Pjäsen Sju tre skrevs av Lars Norén i samarbete med tre tungt kriminella män. Två av dem var nazister. Dagen efter den sista föreställningen av Sju tre rånade en av dem, Tony Olsson, Östgöta Enskilda Bank i Kisa, och deltog också i morden på de två poliserna i Malexander.
Journalisten Elisabeth Åsbrink har skrivit en avslöjande bok om ett av de mest omdebatterade teaterprojekten i Sverige och om de brutala morden på två polismän i Malexander våren 1999. Här får vi en unik insyn i vad som egentligen hände bakom kulisserna; de medverkandes skuld och ansvar blottläggs.
Hon har också tagit del av exklusivt arbetsmaterial från Lars Noréns privata arkiv, läst opublicerade dagboksanteckningar och granskat hemligstämplade dokument. Dessutom har hon fått unika intervjuer med alla ansvariga för det kontroversiella projektet. För första gången kan delar av manuset till Sju tre publiceras, bland annat den hårt omdebatterade nionde scenen, där de nazistiska åsikterna uttryckts.
Fanns det ett samband mellan teaterarbetet och morden? Elisabeth Åsbrink ger svaret i sin orädda och utmanande bok.
Jag lyssnade på den här efter att ha fascinerats av filmatiseringen med samma namn på SVT Play. Det här är en så sjukt genomarbetad bok, kunde inte sluta tänka på eller prata om den. Det finns så många myter och plattityder om 7:3 och Malexander, och Åsbrink avtäcker dom på ett så briljant sätt, det är så mycket INFORMATION och det är så helvetes många PERSPEKTIV i den här boken, och så sitter man här med alla korten på hand, bilden har klarnat så mycket det går, och allt som finns kvar är ändå frågor och mer eller mindre kvalificerade gissningar. Och ovanpå det är det som att följa en grekisk tragedi med alla komponenter. Varm rekommendation som facklitteratur som väcker känslor
Våren 1998 skickar en intern på Tidaholmsanstalten ett brev till Lars Norén. I brevet berättas att några interner startat en teatercirkel och att de gillar hans pjäser men att de inte hittat någon text av honom som skulle passa sammansättningen i cirkeln. De undrar om han har skrivit något som skulle passa dem?
Detta är upptakten till (vad jag gissar är) ett av de mest kontroversiella projekten i svensk kriminalvårdshistoria. Lars träffar internerna och beslutar sig för att skriva en pjäs som baserar sig på de samtal de för. Att två av internerna är uttalade nazister är något som Lars inte tänker väja för när han skriver. Projektet växer, och en föreställning som från början var tänkt att visas enbart på Tidaholmsanstalten får möjlighet att turnera i Riksteaterns regi. Detta leder till en hel del allvarliga diskussioner i media. Ett dygn efter att sista föreställningen genomförts sker ett bankrån som avslutas med att två poliser mördas. Bland förövarna återfinns en av skådespelarna.
Elisabeth Åsbrink tar ett imponerande helhetsgrepp genom att ta del av vad som skrevs under den här perioden, samt intervjuar samtliga inblandade och anhöriga. Hur stor relevans har teaterprojektet för de brott som begås under och efter perioden med föreställningen? Hur porträtterades de ansvariga/delaktiga i media? Vem bär ansvar? Alla frågetecken kanske inte rätas ut. vilket kanske inte kan göras i ett så här komplext skeende. Men Åsbrink belyser ur olika aspekter och låter alla inblandade komma till tals. Och som läsare får jag dra mina egna slutsatser, vilket kanske inte är helt lätt ibland.
Man blir stundtals matt när man går djupare och djupare ner i den här tragedin. Samtidigt är det ett så väl genomfört reportage att det är svårt att lägga ifrån sig boken.
Genomarbetat och intressant om pjäsen sju tre och morden i Malexander. Åsbrink låter alla inblandade komma till tals och ge sin version av händelserna men i slutändan så drar hon inga slutsatser, det blir upp till läsaren. När jag läser boken så har jag svårt att förstå hur man kunde låta tre så grovt kriminella män få permission för att spela teater? Hur kan man släppa ut dessa personer för en sådan sak? Hur stor del i det beslutet var Lars Norén och hans stjärnstatus inom kulturen? Verkligheten är komplicerad och den är många tillfälligheter som leder till att saker och ting sker. En intressant bok även om den emellanåt var ganska så seg.
Ett bra dokument. Välskrivet och duktigt genomarbetat. Kan känna att det blir lite torftigt och trött i delar – tycker repitionsdelarna hade kunnat vara ännu längre och efterdyningarna av morden betydligt kortare. Hade och önskat att Åsbrink gick ännu djupare in i de nazistiska rötterna hos grabbarna här och hela 90-talets nazistiska våg, det är det mest intressanta för mig här trots allt. Kanske särskilt med tanke på hur bra koll jag redan hade på det övriga.
Wybranie więźniów z długimi wyrokami za ciężkie przestępstwami do teatralnego projektu okazało się bardzo złym pomysłem. Skazani wykorzystali wydawane lekką ręką przepustki na zaplanowanie i wykonanie rabunków na duże kwoty. Reportaż pokazał pewne słabości szwedzkiego systemu penitencjarnego.
Mkt välskriven. Ett gediget journalistiskt arbete. Alla som var involverade kommer till tals och man får läsa om både pjäsen och Malexander ur många olika synvinklar. Kanske lite för många. Men i det här fallet, som är så komplicerat, så är det bra att Åsbrink verkligen vänder och vrider på allt och alla. Läsvärd men lite tålamodsprövande!