad fact that not much has changed until then. And isn't that depressing?
I loved that book though. I would have preferred it without the 3 or so short chapters told from Julia's father's POV - it was unnecessary and I don't care what he's thinking, he's a rapist who needs to die. Yeah, there goes my former pacifist self. Seriously - I'm reading another book right now where a woman killed her abusive husband and when she killed him I was cheering her on. Because the sad thing is that often, no one will help women even if they ask for help. (Which is a difficult thing in itself because of the blame we assign to ourselves even though we're the victims.) Yeah, okay, really, I'm angry.
Something else - the portrayal of female relationships - friendships and not-friendships - was very well done. Especially the friendship between Emma and Julia and the way it shifts felt very real, and hurt because of that.
The point is, this is a really good book. Four stars rather than five because in the end it felt either too rushed or unfinished, but I really want to applaud it for the female perspectives and how it never becomes - it's not a book that wants you to feel pity, it wants you to be angry. And it accomplishes that very well.
When my (male) colleague saw me reading it he said, "You and your feminist propaganda." He said it as a joke, but it still pissed me off and I told him so. I think every woman should read books like that at least once. It doesn't mean you can't enjoy other genres - like romance - but you can see and read everything more critically and just become aware of the shit that's still happening to women everywhere, and maybe learn to not take it anymore.
Yeah, still angry.
July 19, 2023
superbuch ich liebe maria svelands art menschen zu schreiben frauen und maedchen kann sie toll schreiben manchmal haengt mir das so raus wie fad und flach und wannabe deep frauencharaktaere geschrieben werden alles nur huebsch und tragisch das buch haette vielleicht laenger sein koennen das ende war dann sehr rasch aber trotzdem super buch 📖
March 6, 2019
Jeg ved egentligt ikke hvad jeg forventede da jeg startede på historien. Ihvertfald ikke dét, det viste sig at blive. Det er en historie om to piger, hvor den ene bliver udsat for noget frygteligt og den anden som ikke ved det.
Jeg er en lille smule frustreret over historien, ikke selve emnet, men måden det bliver håndteret på. Jeg kan følge Julia langt hen af vejen, tavsheden og indelukketheden, men to tredjedele inde hopper kæden af. Sveland får bygget historien godt op, men ligesom det hele begynder at få noget kød på sig, så springer hun videre til noget helt andet. Hele det drama omkring Annika, Gisela og Carls stopper bare brat. Ingen forklaring, ingen lille bemærkning om hvad der er sket med dem. Sveland springer direkte over det Julia og hvordan hun inde i sin følelsesløse boble ødelægger sig liv og i sidste ende smider det væk. Det giver et knæk i historiens kurve, og virker endnu mere plat med den "dybe" tvetydige og postuleret poetiske slutning.
Sveland starter på en god fortælling og skildring af, hvordan seksuelt overgreb på børn rammer alle i nærheden, og så er det som om hun begyndte at kede sig og skrev en lallende slutning. Jeg er ikke imponeret.
Jeg er en lille smule frustreret over historien, ikke selve emnet, men måden det bliver håndteret på. Jeg kan følge Julia langt hen af vejen, tavsheden og indelukketheden, men to tredjedele inde hopper kæden af. Sveland får bygget historien godt op, men ligesom det hele begynder at få noget kød på sig, så springer hun videre til noget helt andet. Hele det drama omkring Annika, Gisela og Carls stopper bare brat. Ingen forklaring, ingen lille bemærkning om hvad der er sket med dem. Sveland springer direkte over det Julia og hvordan hun inde i sin følelsesløse boble ødelægger sig liv og i sidste ende smider det væk. Det giver et knæk i historiens kurve, og virker endnu mere plat med den "dybe" tvetydige og postuleret poetiske slutning.
Sveland starter på en god fortælling og skildring af, hvordan seksuelt overgreb på børn rammer alle i nærheden, og så er det som om hun begyndte at kede sig og skrev en lallende slutning. Jeg er ikke imponeret.
May 29, 2025
Det är bra, hur berättelsen dras framåt och obehaget växer stegvis. Att skriva ur ett ungdomsperspektiv utan att det blir fånigt är inte lätt men i den här boken känns den kraften starkt, ibland såpass att det smittar av sig lite på de vuxna. Det växlar mellan de olika personerna i boken och vi får lära känna dem en och en. Det är en smärtsam berättelse om mäns eviga jävla våld mot kvinnor och barn. Men också om kampen för att stå upp mot det, kvinnor som hjälper varandra osv. Jag förstår ju att det är detta vi vill ta upp här och det är förbannat viktigt, men kan stundtals tycka att de skarpa kontrasterna i karaktärerna känns lite överdrivna på gränsen till fåniga. Att Annika måste vara så dekadent medan Gisela först är så tillrättalagd och perfekt för att dölja all skit osv, sådana grejer hänger jag upp mig på för det känns inte trovärdigt. Det blir så övertydligt som karaktärer på film.
Äh jag vet inte. Jag hade ingen aning vad jag gav mig in på när jag började läsa den här boken men blev varse om att det inte var en mysbok ganska omgående och då var det liksom försent.
Nu ska jag läsa något ofarligt och glatt!
Äh jag vet inte. Jag hade ingen aning vad jag gav mig in på när jag började läsa den här boken men blev varse om att det inte var en mysbok ganska omgående och då var det liksom försent.
Nu ska jag läsa något ofarligt och glatt!
March 10, 2025
En av de bästa böcker jag läst. Så fin, så sorglig, så fantastisk.
September 26, 2015
Svart, svart, svart. Och när man är övertygad om att det inte kan bli värre så blir det värre. Varje gång man blir lättad över att det verkar lösa sig blir det värre.
Maria Svedlands berättarstil fångar och håller fast läsaren i ett järngrepp från första sidan. Tillbakablickar och bihandlingar ger historien och boken ett djup och samtidigt en förståelse för även de mest vidriga och trasiga karaktärerna.
Vid vissa tillfällen vill jag bara lägga ifrån mig boken och gömma mig under ett täcke och blunda för samhällets kyla och vidrighet och tröstar mig med att det iallafall har blivit något bättre sen 1988, samtidigt som en hel del tyvärr fortfarande är lika skevt som i boken, även om den är tillspetsad.
Handlingen är fylld av hat mot samhället och auktoriteter och myndigheter som inte gör sitt jobb och/eller helt kallt hänvisar till regler, samtidigt som den ger stöd och en röst till de svagaste och mest utsatta i samhället; unga flickor som utsätts för övergrepp och som blir ifrågasatta.
Maria Svedlands berättarstil fångar och håller fast läsaren i ett järngrepp från första sidan. Tillbakablickar och bihandlingar ger historien och boken ett djup och samtidigt en förståelse för även de mest vidriga och trasiga karaktärerna.
Vid vissa tillfällen vill jag bara lägga ifrån mig boken och gömma mig under ett täcke och blunda för samhällets kyla och vidrighet och tröstar mig med att det iallafall har blivit något bättre sen 1988, samtidigt som en hel del tyvärr fortfarande är lika skevt som i boken, även om den är tillspetsad.
Handlingen är fylld av hat mot samhället och auktoriteter och myndigheter som inte gör sitt jobb och/eller helt kallt hänvisar till regler, samtidigt som den ger stöd och en röst till de svagaste och mest utsatta i samhället; unga flickor som utsätts för övergrepp och som blir ifrågasatta.
March 14, 2016
Jag blev lite överraskad över hur bra den var. En intressant och gripande historia om två flickors liv, men också om alla runtomkring de. Obehagligt att läsa om hur mycket det samhälle vi lever i kan förstöra kvinnors liv. Väldigt skrämmande. Men definitivt en bra bok. Också en väldigt intressant vinkel Sveland har i den här boken. Inte detaljer om övergreppen, utan fokus på samhället och kvinnorna runt om.
January 26, 2014
Så jävla sorglig. Så jävla jobbig att läsa. Så jävla bra.
July 4, 2013
A great and important novel on violence against girls and women. Unputdownable. There is a subtle suspense on every single page.
March 21, 2014
En bok som gjorde mig glad, arg och ibland hatisk. Var man inte feminist innan så lär man vara det när man vänder de sista sidorna.
August 13, 2014
Usch, ingen feelgood direkt. Realistisk och skrämmande. Hemska saker händer de två flickorna och deras familjer. Bra skriven.
Read
January 20, 2016AAARGH! Så sjukt äcklig. Men bra. Fy fan. Män är djur.
August 13, 2013
3.5/5
Displaying 1 - 16 of 16 reviews