What do you think?
Rate this book
Hamilton #11
Madame Terror
Novel: spy, agents, middle east, terrorisme
422 pages, Innbundet
First published January 1, 2006
8 people are currently reading
260 people want to read
About the author
Jan Guillou
98 books692 followersJan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou (born 17 January 1944) is a Swedish author and journalist. Among his books are a series of spy fiction novels about a spy named Carl Hamilton, and a trilogy of historical fiction novels about a Knight Templar, Arn Magnusson. He is the owner of one of the largest publishing companies in Sweden, Piratförlaget, together with Liza Marklund and his common-law wife, publisher Ann-Marie Skarp.
Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.
In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.
From Wikipedia
Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.
In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.
From Wikipedia
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 31 reviews
August 12, 2021
Φαίνεται ότι η μόνη πιθανή λύση του Μεσανατολικού ζητήματος ανήκει στη λογοτεχνία.
Στην αρχή εξηγεί την υπόθεση του υποβρυχίου Κουρσκ, με τρόπο που μπορώ να πιστέψω.
Στην αρχή εξηγεί την υπόθεση του υποβρυχίου Κουρσκ, με τρόπο που μπορώ να πιστέψω.
July 21, 2021
Skulle bare ønske den var lengre.
April 15, 2025
3.5 stars
It’s crazy how some books just keeps getting relevant, time and time again.
This book is like that.
It follows Mouna, a Palestinian agent who gets to command a specially built submarine with a crew consisting of Russians and Palestinians. It is built to be a weapon against the marine army of Israel. And a conflict about building a harbor on the Gaza Strip. And of course America has to get involved.
You can hear how this is basically what’s goin on these days, but about different things I’m the Gaza region.
Oh yeah, Hamas is also name-dropped a bunch of times.
So for a book that was written about 20 years ago, it is crazy relevant nowadays.
The characters were the usual kind of Guillou characters, nothing too special, except my boy Carl Hamilton whom I loved seeing return. It’s wonderful to see him pop up every once in a while in my literary adventures. Seeing his return was the highlight of the book for me, and he hasn’t changed a bit. Wonderful!
The climax of this book was also spectacular. Under seas warfare, sign me and my years of playing CoD campaigns up!
So, I think that if you’ve read the Coq Rogue series, this book is a treat! But you can read it without having read a single one of those books, but if you want a book that’ll still be relevant, and a fascinating look into how it was back in 2005/2006, then this is it!
It’s crazy how some books just keeps getting relevant, time and time again.
This book is like that.
It follows Mouna, a Palestinian agent who gets to command a specially built submarine with a crew consisting of Russians and Palestinians. It is built to be a weapon against the marine army of Israel. And a conflict about building a harbor on the Gaza Strip. And of course America has to get involved.
You can hear how this is basically what’s goin on these days, but about different things I’m the Gaza region.
Oh yeah, Hamas is also name-dropped a bunch of times.
So for a book that was written about 20 years ago, it is crazy relevant nowadays.
The characters were the usual kind of Guillou characters, nothing too special, except my boy Carl Hamilton whom I loved seeing return. It’s wonderful to see him pop up every once in a while in my literary adventures. Seeing his return was the highlight of the book for me, and he hasn’t changed a bit. Wonderful!
The climax of this book was also spectacular. Under seas warfare, sign me and my years of playing CoD campaigns up!
So, I think that if you’ve read the Coq Rogue series, this book is a treat! But you can read it without having read a single one of those books, but if you want a book that’ll still be relevant, and a fascinating look into how it was back in 2005/2006, then this is it!
August 22, 2015
Wow. Denne boka er dårligere enn Star Wars episode 3. Gjenstår hundre sider eller så, men holder ikke ut mer. Det er vanskelig å mobilisere for å i det hele tatt skrive *hvorfor* denne boka er så eksepsjonelt elendig som den er, det føles som fullstendig bortkastede krefter, men når slakt først er slakt, la meg i alle fall oppsummere bittelitt hvorfor:
Guillou lever i en alternativ virkelighet, og han presser den ned over hodet på deg. Han portretterer kjente virkelige personer, som Putin, George W. Bush, Condie Rice, Dick Cheney, Mahmoud Abbas (akkurat som i de senere Hamilton-bøkene, hvor Colin Powell, Boris Jeltsin og en rekke andre figurerte). Det er totalt utroverdig, og fungerer mer som en parodi på forfatteren enn som noe annet. Videre er forfatterens Israel-hat virkelig vanskelig å svelge. For dette er hinsides all redelighet, og jeg vet ikke om "propaganda" er rett ord å bruke heller. Det er propagandistisk, helt klart, men det er så dårlig at det ikke er ufrivillig komisk engang, motsatt visse propagandaframstøt fra f.eks. Pyonyang. Og man skal være omtrent like dum for å tro på Guillou - omenn kun i litterær betydning - som man skal være for å tro på Pyonyang. Videre er forfatteren fortsatt forelsket i dyre fine vaner, og bruker tid på å beskrive halal-maten og den for anledningen installerte KULLGRILLEN ombord på palestinernes russiske ubåt. Kullgrill? Kom igjen'a. Middelaldrende mennesker i dyre italienske klær, sippende de fineste og dyreste viner, fra 13 forskjellige land, kulinarisk bevandret, snobbete som faen, veltrente og utdannet ved de beste universiteter med toppkarakterer: NULL karaktertegning, NULL troverdighet, NULL spenning, KUN forfatterens egne "politiske" moraliseringer og revolusjonsskuffelse. I sitt eget litterære univers kan han få revansje, og han tar den. Det hele er så gjennomskuelig at det ikke er latterlig engang. Eller, kanskje det ville vært det, om det ikke var så nitrist.
Jeg vil heller lese en litterær perle jeg fant under flyttinga, utgitt av AKP-ml mens de sto på høyden, om trening på motstand mot Sovjets kommende invasjon mot Norge. Den kan i det minste ha en viss underholdningseffekt.
Guillou lever i en alternativ virkelighet, og han presser den ned over hodet på deg. Han portretterer kjente virkelige personer, som Putin, George W. Bush, Condie Rice, Dick Cheney, Mahmoud Abbas (akkurat som i de senere Hamilton-bøkene, hvor Colin Powell, Boris Jeltsin og en rekke andre figurerte). Det er totalt utroverdig, og fungerer mer som en parodi på forfatteren enn som noe annet. Videre er forfatterens Israel-hat virkelig vanskelig å svelge. For dette er hinsides all redelighet, og jeg vet ikke om "propaganda" er rett ord å bruke heller. Det er propagandistisk, helt klart, men det er så dårlig at det ikke er ufrivillig komisk engang, motsatt visse propagandaframstøt fra f.eks. Pyonyang. Og man skal være omtrent like dum for å tro på Guillou - omenn kun i litterær betydning - som man skal være for å tro på Pyonyang. Videre er forfatteren fortsatt forelsket i dyre fine vaner, og bruker tid på å beskrive halal-maten og den for anledningen installerte KULLGRILLEN ombord på palestinernes russiske ubåt. Kullgrill? Kom igjen'a. Middelaldrende mennesker i dyre italienske klær, sippende de fineste og dyreste viner, fra 13 forskjellige land, kulinarisk bevandret, snobbete som faen, veltrente og utdannet ved de beste universiteter med toppkarakterer: NULL karaktertegning, NULL troverdighet, NULL spenning, KUN forfatterens egne "politiske" moraliseringer og revolusjonsskuffelse. I sitt eget litterære univers kan han få revansje, og han tar den. Det hele er så gjennomskuelig at det ikke er latterlig engang. Eller, kanskje det ville vært det, om det ikke var så nitrist.
Jeg vil heller lese en litterær perle jeg fant under flyttinga, utgitt av AKP-ml mens de sto på høyden, om trening på motstand mot Sovjets kommende invasjon mot Norge. Den kan i det minste ha en viss underholdningseffekt.
October 23, 2017
This book was a deviation from what I normally read, although I have read quite a few books by Jan Guillou and he's a bit of a hero of mine. I guess I would class this book as a spy-thriller, but it's also quite an interesting vision of what could have happened given a certain set of circumstances. Characters include George Bush, Tony Blair, Thabo Mbeki, Condolezza Rice, Donald Rumsfeld, Mahmoud Abbas etc. They have all been given speaking parts and the ability to tell the truth have been doled out according to real-life characteristics, which makes me wonder where one draws the line between fiction and slander. This for me was the most interesting feature of the book and I would really like to know how much truth an author can get away with, as long as its embedded within the guise of fiction.
Apart from this I struggled with the technical details and the army grades and routines, simply because that world is so far away from mine that I can't visualise it.
Apart from this I struggled with the technical details and the army grades and routines, simply because that world is so far away from mine that I can't visualise it.
November 29, 2007
Nogle gange er det svært at kende forskel på ondt og godt her i verden...
December 20, 2013
Best of the series, I think. Fast-moving story, and great historical context.
February 6, 2015
Her er min anmeldelse av Madame Terror (ekstern lenke):
http://bokbloggeir.com/2015/02/06/ham...
http://bokbloggeir.com/2015/02/06/ham...
August 4, 2025
Jag kan mycket lätt beskriva hur jag kom in på spåret att läsa Technothrillers. Det började med Täcknamn Rainbow av Tom Clancy i skolbiblioteket och fortsatte därifrån med vanan att nästan alltid läsa till maten (även i skolan) med besök till Bokskotten där man kunde få gamla inbundna utgåvor av Tom Clancys böcker för 29 kr styck. Nya böcker köpte jag aldrig; jag hade ofta inte råd och varför skulle jag bekymra mig om en bok som CDON försökte pracka på mig i reklampauserna för Star Trek The Next Generation?
Länge avfärdade jag Madame Terror som Jan Guillous försök att härma Jakten på Röd Oktober men när jag efter en diskussion fick anledning att faktiskt läsa boken så kan jag bara säga att den slutsatsen var alltför generös. Faktum är att kritiken mot boken som spenderat flera månader på den svenska bestsellerlistan varit alltför svag så jag hoppas på att kunna bidra lite på den punkten.
Boken går ut på den föga sannolika premissen att Ryssland bestämmer sig för att sälja en toppmodern ombyggt Ubåt till Palestinierna som sedan använder ubåten för att anfalla den Israeliska flottan; ledda av Viceamiral Carl Hamilton som kommit ur sin exil i USA. Om det här låter fånigt och överdrivet sammanfattat så kan jag bara försäkra er om att det är vad boken går ut på.
Jag hade väl ändå någonstans kunna ursäkta den ovanstående historien om det inte var för att genomförandet av historien är enkel i det extrema. Alla karaktärer som gör någonting för den palestinska saken eller som Jan Guillou personligen verkar gilla beskrivs som trevliga, kompetenta och intelligenta med superb moral kompass.
I motsats beskrivs deras motståndare antingen som naiva, småsinta, ointelligenta, blodtörstiga eller en kombination därav där Israel i allmänhet och George W Bush, Donald Rumsfeld och Dick Cheney i synnerhet får klä flest skott och blir i det närmaste till karikatyrer av sig själva; allt för att hamra in poängen och få hjältarna att se ännu bättre ut.
Det hela görs inte bättre av att många scener som i andra böcker hade varit spännande eller på en del av berättelsen beskrivs helt i förbipasserande. Ett bra exempel är det första anfallet mot Israeliska flottan som beskrivs i efterhand – nästan som att författaren tror att ett anfall är så pass enkelt att det inte ens behöver beskrivas. Besättningen ombord på Ubåten möter inte alls några som helst motgångar, alla är på deras sida, de har goda viner och kolgrillad mat ombord och de enda som verkar ha något emot deras personliga krig är skurkarna. Ingenstans drabbas de av konspirationer eller funktionsfel utan Ubåten seglar glatt halva jordklotet runt och tillbaka.
Teknologin som beskrivs är dessutom så pass kraftfull att ingenting motståndarna har kan ens försöka att matcha den; Ubåten vinner lätt mot allt den ställs inför; börjar med att förnedra Amerikanska och Brittiska örlogsfartyg, sänker Israeliska Ubåtar och vinner lätt ett ”bakhåll” mot amerikanska flottan. Det finns aldrig ett enda ögonblick där man känner att de ombord på Ubåten befinner sig i någon som helst fara utan de fortsätter glatt med sin succétur som om det vore en nöjeskryssning.
Boken faller dessutom i exakt samma fälla som de flesta propagandatexter; nämligen tron att alla i själva verket sympatiserar med den egna saken. Inte nog med att en amerikansk kapten som kapitulerar inför Ubåten får medalj så vägrar flera länder ingripa mot den ”Palestinska Flottan” och tillfångatagna Israeliska ubåtsmän har bara positiva saker att säga om de som slaktat deras kamrater för att inte tala om hur Nelson Mandela själv dyker upp i boken för att sätta ett likhetstecken mellan Palestina och Sydafrika. Desto fånigare blir det när nästan alla Israeler i historien inte alls vill förtrycka Palestina men ändå skrivs det in att attackhelikoptrar dödar en massa fiskare från Gaza där författaren hjälpsamt påpekar att den attacken dödade fler än vad som dog i anfallen mot två Israeliska flottbaser.
Värst av allt är nog ändå hur dåligt skriven boken är. Försvenskningar av engelska termer är vanliga, språket är korthugget på ett sätt som kanske fungerade i Ondskan men som i den här boken misslyckas med att få en involverad i vad som händer och antingen försöker författaren ge karaktärer dialekter genom att stava saker annorlunda eller så tror han på allvar att ”dig” stavas med ett E och ett J vilket jag innerligen hoppas inte är fallet.
Madame Terror är således ingenting annat än dåligt skriven hämndporr. Historien misslyckas med att skapa någon som helst spänning, scener som kunde varit spännande och intensiva blir bara några raders sammanfattning i helt andra sammanhang, alla författaren ogillar beskrivs som inkompetenta lögnare och boken har ingen förståelse för begränsningarna för sjökrigföring eller ens dess grundläggande regler.
Det går inte att under några som helst förhållanden rekommendera att någon läser den här boken av någon som helst anledning och jag kan bara anta att enda anledningen att den alls gavs ut av ett förlag är på grund av Jan Guillous delägande i Piratbolaget. Håll er borta från den här boken.
Länge avfärdade jag Madame Terror som Jan Guillous försök att härma Jakten på Röd Oktober men när jag efter en diskussion fick anledning att faktiskt läsa boken så kan jag bara säga att den slutsatsen var alltför generös. Faktum är att kritiken mot boken som spenderat flera månader på den svenska bestsellerlistan varit alltför svag så jag hoppas på att kunna bidra lite på den punkten.
Boken går ut på den föga sannolika premissen att Ryssland bestämmer sig för att sälja en toppmodern ombyggt Ubåt till Palestinierna som sedan använder ubåten för att anfalla den Israeliska flottan; ledda av Viceamiral Carl Hamilton som kommit ur sin exil i USA. Om det här låter fånigt och överdrivet sammanfattat så kan jag bara försäkra er om att det är vad boken går ut på.
Jag hade väl ändå någonstans kunna ursäkta den ovanstående historien om det inte var för att genomförandet av historien är enkel i det extrema. Alla karaktärer som gör någonting för den palestinska saken eller som Jan Guillou personligen verkar gilla beskrivs som trevliga, kompetenta och intelligenta med superb moral kompass.
I motsats beskrivs deras motståndare antingen som naiva, småsinta, ointelligenta, blodtörstiga eller en kombination därav där Israel i allmänhet och George W Bush, Donald Rumsfeld och Dick Cheney i synnerhet får klä flest skott och blir i det närmaste till karikatyrer av sig själva; allt för att hamra in poängen och få hjältarna att se ännu bättre ut.
Det hela görs inte bättre av att många scener som i andra böcker hade varit spännande eller på en del av berättelsen beskrivs helt i förbipasserande. Ett bra exempel är det första anfallet mot Israeliska flottan som beskrivs i efterhand – nästan som att författaren tror att ett anfall är så pass enkelt att det inte ens behöver beskrivas. Besättningen ombord på Ubåten möter inte alls några som helst motgångar, alla är på deras sida, de har goda viner och kolgrillad mat ombord och de enda som verkar ha något emot deras personliga krig är skurkarna. Ingenstans drabbas de av konspirationer eller funktionsfel utan Ubåten seglar glatt halva jordklotet runt och tillbaka.
Teknologin som beskrivs är dessutom så pass kraftfull att ingenting motståndarna har kan ens försöka att matcha den; Ubåten vinner lätt mot allt den ställs inför; börjar med att förnedra Amerikanska och Brittiska örlogsfartyg, sänker Israeliska Ubåtar och vinner lätt ett ”bakhåll” mot amerikanska flottan. Det finns aldrig ett enda ögonblick där man känner att de ombord på Ubåten befinner sig i någon som helst fara utan de fortsätter glatt med sin succétur som om det vore en nöjeskryssning.
Boken faller dessutom i exakt samma fälla som de flesta propagandatexter; nämligen tron att alla i själva verket sympatiserar med den egna saken. Inte nog med att en amerikansk kapten som kapitulerar inför Ubåten får medalj så vägrar flera länder ingripa mot den ”Palestinska Flottan” och tillfångatagna Israeliska ubåtsmän har bara positiva saker att säga om de som slaktat deras kamrater för att inte tala om hur Nelson Mandela själv dyker upp i boken för att sätta ett likhetstecken mellan Palestina och Sydafrika. Desto fånigare blir det när nästan alla Israeler i historien inte alls vill förtrycka Palestina men ändå skrivs det in att attackhelikoptrar dödar en massa fiskare från Gaza där författaren hjälpsamt påpekar att den attacken dödade fler än vad som dog i anfallen mot två Israeliska flottbaser.
Värst av allt är nog ändå hur dåligt skriven boken är. Försvenskningar av engelska termer är vanliga, språket är korthugget på ett sätt som kanske fungerade i Ondskan men som i den här boken misslyckas med att få en involverad i vad som händer och antingen försöker författaren ge karaktärer dialekter genom att stava saker annorlunda eller så tror han på allvar att ”dig” stavas med ett E och ett J vilket jag innerligen hoppas inte är fallet.
Madame Terror är således ingenting annat än dåligt skriven hämndporr. Historien misslyckas med att skapa någon som helst spänning, scener som kunde varit spännande och intensiva blir bara några raders sammanfattning i helt andra sammanhang, alla författaren ogillar beskrivs som inkompetenta lögnare och boken har ingen förståelse för begränsningarna för sjökrigföring eller ens dess grundläggande regler.
Det går inte att under några som helst förhållanden rekommendera att någon läser den här boken av någon som helst anledning och jag kan bara anta att enda anledningen att den alls gavs ut av ett förlag är på grund av Jan Guillous delägande i Piratbolaget. Håll er borta från den här boken.
March 29, 2023
F.d. viceamiral Hamilton är tillbaka efter en lång exil efter de "hyss" han hittade på i den föregående boken. När den karismatiska Brigadgeneralen Mouna från Palestinska underrättelsetjänsten kommer med ett erbjudande om att bli kapten för den enda båten i den palestinska flottan (en högteknologisk ubåt som ryssarna krängt till Palestina) får Hamilton dock svårt att hålla sig undan, särskilt när det finns möjlighet att göra livet surt för Israel.
Boken är väldigt politisk, och fokuserar mycket på Israels blockad mot Gaza som påbörjades efter att Hamas blev framröstade i det palestinska parlamentsvalet. Med hänvisning till Hamas kopplingar till terrorism mot staten Israel påbörjades en fullständig blockad mot Gaza, vilket såvitt jag förstått alltjämt pågår. I Madame Terror bestämmer Hamilton sig för att hjälpa till att bryta denna blockad, vilket är väldigt spännande.
Madame terror är ganska mycket kortare än de föregående böckerna, vilket medför att boken också blir mer "pang på rödbetan". De senaste Hamiltonböckerna har varit lite spretiga, men Madame Terror kändes mer koncentrerad på ett sätt som var positiv och bra för bokens tempo. Det var spännande med ubåtsstrid, och jag gillade verkligen de politiska turerna som följer av Hamiltons agerande. Madame Terror är sannolikt den bok som bjuder på mest "storpolitik", vilket jag verkligen gillade.
Madame Terror är enligt min uppfattning den näst bästa boken i serien, efter Vendetta!
Boken är väldigt politisk, och fokuserar mycket på Israels blockad mot Gaza som påbörjades efter att Hamas blev framröstade i det palestinska parlamentsvalet. Med hänvisning till Hamas kopplingar till terrorism mot staten Israel påbörjades en fullständig blockad mot Gaza, vilket såvitt jag förstått alltjämt pågår. I Madame Terror bestämmer Hamilton sig för att hjälpa till att bryta denna blockad, vilket är väldigt spännande.
Madame terror är ganska mycket kortare än de föregående böckerna, vilket medför att boken också blir mer "pang på rödbetan". De senaste Hamiltonböckerna har varit lite spretiga, men Madame Terror kändes mer koncentrerad på ett sätt som var positiv och bra för bokens tempo. Det var spännande med ubåtsstrid, och jag gillade verkligen de politiska turerna som följer av Hamiltons agerande. Madame Terror är sannolikt den bok som bjuder på mest "storpolitik", vilket jag verkligen gillade.
Madame Terror är enligt min uppfattning den näst bästa boken i serien, efter Vendetta!
April 1, 2020
Jan Guillou - Madame Terror (2006)
.
Första Guillou-boken för mig, och jag förstår nu både hans fans och hans belackare. En spännande actionthriller med lite långa men effektfulla uppbyggnader, och intressanta sätt att variera perspektiv vid nyckelhändelser. Har läst kritik om graden av realism, men detta är fiktion - ge er. Så långt allt gott, men för mig som hatar pekpinnar och älskar nyanserade karaktärer blir protagonisterna lite för perfekta, smarta och hyllade, och antagonisterna lite för dumma, korrupta och egenkära. Jag vill gärna bilda min egen uppfattning om vad jag tycker, utan författarassistans/-propaganda.
.
Boken behandlar en intressant fråga gällande perspektiv, vad är terrorism? Det som för den ene är anarkistiskt och huvudlöst våld är för den andre livsviktiga åtgärder för överlevnad och frihet. Om Guillou hade fått in lite fler gråskalor i berättelsen, istället för att bara belysa frågan retoriskt, hade boken blivit ännu bättre. Som den är nu så är Madame Terror en underhållande thriller om ett intressant ämne, som drunknar lite grann i Guillous strida ström av åsikter.
.
3+/5
.
Första Guillou-boken för mig, och jag förstår nu både hans fans och hans belackare. En spännande actionthriller med lite långa men effektfulla uppbyggnader, och intressanta sätt att variera perspektiv vid nyckelhändelser. Har läst kritik om graden av realism, men detta är fiktion - ge er. Så långt allt gott, men för mig som hatar pekpinnar och älskar nyanserade karaktärer blir protagonisterna lite för perfekta, smarta och hyllade, och antagonisterna lite för dumma, korrupta och egenkära. Jag vill gärna bilda min egen uppfattning om vad jag tycker, utan författarassistans/-propaganda.
.
Boken behandlar en intressant fråga gällande perspektiv, vad är terrorism? Det som för den ene är anarkistiskt och huvudlöst våld är för den andre livsviktiga åtgärder för överlevnad och frihet. Om Guillou hade fått in lite fler gråskalor i berättelsen, istället för att bara belysa frågan retoriskt, hade boken blivit ännu bättre. Som den är nu så är Madame Terror en underhållande thriller om ett intressant ämne, som drunknar lite grann i Guillous strida ström av åsikter.
.
3+/5
March 16, 2019
Den här romanen känns väldigt strukturerad, kanske mer så än de andra Hamliton böcker. Det finns tre stora delar:
1. Jobbet med att bemanna ubåten, inklusive värvningen av Hamilton
2. Själva anfallet på de israeliska ubåtarna
3. Anfallets politiska konsekvenser
Politiken spelar en stor roll och präglar hela boken, från Mounas trick med rekryteringen av de brittiska vetenskapsmännen till Hamiltons intervju, den amerikanska krigsrätten och ryssarnas spel. Tycker att det är mer politik inblandad i den här än i alla de andra Hamilton böckerna sammanlagda.
Man får lite insyn i Mounas bakgrund men, naturligtvis, inte på samma nivå man fick göra det med Hamilton.
Jag tror att det är första gången där Guillou använder en litterär teknik som innebär att med avsikt hoppa över visa scener för att senare rekapitulera / syfta till dem. Den ger boken en viss rytm som är mer uppfriskande än den vanliga linjära rytmen som brukar användas i sådana romaner.
1. Jobbet med att bemanna ubåten, inklusive värvningen av Hamilton
2. Själva anfallet på de israeliska ubåtarna
3. Anfallets politiska konsekvenser
Politiken spelar en stor roll och präglar hela boken, från Mounas trick med rekryteringen av de brittiska vetenskapsmännen till Hamiltons intervju, den amerikanska krigsrätten och ryssarnas spel. Tycker att det är mer politik inblandad i den här än i alla de andra Hamilton böckerna sammanlagda.
Man får lite insyn i Mounas bakgrund men, naturligtvis, inte på samma nivå man fick göra det med Hamilton.
Jag tror att det är första gången där Guillou använder en litterär teknik som innebär att med avsikt hoppa över visa scener för att senare rekapitulera / syfta till dem. Den ger boken en viss rytm som är mer uppfriskande än den vanliga linjära rytmen som brukar användas i sådana romaner.
This entire review has been hidden because of spoilers.
June 26, 2024
Wie fast alle Bücher aus der Reihe Coq Rouge vo Jan Guillou, hat mir diese Buch sehr gut gefallen.
Ein richtiger Thriller, der auch ein würdiges Ende der Serie ist. Eine der andere Hauptpersonen aus der Serie, Mouna, hat eine große Rolle,meine Hauptrolle in diesem Buch, weil Hamilton (Hamlon) auf dem 2. Platz steht. Und das ganze klappt wunderbar.
Spannend, realistisch, immer noch aktuell, ich könnte mir nichts mehr wünschen von diesem Buch.
Ein richtiger Thriller, der auch ein würdiges Ende der Serie ist. Eine der andere Hauptpersonen aus der Serie, Mouna, hat eine große Rolle,meine Hauptrolle in diesem Buch, weil Hamilton (Hamlon) auf dem 2. Platz steht. Und das ganze klappt wunderbar.
Spannend, realistisch, immer noch aktuell, ich könnte mir nichts mehr wünschen von diesem Buch.
November 19, 2017
A very interessting and great book. To read about real politicians in an alternative world was a great reading experience. And I felt that the mission they did in the book did not feel unthinkable, because of all the research he did.
Read
July 20, 2020Emne: spænding ; terrorisme ; ubåde ; Mellemøsten
Viceadmiral Carl Hamilton får kommandoen over en palæstinensisk superubåd leveret af Rusland med planer om et angreb på den israelske havneby Haifa
https://netpunkt.dk/linkme?rec.id=870...
Kilde: DBC
Viceadmiral Carl Hamilton får kommandoen over en palæstinensisk superubåd leveret af Rusland med planer om et angreb på den israelske havneby Haifa
https://netpunkt.dk/linkme?rec.id=870...
Kilde: DBC
January 15, 2018
Ganska ok, mycket politik... många namn som gjorde det svårt att hänga med. Läsvärd men inte direkt spännande
November 3, 2018
I'm afraid peace in the Middle East is only possible in a book, and it is a great one. I believe what it says about Kursk submarine to be true.
August 19, 2022
Spennende
November 30, 2023
Uhyggelig aktuel selvom bogen har mere end 10 år på bagen og sagtens kunne være skrevet 10-20 år tidligere.
August 2, 2024
Jättebra!
did-not-finish
December 11, 2024DNF för tillfället, fungerar inte för mig som fristående bok. Tänker läsa serien från början.
September 1, 2025
Guillou är som vanligt mästerlig på att väva ihop verkliga händelser och personer med fiktion. Boken har en ganska lång uppbyggnad, men sen blir det åka av. Trehundra sidor flyger förbi i ett nafs.
Jag skrev min masteruppsats om palestinsk politik, och kan väl säga Guillou har en rätt förlegad och rosenskimrande bild av PLO och i synnerhet Fatah. Och ironiskt nog går hans bild av Hamas hand i hand med Folkpartiets arabhatare, som han har knäppt på näsan i mer en än bok.
Guillou verkar leva kvar i någon gammal sextiotalsbild av Fatah, sannolikt färgad av sina egna erfarenheter från den tiden. Men att Fatah skulle utgöra någon form av motståndsrörelse år 2006 har absolut ingenting med sanningen att göra. Fatah har redan då administrerat ockupationen i över ett decennium genom palestiniernas egna judenrat. Och att Abu Mazen, palestiniernas Quisling, skulle ge order om en militär aktion mot Israel på grund av situationen i Gaza är kanske det mest osannolika av allt i den här boken. Vid den här tidpunkten lägger Fatah mer krut på att bekämpa andra palestinska grupper än ockupationsmakten, man försöker till och med med Israels och USA:s hjälp att få till vapenleveranser och en statskupp i syfte att störta den valda regeringen.
Men Guillou har ju skrivit in sig i ett hörn i tidigare böcker så det kanske inte är så konstigt att Fatah får en sån framträdande roll. Det hade inte blivit någon story annars (Mouna hade inte kunnat vara med eftersom hon är fastsurrad vid PLO:s mast och vilken världsledare hade tagit emot Ismail Haniyeh?) så man får väl betrakta det hela som en saga.
Med det sagt så är det här en riktigt bra ubåtsthriller (en filmgenre jag är väldigt förtjust i) som är väl värd att läsa.
Jag skrev min masteruppsats om palestinsk politik, och kan väl säga Guillou har en rätt förlegad och rosenskimrande bild av PLO och i synnerhet Fatah. Och ironiskt nog går hans bild av Hamas hand i hand med Folkpartiets arabhatare, som han har knäppt på näsan i mer en än bok.
Guillou verkar leva kvar i någon gammal sextiotalsbild av Fatah, sannolikt färgad av sina egna erfarenheter från den tiden. Men att Fatah skulle utgöra någon form av motståndsrörelse år 2006 har absolut ingenting med sanningen att göra. Fatah har redan då administrerat ockupationen i över ett decennium genom palestiniernas egna judenrat. Och att Abu Mazen, palestiniernas Quisling, skulle ge order om en militär aktion mot Israel på grund av situationen i Gaza är kanske det mest osannolika av allt i den här boken. Vid den här tidpunkten lägger Fatah mer krut på att bekämpa andra palestinska grupper än ockupationsmakten, man försöker till och med med Israels och USA:s hjälp att få till vapenleveranser och en statskupp i syfte att störta den valda regeringen.
Men Guillou har ju skrivit in sig i ett hörn i tidigare böcker så det kanske inte är så konstigt att Fatah får en sån framträdande roll. Det hade inte blivit någon story annars (Mouna hade inte kunnat vara med eftersom hon är fastsurrad vid PLO:s mast och vilken världsledare hade tagit emot Ismail Haniyeh?) så man får väl betrakta det hela som en saga.
Med det sagt så är det här en riktigt bra ubåtsthriller (en filmgenre jag är väldigt förtjust i) som är väl värd att läsa.
March 16, 2023
Åh, det är så spännande! Äntligen kommer Hamilton tillbaka och det med stil. Den här boken har jag läst flera gånger om och varje gång blir jag fascinerad över hur välresearchad boken faktiskt är. Om jag skulle få säga vilken bokkaraktär som jag tycker är den absolut häftigaste och coolaste skulle jag definitivt svara Carl Hamilton. Hans så kontrollerade yttre och strikta omgivning där allt måste vara precist och exakt gör honom till den där ytterst trovärdige superpersonen som vi alla egentligen vill vara.
November 3, 2025
Intressant, tänkvärd, spännande och välskriven. Jag läste den i en tid då den är mycket aktuell, även om perspektivet ändrats något i världspolitiken sen den skrevs.
En trend genom böckerna är att författaren lägger en del krut på uppbyggnaden av själva handlingen. Den här boken är inget undantag, men just i denna är den mycket väl utförd och effektfull. För full effekt ska man även ha läst de tio böckerna innan denna.
En av de bästa i serien. Jag rekommenderar den, men jag rekommenderar även att man läser serien i ordning.
En trend genom böckerna är att författaren lägger en del krut på uppbyggnaden av själva handlingen. Den här boken är inget undantag, men just i denna är den mycket väl utförd och effektfull. För full effekt ska man även ha läst de tio böckerna innan denna.
En av de bästa i serien. Jag rekommenderar den, men jag rekommenderar även att man läser serien i ordning.
December 8, 2008
This was my first venture to the Hamilton series. Actually I didn't know it was so. I knew there was a swedish character named "Hamilton" as I'd seen a couple movies (not that good) of him.
Had to block away my memories of the movies when I realised I was reading a "Hamilton book".
Liked the book itself. The suspense and all the cliffhangers inbetween the chapters. Made me want to read more from Guillou
Had to block away my memories of the movies when I realised I was reading a "Hamilton book".
Liked the book itself. The suspense and all the cliffhangers inbetween the chapters. Made me want to read more from Guillou
July 4, 2013
The subject matter of the book was good. The protagonists are interesting and likeable, which makes the novel easy to follow. I read it in its original language, which is always nice.
La historia está bien. Es una crítica a la guerra al terrorismo y la rapidez con la que los países se lanzan a la guerra para sacar provecho de las circunstancias y los beneficios económicos que puede acarrear tal acto. La novela es interesante, está bien escrita y los protagonistas son reales.
La historia está bien. Es una crítica a la guerra al terrorismo y la rapidez con la que los países se lanzan a la guerra para sacar provecho de las circunstancias y los beneficios económicos que puede acarrear tal acto. La novela es interesante, está bien escrita y los protagonistas son reales.
September 27, 2007
Jan Guillou is talented; it's hard to dispute that. This revival of his hero Carl Hamilton isn't the best book he has written though.
Read
July 28, 2011Ikke akkurat min type bok. Men politisk lærerik, skal ikke se bort i fra at jeg leser mer om Hamilton.
Displaying 1 - 30 of 31 reviews