”Jag är min mammas dotter. Dotter till en kvinna. Född att ärva en kamp och en historia levd av generationer kvinnor före mig.”
Ala Riani föddes strax efter den islamiska revolutionen 1979, då shahen störtades och ayatollah Khomeini utropade Iran till en islamisk republik. Natten då Ala kom till världen föll bomberna över hennes hemstad.
I Krigets dotter berättar hon sin familjs historia. Om mor- och farföräldrarnas längtan efter ett fritt Kurdistan, om föräldrarnas kamp mot islamisterna som utfärdat ett krig mot de kurdiska områdena i Iran. Minnen från barndomen och den dramatiska flykten till Sverige varvas med historiska utblickar i kampen för frihet i Kurdistan under 1900-talet.
Krigets dotter är en vacker skildring av en familj och ett folk som lever under ständigt hot och våld.
En personlig skildring av livet i Kurdistan för författaren själv som barn och hennes kvinnliga släktingar, samt vad det innebar att fly till Sverige. Bitvis väldigt intressant, men överlag hade jag svårt att känna en röd tråd och jag fann upplägget något förvirrande.
En personlig historia om sin och sina föräldrars väg till Sverige. En historia som märklig nog inte grep mig tillräckligt. Kanske för att jag kände att deras historia inte var (tragiskt nog) unik. Jag vet inte...