En bok med det största, mäktigaste språk jag läst om inte nånsin så på väldigt länge. Men så är det också om en konung, det handlar, hans resa genom stäpp och öken, en färd genom brännande landskap och över nattliga hav, med den starkt lysande stjärnan som ledande märke i skyn. "Guld tar jag till gåva, hämtat fram ur det mörka, klippfasta berget. Guld tar jag till gåva. Vad annat kan tjäna denne konung? Guld tar jag till gåva. Vad annat kan sinnebilda all min tro, allt hopp jag ställer till det rike han skall härska över?" Jo då, det är en av de vise männen man får följa, hans väg mot Jesus i stallet som ska födas snart. Språket är mäktigt, Bibelstort, med ord i på varje sida i böjda former och arkaiska som jag aldrig stöter på annars: "Skylarnas kapell som vid skördetid randar fälten talar om en mångtalig, till allt gagnelig rikedom. Så bråkas, där skils stam från skärven; så skäktas, där skils tågor och blånor ut från skärven; så häcklas, där linets tågor kammas. Böstas, bräckas, brytas skall det täckeliga linet och dess blanka tågor så till sist bli brukade till drevning, omskapas i spånad och i vävnad." HALLELUJA Lotta Lotass! Tack för det här språket! Jag känner mig helt påfylld av ord och vrängda verb!